jan 23
Jag är mycket stolt och glad över att kunna presentera en så meriterad jury. Förutom mig själv, bokbloggare och webbredaktör, så ska juryn bestå av:
Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap vid Helsingfors universitet.
Karin Olsson, kulturchef på Expressen.
Anna Wåglund Söderström, kommunikationschef på Stockholms Stadsbibliotek.
Mia Latvala, bokbloggare och bibliotekariestudent.
Nominera gärna i kommentarsfältet nedan.
jan 22
Nu startar jag ett projekt jag tänkt på länge: Att sammanställa en feministisk litteraturkanon.
1949 kom Det andra könet av Simone de Beauvoir, det kanske mest kända feministiska verket och det som har fått störst genomslag. Det har skrivit flera fantastiska feministiska verk genom åren, både före och efter 1949 och jag vill veta vilka böcker du tycker borde finnas med i en kanon. Svenska eller amerikanska, gamla eller nya spelar ingen roll – en kanon ska innehålla de mest betydelsefulla feministiska böckerna från hela världen genom alla tider.
Vem som helt kan nominera och du kan göra det öppet eller bara till mig. Öppet gör du det i kommentarsfältet efter alla inlägg med taggen ”Nominering litteraturkanon”. Du ska kunna gå att identifiera, men att skriva under med enbart bloggnamn eller nick går bra. Vill du inte skylta med nomineringarna så mejla mig på hanna@feministbiblioteket.se. Tyvärr kan jag inte hålla reda på nomineringar via Facebook och Twitter.
Nomineringstiden pågår från och med nu fram till den 20:e februari.
Efter det kommer en expertjury att träffas och sammanställa en lista. Jag kommer inom kort att avslöja vilka som ingår i den.
Till alla bokbloggare som är feminister och feministiska bloggare: Skriv jättegärna om detta på era bloggar och sprid i era nätverk! Låna bannern ovan eller den i högerspalten och använd på era bloggar.
Nominera gärna i kommentarsfältet nedan.
jan 22
Nawal El Saadawi är en stor frontfigur för kvinnorörelsen i Nordafrika. Jag har haft förmånen att få lyssna på henne på ett seminarium som Liberala Kvinnor ordnade tillsammans med föreningen Glöm inte Fadime och Pela. Då pratade mycket om kvinnors frigörelse och religionens negativa inverkan, främst på kvinnors liv.
När du läser Den stulna romanen så kommer du att märka att El Saadawis feministiska och religionskritiska åsikter lyser igenom mycket starkt. Hon är långt ifrån finkänslig när det gäller att kritisera Islam och i boken är det flera av huvudpersonerna som ifrågasätter Gud och sin egen gudstro. Boken utspelar sig i författarens hemland Egypten och handlar om den bedragna hustrun Bodour som vill ta sig ur sin situation och försöker skriva en roman. Bodour har en dotter tillsammans med sin man och en dotter som hon övergivit vid födseln och som nu lever på gatan. Hennes döttrar är barndomsvänner utan att veta som sitt släktskap. Bodours man är en framstående journalist och författare, dottern är journalist och själv arbetar hon som litteraturkritiker. Den övergivna dottern är en framstående sångerska som hatas av den kulturkritiska regimen. Bodur försöker skildra sitt liv i sin roman, men bokens sidor blir stulna ett efter ett. Historien kretsar kring Bodours och hennes roman, dottern Magiida och den övergivna dotter Zinat.
Den stulna romanen känns som en viktig bok om kvinnoförtryck i arabvärlden. Den är dock lite rörig eftersom Bodours historia vävs samman med den historia hon skriver. Är man inte helt alert så kan det vara svårt att veta om det man läser tillhör historien eller historien i historien. Trots detta så tyckte jag mycket om språket, karaktärerna och det politiska budskapet. När jag läser El Saadawi så jag inga som helst problem att förstå att hon nämns i nobelprissammanhang, men trots det så är Den stulna romanen inte en bok som fastnar. Vad jag förstår så är det mycket i El Saaadawis berättelser
som ska läsas i en egyptisk kontext som jag helt enkelt missar för att jag inte är därifrån.
jan 21
Det var en händelserik dag för en riksdagsanställd folkpartist idag. Först får vi veta att Nyamko Sabuni avgår och genast börjar spekulationerna om hennes efterträdare. Vi behövde inte vänta så länge. Jag är otroligt glad att valet föll på Maria Arnholm. Jag tyckte att det var en toppenrekrytering när hon började som statssekreterare hos Sabuni och som minister kan hon såklart åstadkomma än mer.
Som folkpartist vet jag att det inte är en blixtkarriär eller ett helt oväntat val. Till alla er som uttalet er och hävdat motsatsen och borde vetat bättre kan jag säga som en klok kvinna på Twitter: Har man inte koll kan man faktiskt googla. (Nu har SvD ändrat sin artikel från blixtkarriär till att det var väntat.)
