Recension: Denser, Márica; Vampyren på Alameda; 1986

Brasilien berättar: Ljud av stegJag har läst Brasilien Berättar: Ljud av steg och diskuterat den sedan början av året på Facebook i en bokcirkel om novellerna. Idag kommer jag publicera recensioner på de noveller jag fann mest relevanta för Feministbiblioteket.

Miljön i Márcia Densers novell Vampyren på Alameda är konstnärskretsar och fester. I början av novellen kan man få intrycket att det handlar om lite destruktivt beteende hos huvudpersonen, men allteftersom berättelsen fortsätter förstår vi som läsare att det handlade om regelrätt missbruk.

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den här novellen. På ett sätt älskade jag språket och miljöbeskrivningarna, men sedan så fångades jag tyvärr inte så mycket var storyn. Flera i cirkeln gillade att läsa om de flummiga konstnärerna, men jag tycke inte att det var lika fängslande. Roligt att läsa om en sida av Brasilien jag inte kände till, men det räckte inte för att jag skulle tycka att den var spännande.

Boken är tyvärr slut på förlaget.

Recension: Lispector, Clarice; Ljud av steg; 1974

Brasilien berättar: Ljud av stegJag har läst Brasilien Berättar: Ljud av steg och diskuterat den sedan början av året på Facebook i en bokcirkel om novellerna. Idag kommer jag publicera recensioner på de noveller jag fann mest relevanta för Feministbiblioteket.

Ljud av steg av Clarice Lispector är en kort novell på två sidor, men trots det mycket kärnfull och innehållsrik. Vi får läsa om en gammal änka som inte kan komma över att hon fortfarande känner längtan efter sex. I hennes kultur är onani något skamligt så när doktorn ordinerar det, blir hon förskräckt. Lusten tar dock överhanden, men när hon onanerar känner hon skam.

Jag tyckte att det var en fantastisk bra novell om hur hårt hållna kvinnor inte ens kan ge sig hän när de är gamla och ensamma. Inte ens när inget annat står till buds kan de njuta av att tillfredsställa sig själva. Jag tror tyvärr att många har det som kvinnan i novellen och skäms över något de borde tycka är fantastiskt.

Boken är tyvärr slut på förlaget.

Novell-lördag: Brasilien

Brasiliens flaggaI år är Brasilien temaland för Bokmässan och jag är bloggambassadör och därför känner jag lite extra ansvar för att läsa brasilianskt. Anna på och dagarna går är också bloggambassadör och hon har dragit igång en novell-cirkel på Facebook om boken Brasilien berättar: Ljud av steg. Jag har varit med och diskuterat och idag kommer jag att publicera recensioner på alla novell som är relevanta för Feministbiblioteket. Jag har dock läst alla.

Av dem jag läst, men inte kommer att recensera idag, vill jag särskilt nämna:

Rubem Fonseca – Den andre: En av Brasiliens mest kända författare och novellen var en psykologisk berättelse om en man som kände sig förföljd av en tiggare. Det fanns många möjliga tolkningar som vi diskuterade ingående i cirkeln.

Caio Fernando Abreu – De där båda: En berättelse om två män som förälskar sig i varandra. Det var en oerhört vacker kärlekshistoria som jag uppfattade slutade olyckligt. De andra i cirkeln var av annan åsikt och jag väljer deras tolkning – männen förblev lyckliga och dem om gett dem sparken blev olyckliga.

Fernando Bonassi – Mikronoveller: En spännande genre, som en bladning mellan lyrik och noveller. Någon i cirkeln kallade det löpsedlar och det var rätt så träffande tyckte jag. Dessa var mer intressanta än Adriana Lisboas som också fanns med i samlingen.

André Sant’Anna – Mina memoarer: En av mina favoriter i samlingen. Språket var upprepande och tjatigt, ungefär som ett tråkigt jobb kan vara och det var just vad författaren ville skildra. Det rådde delade meningar om den här i cirkeln och vissa älskade den och andra tyckte inte om den alls.

Jag kommer nu att recensera en novell i timman, sammanlagt sex stycken. En avslutningsinlägg med lite mer reflektioner och en sammanfattning av novell-samlingen kommer klockan 17.

Recension: Janesch, Sabrina; Kattbergen; 2010

KattbergenBokförlaget Thorén och Lindskog, som ger ut tyskspråkig litteratur, gav ut Sabrina Janeschs Kattbergen 2012.

Den tysk-polska journalisten Nele lämnar sambon hemma i Berlin och reser till Polen för att gå på sin morfars begravning. Neles mamma föreslår att hon ska resa till den by familjen kommer ifrån och fast hon tvekar så bestämmer hon sig ändå för att göra det. Resan till henne till Ukraina. Parallellt med Neles resa får vi läsa om hennes morfar och hur han och hans familj flydde från Ukraina till Polen under andra världskriget.

