maj 03

Recension: Gefen, Shira; Det hjärtformade lövet; 2012

Det hjärtformade lövetDet hjärtformade lövet av Shirin Gefen är en bilderbok om en israelisk flicka och hennes förhållande till naturen. Den är utgiven av bokförlaget Trasten, som är Tranans barnboksförlag. Boken är övernaturlig och handlar om ett träds önskan att få tillbaka sitt hjärta, det vill säga det löv flickan Alona hittat och sparat.

Det är en poetisk barnbok med vackra bilder av träd, löv och natur. Det är också en bok om en liten flickas känslor och tankar över det som är omkring henne. Jag tänker att jag inte förstår bokens idé, men samtidigt är det kanske inte meningen att det finns någon högre tanke om moral här.

Jag testade den på det tvååriga barnet som hakade upp sig på att Alona åt soppa (och ville ha det) men tyckte om de hjärtformade löven i boken.

En fin bok, varken mer eller mindre.

Läs mer: Adlibris, Bokus

maj 03

Recension: Daly, Niki; Söta Salma; 2006

Söta SalmaNiki Daly är vit sydafrikan, men han har blivit känd för att kunna teckna afrikanska barn. Söta Salma är en berättelse från Ghana om en flickas vardag.

Salma ska gå direkt hem från marknaden men glömmer bort sig och går vilse. Trots att hon inte få talar hon med en främling, Herr Hund. Han tar hennes kläder och går hem till hennes mormor och låtsas vara Salma. Salma och hennes morfar kan tillsammans rädda mormodern med hjälp av några skrämmande afrikanska masker. Efter det går Salma alltid direkt hem från marknaden utan att prata med främlingar.

Sensmoralen i boken kan ju tyckas lite klämkäck, men likväl fortfarande viktig för barn oavsett var i världen de bor. Jag hittade den här boken på Lumabiblioteket när jag letade efter en annan bok och jag är glad att jag lånade hem den. Jag håller med om att den svarta flickan är fint tecknad och inte på något sätt är elakt stereotyp.

Det känns bra att läsa böcker för barnet som inte alltid är svenska och innehåller vita barn (pojkar), utan att även en svart tjej från ett land långt borta får stå i centrum i någon bok. När jag läste den blev jag smärtsamt påmind om hur dålig jag är på att läsa böcker för Hugo från andra länder och kulturer. Han tyckte om Söta Salma, så det blir definitivt inte sista gången.

Söta Salma

Lilla söta Salma från Ghana, tecknad av Niki Daly.

Läs mer: Adlibris, Bokus

maj 02

Avslutning barnboksvecka: Dag 5

barnboksvecka

Idag har jag läst böcker för barn som lärt sig läsa. Vissa av dem funkar säkert bra som högläsningsböcker också. Astrid Lindgren har fått vara med på ett hörn, annars har det mest varit fokus på nyare böcker. Jag har recenserat min barndoms kanske mest älskade bok: Vi på Saltkråkan. Jag har skrivit om den (tyvärr) fortfarande så aktuella Katitzi om Katarina Taikons barndom.

Idag har en nyskriven bok varit i fokus, Andnöd av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist. Bloggstafetten var mycket lyckad och nedan kan ni se några reflektioner för de andra som varit med. Flera andra hade reflektioner kring formen.

Boktjuven: Jag kan inte säga att jag blev helt gripen av historien efter att ha läst Andnöd, men det var en snabb och lättläst historia och borde vara perfekt för en som inte vill läsa tjocka böcker och gillar fantasi.

Prickiga Paula: Jag gillar verkligen den här boken så mycket mer än jag trodde jag skulle göra. (…) Men jag har en sak som jag inte förstår, om Nollja får vi veta att hon tål att dricka vatten – att ha vatten i sig. Men det framgår inte om hon tål att tvätta sig eller inte?

Västmanländskan: Jag tycker mycket om havsvärlden och hur den målas upp av författaren – och inte minst illustratören!