Hon är feminist, hon är orädd, hon är smart och så är hon förbannat trevlig. Grattis Maria, grattis Folkpartiet och grattis Sverige!
Imorgon ska jag se till att hon får en hemsida på folkpartiet.se.
jan 20
I tisdags var den stora nyheten att en städerska stal ett tåg och körde det rakt in i ett bostadshus. Kvinnan skadades allvarligt och kunde inte höras, men eftersom både SL och tågoperatören Arriva snabbt konstaterade att det måste varit kvinnans fel anhölls hon för allvarlig ödeläggelse. Åklagaren kom dock ganska snart fram till att det måste ha varit i olyckshändelse.
Jag kan inte låta bli att fundera över detta och hur fruktansvärt det måste vara för den unga kvinnan när det går upp för henne att ett helt land hånade henne för att hon försökt stjäla ett tåg. För det första så går det inte att stjäla ett tåg. Vart ska man ta vägen med det? För det andra så borde kanske ryggmärgsreflexen vara att man inte ämnar stjäla ett tåg när man inte vet hur det ska köras. Dessutom visste alla hela tiden att kvinnan inte hade nycklar till tåget.
Ändå väljer hennes arbetsgivare att kavla ut för pressen att hon är klåfingrig och var beredd att försöka stjäla tåget fastän hon uppenbarligen inte visste hur man körde. Hur tänkte de? För oavsett kvinnans avsikter så brister deras säkerhetsrutiner. Var det så viktigt att flytta det fokuset och därför man så hårt hävdade att det var kvinnans fel? För det är ju onekligen komiskt att en kvinna som städar tåg får för sig att stjäla det, så pressen hängde såklart på. Jag hörde inga ställa frågan högt om det verkligen var mer sannolikt att hon var klåfingrig än livrädd.
Nu säger hennes far att han på sätt och vis tycker att det är tur att hon varit medvetslös under tiden så hon aldrig behövde uppleva att hon stämplats som tågtjuv. Det är inte svårt att förstå.
jan 20
Idag var jag på besök på Liberala Kvinnors styrelsemöte. Det blev ett kort besök, men tanken var att jag skulle varit med dem igår. Jag var dock sjuk och satt hemma och läste lettisk poesi istället. Sedan jag föräldraledigheten som slutade i mars har jag haft två jobb, webbredaktör på Folkpartiet och Förbundssekreterare på Liberala Kvinnor. Det är med lite sorg i hjärtat jag nu lämnar Liberala Kvinnor för att jobba heltid på Folkparitet. Som småbarnsförälder med ett eget stort fritidsintresse är det svårt att klara av två halvtidsjobb. Det går, men det är inte alltid så roligt. Därför väljer jag nu att satsa på det ena och det känns bra. Att vara webbredaktör och hjälpa folk att läsa webbproblem är ju det roligaste jag vet!
Som förbundssekreterare har jag fått göra många roliga saker och landsmötet i oktober i Västerås var såklart höjdpunkten. Jag har träffat massa roliga människor, lärt känna härliga Bonnie lite bättre och fått jobba med fantastiska Hide! Nu har Anna Steele tagit över rodret och det tror jag blir toppen!
Anna hade köpt böcker om fantastiska kvinnor till mig som avskedspresent och hon hade inte kunna träffa mer rätt. Hon sa att om jag redan har en bok så får jag ge den vidare och det är också roligt att få göra.
Tunisian girl av Lina Ben Mhenni: Den har jag läst och recenserat och skänker gärna till någon som är intresserad!
Älskade du av Barbara Voors: Jag har inte läst något av Voors på mycket länge så det ska bli spännande! Många bokbloggare gillar henne har jag sett.
Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt: Jag har tänkt att läsa den så länge. Den står faktiskt i min bokhylla så jag kan skänka detta ex också. Hör av dig om du är intresserad. Den här presenten bli förhoppningsvis en spark i baken att läsa den.
Vasadöttrarna av Karn Tegenborg Falkdalen: En bok om Gustav Vasas döttrar. Dem har jag inte hört så mycket av. Jag tycker om att läsa om kvinnor i det dolda som faktiskt också var en del av historien, bara inte lika omskrivna.
Siri av Lena Einhorn: En roman om Siri von Essen. Jag har blivit rekommenderad den av min svägerska som erbjudit mig att låna hennes ex. Men nu har jag ett eget!
Kära fröken Petri av Gunnar Petri: Anna Petri var författare och konstnär och hon drabbades av reumatism redan som nioåring, som försvårade hennes liv. Hon var rullstolsburen och levde mellan 1883 och 1964. Hon hade en stor kulturkrets omkring sig och boken handlar både om Anna och om kulturlivet i Linköping, där hon bodde och verkade.
Dyrkan och spektakel av Git Claesson Pipping och Tom Olsson: En bok om Selma Lagerlöfs framträdanden dels på den fest som den svenska kvinnorörelsen ordnade för henne efter nobelpriset 1909 och dels firandet av Runbergsdagen i Finland 1912.
