feb 23

Ukraina – ett självständigt land med egen kultur

Kyrka i Kiev 2001

Kyrka i Kiev. April 2001.

Det är förfärligt det som just nu sker i Ukraina och därför väljer jag att tillägna detta inlägg Ukraina och ukrainarna. Jag tänkte inte göra någon analys om exakt vad som sker eller varför, utan skriva lite om ett land och dess kultur. Ukraina är ett land jag varit i, två gånger. Första gången var jag i Kiev 2001 och andra gången i Donetsk (med övernattning i Kiev) 2005. Känns väldigt konstigt att ha varit i Donetsk och lite sorgligt att vi aldrig fick till den där semestern till Krim.

Kiev 2001

Kiev, vy över staden och Dnepr. April 2001.

Jag har läst ukrainsk litteratur, ätit ukrainsk mat och konsumerat ukrainsk musik. Jag tänkte dela med mig av lite kulturtips för att göra en hyllning till ett land i kris. Ukraina är ett självständigt land och de har egen kultur och egna författare och musikartister.

Ruslana och jag

Ruslana vann Eurovision 2004 med Wild dances och 2014 fick jag möjlighet att träffa henne. Hon besökte Folkpartiet med liberala politiker efter ockupationen av Krim. Där fick jag höra henne och de andra ukrainarna stämma upp i sitt lands nationalsång. Det var ett underbart minne i allt elände då. Jag älskar låten Wild dances och kan fortfarande sätta på den när jag tränar. Andra oförglömliga ukrainska låtar är Jamalas 1944 från 2016 som vann, galna bidraget Dancing Lasha Tumbai med Verka Serduchka och den senaste Shum med Go_A.

Jag har inte läst så mycket ukrainsk litteratur, men å andra sidan var inte bara titeln, utan även innehållet, otroligt minnesvärt i Fältstudier i ukrainskt sex av feministen Oksana Zabuzjko. Ytterligare en minnesvärd bok och titel är En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka, en ukrainska som växt upp i exil i Storbritannien. Serhij Zjadan ska vara en av Ukrainas mest tongivande författare och Depeche Mode och Anarchy in the UKR står på att-läsa-listan (båda finns på svenska).

Böcker om Ukraina som är värda att nämna är Hundparken av Sofi Oksanen om surrogatmödrarskap och fattigdom samt skillnaden mellan att bo i Tallinn och bo på den ukrainska landsbygden på 80-talet. Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius har skrivit en bra reportagebok, Gränslandet, om Ukraina 2013-2015. Jag har inte läst Kalle Kniiviläs Krim tillhör oss, men Kalle Kniivilä är alltid bra, så jag vågar rekommendera den oläst.

I Donetsk 2005

Det kändes konstigt att inte lägga upp något från den andra resan till Ukraina 2005, men då tog jag inga bilder. Det var en ukrainare som tog den här bilden på mig när jag höll föredrag om feminism för unga ukrainska liberaler på en kursgård utanför Donetsk. Jag vet att vi hade diskussionsövningar och att en punkt var ”tänk dig att din mamma kollar fotboll medan din pappa dammsuger”. Dammsugandet var det flera som nickade på, men fotboll, där gick gränsen. Inga mammor kollar på fotboll! Jag och Gunilla från Sverige som var där, är båda mycket intresserade av fotboll. Ukrainarna bara skakade skrattande på huvudet.

Georgiskt vin i Ukraina 2001

Åter till 2001 och något av en favoritbild. Jag ser ut att ha det så bra! Jag drack inte något inhemskt vin i Ukraina, men väl ett moldaviskt. Hade läst om att Moldavien hade en vinproduktion och ville testa. Här avnjuts ett glad moldaviskt vitt vin och till det kanske det blev en i Ukraina inköpt billig cigg. Det här var 2001 så det var ju inte så länge sedan, ett par år bara…

Jag önskar av hela mitt hjärta att ukrainarna får leva i fred och frihet i sitt land. Måtte denna kris snart vara över!

feb 22

Recension: Rosman, Ann; Mercurium; 2012

MercuriumJag lyssnade på Ann Rosmans deckare hela januari och februari. Nu har jag inte recenserat böcker på ett tag pga OS, så det är hög tid att skriva om Mercurium, den fjärde boken om Karin Adler vid Göteborgspolisen. Jag lyssnade på den på Storytel, uppläst av Mirja Turestedt och boken är utgiven på Albert Bonniers förlag.

