Feministbiblioteket

sep 30

Bokmässan 2018: Söndagen i bilder och bokmässans bästa och sämsta

Av Hanna i Bokmässan

Söndagen på bokmässan brukar alltid vara lite avslagen för mig. Men det är en bra dag för att köpa det där jag funderat på eller besöka just den där montern jag aldrig hade vägarna förbi. Jag hann med en del idag, inklusive byta Pokemon med bokbloggare. Nu är jag trött men lycklig. Nedan kan ni läsa min bokmässas bästa och sämsta.

Jag hade lovat en kollega att införskaffa ett signerat ex av Jens Liljestrand biografi över Vilhelm Moberg. Eftersom jag själv gärna skulle läsa boken och är intresserad av Moberg så lyssnade jag på Jens som berättade om boken och författaren. Det jag bär med mig är Jens beskrivning av Mobergs sätt att skriva om starka känslor. ju starkare känslor, desto mindre ska man skriva om just känslorna. Det får aldrig bli sentimentalt, utan läsarna själva måste känna känslorna.

Handbok för superhjältar är många barns favoritböcker, särskilt mitt eget. Jag var och lyssnade på Elias och Agnes Våhlund om deras projekt med sin fjärde bok om den mobbade Lisa som blir Röda masken och räddar människor. Det var många barn i publiken och jag fick gå in på nåder (vuxna var endast välkomna i sällskap med barn). Vi fick lära oss hur man gör puff och iväg och hur man lär sig att tala animaliska. Elias berättade också att Agnes ofta ratar hans förslag till text och han skriver om mycket. Vi fick veta att Agnes jobb att rita tar mycket längre tid än Elias skrivande och att Elias inte ratar Agnes bilder. Lisas förebild är Elias dotter som nu är 15 år och inte mobbad längre.

Jag gick förbi det underbara rummet för sagostunder för rebeltjejer. Hit kom kvinnor såsom Gudrun Schyman och Ebba Witt-Brattström och låg i sängen och läste för barnen.

Ibland känns det som att det finns flera bokmässor och att detta inte är den jag är på.

Min bokmässa 2018 – bäst och sämst

Bäst: Alla fantastiska möten!

Sämst: Att det var en massa inställda spårvagnar när jag kom till Göteborg och jag efter ett ”gott” råd hamnade i Gamlestan.

Bästa seminariet: 10 fantastiska litteraturår med Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri.

Mest nervösa: Min intervju med Ida Jessen.

Överraskande möte: Min spontana pratstund med den grönländska författaren Niviaq Korneliussen.

Ambivalenta känslor: Så mycket folk på lördagen att jag blev helt matt, samtidigt inte halvtomt pga nazistisk demonstration förra året.

Nörderi: Byta Pokemon med bokbloggarna.

Bäst mat: Räkmackan på Heaven 23 med Mia och Lyran.

Mest saknade sak: Bloggrummet där vi brukade hänga.

Antiklimax: Att seminariet med Nawal el Sadaawi krockade med mitt möte med Ida Jessen.

Nostalgi: Mia och jag tog oss till Lilla Tavernan i Linné och jag åkte sedan bussen tillbaka som jag brukade ta till jobbet när jag bodde i Linné.

Bästa bokköp: Kim Thúys vietnamesiska kokbok.

Känsla just nu: Nästa år bor jag på Gothia Towers!

sep 30

Bokmässan 2018: Lördagen i bilder

Av Hanna i Bokmässan

Här kommer lördagens bokmässa i bilder. Det hände massor av mer saker, men det är ett axplock av allt jag gjorde. Under veckan kommer mer utförliga texter om mina aktiviteter. Den känsla jag bär med mig från igår var att det kan vara det oväntade som kan bli det bästa.

Morgonen började tidigt med ett frukostmöte med den irländska författaren Maggie O’Farrell och Kulturkollo. Hon är Sverigeaktuell på Sekwa med Ett hjärtslag från döden. Hon var tyvärr tvungen att ställa in sitt Sverigebesök i sista stund pga att hennes dotter blev dålig. Den som läst hennes bok förstår. Det fick bli via länk istället och det gick också bra.