Tveeggade svärdet av Martin Blecher: En bok om Facebooks påverkan på våra liv. En bonusbok till ett sådant sociala medier-freak som jag är!
Jag återkommer med recensioner, såklart, men den som läser min blogg ofta vet att jag har många före på att-läsa-listan. Några av böckerna är dock riktigt korta så det är inte helt omöjligt att jag läser någon inom kort. Håll utkik och hör av dig om du ar intresserad av någon av de två böcker jag redan hade.
Tack Liberala Kvinnor för den här tiden! Och som jag sa till er så kommer vårt samarbete inte att ta slut här. Feministbiblioteket gör gärna saker ihop med er i framtiden också.
jan 19
Mycket lite lettisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan som ger ut böcker från hela världen har gett ut en novellsamling av ett antal lettiska författare, Lettland berättar: Människomuseet. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.
Inga Žolude är född 1984 och är den yngsta författaren i antologin. Hennes novell Smutstvätten handlar om en ensam kvinna som en dag hittar kalsonger i smutstvätten. Vem har lagt dem där? Hon anklagar en granne. Sedan hittar hon raklödder i handfatet och en man hävdar på nätet att han bor hos henne, men att hon aldrig ser honom. Vad är egentligen sant?
Jag tyckte mycket om den här novellen som fick en liten tvist på slutet där man nog förstår att hon faktiskt lever i ett förhållande. En bra beskrivning av ensamhet mitt i tvåsamheten. Sorglig, men samtidigt roligt skriven. Som novell är den briljant. Extra roligt att läsa en så ung författare, som är så otroligt bra.
jan 19
I boken Lettland diktar, som översätts till svenska av poeten och översättaren Juris Kronbergs, hittar vi flera lettiska poeter från olika tidsepoker. Mārā Zālīte är född 1952 och har skrivit både poesi, drama och skönlitterärt. Hon var främst aktiv under Sovjettidens sista år.
Det är oftast männen som får definiera ett lands historia i litteraturen och därför tycker jag att det är spännande att läsa Zālītes dikter. Hon beskriver förtrycket och de förlorade drömmarna hos Sovjetunionens medborgare och hon gör det otroligt bra. Två dikter vill jag särskilt lyfta fram. Den första är Kvällsnyheter från vårt hem och följande rader:
Utrikes nyheter:
Eftersom kommunikationslinjerna varit upptagna hela dagen (badhanddukarna hänger på tork),
har vi inte kunnat bekräfta nyheten att utlandet verkligen existerar.
Den här dikten var den jag berördes mest av:
Var kväll vinkar pojken av tåget.
I den kliver de på och far iväg,
hans drömmar.Var morgon möter pojken tåget.
Hans drömmar återvänder aldrig.Kanske de tjuvåker, och blir
tagna av biljettkontrollörerna?Någon förklaring måste det finnas.
Jag önskar att det fanns mycket, mycket mer översatt från Zālītes dikter än de få som ryms i boken. Men det är såklart svårt att översätta dikter och Kronbergs har gjort ett bra jobb.
jan 19
Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:
Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?
Eftersom jag är intresserad av att läsa om kvinnor i olika delar av världen går jag ofta på namnet. Låter det som att det kommer från ett land jag normalt inte läser så mycket ifrån, blir jag intresserad. Sedan läser jag baksidestexten. I annat fall kan det handla om rekommendationer, recensioner eller att jag ser att det är många som pratar om hen i sociala medier och i tidningar.
jan 17
I boken Lettland diktar, som översätts till svenska av poeten och översättaren Juris Kronbergs, hittar vi flera lettiska poeter från olika tidsepoker. Agnese Krivade är en av de yngsta, född 1981. Jag väljer att recensera hennes dikter för att de skildrar en unga kvinnas uppväxt i Lettland.
I diktsamlingen Barndom beskriver Krivade en allt annat än lycklig sådan. Förtrycket, instängdheten och fattigdomen finns där. Dikten om vintern var en av dem som berörde mig mest. Den smått ironiska skildringen av vintern som den bästa årstiden, tyckte jag ramade in den olyckliga barndomsskildringen på ett bra sätt:
min käraste årstid, till exempel, är vintern
då kan man låtsas vit
och låtsas att man har tjocka kläder, när man egentligen har tjock bakmin käraste årstid är vinter
jag vet inte vad jag menar när jag säger att jag är positiv
jag har givetvis ett leende ansikte, men också olika slags infektioner
Jag tyckte också mycket om dikten Sommar och raderna om bakfylla:
att vakna darrande och aggressiv
däven av mjuk sötma
med sommarens sista geting i munnen
Om alla poeter i Lettland diktar är lika bra som Krivade så kommer jag få en fantastisk upplevelse med den boken. Jag är återkomma!