Jag trodde att jag skulle älska den här boken, men det var tydligen inte så enkelt. Jag tyckte om början med Nele och hennes dåliga förhållande med Carsten, som inte var det minsta intresserad av henne och hennes familj. Den biten hade jag velat ha lite mer av, även om jag inte ville att det skulle vara en bok om  ett dåligt förhållande. Jag tyckte också om Neles spännande resa genom Polen och Ukraina, men det jag inte fastande så mycket för var kapitlen om hennes morfar. I den här typen av romaner, med kapitel som går tillbaka i tiden, måste de kapitlen vara spännande annars är det trögt att läsa vidare. Det som hände för mig var att jag nästan slarvläste kapitlen om morfadern och sedan hade jag missat mycket av det som var väsentligt. Men, det ska tilläggas jag fick ändå en bra historielektion om en region i Europa som jag inte visste så mycket om innan.

Jag tyckte att boken var mycket bra. Ovanstående kritik var för att den kunde varit ännu bättre. Den hade kunnat vara den bästa bok jag läst i år. Nu blir betyget lite lägre, men jag blev oerhört nyfiken på författaren och hoppas att jag kommer att läsa mer av henne framöver.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Silverberg, Cory & Smyth, Fiona; Hur görs bebisar?; 2012

Hur görs bebisar?Förlaget Olika som ger ut könsostereotypa barnböcker i Sverige har nu börjat titta internationellt och har översatt bra böcker. Hur görs bebisar? av Cory Silverberg (text) och Fiona Smyth (bild) är en amerikansk bok där det beskrivs med ord och bild hur barn blir till. Alla barn.

Alla barn har inte en mamma och en pappa som har haft det lite mysigt tillsammans och sedan kom det en bebis i magen. Vårt barn har exempelvis inte det. För honom får vi berätta om hur vi åkte till sjukhuset för att sätta in honom i mammas mage. Hur görs bebisar? ger utrymme för den här typen av berättelser.

I boken får vi veta att vissa människor har spermier och andra livmödrar och ägg. Ett barn blir till när en spermie och ett ägg möts. Både ägget och spermien innehåller massor av berättelser och när de möts dansar de runt och delar saker och tillslut så har de blivit en sak med massa nya berättelser. Det är verkligen fantastisk beskrivet. Sedan kommer frågan: Vem hjälpte till att föra samman det ägg och den spermie som blev DU?

Hur görs bebisar? hjälper dig att förklara hur ett barn blir till rent biologiskt. Den hjälper dig också om du, som vi, har ett barn som kommit till på annat sätt än det vanliga. Men den hjälper dig inte om du vill förklara hur ägget och spermien vanligtvis möts. Med tanke på att förlossningen är med så borde väl också själva sexet vara med? För jag antar att boken också ska inkludera adopterade och de är ju inte förlösta av sina föräldrar. En mycket bra bok i alla fall och jag är säker på att den kommer att komma väl till användning här hemma. Tack Olika för att jag kan få stöd för att förklara hur mitt barn blivit till!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Antti, Gerda; Jag reder mig nog; 1983

Jag reder mig nogEtt av mina mål 2014 är att läsa fler klassiska kvinnliga svenska författare. Gerda Antti stod på tur och jag hittade Jag reder mig nog från 1983 på landet.

Astrid har precis blivit änka, men det är egentligen inte den döde maken hon saknar mest, utan älskaren hon inte träffat på länge. Hon har många motstridiga känslor i sig och hon känner skuld över att hon varit otrogen mot sin sjuke make samtidigt som hon inte vill skämmas över att ge sig hän åt passionen. Vi får följa Astrid och hennes vardagsliv i ett halvår efter att hon blivit änka då hon filosoferar mycket över kärleken, makens ideal och moral i största allmänhet.

Jag tyckte att boken var jättetråkig. Till en början förstod jag inte hur jag skulle ta mig igenom den, men när Astrid började fundera över sitt äktenskap och hur det hade varit fick jag ett litet intresse. Det som kanske var mest intressant är hur länge sedan egentligen 1983 är. Jag var sex år, men det är 31 år sedan nu. Jag tyckte att det kändes som att tiden skulle föreställa sextiotal eller kanske ännu tidigare, men tankarna om skilsmässa och abort var förmodligen tidstypiska även om de inte kändes så. Kvinnor hade haft möjlighet till abort i mindre än ett decennium och på landet, där den här romanen utspelar sig, levde nog konservativa ideal om äktenskap fortfarande kvar i början av åttiotalet. Att boken kändes som att utspela sig i en annan tid blev ett litet uppvaknande för mig, för den gör ju faktiskt det. Min barndom är en annan tid.

