Recension: Allvin, Anja & Lundqvist, Anastasia; Cmak; 2023

Ukrainsk mat i tidningen NU

Följande artikel har varit publicerad i tidningen NU, tillsammans med en annan om mat ur boken Mamusia – Det ukrainska köket av Olia Hercules, skriven av Joar Forssell som är riksdagsledamot för Liberalerna och lika intresserad av matlagning som jag. Se bilder från min mat nedan. NU går att prenumerera på här om man är intresserad!

CmakNär vi TV-tittare fick se ukrainska Anja Allvin åkte ur Sveriges mästerkock 2022 hade kriget i Ukraina brutit ut. Jag föreslog då på Instagram för Allvin att hon borde ge ut en kokbok med ukrainsk mat. Hon skrev lite svävande att det var på gång och nu, ett drygt år senare, finns boken i handeln. Cmak är en guide till det ukrainska köket av Anja Allvin och Anastasia Lundkvist, också hon med rötterna i Ukraina.

Cmak betyder smak. Boken är en resa genom Ukrainas smaker och den går från norr till söder, öster till väster. Vi får följa med författarna på resan till fina restauranger och snabbmatskök med bara en enda rätt. Det enda som är lite märkligt är att de låtsas som att det är en resa på riktigt. Mina tankar började genast spinna om när denna resa är gjord. Först var det ju pandemi och sen kom kriget. Det är istället ett hopkok att deras reseminnen. Författaren Anastasia Lundkvist försäkrar på Instagram att resan går att göra i sin helhet. När det är fred, vill säga.

Efter matresan kommer recepten på mat de ätit och har relation till. Allt är inramat av en personlig koppling till det land de båda älskar och har erfarenhet av. Fokus i boken ligger på kokboksdelen och introduktionen är visserligen flera sidor lång, men receptdelen är större. Varje recept föregås av en liten berättelse som tar oss till någon plats i Ukraina eller ukrainsk historia.

Maten presenteras från förrätter och plockrätter till soppor, huvudrätter och efterrätter. Vi får även en lektion i att syra grönsaker och konservera frukt, bär och svamp. När det kommer till att konservera tomater föregås receptet av en berättelse om den ukrainska kvinna som sänkte en rysk drönare med en burk mjölksyrade tomater. Det var alltså inte en burk saltgurkor, som nyheten först löd.

När jag skulle provlaga från kokboken valde jag att bjuda några gäster på en plockmatsbuffé. Det blev några röror och smör, det ukrainska brödet paljanytsya, piroger och en mindre huvudrätt med polenta. Det var roligt att laga mat med historia. En röra var så kallad ”fattigmanskaviar” från Gammalsvenskby, den by dit Katarina II skickade svensktalande ester från Dagö på 1700-talet. De hade inte råd med kaviar så aubergine- och paprikaröra fick vara ett substitut och det kan konstateras att det var otroligt gott.

Maten jag lagade var god och tämligen lättlagad. Det är en fördel att boken är skriven av två personer som lever i Sverige. Det betyder att alla ingredienser finns att få tag på, eller att det finns alternativ som förslag. Med tanke på kriget och att Ukraina nu slåss för sin frihet, känns det bra att komma närmare dem genom maten. Författarna slår även fast att fastän mycket mat i Sovjetunionen fanns i hela det forna landet, är soppan borsjtj är ukrainsk och inte rysk. Det finns många recept på borsjtj i boken och det ska jag ge mig på att laga, men det får bli en annan gång.

Ukrainsk mat

Paljanytsya, ett traditionellt ukrainskt bröd som fått en stor betydelse i kriget. Det används ofta som ett kodord eftersom det är få som inte har ukrainska som modersmål som kan uttala ordet. Till det åt vi ett Karl Johansmör och ett auberginesmör från kokboken.