Årets bokmässas kanske bästa seminarium var det med Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri. De pratade om sina aktuella böcker, Kärlekens Antarktis och Pappaklausulen och även lite om sina tidigare. Jag har läst Pappaklausulen och håller på med Kärlekens Antarktis så för mig var det ett mycket givande samtal. Jag ska återkomma om detta i ett separat inlägg.

Jag var också på ett seminarium med rapstjärnan Silvana Imam, men orsaken till att jag gick dit var för att lyssna på Niviaq Korneliussen. Jag lyckades dock inte att få en pratstund med henne efteråt.

Men så sprang jag på Niviaq på mässgolvet och hon log inte bara lite stelt åt mig när jag lovordade hennes bok Homo Sapienne, Hon drog med mig upp till ett avskilt bord och berättade allt om sin nya bok och livet på Grönland. Jag ska skriva mer om detta samtal!

sep 29

Bokmässan 2018: Fredagen i bilder

Av Hanna i Bokmässan

Det är nu lördag kväll och jag är jättetrött. Ni ska här få ett axplock av min bokmässa såhär långt. Lite bilder är allt jag orkar med att publicera just nu, men ni kan se fram emot längre och mer analyserande inlägg under veckan som kommer. Jag har skoskav, ont i benen och behöver sova. Bokmässan har med andra ord levererat so far. Här kommer min fredag på mässan i bilder.

Serietecknaren Thomas Arnroth signerar böcker i Galagos monter. Jag köpte del ett och två och det var kul att träffa en Epson som man pratat med en del på twitter.

Historiska media gjorde det möjligt för mig att träffa författaren och den danska akademiledamoten Ida Jessen. Vi pratade om hennes böcker En ny tid och nyutkomna Doktor Bagges anagram.

Jag var också och lyssnade på Ida Jessen när hon pratade om sin böcker. Ett oerhört intressant seminarium om liver på Jylland för 100 år sedan.

Niklas Natt och Dag tar emot pris för årets bok för boken 1793. Att han skulle få det var väntat, men icke desto mindre en besvikelse för mig som hade hoppats på en nigeriansk bok.

På kvällen var det middag med bokbloggarna och sedan kändisspaning på Park. Eller nej, vi spelade Pokemon Go. Äskar bokbloggarmafian!

sep 27

Recension: Hakala, Heidi; Bara lite till; 2018

Av Hanna i Blogg

Heidi Hakala kommer till Bokmässan och jag har precis läst ut hennes Bara lite till som nyligen kom ut på finlandssvenska Förlaget. Boken utspelar sig i Helsingfors och handlar om psykisk ohälsa och jag kände att det lät intressant.

Sandra är tillsammans med Johan och jobbar på en radiokanal som programledare. Det är ett högt tempo på arbetsplatsen och i privatlivet har hon börjat känna någon slags loj känsla gentemot det mesta. Den enda hon kan prata med är sin bästa vän Simon. En vän hon börjar få motstridiga känslor för. Hon vill tillbaka till livet med Johan då det var nytt och de båda var förälskade och hon var glad. Nu är allt bara grått. En dag pallrar hon sig till en psykolog och får diagnosen utmattningssyndrom och vägen mot ett nytt liv börjar.

I början trodde jag att det skulle vara mycket mer av en feelgoodroman med ett stort inslag av kärlek, men så blev det inte. Det är Sandra och hennes problem som står i centrum och dessa problem löses inte nödvändigtvis med hjälp av en man. Boken har ett viktigt tema att många, speciellt kvinnor, alltid måste göra lite till för att räcka till. Flera arbetsplatser där människor står på kö för varje jobb, har också en ohälsosam miljö. Hakala beskriver en arbetsplats där det är stor skillnad mellan kvinnorna och männen. Männen glider och kvinnorna får göra deras jobb. När detta påpekas så är alla andra helt oförstående. Förmodligen inte helt ovanligt i verkligheten.

