aug 28
Jag deltog i några tävlingar som den nystartade sajten Kulturkollo utlyste för någon vecka sedan. Nu visade det sig att jag hade vunnit! Så roligt!
Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen kommer hem till mig om någon vecka och det ser jag mycket fram emot. En vän till mig säger att den kan läsas som en feministisk roman och därför är jag extra sugen på den.
Tack Kulturkollo!
aug 27
Eftersom jag inte har något barn i lämplig ålder så faller det sig inte naturligt att jag skulle längta efter att få läsa Sätt straffen, Charlotte! av Jennifer Wegerup, med illustrationer av Bettina Johansson. Men så var det. Jag blev otroligt glad när jag äntligen fick boken i min hand och kunde läsa barnkapitelboken om fotbollsspelaren Charlotte Rohlins barndom. Fotboll och feminism i en fin blandning från Olika förlag. Kan det bli annat än en succé? Nej.
Det är en barnbok för de barn som kan läsa själva och nyss lärt sig läsa. Det är en enkel handling med enkel intrig och det handlar bara om fotboll. Lite vänskap och laganda, men annars bara om fotboll. Wegerup gör en bra mix av en tjej med järnvilja, samtidigt som det inte blir för elakt och slutar i mobbing mot mindre duktiga medspelare. Charlotte Rohlin är född 1980, men bokens Charlotte är barn idag med mobiltelefon och allt vad det innebär. En sådan förflyttning i tid tror jag var nödvändig för att få dagens unga att känna att det inte blir för mossigt.
Jag hade skyhöga förväntningar och de infriades. Så härligt tjejigt, men med fotboll i centrum. Bra att tjejer får en duktig fotbollsspelare att identifiera sig med och så bra att bokens Charlotte har en förlaga i verkligheten som faktiskt lever på sin idrott. En bok med en bra förebild och otroligt roligt med sportbok för tjejer. Dessutom måste jag tillägga att jag älskar Johanssons bilder. Blicken på omslaget är helt fantastisk! Jag hoppas att det blir en serie.
aug 27
Jag är med i en bokcirkel på Facebook om de kvinnliga nobelpristagarna. Tretton stycken är de till antalet och tretton personer har fått en pristagare tilldelad att hålla ett lite föredrag om. Vi tar dem i kronologisk ordning och har således startat med Selma Lagerlöf.
Nu läser vi Kejsarn av Portugallien och jag fuskar lite och hoppar läsning eftersom jag redan läst den. Jag kommer att återkomma med recension och lite redogörelser för hur diskussionerna gått.
Min pristagare i fältet är Pearl Buck, en favorit. Jag har inte valt bok än men det lutar åt Modern.
aug 27
Kort fakta
Född 1970 i Beirut.
Är journalist, översättare och författare.
Skriver på arabiska.
Joumana Haddads feministiska gärning
Joumana Haddad är uppvuxen och verksam i Libanon. Hon är chef för kultursidorna på tidningen An Nahar och är en mycket skarp feministisk röst i hemlandet och hela arabvärlden. Hon ät även chefredaktör för litteratur- och konsttidskriften Jasad, där hon intervjuat många internationellt kända författare, bland andra feministen och nobelpristagaren Elifride Jelinek.
Haddad är poet och har givit ut många diktsamlingar, vara en Lilliths återkomst har översatts till svenska. Hon har även gett ut feministiska debattböcker och den kanske mest kända är Superman is an Arab från 2012. I den boken sågar hon alla religiösa regler som gäller kring kvinnans klädsel och de hårt reglerade könsrollerna. Hon anser att alla kvinnor självklart får välja själv om de vill bära slöja eller inte, men hon anser det galet att kvinnor ska tvingas bära det och därmed inte kunna göra samma saker som män.
Haddad har, enligt Wikipedia, utsetts av tidskriften Middle East som en av arabvärldens mest inflytelserika kvinnor (plats 62).
Joumana Haddad och jag
Jag fick tips om att läsa henne när jag utlyste nomineringstid för den feministiska litteraturkanonen. Vi valde att inte ta med något verk från henne eftersom det inte fanns mycket översatt till svenska (vilket var ett av kriterierna). Jag tycker mycket om det jag läst, men beklagar att hon missförstått syftet med den feministiska förskolan Egalia (läs mer om det i min recension av Superman is an arab).