Boken som sådan då? Jag blev aldrig sådär värst imponerad. Jag tyckte den var tråkig, även om det fanns små ljusglimtar här och var samt stundvis var tydligt feministisk.

Melodifestivalen på plats!

Jag var och såg melodifestivalen på plats på Friends Arena igår kväll och det var verkligen en fantastisk upplevelse! Schlagerfan som jag är blev jag överlycklig när min schlagerointresserade make bokat biljetter till oss som födelsedagspresent. Farfar vaktade Hugo, jag kastade mig hem från Folkpartiets riksmöte i Örebro och med hjälp av brorsan och hans bil kunde vi båda komma till arenan i tid. Dock fick vi inte mycket till mat. Det såldes samma sak som på fotbollsmatcher så vår middag bestod av en liten hamburgare och popcorn. Till det drack vi folköl. Inte så glammigt.

Melodifestivalen

Desto glammigare var tillbehören som maken köpt till. Här syns vi med en fjäderboa och en ljussnurra.

Sannna Nielsen vann melodifestivalen

Även om det var brant som i helvetet så var det otroligt mäktigt att se festivalen uppifrån. Här framför Sanna Nielsen vinnarbidraget.

Trots att vi var på plats tittade vi mest på TV:n för där såg vi ju bäst 🙂 Vilken låt hejade jag på? Sanna när det stod klart att det stod mellan henne och Ace, innan dess skrEllen Benedicktsson.

Recension: Kanehara, Hitomi; Ormar och piercing; 2004

Ormar och piercingJag hittade Ormar och piercing av Hitomi Kanehara av en slump på Adlibris bokrea. När jag läste baksidestexten så tänkte jag att det skulle vara en japansk Shanghai baby, om undergroundkultur i en storstad i Asien. Det stämde på sätt och vis, men Ormar och piercing var mycket konstigare och hemskare.

Det är en kortroman om en ung, med japanska mått minderårig, tjej som lever utanför samhället. Hon försörjer sig med hjälp av sina pojkvänner eller, om hon måste, som eskortflicka (vilket här inte verkar innefatta sex). Huvudhandlingen kretsar kring Lui, hennes pojkvän Ama och deras gemensamma vän och Luis älskare Shiba. Det handlar om piercing, tatueringar och att klyva sin tunga och det handlar om sex, sadism och våld mellan män. Boken lämnar många frågetecken. Varför ligger Lui med en sadist som hon är rädd ska döda henne? Varför fortsätter hon att vara tillsammans med en kille hon misstänker är mördare? Är hon lycklig? Eller rentav olycklig? Och sedan slutet, det ska jag inte gå in på, men där blir frågorna ännu fler.

Jag vet inte om jag förstod någonting. Vilket är författarens syfte? Att skildra människor i samhällets utkant? I så fall är det inte tillräckligt ingående. Huvudpersonen är likgiltig till det mesta och hon verkar inte själv vilja någonting. Hennes förhållanden, önskan att klyva tungan och tatueringarna blir hon indragen i och sedan så är det som om hon tar över andras viljor och gör dem till sina. Vill Kanehara skildra en ung kvinnans sökande efter sin väg in i vuxenvärlden? I så fall förstår jag inte likgiltigheten. Jag ska sluta spekulera och kontrastera att jag inte fattar. Men jag fick i alla fall lära mig om piercing-enheter. Vad jag nu ska med den kunskapen till.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Lyrans noblesser

Internationella kvinnodagen: Böcker som har inspirerat mig

Feministisk litteraturkanon

Böcker inspirerar mig hela tiden och idag på internationella kvinnodagen tänkte jag publicera en lista på den feministiska kanonen som jag presenterade för snart ett år sedan. De som är länkade går till en recension här på Feministbiblioteket.

500-talet f Kr Dikter och fragment – Sapfo (Grekland)

1792 Till försvar för kvinnans rättigheter – Mary Wollestonecraft (Storbritannien)

1839 Det går an – Carl Jonas Love Almqvist (Sverige)

1847 Jane Eyre – Charlotte Brontë (Storbritannien)

1856 Hertha – Fredrika Bremer (Sverige)

1869 Förtrycket av kvinnorna – John Stuart Mill (Storbritannien)

1879 Ett dockhem – Henrik Ibsen (Norge)

1885 Pengar – Victoria Benedictsson (Sverige)

1890 Den gula tapeten – Charlotte Perkins Gilman (USA)

1910 Pennskaftet – Elin Wägner (Sverige)

1916-25 Samlade dikter – Edith Södergran (Finland)