Karin Adler blir inkallad att lösa två mord på män inom den svenska överklassen. De hör hemma på Stola Herrgård utanför Lidköping. som i boken är en fideikommiss. Det är egentligen inte dessa mord som driver historien framåt, utan sidohistorien som handlar om Metta Fock, den enda kvinnliga fången på Carlstens Fästning. Historien om henne bygger på historiska fakta.

Metta Fock gifter sig med en man som inte riktigt har alla hästar hemma. Metta får honom omyndighetsförklarad för att rädda ekonomin. De lever ändå extremt fattigt och när Metta får problem med råttor, får hon tag på mercurium. Efter det dör flera i hennes familj och hon anklagas för mord. I boken får du en historia hur det skulle kunna gått till om Metta var oskyldig.

Marcurium var nog den bästa boken hittills av Ann Rosman. Karin Adler och hennes letande efter mördaren på adelsherrarna får stå tillbaka för historien om Metta Fock. Just deckarhistorien var inte den skarpaste, så det passar alldeles utmärkt att den fick spela andrafiolen. Jag tyckte dessutom att det var spännande att det utspelade sig delvis i Lidköping och på Stola, där jag varit flera gånger.

feb 21

Feministbrud på kulturjakt i Varberg

Jag var i Varberg på bokbloggarhelg den 4-6 februari, men OS har kommit emellan och jag har inte skrivit om det. Det skulle vara en helg i rekreationens och läsandets tecken, men det blev med OS, babbel och massa vin. Enligt mig är det också rekreation, även om man omedelbart efteråt mest känner trötthet. Energin man får är på längre sikt.

Jag gick en promenad i Varberg på lördagen som fick ersätta den träning och bad och annat som jag tänkt att ägna mig åt. Jag och Kiki, som bott i Varberg, såg en hel del på vår korta tur genom stan.

Tantarmé

Tantarmé av Susanna Arwin i Lasse Didings trädgård. Lasse drev fram till 2018 hotellet Gästis, som vi brukar bo på när vi ses i Varberg (nu blev det dock för dyrt och vi valde ett annat). För den som inte vet är Lasse Diding kommunist och drev hotellet i kommunistisk anda. Du kan bada i en replik av Lenins bad samt sitta i gemensamhetsutrymmen med diktatorer stirrande på dig. Tantarmén är underbar, oavsett husägarens politiska åsikter.

Varbergs fästning

Varbergs fästning. Det blev inget närmare besök än såhär.

Kallbadhuset i Varberg

Kallbadhuset i Varberg, lite av stadens signum. Jag badade inte här i år heller.

Varmbadhuset i Varberg

Varmbadhuset är också otroligt vackert.

Här grundades Varberg

Vi gick förbi den plats där Varberg tydligen grundades.

Ge Sverige en kram

Ge Sverige en kram. Den här satt på en vägg i centrum som jag såg på tillbakavägen till hotellet. Mycket söt! Konstnären heter Lennart Linjer.

feb 20

Berömda och glömda idrottskvinnor: Marit Bjørgen

Marit Bjørgen

Idag avslutas OS i Beijing och min serie om berömda och glömda idrottskvinnor slutar med den kanske mest berömda av dem alla – Marit Bjørgen. Hon är världens bästa vinterolympier med åtta guldmedaljer totalt. Lika många som Bjørn Dæhlie och Ole Einar Bjørndalen, men hon har fler medaljer. Nu är de svenska åkarna av med en av sina värsta konkurrenter i spåren, men Norge verkar ju ha en aldrig inande källa att plocka nya talanger ur.

