Lucka 7: Georgia i Loveless

Loveless

Idag är det ingen kärlekspar utan bara en ensam ung vuxen. Georgia har aldrig varit kär och har aldrig kysst någon kille eller tjej. Alice Oseman beskriver en asexuell och aromantisk tjej i sin bok Loveless. I denna inkluderande julkalender ville jag även ha med Georgia. För hennes liv är knappast kärlekslöst för att hon inte känner romantiska känslor.

Georgia tror, som de flesta andra, att hon borde bli förälskad och känna alla de känslorna som alla andra pratar om. Hon försöker, men när det ska till att kyssas får hon avsmak och känner med hela kroppen att hon inte vill göra det. När hon hittar en hbtqia+-förening på universitetet hittar hon hem. Hon får prata med andra som känner som hon och hon får så småningom en ny identitet.

Georgia finner kärlek i sina gamla vänner och i sina nya vänner och boken innehåller även en lesbisk kärleksrelation som är mycket fint berättad. Anledningen till att Georgia fick vara med i den här kalendern är för att uppmärksamma att alla inte känner romantisk kärlek eller sexuella känslor, men det betyder inte att de inte känner kärlek.

Lucka 6: Vera Svanson och Hugo

Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster

Idag är det dags för en barnbok. böckerna om Vera Svanson har gjort stor succé här hemma, hos både barn och föräldrar. Det är dagboksböcker som påminner om Bert, men som är mer uppdaterade och klingar bättre med vår tid. Det känns mer jämställt och mer progressivt. Böckerna är skrivna av Moa de Bruin och är utgivna på Rabén och Sjögren.

Vera Svanson har hittills skrivit fyra dagböcker och i alla har Hugo en central roll. Hugo är grannen med de guldbruna ögonen, som får Vera att sjunga på Vikingarnas gamla dänga varje gång hon ser honom. Det går sådär och även om de tillslut blir ihop, så tar det även slut. De har alltid något för varandra, men Vera är inte alltid säker på att det är ihop hon vill vara.

Vera Svanson är elva år och långt ifrån vuxen. Därför är kärlekshistorien så fin. Det är veligt och små saker kommer emellan och ibland är det helt enkelt viktigast att vara kompis med sin bästa vän, framför att vara ihop med en kille. Vera och Hugo är vänner genom hela bokserien och det är kanske ändå det viktigaste. Lite pussar får vi dock, även om de inte är jättemånga.

Lucka 5: Sofie och Kaja i Stjärnor utan svindel

Stjärnor utan svindel

En legendarisk kärleksroman är Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs. Jag läste den först när jag var i 25-årsåldern, men älskade den trots det. Nu påstår min man att den kanske inte riktigt håller för en omläsning. Jag kanske ändå hoppar det. Stjärnor utan svindel är en roman som bygger på Louise eget förhållande med Mian Lodalen. Boken är från 1996.

Sofie är en överklasskvinna som röstar på moderaterna. Hon är visserligen feminist, men fast i traditionella könsroller i en värd som känns alltmer trång för henne. Så träffar hon den lesbiska vänsterkvinnan Kaja, som hon förälskar sig i. Sofie lämnar inte sin man, utan inleder en otrohetsaffär med Kaja. En affär som maken kommer på och någonstans accepterar, för att den är med en annan kvinna.

Förhållandet mellan Sofie och Kaja är allt annat än harmoniskt och det är kanske inte kärleken mellan dem vi hejar på mest i boken, utan Sofies inre kamp för att bli fri. Hon är fast i ett dåligt äktenskap i kretsar där man inte skiljer sig så lätt och sannerligen inte vänsterprasslar med kvinnor om man själv är kvinna. Att som man vänsterprassla med kvinnor, är däremot mer accepterat.

Lucka 4: Manzhen och Shijun i Ett halvt liv av kärlek

Ett halvt liv av kärlek

En av de vackraste kärlekshistorierna jag har läst är Manzhen och Shijuns historia i Eileen Changs Ett halvt liv av kärlek. De arbetar tillsammans på en fabrik i 30-talets Shanghai, men normer och traditioner och några olyckliga omständigheter särar på dem.  Frågan är om och hur deras kärlek ska överleva.