Ukrainsk mat

Mina tjerbureky kanske inte ser mycket ut för världen, men denna streetfood från Krym var oerhört god. Pirogerna är fyllda med lammfärs, men de kan också fyllas med ost och spenat eller något annat man gillar. De friteras sedan i olja. Mina bulbovnyky, potatiskroketter, blev misslyckade, men här beror det på att temperaturen på oljan var för låg och jag hade i för många i kastrullen samtidigt. Smaken var god, så jag kommer absolut att testa receptet igen.

Ukrainsk mat

Banosh, polenta med lök och pancetta och lök och feta för ett vegetariskt alternativ. Ingen var vegetarian i mitt sällskap, så därför gjorde jag såhär så fick alla ändå möjlighet att testa båda varianterna.

Ukrainsk mat

Krämig gruyèreröra från Odessa och så fattigmanskaviaren, Ikra, från Gammalsvenskby.

Recension: Bruin, Moa de; Vera Svansons dagbok för hjärtekrossade och bästistjuvar; 2022

Vera Svansons dagbok för hjärtekrossade och bästistjuvarDet tog lite tid att läsa ut Vera Svansons dagbok för hjärtekrossade och bästistjuvar eftersom det kom ett långt sommarlov emellan. Jag och Hugo läser Moa de Briuns böcker om Vera Svanson tillsammans och det här är den tredje boken i serien. Böckerna är roliga och vardagliga, med små knorrar och de ges ut av Rabén och Sjögren.

Vera är tillsammans med Hugo och hon är jättekär. Det enda som stör henne är att hans kusin Otis är på besök nästan jämt och verkar inte gilla henne alls. Dessutom verkar Lise gilla Otis och de träffas allt oftare. En dag hittar Hugo ett halvt utdrag ur Veras dagbok som inte är speciellt trevligt mot honom, så han gör slut. Vera får aldrig möjlighet att förklara att det stod mer, bra saker, på lappen.

Veras hjärtat är krossat, hennes bästis är stulen och samtidigt håller hennes föräldrar fullständigt på att göra bort sig var och en för sig när mamman har fått för sig att fria igen till sin man och den inte ont anande pappan stör sig på grannens lövblås. Som vanligt kommer moster Bibban till undsättning och allt blir ännu mer rörigt och Vera vill mest göra sig osynlig.

Det är rappt och roligt och vi fortsätter att älska böckerna om Vera Svansson, min son och jag. Det är inte så mycket kärlek i boken som man skulle kunna tro och utan att avslöja hur det slutar kan man säga att Vera är en självständig tjej, som väljer att gå sin egen väg. Hon grottar heller inte ner sig i hjärtesorg, utan det hon sörjer mest är att hon och Lise är osams.

Recension: Sigurðardóttir; Lilja; Iskall sol; 2015

Iskall solJag hittade Lilja Sigurðardóttir av en slump på Storytel och tänkte att en isländsk deckare inte kunde vara fel. Iskall sol kom ut på isländska 2015, men på svenska på Modernista 2022. Det är för övrigt samma förslag som ger ut min favorit Ragnar Jónasson. Marie Richardsson var bokens uppläsare och de är den första i en serie om privatdetektiven Áróra.

Áróra bor i England och hon har en engelsk mamma och hade en isländsk pappa. Hennes syster Ísafold har flyttat tillbaka till Island. Áróras mamma är orolig för att Ísafold inte hört av sig eller lagt upp något på Facebook på flera veckor, så hon ber Áróra, som är privatdetektiv att åka till Island för att se om hon kan få reda på vad som hänt systern. På Island får Áróra hjälp av sin före detta ingifta farbror Dániel, som är polis.

Ísafold lever tillsammans med den våldsamma Björn och hon har för länge sedan sagt upp kontakten med Áróra, som i sin tur inte klarade av att systern gång på gång återvände till sin sambo efter att han slagit henne sönder och samman. Áróra är nu rädd att något riktigt hemskt har hänt Ísafold. Samtidigt som hon letar efter sin syster råkar hon ha sex med en av Islands värsta ekobrottslingar och då sugs hon in i sitt arbete parallellt. Men så småningom går all energi åt att leta efter systern.