I olympiska sammanhang var det i Vancouver 2010 som Marit Bjørgen slog till första gången och vann tre guld. Innan dess hade hon varit sjuk och haft problem med att hitta formen. Hon tog sitt första VM-guld redan 2003, men misslyckats till exempel totalt i OS i Turin 2006. Efter OS i Vancouver har hon dock verkat vinna allt som kommit i hennes väg. Hon tog en paus säsongen 2015/2016 för att föda barn, men inte ens det hindrade henne från framtida framgångar.

Som nybliven mamma tog hon fyra VM-guld 2017. 2018 i OS i Pyeongchang blev det två guld. Sedan var det dags att lägga skidorna på hyllan och ägna sig åt något helt annat. Sammanlagt har hon tagit 8 olympiska guldmedaljer, 15 OS-medaljer samt 18 VM-guld och 26 VM-medaljer. Det är inget annat än ett otroligt imponerande facit. Lägg där till flera vinster i den totala världscupen.

Marit Bjørgen har astma och hon har varit tvungen att medicineras för det under sin karriär. Det har varit många kontroverser kring hennes astmamedicin då den varit dopingklassad. Hon har haft dispens för att använda den och många har undrat hur mycket den har hjälpt henne i skidkarriären. Bland annat blev hon kritiserad av konkurrenten Justyna Kowalczyk under OS 2010. Nu torde det hela vara glömt, då medicinen plockades bort från listan över förbjudna preparat 2011.

Idag bor Marit Bjørgen i Oslo med  Fred Børre Lundberg, dubbel olympisk guldmedaljör i nordisk kombination och deras två barn.

feb 19

Berömda och glömda idrottskvinnor: Vonetta Flowers

Vonetta Flowers

Idag står bland annat bob på programmet i OS i Beijing, men det gissar jag att få har koll på. Jag tänkte ge er en bild av världens första svarta guldmedaljör i vinter-OS. Hon heter Vonetta Flowers och kommer från USA. 2002 i Salt Lake City vann hon tillsammans med sin lagkamrat Jill Bakken, guld i bobens tvåmannagren. Om ni tycker att det är för vitt bland mina OS-kvinnor på vintern, så har ni en delförklaring här.

Vonetta Flowers började som friidrottare och var riktigt bra. Hennes mål var att komma med i den amerikanska OS-truppen. Hon misslyckades ett flertal gånger innan hon gav upp. Då föddes idén att testa bob och det visade sig att hon var fantastisk som bromsare och en ny karriär tog fart. Tillsammans med piloten Jill Bakken kvalificerade de sig till OS 2002 och lyckades ta guld.

Efter OS fick Vonetta tvillingar och tog ledigt från idrotten. Hon kom tillbaka till VM 2004 med en ny pilot och lyckades ta brons. Paret ställde även upp i OS i Turin, där de slutade sexa. Efter det olympiska spelet lade Vonetta av med elitidrotten.

feb 18

Berömda och glömda idrottskvinnor: Jennifer Jones

Jennifer Jones

Idag spelas det semifinaler i curling i OS i Beijing. Sveriges damer möter Storbritannien. Jennifer Jones från Kanada har utsetts av en av landets TV-stationer till världens bästa skipper och curlare genom alla tider. Det är ingen dålig titel och därför blev jag nyfiken på henne också ville skriva om henne.

Jennifer Jones är 47 år och har curlat i större delen av sitt vuxna liv. Hon vann sitt första kanadensiska mästerskap 2005. I Kanada är curlingsporten enormt stor och de nationella turneringen Scotties Tournament of Hearts, eller the Scotties som det heter i folkmun, är stort att vinna. Jennifer Jones tävlar för Manitoba.

Jennifers föräldrar är båda curlare och hennes man är före detta världsmästare i curling. Hon tränades av sina föräldrar och redan som elvaåring började hon tävla. När hon var 15 vann hon sin första juniortävling. Sin första internationella tävling som vuxen vann hon 2008 (VM). Det var i OS i Sotji 2014 som hon med sitt Kanada tog hem den olympiska guldmedaljen. Som alla vet, är ju Sverige en av hennes stora konkurrenter och just Sverige och lag Margaretha Sigfridsson, kom tvåa.