Böcker av Joumana Haddad som jag läst och recenserat
aug 26
EU:s medlemsstater i form av en blomrabatt. Kroatien saknas, men inte Slovenien. Vi fick titta från marken och såg då att Slovenien representerades små grönblå blommor, omöjliga att se från ovan. Riga 2009.
Jag har som ambition att läsa mig jorden runt. En idé med en sådan mastodontutmaning är att börja med närområdet. Jag tänkte därför under hösten och våren skriva lite om vad jag läst från EU:s medlemsstater. Jag kommer kanske inte alltid läsa en ny bok inför varje land, men jag tänkte ge er en inblick i litteratur av kvinnor från alla länderna. Utmaningen kallar jag EU-läsning.
Vissa länder kommer att bli lätt och en plätt, medan andra kommer att kräva mycket research och förmodligen läsning på andra språk. Ambitionsnivån om mängd böcker/noveller/dikter från varje land, styrs av storlek på landet och tillgång till kvinnolitteratur. Exempelvis är det inte ok att bara läst en författare från Italien, medan det är fullt tillräckligt från Bulgarien.
Med oregelbundna mellanrum kommer en presentation av ett EU-land. Jag tar dem i bokstavsordning. Nedan kan du se hur mycket utmaning det blir för mig med respektive land. Häng gärna på och/eller ge mig tips där jag behöver fylla luckor.
Belgien: Har bara läst barnboksförfattaren Kitty Crowther och det känns faktiskt lite pinsamt.
Bulgarien: Det blir en utmaning!
Cypern: Läser just nu en cypriotisk författare, med tanke på den här utmaningen.
Danmark: Har läst massor.
Estland: Min utmaning Fokus: Baltikum gav mig en hel del.
Finland: Har läst massor.
Frankrike: Har läst massor.
Grekland: Har läst Tranans grekiska novellsamling och Sapfo.
Irland: Har läst pinsamt lite och i stort sett bara chick lit.
Italien: Har läst pinsamt lite.
Kroatien: Slavenka Drakulic är en favoritförfattare.
Lettland: Min utmaning Fokus: Baltikum gav mig en hel del.
Litauen: Min utmaning Fokus: Baltikum gav mig en hel del.
Luxemburg: Det blir en utmaning!
Malta: Det blir en utmaning!
Nederländerna: Har läst pinsamt lite.
Polen: Det borde väl inte vara så svårt att hitta något?
Portugal: Det borde väl inte vara så svårt att hitta något?
Rumänien: Har läst en del.
Slovakien: Har läst en novell av kvinna född i Slovakien, tveksamt om det finns mer.
Slovenien: Det blir en utmaning!
Spanien: Ha numer läst massor.
Storbritannien: Har läst massor.
Tjeckien: Har läst en del, varav hyfsat mycket av Petra Hůlova.
Tyskland: Har läst massor och mer blir det nu till hösten.
Ungern: Har en bok i bokhyllan!
Österrike: Jag borde läst mer eftersom jag bott där.
aug 25
Då var det dags att hänga på en tematrio igen! Lyran uppmanar oss denna veckan att skriva om tre böcker med långa titlar. Här kommer mina tre:
Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig av Emma Karinsdotter är en fin roman om kärlek och svek och att det förflutna kommer ikapp en.
Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna av Slavenka Drakulic är en reportagebok om resor hon gjort i Östeuropa för Ms Magazines räkning.
En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Maria Lewycka var lika rolig som titeln. Om familjeband och att man som vuxet barn inte alltid kan lägga sig i en förälders liv.
aug 25
När jag hörde talas om Konrands klänning, som ges ut på Olika förlag, blev jag först lite skeptisk. En liknande bok, Kalle med klänning, gavs ju ut för flera år sedan på Sagolikt förlag. Men så såg jag att det var Åsa Mendel-Hartvig som skrivit och Carolin Röstlund som tecknat och det paret har ju blivit lite favoriter här hemma.
Konrads klänning är en bok för de yngsta och funkar inte så bra som godnattsaga för min snart treåring, då han kräver lite längre historier. Men det är en bok att prata om och diskutera. Egentligen handlar det inte så mycket om klänningar, utan mer om avundsjuka syskon emellan och att vilja ha det den andra har.
