Jag har läst ett urval noveller ur Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. Novellerna är uppdelade i då och nu och jag har läst från båda delarna. Jag recenserar dem av feministiskt intresse här en och en.
I Katie Fortuins uppvaknande av Finuala Dowling får vi en Goodbye Lenin i Sydafrikaformat. Katie Fortuin somnar och vaknar först 25 år senare. Hennes systerson berättar historien. När Katie vaknar är världen annorlunda och systersonen har just gift sig med en vit kvinna. Katie tror inte sina släktingar och somnar om igen.
I den här novellen har författaren använt det lite övernaturliga inslaget att en person faller i en obegriplig sömn i 25 år, men det stör absolut inte handlingen. Berättarsliten är lite avslappnad och gör att det blir en lite tokrolig historia mitt i allvaret. Jag gillar den.