Boktok: Boken känns rätt för åldern. Jag tycker ändå att den kunde ha varit lite tjockare, 9-12 åringar orkar nog läsa lite längre redan.

Sandras boktankar: Spännande och med så pass öppet slut att man definitivt vill läsa fortsättningen.

Fantastiska berättelser: Som den sagofigursnörd jag är så kan jag inte annat än älska. Bilderna är också fantastiskt fina och väcker en lust att veta mera.

Stories from the city: Och detta är ju en käck liten bok. Snabb och lättläst och riktar sig till åldrarna 9-13 år – vilket för mig känns lite att ta i faktiskt, jag hade inte haft något utbyte av denna som trettonåring, det är den alldeles för enkel för.

(inte så) anonyma biblioholister: Det HADE varit väldigt kul att testa denna på ”riktiga” barn och inte bara på mitt eget inre dito. Historien om Nollja och hennes familj är spännande och jag tror att jag hade velat läsa den här boken högt och få höra ett ”ett kapitel till, SNÄLLA!”.

Jag: Jag tycker om Skåhlbergs sätt att beskriva sina huvudpersoner och i Andnöd är det ett vackert porträtt av en flicka som längtar bort. 

Imorgon är temat internationellt och jag kommer att recensera böcker från länder du kanske normalt inte tänker på när du väljer böcker till ditt barn, eller valde böcker till dig själv när du var barn.

maj 02

Bloggstafett: Skåhlberg, Anette & Dahlquist, Katarina; Andnöd; 2013

AndnödIdag har många bloggar skrivit om Boken Andnöd av Anette Skåhlberg och bilder av Katarina Dahlquist. Boken är den första i Sagolikt förlags serie om Nollja och människofolket (men en fristående fortsättning på Maya och havsfolket) och den är en lättläst bok för barn som börjat att läsa själva. Många av Skåhlberg och Dahlquists böcker är sagor om människor på gränslandet till övernaturliga väsen och så är även Andnöd. Detta är inget som tilltalar mig som vuxen, eller som tilltalade mig som barn, men jag ska ändå försöka skriva en rättvis recension.

Det första jag tänkte på var formen. Den är mycket kort och den slutar innan så värst mycket har hunnit hända. Den är lättläst och vänder sig till en läsekrets som är nybörjare på läsning och som sådan är den mycket bra. Ett barn som är ovan vid att läsa kan lätt känna att en stor och tung bok är jobbig att ta sig an (det kan vuxna läsvana också tycka, kanske jag ska tillägga). Det är viktigt att barn lär sig läsa och lär sig att älska litteratur och Sagolikts lättlästa serier är en bra väg in. Jag funderade dock lite på om de inte var FÖR lättlästa. Det var intressant att läsa vad Sandra, som är bibliotekarie, hade att säga om vilka som läser böckerna.

Handlingen i Andnöd börjar med Nollja som är allergisk mot vatten och det kommer fram att hon egentligen är en sjöjungfru och att hennes syster också är det, men att hon bor under vattnet och inte har synts till på nio år. En dag får hon andnöd och hennes föräldrar ska försöka hitta alger som hon kan andas med. Hennes syster kommer hem för att rädda henne.

Jag tycker om Skåhlbergs sätt att beskriva sina huvudpersoner och i Andnöd är det ett vackert porträtt av en flicka som längtar bort. Det enda som lite störde mig var det här med algerna som behövdes för att andas under vatten. Jag kan min Harry Potter och det kändes lite taget därifrån. Man ska aldrig kopiera mer kända författare, det blir sällan bra. Men utöver det så var det en spännande historia som lovade mer.

Läs mer: Adlibris, Bokus

De andra recensionerna i bloggstafetten:

Boktjuven
Prickiga Paula
Västmanländskan
Boktok
Sandras boktankar
Fantastiska berättelser
Stories from the city
(inte så) anonyma biblioholister

maj 02

Recension: Lindgren, Astrid; Vi på Saltkråkan; 1964

Vi på SaltkråkanJag lovade i måndags att även om Astrid Lindgren har skrivit många fantastiska barnböcker och den här Barnboksveckan skulle handla om andra författare, så ville jag ändå att hon skulle vara med på ett hörn. Därför skriver jag nu om min absoluta favorit, Vi på Saltkråkan.