1923 Arbetsbiens kärlek – Alexandra Kollontaj (Sovjetunionen)

1929 Ett eget rum – Virginia Woolf (Storbritannien)

1930 Av samma blod – Agnes von Krusenstjerna (Sverige)

1934 Kris – Karin Boye (Sverige)

1936 Mor gifter sig– Moa Martinson (Sverige)

1945 Pippi Långstrump – Astrid Lindgren (Sverige)

1949 Det andra könet – Simone de Beauvoir (Frankrike)

1962 Den femte sanningen – Doris Lessing (Storbritannien/Rhodesia)

1963 Den feminina mystiken – Betty Friedan (USA)

1963 Glaskupan – Sylvia Plath (USA)

1969 Mörkrets vänstra hand – Ursula Le Guin (USA)

1970 Den kvinnliga eunucken – Germanine Greer (Storbritannien/Australien)

1973 Samlade dikter – Sonja Åkesson (Sverige)

1973 Fräls oss ifrån kärleken – Susanne Brøgger (Danmark)

1973 Rädd att flyga – Erica Jong (USA)

1974 Häxringarna – Kerstin Ekman (Sverige)

1975 Män kan inte våldtas – Märta Tikkanen (Finland)

1975 Älskarinnorna – Elfride Jelinek (Österrike)

1976 Det mest förbjudna – Kerstin Thorvall (Sverige)

1976 Vinterbarn – Dea Trier Mørch (Danmark)

1976 De fem härskarteknikerna – Berit Ås (Norge)

1977 Egalias döttrar – Gerd Brantenberg (Norge)

1977 Kvinnorummet – Marilyn French (USA)

1978 Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen (Finland)

1982 Purpurfärgen – Alice Walker (USA)

1987 Bübins unge – Mare Kandre (Sverige)

1988 Imamens fall – Nawal el Saadawi (Egypten)

1991 Förbjuden betraktelse – Nina Bouraoui (Frankrike/Algeriet)

1992 Vilda Svanar – Jung Chang (Kina)

1993 Det kallas kärlek – Carin Holmberg (Sverige)

1994 Den mörka kontinenten – Karin Johannisson (Sverige)

1995 Diva – Monika Fagerholm (Finland)

1996 Under det rosa täcket – Nina Björk (Sverige)

1999 Min mosters migrän – Hanne-Vibeke Holst (Danmark)

1999 Ställd – Susan Faludi (USA)

2003 Lila hibiskus – Chimamanda Ngozi Adiche (Nigeria)

2006 Drömfakulteten – Sara Stridsberg (Sverige)

2007 Bitterfittan – Maria Sveland (Sverige)

2008 Utrensning – Sofi Oksanen (Finland)

Internationella kvinnodagen: Kvinnor som har inspirerat mig

FeministsymbolenIdag är det internationella kvinnodagen och jag tänkte att det kunde passa med ett inlägg om kvinnor som inspirerat mig. I min närhet har mamma, mormor, farmor och svärmor inspirerat och peppat mig på olika sätt, men det finns också kändisar som har varit en förebild för mig på ett eller annat vis. Jag motiverar inte, utan listar bara riktig bra kvinnor som betytt något för mig. De är utan inbördes rangordning. Vilka har inspirerat dig?

På listan finns inga bloggare. Jag kör enligt principen ingen nämn, ingen glömd.

 

Politik

Birgitta Ohlsson

Maria Arnholm

Bonnie Bernström

Gudrun Schyman

Angela Merkel

Hillary Clinton

Tarja Hallonen

Elisabeth Rehn

Gro Harlem Bruntland

Vigdis Finnbogadottir

Inga-Britt Ahlenius

Maria Leissner

Litteratur

Astrid Lindgren

Simone de Beauvoir

Elin Wägner

Lise Nörgaard

Elif Shafak

Selma Lagerlöf

Slavenka Drakulic

Erica Jong

Ebba Witt Brattström

Linda Skugge

Jane Austen

Alice Walker

Toni Morrison

Näringsliv

Sheryl Sandberg

Anne Rahmberg

Emma Sjöberg

Maria Rankka

Journalistik

Åsne Seierstad

Johanna Frändén

Marie Lehman

Stina Dabrowski

Jane Björck

Anna Charlotta Gunnarson

Ylva Hällen

Linna Johansson

Operah Winfrey

Sport

Marie-Helene ”Billan” Westin

Pernilla Wiberg

Pia Sundhage

Carolina Klüft

Charlotte Kalla

Magdalena Forsberg

Anja Pärson

Victoria Svensson

Musik

Madonna

Marie Fredriksson

Paula Abdul

Elisabeth Andreasson och Hanne Krogh

Mat

Tina Nordström

Lotta Lundgren

Film

Jodie Foster

Geena Davis

Sarah Jessica Parker

Shannen Dorothy

Emma Tompson

Lena Endre

Lena Nyman

Komiker

Nour el Refai

Ulla Skoog

Susanne Reuter

Ellen Degeneres

Fiktiva kvinnor

Kitty Drew

Lizzy Bennet

Pennskaftet

Pippi

Ronja