Jag tyckte om boken och tror att Hugo kommer att göra det också (har bara läst den två gånger än så länge). Det kommer en fortsättning också, Konrads lussar, och då kan jag inte sluta att fundera över varför de valt att göra två så lika titlar som Kalle med klänning och Kalle som Lucia. Inte för att någon har patent på ett tema, men det kändes lite väl likt. Dock ska sägas att böckerna är mycket olika och riktar sig till olika åldersgrupper.
Boken är fin och känns mycket genomarbetad. Det är en enkel intrig, men så bra i sin enkelhet. Hugo, som inte har något syskon, tog parti för lillebrorsan och sa: Han ska ha den blå klänning! Inte lolit ge tillbaka! Detta apropå att Konrad får lämna tillbaka klänningen till systern efter att ha fått prova den (men sedan får han en egen, som är röd). Låter inte direkt lovande…
aug 25
Nu är det betydligt kallare än förra veckan. För en vecka sedan var jag och Hugo på Eriksdalsbadet och badade, i helgen var vi på Landsort i regnrusk och köpte tjocka tröjor för hösten. Vad passar då inte bättre än att sparka igång en ny utmaning?
Som jag redan har hintat här tidigare handlar höstens stora utmaning här på bloggen om att läsa tyskspråkig litteratur. Det kommer att vara fokus på Tyskland, men även Österrike samt tyskspråkiga delarna av Schweiz och Italien kommer att få vara med på ett hörn.
Som vanligt när det gäller mig och min blogg kommer det att bli kvinnor, kvinnor, kvinnor. Jag har som mål att läsa tre böcker på tyska. Vi få ser om det kommer att hålla.
Hänger du med? Att bara läsa kvinnor och/eller feministisk litteratur är såklart inget måste. Jag kallar utmaningen Deutscher hebst som inte bara betyder tysk höst, utan också anspelar på de sista dramatiska veckorna av Rote Armé Fraktions glansdagar hösten 1977. Det avslutades med tre förgrundsfigurers självmord den 18:e oktober. Makabert kan tyckas, men så är ju RAF lite av ett specialintresse för mig. Ta namnet med en nypa salt och överanalysera inte 🙂
UPPDATERAT
För er som vill spana in bra tyskspråkig litteratur på svenska ska kolla in förlaget Thorén och Lindskog. För uppdateringar på Facebook, gilla deras sida.
aug 24
Behövs det en feministisk litteraturkanon?
Under den parollen talar jag på Hornstulls bibliotek den 17 september kl 19. Se hela inbjudan här.
Under kvällen berättar Hanna Lager om hur juryn valde vilka böcker som skulle vara med och om varför hon tycker att en feministisk litteraturkanon är viktig.
Fri entré.
Välkommen!
Här kan du se hela den feministiska kanonen.
Kom dit om du kan och hjälp gärna till och sprida informationen!
aug 23
Janet Frame är en klassisk kvinna som jag inte har läst, men som många rekommenderat. Jag valde Ugglor gråter, eftersom den verkade mest passa in i bloggens tema.
Syskonen Teresa, Toby, Francie och Daphne växer upp i en fattig familj någonstans i Nya Zeeland. Francie dör i en arbetsolycka och de andra lämnas med sina minnen. Som vuxna lever de tämligen avskilda från varandra. Toby är epileptiker och lever med ständig skräck av att få ett nytt anfall och därmed bli betraktad som en galen person och systern Daphne är galen och lever på mentalsjukhus. Teresa kämpar med näbbar och klor för att hålla fasaden om det perfekta överklasslivet högt. Ett liv hon fått förmånen att leva genom sitt äktenskap.
Vi får följa de tre syskonens liv och öden och värst drabbad håller Daphne på att bli. Hon står inför hot om lobotomering. Det är något som författare Frame också varit utsatt för. Precis före lobotomeringen upptäckte läkarna vad hon skrivit och på så sätt slapp hon ut ur sjukhuset och kunde bli författare. Just den biten av Frames liv fanns inte med i den här boken, men hon skildrar väl livet på ett menatlsjukhus och patientens tankar och känslor.
Jag var mycket imponerad av Janet Frames språk och berättarteknik, men jag fångades tyvärr inte av handlingen. Jag kände inte att jag ville veta vad hon hänt de tre syskonen, utan ville mer bara att det skulle ta slut. En angenäm läsupplevelse, men den lämnade inga djupare spår. Jag är dock beredd att de Frame en andra chans. Vilken bok borde jag läsa?
