Idag har jag ägnat större delen av dagen med att hänga på Moderna Museet på Skeppsholmen och evenemanget Stockholm Literature. Förutom att få hänga med några av mina favoritbloggare Anna, Linda och Lyran (alla från Kulturkollo) så fick jag möjlighet att berätta för Sofi Oksanen att hennes bok Utrensning finns med i en feministisk litteraturkanon. Och DET var stort för mig.
Författarsamtalet med Sofi Oksanen och den ryske författaren Michail Sjisjkin var intressant, men jag tyckte att samtalsledaren Stefan Ingvarsson gav Sjisjkin för mycket tid. Jag var av naturliga skäl mest intresserad av Oksanen och hon fick större delen av tiden sitta och lyssna. När hon fick prata sa hon bra och intressanta saker och det jag tänkte mest på var att hon sa att i Norden är hon inte så ofta längre en ung kvinnlig författare, utan bara författare. Det är hon nöjd med. Men i andra länder så kan hon ibland framhäva det för att uppmuntra andra unga kvinnor i sitt författarskap samt få folk runtomkring dem att inse att det faktiskt finns duktiga unga kvinnliga författare även i deras länder.
Sofi Oksanen signerade min bok och fick syn på klistermärket som säger att den ingår i den feministiska litteraturkanonen. Här förklarar jag vad det betyder. Tack Anna för bilden och för trevlig lunch!
Ren och skär lycka.
En författare som jag är nyfiken på och som jag vill läsa inom ramen för min EU-utmaning är Josefine Klougart från Danmark. Här ses hon med den svenska fotokonstnären Anna Clarén. De diskuterade mycket tillvägagångssättet och framställande av konsten, vilket var ganska lika för dem båda. De låter den växa fram och låter det ta den tid det tar. Claréns bilder fångade mig verkligen och Klougarts författarskap verkade mycket intressant. Förutom att jag köpte Klougarts En av oss sover, tänkte jag beställa Claréns fotobok eftersom jag inte hann se utställningen av dem.
En signerad bok är alltid en signerad bok och om En av oss sover påminner om Herta Müller så finns det en chans att det är något för mig!
Det har sagts mig att runt Lyran så händer det alltid saker och det kan jag intyga. Denna bild var dock författarens eget initiativ men det var efter att Lyran sprang runt för att få den bästa vinkeln av oss under signeringen. Tack för bilden och tack för fikastunden!
Jag älskade Ingrid Noll för ungefär 15-20 år sedan. När jag bestämde mig för att läsa tyskt i höst och dessutom hittade många av de svenska översättningarna av hennes böcker i Saltboden på Landsort, kände jag att det var dags för omläsning. Jag var länge osäker på om jag hade läst Tuppen är död förut, men jag tror det.
Jag är inte helt ovan vid att läsa teatermanus så när förlaget 
Denna vecka tillägnar jag
Jag vill bli en bättre serieläsare och varför då inte ta tag i en gammal favorit – Nina Hemmingsson? Mina vackra ögon från 2011 fick följa med mig hem från Serieteket i veckan.