Det här var en riktigt bra deckare i härlig isländsk miljö. Áróra var en trevlig bekantskap och jag återser henne gärna. Hon är trevlig, hård och effektiv. Hon älskar att göra rätt för sig, men också att tjäna pengar. Det känns som att det finns mer att utforska här och det känns positivt att hon inte är alkoholmissbrukare eller har några andra gigantiska problem. Författaren har skrivit en bok till i serien, men den finns tyvärr inte som ljudbok (än?).

Recension: Berg, Elvira; Ellens val – Hemligheten; 2023

HemlighetenDet har kommit ytterligare en bok i serien Ellens val, en bokserie av ett författarkollektiv skapat av Helena Dahlgren, John Häggblom och Zara Waldebäck. Hemligheten är den sjunde i serien och skriven av Elvira Berg, som även skrev del sex. Jag tyckte mycket om de första böckerna, som Helena Dahlgren skrivit, men tycker att de dalat lite på sista tiden. Jag lyssnade på Hemligheten, uppläst av Ella Schartner.

Ellen och Carl har tvillingar och svårt att få ihop vardagen med alla måsten och alla önskemål om egen tid och egen utveckling. Ellen vill börja skriva igen och gå på möten med kvinnoföreningen och symningsklubben. Gerda är kär i Serafia, men oroas över att hon ska lämna henne för en man, till exempel gästen på pensionatet, Harry, som visat henne stor uppmärksamhet. Gabriella vill börja skapa kläder igen, men stoppas av hennes mamma med väninnor, som anser att mödrar inte ska jobba. Dessutom lämnar prästen Johannes Borelius henne inte ifred.

I de första böckerna tyckte jag att det fanns ett djup och en mening, och det finns såklart kvar, men jag tycker nu i sjunde boken att det är mer puttinuttigt.  Det blir mycket av 2023 års människors värderingar i en 1918-miljö; män är jämställda, kvinnor arbetar och lesbisk kärlek är visserligen förbjuden, men accepterad i kvinnosakskretsar. Jag skulle gärna ha mer komplexitet. Vi vet att kvinnor genom alla tider kan har hyst vissa liberala idéer, men på andra områden ses som stofiler av oss idag. Flera historiska feminister har både varit homofober och rårasister, en god värdering garanterar inte alla andra.

Trots detta njuter jag ändå av böckerna för vad de är. Det är gulligt och romantiskt, men kanske lite väl mycket sex i de senare böckerna. Det är inte superskittlande att läsa om hur ett äkta par längtar efter att få ha sex med varandra. En av mina favoriter, Ingeborg, är inte med så mycket i den här boken och jag ser fram emot hennes återkomst. Jag hoppas att Helena Dahlgren, som startade serien, snart kommer tillbaka!

Jorden runt på 80 dagar 2023: En sammanfattning

Bokhög juni 2023

Före sommaren hängde jag på Linda Enligt O:s utmaning Jorden runt på 80 dagar. Det kanske inte var en utmaning jag behövde, då jag ju oftast läser rätt varierat över jordklotet ändå. Nu har jag det senaste halvåret fastnat i EU-utmaningen, så en liten breddning var jag tvungen att göra ändå. Förutom Sverige, läste jag böcker från följande länder:

  • Colombia
  • Danmark
  • Frankrike
  • Grekland
  • Iran
  • Israel
  • Japan
  • Kamerun
  • Polen
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Sydkorea
  • Vietnam
  • Åland
  • USA

15 olika länder och man bortser från mitt eget, måste ses som ett klart godkänt resultat. Den som har lustläst bloggen vet dessutom att jag läst fler böcker från exempelvis Rumänien. Det blev en mycket bra lässommar och en mycket bra lässemester. Det känns bra att min läslust kommer tillbaka med full kraft när jag är ledig!