Boken är skriven 1948 av en författare som både slog igenom som författare i Kina och i USA, på kinesiska och på engelska. Ett halvt liv av kärlek är från tiden då Eileen Chang bodde i Kina. Boken är otroligt vackert skriven och kärleken märks på varje sida, trots att det inte förekommer kyssar mellan huvudpersonerna. Det utspelar sig i en tid och på en plats där det inte hade varit passande.

Det skrivs vackra kärlekshistorien utanför de länder vi oftast läser från här i Sverige. Du som vill ha en kärlekshistoria och samtidigt en berättelse med historia och kultur från Kina, är detta boken för dig. Det är roligt också att boken håller så bra, även om den har många år på nacken. Boken gavs ut på svenska så sent som 2020 och den är översatt från kinesiska av Anna Gustafsson Chen.

Lucka 3: Anne på Grönkulla och Gilbert

Anne på Grönkulla

Ett av de mer klassiska kärleksparen från min barndom är Anne på Grönkulla och Gilbert. Det var en fin kärlekshistoria som börjar i barndomen och dras ut över många år, innan de äntligen får varandra. Kärlek börjar alltid med bråk, sa man förr, och även om det nog inte är speciellt sant så gör den här kärlekshistorien det.

Efter att Gilbert sagt ”det brinner” och dragit Anne flätorna, utmanar de varandra på ett sätt som är uppenbart för alla som läser att de tycker om varandra. Anne utbildar sig i vuxen ålder till lärare, något som inte var vanligt på den tiden då historien utspelar sig. Gilbert vill inte ha någon hemmafru, utan är fortfarande kär i sin barndomskärlek, med yrke och allt, när han tillslut träffar henne igen.

Jag har inte vågat se den nya serien Anne with an e, men jag älskade den gamla serien. Jag har sett att den har fått fler delar sedan jag slutade och det gjorde mig förvånad. Jag måste se till att få tag på dem. Nu är tyvärr skådespelaren Jonathan Crombie tyvärr död, så några fler filmer om deras ålderdom, lär det inte bli.

Lucka 2: Rachel och Ben i You had me at hello

You had me at hello

Lucka nummer två kommer att vara betydligt lyckligare än lucka 1. Rachel och Ben är Mhairi McFarlanes kärlekspar i You had me at hello, är fortfarande efter otaliga fler böcker av henne, en av de bästa. Vill du ha en riktigt bra kärleksroman med substans, så ska du välja någon av Mhairi McFarlande.

Rachel och ben träffas på universitetet och blir bästa vänner. Rachel har redan en pojkvän, så det är aldrig tal om något förhållande. Ändå finns det hela tiden en spänning och Ben är verkligen en riktigt bra kille. I nutid träffas de igen och Rachel har precis gjort slut med samma pojkvän som hon var tillsammans med på universitetet och Ben är gift.

Kärleken mellan Rachel och Ben är otroligt fin och det finns bra med attraktion tidigt i berättelsen så att vi förstår vartåt det barkar och kan längta. Det är såklart en förutsägbar berättelse, men så är ju formatet feelgood oftast det. Och det är bra så.

Lucka 1: Romeo och Julia

Romeo och Julia av Ford Madox Brown 1870

Årets julkalender börjar med det kanske mest klassiska kärleksparen av dem alla Rome och Julia är William Shakespeares mest kända verk och pjäsen skrevs på 1500-talet. Exakt vilket år den gavs ut, verkar vara omtvistat, men Wikipedia skriver den kvalificerade gissningen 1597.

Ni kan förstås handlingen, två unga personer i Verona förälskar sig i varandra, men eftersom familjerna ligger i fejd så är det helt omöjligt att låta dem gifta sig. Julia tar gift för att vara skendöd oich undkomma att bli dödad, men Romeo tror att hon är död på riktigt och tar sitt liv. När Julia vaknar upp och ser sin älskade död, tar hon också sitt liv. Det är en fruktansvärt tragisk berättelse, visserligen från en annan tid, men för många i världen fortfarande något som skulle kunna vara verkligt.