Det är väl ingen som inte kan sin Saltkråkan så jag ska inte sammanfatta handlingen. Saltkråkan är en ö med få bofasta och antalet människor, även under sommarhalvåret, är tämligen begränsad. Alltså får barnen och ungdomarna leka med dem som finns där och det gör att det blir ett mer jämställt. I Saltkråkan leker Tjorven och Pelle på lika villkor, precis som Teddy, Freddy, Johan och Niklas. Det är klart att Malin som ställföreträdande hushållerska till änkemannen och hennes far Melker, är väl stereotyp och inte särskilt modern, men så är ju boken också skriven 1964. Barnen och ungdomarnas lek över könsgränserna och att tjejerna får vara minst lika tokiga och initiativtagande som pojkarna tycker jag gör boken mest läsvärd ur genussynpunkt .

Utöver allt genustänk så är det en underbar berättelse om livet i skärgården och barnen på Saltkråkan är och kommer nog alltid av vara mina favoriter bland alla Astrid Lindgrenfavoriter.

Läs mer: Adlibris, Bokus

maj 02

Recension: Taikon, Katarina; Katitzi; 1969

KatitziJag hade inte själv någon bok om Katitzi, men min kompis Camilla hade det. Vi både lyssnade på kassettband och läste seriealbumen hos henne och älskade Katarina Taikons berättelser om sin uppväxt.

Katitzi är den första av tolv böcker och den börjar när Katitzi bor på ett barnhem. Sedan får hon komma hem till sin familj som bor i tält och åker runt i Sverige med sitt tivoli. Hon får inte gå i skolan eftersom myndigheterna kräver att familjen har en fast adress. De får ingen fast adress eftersom ingen vill hyra till dem.

Det är så fruktansvärt att läsa hur romer, eller zigenare som man så då och ganska långt efter det, behandlades under 30- och 40-talen. Det som än än mer fruktansvärt att ganska lite har hänt sedan dess. På många håll i Europa diskrimineras romer öppet och till och med i Sverige kan en romsk kvinna förvägras att äta den hotellfrukost hon betalt för i samma rum som alla andra gäster och personal på hamburgerkedjan Max säger helt öppet att de inte serverar romer. Skillnaden från då i Sverige är väl att media, politiker och andra tyckare protesterar högljutt mot behandlingen. Men hur kan detta fortgå?

Katarina Taikons böcker om romerna och Katitzi är långt ifrån omoderna. De har översatts till tjeckiska och delats ut på skolor i Tjeckien där det bor mycket romer och det skulle förmodligen glatt Katarina mycket om hon hade fått leva. Hon var tongivande i debatten om romer i Sverige under 70-talet, men tyvärr tystnade hon 1982. 1995 avled hon efter 13 år i koma.

Jag älskade boken Katitzi lika mycket nu som för trettio år sedan då jag läste/lyssnade på den första gången. Nu är jag sugen på att läsa de andra elva böckerna. Vad jag har förstått så var det inte så gulligt och bra som hon beskriver det i denna den första boken. Senare får vi veta att hennes liv var betydligt tuffare.

Läs mer: Adlibris, Bokus

maj 02

Recension: Rihs, Cecilia & Lindqvist, Jenny; Uppdrag: Vattenhäxan; 2014

Uppdrag: VattenhäxanFrån Olika förlag har det kommit en ny lättläst äventyrsserie av Cecilia Rihs (text) och Jenny Lindqvist (bild). Uppdrag: Vattenhäxan är den första i serien om Lina som ska hjälpa sin farmor att färdigställa en bok för äventyrare. Förlaget menar att det finns för få flickor som får vara huvudperson i äventyrsböcker och i serien Hemliga boken för äventyrare utmanas normerna.