Idag har Jennifer Jones två barn, födda 2012 och 2016 och med undantag från graviditeter och mammaledigheter har hon kört på och vunnit mycket i sin väg. Senast i raden av medaljer är ett brons från the Scotties 2020. Lag Jones representerar Kanada i Beijing. 2022 var dock inget bra OS för henne och hennes Kanada, som inte lyckats avancera till slutspel.

Jones vinnarsten i the Scotties 2005

Jones vinnarsten i the Scotties 2005. En otroligt imponerande sten. Kolla på curling nu och ni förstår varför!

feb 17

Berömda och glömda idrottskvinnor: Vivi-Anne Hultén

Vivi-Anne Hultén

Idag är det långa programmet i konståkning för damer i OS i Beijing och jag tänkte att vi skulle gå ganska långt tillbaka i tiden idag. Det var verkligen evigheter sedan Sverige hade framgångar i konståkning och några av er har kanske hört talas om Gillis Grafström och Ulrich Salchow (hoppet salchow, ni vet!). Vi har faktiskt också haft framgångar på damsidan. Vivi-Anne Hultén tog ett OS-brons i Garmisch-Partenkirchen 1936 och blev därmed den första svenska kvinna att vinna medalj i vinter-OS (svenska kvinnor hade tidigare vunnit medaljer i konståkning, men då som en del av sommar-OS).

Vivi-Anne Hultén vann sin första SM-titel som 15-åring 1927. I EM tre år senare tog hon brons. Efter de framgångarna blev det flera VM-medaljer och så pricken över i:et – OS-bronset 1936. Vivi-Anne Hultén var en av få medaljörer som vägrade att göra Hitlerhälsning när hon mottagit sin medalj. ”Jag är svensk. Jag gör inte sånt.”, ska hon ha sagt som motivering. Sonja Henie från Norge, som tog guld, valde däremot att ta seden dit hon kom.

Efter 1936 flyttade Vivi-Anne Hultén till USA. hon gifte sig 1942 med konståkaren Gene Theslof, som under sin aktiva karriär varit par med Sonja Henie. Vivi-Anne och Gene uppträdde i olika turnerande isshower och reste runt i USA. När Vivi-Anne dog 2003 slogs det upp stort i Los Angeles Times. Den svenska flamman, som hon kom att kallas, var 91 år när hon dog i södra Kalifornien.

feb 16

Berömda och glömda idrottskvinnor: Maria Rooth

Maria Rooth

Idag spelas bronsmatch i damernas hockeyturnering i OS i Beijing och vad passar inte då bättre än att skriva om Sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna, på damsidan? Maria Rooth är den bästa spelare vi har haft och hon är som enda svenska invald in ishockeyns hall of fame. Hon har ett OS-silver och ett OS-brons på sin meritlista.

Maria Roth är född och uppvuxen i Ängelholm och hon började spela hockey i Rögle som femåring. I pojklag, såklart. Hennes första damlag var Veddige, där hon spelade parallellt med olika pojklag. Efter studenten flyttade hon till USA för att spela hockey och studera kommunikation. Hon spelade där i Minnesota Duluth Bulldogs och vann amerikanska collagemästerkapen 2001-2003.

Med det svenska landslaget deltog hon i OS i Salt Lake City 2002 och i Turin 2006. På den här tiden var svenska damhockeylaget ett av världens bästa, men mot USA och Kanada var det inte mycket att göra. Brons blev det således 2002. 2006 lyckades laget med bragden att slå ut USA i semifinalen och på så sätt knipa ett silver. Den som kan hockey förstår vilken enorm bedrift det var.