Den Romeo och Julia-händelsen i verkliga livet som bitit sig fast hos mig, var det älskande paret Admira Ismić och  Boško Brkić i Sarajevo som sköts ihjäl i 1993. Hon var bosnisk muslim och han bosnisk serb och ett liv tillsammans i det krigshärjade landet var omöjligt. De dödades av en krypskytt. Deras öde har blivit en dokumentär, Romeo och Julia i Sarajevo.

Admira Ismić och  Boško Brkić grav i Sarajvo

Admira Ismić och  Boško Brkić grav i Sarajevo.

 

Recension: Catomeris, Christian; Den stridbara Ingrid Segerstedt Wiberg; 2023

Den stridbara Ingrid Segerstedt WibergDen här recensionen var tidigare i höst publicerad i tidningen NU. Vill du prenumerera på tidningen kan du göra det här. Och så lite hejdlös reklam för tidningen som jag är chefredaktör för: efter årsskiftet blir det ett månadsmagasin och en ny hemsida med dagliga nyheter. Det ni! Ska bli så spännande att få jobba med. 

Ingrid Segerstedt Wiberg var en stridbar politiker och politisk aktivist fram till sin död. Hon förvaltade arvet efter fadern, den legendariska Torgny Segerstedt, som under andra världskriget gjorde sig känd som en stor motståndare mot nazismen. Den tidigare SVT-journalisten Christian Catomeris har tecknat ett porträtt av henne ut boken Den stridbara Ingrid Segerstedt Wiberg, som gavs ut på Atlas tidigare i höst.

När en bok om en så tydligt liberal färgad politiker ges ut på ett förlag som är så tydligt färgat åt ett annat håll, blir jag lite konfunderad och läste därför boken med kanske extra kritiska glasögon än jag skulle gjort annars. Men något mörkande av Ingrid Segerstedt Wibergs karriär inom Folkpartiet eller ens något gottande i att hon på ålderns höst lämnade partiet i vredesmod, går inte att finna i den här boken.

Ingrid Segerstedt Wibergs liv och gärning presenteras i kronologisk ordning, från det att vara barn till en så stor och berömd pappa, till att själv bli aktivist och engagera sig för flyktingar och mot nazism. Ingrids älskade storebror gick bort endast 13 år gammal och det var ett trauma som beskrivs som något hon bar med sig under hela livet. I barndomen beskrivs också pappans öppna otrohet och mammans sorg över det, som viktiga delar för hur Segerstedt Wiberg utvecklades.

I bokens andra del får vi följa Ingrid Segerstedt Wiberg ut i världen. Det var intressant att läsa om hennes goda förbindelser med Israel, vilket låg väl i linje med hennes engagemang mot antisemitism och nazism. Lite spännande också att se att hon hade ett stort engagemang för Kina, något som skulle komma lite på skam efter massakern på Himmelska Fridens Torg.

Hon levde ett borgerligt liv med en man som tjänade bra och kunde därför helhjärtat ägna sig åt volontärarbete. Hon hade ett stort engagemang för flyktingar och hon hjälpte till överallt där det behövdes. Hon tog till och med själv emot ett fosterbarn, vars föräldrar var judar och inte hade möjlighet att ta hand om henne.

Det är inte en alltigenom vacker bild som tecknas av den privata Ingrid Segerstedt Wiberg. Hon arbetade mycket och var borta från hemmet mycket. Hennes fosterflicka har senare har vittnat om att föräldrarna sällan var hemma och att hon ofta kände sig ensam. Fosterdottern valde själv att vid sexton års ålder återförenas med sin biologiska far i Kanada, något som fick Segerstedt Wiberg att säga att hon i och med det aldrig var välkommen tillbaka.

En stor del ägnas åt Segerstedt Wibergs riksdagskarriär och åt hennes tid som journalist och ledarskribent. Hon skulle komma att byta med faderns tidning Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och gå över till värsta konkurrenten Göteborgs-Posten.

