Släpp offerkoftan, feminister!

Ja, jag kan säga det, för jag är själv feminist. Min vän och också stora idol, Birgitta Ohlsson, har som en av sina slogans i valet ”För att förändra världen måste man börja med sig själv”. Jag trodde att det var en tämligen okontroversiell sak att säga, men efter att varit aktiv i flera feministiska forum på nätet ett tag har jag förstått att så inte är fallet. Jag vill ju inte direkt ge antifeministerna rätt som säger att det feministiska offerkoftan är så trång, så trång. Inte heller nicka instämmande till dem som säger ”Jag är inte feminist för jag ser inte mig själv som ett offer.” Men jag måste erkänna att på många håll verkar det vara bekvämt att skylla ifrån sig på strukturer.

Jag har hört många som säger att de är för en helt kvoterad föräldraledighet, men själva har de tagit ut hela. Strukturer gör dem till offer och de KAN inte göra något åt sin situation. Frågan är vad som skulle lösas med lagstiftning i deras fall. Missförstå mig inte nu, jag vill också har fler öronmärkta månader i föräldraförsäkringen, men det går att dela på den själv om det är så man tycker att det borde vara.

Ibland känns det som att många feminister mer till vänster, ser kapitalismen som det stora hotet mot jämställdhet. Det må vara så och tror man det ska man givetvis kämpa för kapitalismens avskaffande. Vägen dit är troligtvis mycket lång. Innan dess finns det massor att göra. Ska vi verkligen unna oss lyxen att vänta på samhällets totala omstrukturering innan vi kan kämpa för jämställdhet?

Från vänsterfeministiskt håll hörs många röster mot jobbskatteavdraget eftersom det ökat klyftan mellan män och kvinnors löner. Att det gjort att många kvinnor fått mer pengar i plånboken och därmed kan leva ett bättre liv, verkar helt betydelselöst i sammanhanget. Karriärstjänster inom vården är en annan sak som bland andra Jonas Sjöstedt ondgjort sig över för att de ökar klyftorna. Men det gör ju att några kvinnor kommer att kunna ta sig upp ur låglöneträsket. men dessa kvinnors segrar är inte vatten värda för vänstern, som väntar på en socialistisk revolution.

För att återgå till offerkoftan. Det finns mycket vi inte råder över, sådant som strukturer och patriarkat har gett oss i bagaget, men det finns faktiskt mycket vi kan göra. Vi kan inte sitta på våra häckar och vänta på den feministiska revolutionen, vi måste agera nu och hela tiden. Och strukturer finns såklart, något annat är befängt att påstå, men vi kan inte alltid ta till det som en ursäkt för att vi själva inte lever jämställt. Du kan exempelvis börja med att vara en förebild för dina barn.

Ska vi förändra världens måste vi börja med oss själva.

5 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Vad intressant det du skriver om vänstern för jag har alltid röstat på dem, men det sista har jag börjat ifrågasätta så mycket av det de tycker. Istället känner jag att just Folkpartiet stämmer bäst överens med mina åsikter. Konkreta och genomförbara förslag istället för att vänta på någon utopi. Gillar speciellt Birgitta O och tycker definitivt att man måste börja med sig själv. Samtidigt måste varje familj och individ få bestämma vad som passar dem.

      • Hanna12 augusti, 2014 kl. 10:01
        Författare
      • Svara

      Det låter positivt tycker jag 🙂 Jag tycker att det är viktigt att belysa att det finns olika sorters feminism och att vänstern inte har patent på ordet. Folkpartiet har feminism som en av sina viktigaste frågor i valet.

    • sven erik hansson13 augusti, 2014 kl. 09:17
    • Svara

    När det gäller kvinnans förhålland till männen så gör alltid feministerna generella anklagelser mot männen och samhället.
    Men kvinnans förhållande till männen beror ju också på vad kvinnan gör den till.Vad är det för män kvinnan belönar med sin kärlek?
    Jag tror många svensk män som följt feministbebatten har blivit förvirrade när de ser vad typ av män som har framgång hos kvinnor.

      • Hanna14 augusti, 2014 kl. 08:29
        Författare
      • Svara

      Jo visst är det så, men samtidigt så måste vi se att det finns strukturer och att kvinnan alltid varit underordnad. De bittraste är väl de män som aldrig hittar någon att älska. De skyller lätt på feminismen.

      • Kalle Kanin15 augusti, 2014 kl. 11:54
      • Svara

      Faktum är att kriminella män har fler barn i genomsnitt än laglydiga män. Det verkar finnas något i den våldsamma mansrollen som verkar attraktivt för många kvinnor. Socialt eller biologiskt? Det är frågan. Men det hjälper knappast dom som vill förändra mansrollen.

      http://www.ehbonline.org/article/S1090-5138%2814%2900077-4/abstract

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.