Hurra för Hugo som fyller 12 år idag!

I 12 år har jag varit förälder. I 12 år har den kloka, snälla och allmänt fantastiska Hugo funnits till. Han som älskar Minecraft, Pokemon, geografi och JumpYard. Han som inte alltid vill lära sig saker, men när han väl bestämmer sig så sitter till exempel alla världens länder efter en månad. Till jul ska han få betyg och det känns pirrigt för både honom och för oss.

Idag har jag och maken tillåtit oss att vara lite nostalgiska och berättat (igen för tusende gången) hur det gick till när vi fick komma in till BB för igångsättning för 12 år och en dag sedan. Det gick bra till sist och hem kom vi med ett knytte som vi tänkte att vården inte alls borde anse oss betrodda att ta hand om. Den biten visade sig inte så svår. Svårare är det nog att hantera alla känslor och upp- och nedgångar i livet. Det är inte alltid lätt att säga rätt saker och ge rätt stöd. Då var det lättare att ge mat när det skreks.

Att skaffa barn var alltid något vi tog för självklart att vi skulle göra. Sedan var det inte bara att skaffa för oss. Det gör mig ödmjuk varje dag när jag tänker på den fina familj vi fick och att det inte var självklart att det skulle bli så. Trots att det satt så långt inne för mig att bli gravid, så var det ändå så naturligt när barnen kom ut. Som om de alltid hade funnits där och redan var en sjävklart del av mitt liv. I det perspektivet är det märkligt att Hugo bara fyller 12.

Från inblåsta på Landsort till skol- och jobbstart – augustisummering 2023

Augusti blev inte så varm och solig som jag hoppades på i juli. Jag hann ändå läsa massor, men inte lika mycket sittande i solen vid husväggen som jag förutspådde. En hel del lästes inne medan vinden ven och regnet piskade. Mysigt också, men inte riktigt så jag tänkte mig semester i augusti. Inte mycket till bad blev det heller. När vattentermometern visade 12 grader gav till och med de små upp badandet.

Sedan var det dags för jobbstart och skolstart och det har gått över förväntan. Den stora ska få betyg, vilket såklart är oerhört pirrigt, och sen har han börjat läsa tyska till föräldrarna stora glädje. Den lilla är ettagluttare nu och hon stormtrivs i skolan. Det är tur att jag har världens roligaste jobb, för jobbstarten har inte alls känts motig. Nu ser gram fram emot nya utmaningar i höst och även längre fram.

Min läsning

Jag har läst massor. Först läste jag ikapp det jag skulle recensera i NU, sedan läste jag lite feelgood för att sen ge mig hän åt Herta Müller och annan svårsmält litteratur. Det har varit en härlig blandning och det är så roligt. När jag började jobba kom tröttheten, den där som alltid kommer i början, och jag drog ner på lästempot enormt. Då började jag istället lyssna på ljudböcker, just nu Historiska medias böcker om världens dramatiska historia. Jag klämmer nästan en om dagen och har läst mig massor om bland annat Ungernrevolten, Mao Zedong och Dreyfusaffären.

Läsa jorden runt: Jag gick all in på semestern och läste som bara den. Följande länder prickades av i augusti:

  • Israel
  • Slovenien
  • Rumänien
  • Colombia
  • Grekland
  • Kamerun
  • Iran
  • Japan

Jorden runt på 80 dagar: Jag tycker att den utmaningen får godkänt. Återkommer med summering!

EU-länder:  Jag är i mål och du läsa mer detaljerat om utmaningen här.

Recension: Kawakami, Hiromi; Nakanos secondhandbutik; 2005

Nakanos seconhandbutikSommarens sista prenumerationsbok från Tranan blev Nakanos seconhandbutik av japanska Hiromi Kawakami. Boken kom ut första gången 2005 och på svenska nu i sommar 2023. Lagom till att jag läste ut boken, kom en ny prenumerationsbok. Då kändes det bra att vara i fas. Hittills har jag läst alla böcker jag fått prenumerationen.