Mot slutet av sitt liv blev hon ofta utsatt för hot och hat i och med sina strider mot den växande nynazismen. Det var dock ingenting som fick henne att lugna ner sitt engagemang. Christian Catomeris har tagit med ett exempel hur ett år kunde se ut för den åldrande Ingrid Segerstedt Wiberg. Han valde ut 1996 och skrev ner alla kända engagemang Segerstedt Wiberg hade under året. Det var en gedigen lista och ett schema få människor skulle orka med, i vilket fall 85-åriga människor.

”Den stridbara Ingrid Segerstedt Wiberg” ger oss en bra inblick i politikern och aktivistens liv och vi får samtidigt en förståelse för flera av hennes gärningar och avvägninga. Ingrid Segerstedt Wiberg skrev aldrig några memoarer och därför har hennes egen berättelse inte funnits som grund. Det har dock funnits mycket annat material att utgå ifrån och boken ger en bra och heltäckande bild av vem Ingrid Segerstedt Wiberg var.

Julkalender 2023: Kärlek för hela slanten

Jag skriver hela dagarna i jobbet och jag hinner inte uppdatera bloggen så ofta som jag önskar. en sak jag kände starkt var att jag inte ville bryta traditionen av julkalendrar som jag kört ända sedan 2010. Det blir en julkalender i år, även om det kanske blir något mindre ambitiös än den brukar.

Temat för årets julkalender är kärlek. Jag orkar inte med så mycket mer i en tid av krig i världen och allmän hopplöshet om sakernas tillstånd. Jag hoppas att jag kan liva upp er i decembermörkret med några ljusglimtar av kärlek. Ni kommer att få möte 24 kärlekspar, kända och okända, gamla och nya, från när och fjärran.

Min förhoppning är som alltid att ni kommer att lockas till läsning. Även om temat är kärlek, är det inte säkert att det är lättsamt. All kärlek slutar inte lyckligt och alla berättelser är inte glada. Fast redan nu kan jag avslöja att du som vill ha lättsam kärlek bland mina boktips, kommer att hitta det. Hoppas du vill läsa!

Julkalendern startar – såklart – på fredag.

Recension: Nedjma; Mandeln; 2004

MandelnNär jag läste Fredrik Segerfeldts bok Från Casablanca till orten, kände jag att jag ville läsa den erotiska boken Mandeln av pseudonymen Nedjma. Boken har några år på nacken och fanns bara i bibliotekets magasin. Som tur var gick det att låna den. Boken gavs ut på svenska på Bazar 2006.

Badra har ett dåligt äktenskap bakom sig och nu har hon hittat en älskare som väcker alla lustar i henne. Förhållandet är dock inte oproblematiskt och Badra måste snart inse att även älskaren har henne i ett grepp, såsom maken hade. Det är fyllt med erotiska avsnitt, både från nutid och dåtid och Badra har haft sex både med män och kvinnor. Bland annat hade hon sex med sina tjejkompisar som barn och på internatskolan hon gick på.

Det är en bra bok som klarar av att balansera en historia och erotiska avsnitt. Det är kittlande och sexigt och de erotiska avsnitten är fint skildrande. Det känns att den som skrivit det är från en annan kultur än jag, men det känns ändå inte konstigt eller fånigt. Jag tycker att det är fantastiskt att kunna skapa en så viktig handling och förena det med erotik, utan att det blir märkligt.

Det som gjorde Mandeln så läsvärd var kombinationen av kvinnans utsatthet och hennes lust. Den lust som hon egentligen inte ska ha. Badras andra man, som hon inte är gift med, låter henne känna lust och tillfredsställer henne mer än gärna, men han utnyttjar henne genom att och såra henne medvetet för att behålla makten över henne. I ett land där en ogift kvinna inte får ha en sexuell relation är hon än mer utsatt.

Jag kategoriserar den här boken under erotik, för det är där den hör hemma. Därmed inte sagt att den inte håller en hög litterär kvalitet, för det gör den. Boken utspelar sig i Tanger och även om det inte är känt varifrån författaren kommer, räknar jag den som en bok från Marocko.