Idag är Maria 42 år och lever ett kärnfamiljsliv i Ängelholm med fru och två barn. Hon har pratat mycket om vilken enormt jobbig process det varit att få adoptera sina egna barn och att det frågor hon och hennes fru fick under processerna, varit enormt jobbiga. Hon och hennes fru är biologisk mamma till varsitt barn. Maria jobbar idag med kommunikation, som hon är utbildad för.

feb 15

Berömda och glömda idrottskvinnor: Sjoukje Dijkstra

Sjoukje Dijkstra

Idag är det damernas kortprogram i konståkning i OS i Beijing och jag ska skriva om en konståkerska som min mamma berättat var min morfars favorit, Sjoukje Dijkstra från Nederländarna. Hon dominerade konståkningen för damer under 60-talet och vann ett OS guld 1964 i Innsbruck.

Det första olympiska spelet som Sjoukje Dijkstra deltog i var 1956 i Cortina, Italien. Där slutade hon på en 12:e plats. I OS i Squaw Valley fyra år senare gick det bättre. Där tog hon en silvermedalj bakom amerikanskan Carol Heiss. När den amerikanska konkurrenten slutade tävla, var det Sjoukje Dijkstra som kom att kamma hem alla ädla medaljer. Hon tog guld i OS 1964 samt guld i samtliga världs- och Europamästerskap mellan 1960 och 1964.

Efter 1964 blev Sjoukje Dijkstra proffs, något som på den tiden fortfarande var förbjudet i olympiska sammanhang. Det var viktigt att det skulle vara amatörtävlingar, en idé som levde kvar länge trots att många bröt mot regeln. Efter karriären valde Sjoukje att turnera med Holiday on Ice och 1972 blev hon rådgivare för det nederländska konståkningsförbundet.

2005 fick hon Fanny Blankers-Koen-medaljen för sina insatser för nederländsk idrott. Jag skrev om Fanny Blankers-Koen på bloggen under ett tidigare olympiskt spel. En mycket imponerande idrottskvinna som du kan läsa om här. 2014 valdes Sjoukje Dijkstra in i den internationella konståkningen hall of fame.

feb 14

Berömda och glömda idrottskvinnor: Lina Tjerjazova

Lina Tjerjazova

Första gången jag skrev om vinterolympier hade jag med Marie Lindgren, vårt svenska medaljhopp i freestylegrenen hopp. Hon tog silver i OS i Lillehammer och idag skriver jag om hon som tog guld, Lina Tjerjazova från Uzbekistan. Idag kan ni njuta av finalen i hopp i OS i Beijing. Lina gick tragiskt bor 2019 efter en tids sjukdom, endast 50 år gammal.

Jag hittade Lina Tjerjazova när jag sökte efter olympiska guldmedaljörer från lite udda länder. Jag kom då ihåg guldmedaljören från hoppfinalen och att hon kom från Uzbekistan. Hon är den enda guldmedaljören i ett olympiskt spel från Uzbekistan, men också från hela Centralasien. Det gäller både vinter- och sommar-OS.

Lina Tjerjazova är född och uppvuxen i Uzbekistans huvudstad Tasjkent. Hon tränade trampolin från början och gick 1987 över till freestyle. Hon debuterade i världscupen säsongen 89/90 och 92/93 var hon så bra att hon vann sex av åtta världscuptävlingar och såklart också den totala världscupen. Hon var favorit till det guld hon skulle vinna i OS i Lillehammer.

Efter OS-guldet 1994 fick hon veta att hennes mamma dött i en industriolycka tre veckor tidigare. Man hade velat undanhålla moderns död så att Lina skulle kunna koncentrera sig på att prestera. Det borde varit ett oerhört hårt slag för henne. På sommaren 1994 råkade hon själv ut för en träningsrelaterad olycka i USA och hamnade flera månader i koma. Läkare lyckades rädda hennes liv. 1995 la hon av med tävlandet.

Fattigdomen är utbredd i Uzbekistan och det finns inte stora möjligheter för människor att kunna satsa på en idrott. Lina Tjerjazova flyttade till Novosibirsk efter karriären och satsade på en idrottsverksamhet för ungdomar som inte alltid har råd. Hon adopterade en föräldralös flicka 2008, men avled 2019 och jag vet tyvärr inte vad som hände med den då 11-åriga flickan. Förhoppningsvis har hon fått ett bra hem.