Nakano har en seconshandbutik där Hitomi jobbar. Förutom Nakano och Hitomi är det i butiken också Nakanos syster Masayo och den reserverade Takeo. Hitomi dras till Takeo och blir oerhört förälskad. Lite trevande försöker hon ta kontakt, men han svarar inte alltid som hon tänkt. Masayo och även Nakano, som är betydligt äldre än Hitomi, hjälper henne på kärlekens snåriga stigar genom att tala om sina förhållanden.

I Nakanos secondhandbutik går tiden långsamt. Så även i boken. Det är en lugn lunk att komma in i som läsare och samtidigt som det är gemytligt och trevligt, finns där hela tiden en frustration över att Hitomi aldrig når fram till Takeo, hur mycket hon än försöker. Det är en fantastisk bok på många sätt och jag är glad att jag tog mig tid att läsa den långsamt. Det är inte precis en bok att sträckläsa.

Det händer egentligen inte så mycket mer än att Hitomi och Takeo går på dejter där de egentligen aldrig säger så mycket till varandra och att Hitomi har långa samtal om kärlek med Masayo, men det är ändå aldrig tråkigt. Jag tyckte mycket om den här boken och rekommenderar den varmt till den som vill läsa långsamt och inte har bråttom.

Flexar jag om Herta Müller? – baktanke i NU

Herta Müller

I NU skriver jag ibland en så kallad baktanke, en text som är lite mer som ett kåseri. I baktanken reflekterar vi över fenomen och inte sällen försöker vi vara lite roliga. I sommar skrev jag en text om min nyfunna glädje i att läsa Herta Müller. Den här recensionen har med andra ord varit publicerad i tidningen NU. Här kan du prenumerera om du inte redan gör det. 

Herta Müller

Sommaren 2023 skulle jag läsa ännu mer än 2022. För att läsa massor krävs ofta lättsmält litteratur för att komma igång och att läsa istället för att spela Pokemon eller scrolla i mobilen. En mix av litteratur togs med till landet för att läsningen skulle hållas igång under semesterns två sista veckor.

Jag skrev vid årsskiftet i NU att jag skulle ägna ett halvår åt att läsa en bok från varje EU-land. Jag sköt upp min egen deadlinetill efter semestern istället för vid halvårsskiftet som jag först sagt. Med till landet tog jag således böcker från de tre sista länderna, Slovenien, Grekland och Rumänen. Efter att försökt mig på den creddiga alltid nobelprisakutella Mircea Cărtărescu från Rumänien, valde jag en så kallad hyllvärmare (en bok som stått i hyllan i flera år) av Herta Müller.

Herta Müller fick nobelpriset i litteratur 2009 och hon tillhörde tidigare den tysktalande minoriteten i Rumänien. Hon är allmänt ansedd som skitsvår och tyskar som tvingas läsa henne i skolan tappar allt intresse för litteratur (jag vet, jag har talat med tyskar som inte läser speciellt mycket om just detta). Hon skriver på ett poetiskt språk och hennes romaner skulle kunna läsas os en enda lång, komplicerad dikt.

Med andra ord, Herta Müller är inte någon du sätter i händerna på en nybörjare. Herta Müller är någon du varnar för när hen säger att hen har som projekt att läsa alla nobelpristagare. Som en parantes kan nämnas att undertecknad har haft just detta projekt och ansett att flera andra kräver längt mer ansträgning än just sagt Herta Müller, men trots det är det ingen lätt match att ta sig igenom henne.

Så sitter jag då på landet och hittar inte boken jag haft med mig som ska bli Rumänien i min EU-läsning så jag får istället leta på Storytel. Redan då var räven jägare hittar jag. Den måste det vara! Jag läser. Den är smått obegriplig men är ändå begriplig i alla sin konstighet. Jag kommer in i Herta Müller-lunken och tycker om det jag läser. Så har jag 30 sidor kvar och rotar efter kläder till barnen. Där mitt i klädpåsen ligger boken jag har med mig. Det är inte Redan då var räven jägare. Det är Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv.