Lina söker sig till äventyren och hon tror på tomtar och troll. Lina har en farmor som också gillar äventyr och hon är i Ryssland för att skriva en äventyrsroman. En dag får Lina träffa en liten hårig älva som heter Peppar och tillsammans går de för att utföra första uppgiften som Linas farmor har lämnat till den som är en riktig äventyrare. Uppdraget är att möta Vattenhäxan som förtrollar alla med sin sång.

En tjej som äventyrare, det känns inte så nytt och så överdrivet genusmedvetet. Eller jo, det är ju bara jag som läser så mycket genusmedveten litteratur så att detta har blivit vardagsmat. Jag gråter nästan lite när jag tänker på att det är just sådana böcker som Vattenhäxan som finns i mängder därute, bara med det lilla undantaget att Lina och Peppar är killar. Varför är det så svårt att variera sig? Varför behövs genusmedvetna bokförlag för att fixa fram flickor som får vara hjältar och äventyrare?

Förlåt Cecilia Rihs och Jenny Lindqvist att jag tog några rader av recensionen i anspråk för att bli lite upprörd. Jag tyckte att er bok var mycket bra och jag vill tacka er å alla barns vägnar för att det kan läsa om Lina och Peppar. Dessutom var Peppar något av den sötaste figur jag har sett, lite tolliknande och med en flugsvamp mellan tårna (som hon tar medicin mot!). Flickor som troll behöver inte heller vara klassiskt vackra, de kan faktiskt ha fotsvamp.

Peppar

Prickiga Paula har också skrivit om boken.

Läs mer: Adlibris, Bokus

maj 02

Recension: Skåhlberg, Anette & Dahlquist, Katarina; En boll begraven; 2013

En boll begravenAnette Skåhlberg och hennes illustratör Katarina Dalquist är oerhört produktiva. Förra året hann jag inte med att recensera några böcker jag fick av dem och det skäms jag lite över. En boll begraven är första delen i serien om de underjordiska och den fotbollsälskande Patrik.

I Patriks familj spelar alla fotboll, men systrarna är mycket mer framgångsrika än Patrik. Medan de spelar på elitnivå så platsar han inte i startuppställningen i sitt lilla pojklag. Han får sin chans den dagen han av en slump får kontakt med de underjordiska. För att räddas måste han vinna en fotbollsmatch mot dem.

Boken slutar med en cliffhanger och det finns fem böcker till i serien. Boken var tunn och med stor stil så att ett barn som nyss lärt sig läsa lite längre texter kan läsa den. Den handlar om en kille som gillar att spela fotboll, men det är tjejerna i familjen som är norm och de som är bra. Sådant gillar jag! Det är genusmedvetet utan att skriva någon på näsan. Gillar barnet sagor och övernaturliga väsen så är det här en bra bok att sätta i handen på sin 10-åring.

Läs mer: Adlibris, Bokus

maj 02

Nu startar bloggstafetten om Andnöd

AndnödIdag har tio bokbloggar stafett om boken Andnöd av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist. Häng gärna med du också och kommentera på respektive blogg.

10:00 Boktjuven
11:00 Prickiga Paula
12:00 Västmanländskan
13:00 Boktok
14:00 Sandras läslogg
15:00 Fantastiska berättelser
16:00 Bokform
17:00 Stories from the city
18:00 (inte så) anonyma biblioholister
19:00 Feministbiblioteket

maj 01

Avslutning barnboksvecka: Dag 4

barnboksvecka

Idag har jag recenserat inte mindre än tio bilderböcker av svenska författare. Jag har många favoriter och tänkte här ge er mina bästa tips för dagen:

Gittan-böckerna av Pija Lindenbaum

När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum

Ingrid vill bada av Katerina Janouch och Mervi Lindman

När prinsessor tar semester av Per Gustavsson

Mamma Mu läser av Jujja Wieslander och Sven Nordquist

Imorgon går jag vidare med böcker som barn kan läsa själva. Jag startar med de mest lättlästa och går vidare med lite tjockare böcker. Dagen avslutas med mitt bidrag till bloggstafetten om Andnöd från Sagolikt förlag. Missa inte det!