Vad göra? Jag läser ut boken på Storytel och sen tar jag tag i boken jag hade med mig. I puben på ön jag befinner mig, pratar vi om vad vi läser i sommar och jag säger helt sanningsenligt ”Herta Müller”. Jag känner mig som den högt uppsatte politikern som fått svaren till en enkät skrivna av sin pressis som tycker att politikern behöver få en mer intellektuell aura. Det känns som att jag hittar på.

Det känns som att, som mina barn säger, flexar när jag påstår att sommaren 2023 var sommaren då jag återupptäckte Herta Müller. Sen skriver jag den här texten och inser att många av NU:s läsare förmodligen har läst alla Herta Müller och inte alls anser det creddigt att ha läst två böcker av henne på fyra dagar. Skönt att vara nere på jorden igen.

Om nordafrikansk litteratur i NU

Från Casablanca till orten

I Fredrik Segerfeldts bok Från Casablanca till orten presenterar han många böcker från den nordafrikanska litteraturen, där originalspråket är franska. När jag recenserade boken i NU i somras, skrev jag även om ett urval av böckerna som jag hade läst, samt sammanställde en liten läslista. Jag återger minirecensionerna och listan här.

Fyra bra nordafrikanska romaner

Assia Djebar, Kärleken, kriget, Leopard förlag 2005

Kärleken krigetAssia Djebar var ständigt aktuell för nobelpriset i litteratur, men hon gick bort 2015 utan att ha fått priset. Kärleken, kriget är en bok som Fredrik Segerfeldt skriver mycket om. Den är inte minst viktig för sina kvinnoskildringar. Den utspelar sig under Algeriets självständighetskrig på 60-talet och den handlar om hur kvinnor var med i kampen. Segerfeldt kallar boken för ett mästerverk och det är sannerligen ingen överdrift.

Kamel Daoud, Fallet Meursault, Tranan 2018

Fallet MeursaultAlbert Camus Främlingen handlar om en fransk man som mördar en arab. I Kamel Daouds bok Fallet Merasault får ”araben” ett sammanhang och en sörjande bror. Brodern vill få fram att den mördade också är en människa eftersom all rapportering kring fallet bara fokuserar på mördaren. Det är en fantastisk idé, som tyvärr inte höll hela vägen. Har du läst Främlingen så skulle jag ändå rekommendera boken.

Nina Bouraoui, Pojkflickan, Elisabeth Grate 2004

PojkflickanNina Bouraoui har skrivit flera böcker om att vara annorlunda och inte passa in. Pojkflickan är en självbiografisk roman och huvudpersonen lever med en fransk mamma och en arabisk pappa först i Algeriet och sedan i Frankrike. Det handlar om att dels inte passa in i sin könsroll, dels att inte passa in i sin nationella tillhörighet.

Abdellah Taïa, Ett arabiskt vemod, Elisabeth Grate 2012

Ett arabiskt vemodEn självbiografisk roman om en homosexuell man i Nordafrika som söker sin plats i livet. Den har självbiografiska drag och Abdellah Taïa är den första öppet homosexuella författaren från arabvärlden. I Ett arabiskt vemod för vi följa med huvudpersonen genom en katastrof och sedan på livets väg som överlevare. I boken skildrar också en kort passionerad kärlekshistoria mellan två män.

En läslista inspirerad av Segerfelds bok

De andras land av Leïla Slimani, Natur och Kultur 2022

Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène, Norstedts 2006

Sandbarnet av Tahar Ben Jelloun, Alfabeta 1988

Mandeln – en muslimsk kvinnas erotiska uppvaknande av Nedjma, Bazar 2006

Den här recensionen har varit publicerad i tidningen NU. Här kan du prenumerera om du inte redan gör det.