Det är en bra och feministisk bok som inte går över i en romantisk feelgood, även om det verkar peka åt det hållet i början. Tummen upp för det!

Läs mer: Adlibris, Bokus

sep 26

Recension: Thor, Annika; Nu, imorgon!; 2005

Av Hanna i Ungdomsböcker

Jag har ett intresse av att läsa litteratur som utspelar sig i Göteborg på 70-talet. Jag fick tips om Annika Thors ungdomsroman Nu, imorgon!. Den utspelar sig under en enda dag i ungdomarna Li, Anders, Helena och Mickes liv.

Li är engagerad i en FNL-grupp. Anders är kär i Li, men förstår nog att Li inte är kär i honom utan bara ser honom som en vän. Helena och Micke är ett par och Micke trivs inte på sitt jobb utan vill bara köra MC. Helena har en glad hemlighet hon inte kan vänta på att berätta för Micke. Någonstans blir det inte så någon av ungdomarna tänker sig, men kanske kan det ändå leda till något bra.

Det var en fin roman om kärlek, vänskap och stora frågor i ungdomars liv. Författaren skriver i ett efterord att hon ville skildra sin egen ungdomstid just 1968, men att ingen av personerna är hon själv. Jag tyckte att det kändes verkligt och författaren fångade tidsandan mycket bra.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Göteborg, Kärlek, Politik, Unga vuxna, Ungdomar, Vänskap
Lämna kommentar

sep 25

Bokmässa 2018: En massa bokmässepepp

Av Hanna i Bokmässan

Jag och Kulturloggen på Årets bok 2017, en av få tillställningar jag var på utan barn.

Kulturkollos veckoutmaning handlar i dag om bokmässepepp. Och jag peppar verkligen! Förra året var jag privat i en svacka i livet och med till mässan skulle min ett och ett halvtåring. Dessutom var det mest häng med maken väl där. I och för sig trevligt, men inte samma sak. Jag var heller inte särskilt pepp före mässan. Men det är jag nu!

Det jag helt ärligt längtar efter mest är alla möten. Jag ska träffa mina bokbloggarkollegor, författare, förlagsfolk och vänner från förr. Det ska bli hur kul som helst och jag hoppas att det blir många samtal över såväl bokpåsar som vinglas. Dessutom ska flera av oss byta pokémon med varandra. Ja, ni läste rätt. Förutom bokbloggandet så har de flesta av oss Pokemon Go gemensamt. Det är underbart att få vara totalnördiga med varandra.

Förutom att förbereda min intervju med Ida Jessen och skriva ut pressbadgen, ska jag nu ägna återstående dagar och planeras outfits. Fina, bekväma klänningar och sköna skor ska packas ner. Och kanske mina snygga stövlar. Jag måste även hitta min borttappade vattenflaska och väja ut vilka bokliga smycken och tygpåsar som ska med. Sedan är jag redo!

sep 23

Bokmässan 2018: Förberedelser

Av Hanna i Bokmässan

Nu är det mindre än en vecka kvar och jag är verkligen pepp på att åka på bokmässan! Förberedelser pågår och jag väljer ut klänningar samtidigt som jag spanar i bokmässe-appen. Ett schema utkristalliserar sig och jag ska försöka att prioritera och inte bli alltför ledsen när saker krockar. Ett seminarium med Nawal el Saadawi ser jag ut att missa och det grämer mig lite, men men.

Fortfarande luckor att fylla. Jag uppdaterar säkert schemat under veckan. Det ska ju hinnas med vimmel, fikor och massa boksnack med likasinnade också!

Såhär ser min mässa ut hittills:

Fredag

12:00 Ankommer Göteborg, förhoppningsvis mätt.

13:00 Metoo, trans och andra könspolitiska brännpunkter (om jag hinner)

14:00 Livet på Jylland för 100 år sedan med Ida Jessen

(Här pågår alltså Vad hände med arabiska våren med Nawal el Saadawi, men som ni förstår kan jag inte prioritera det pga nästa punkt.)

14:45 Intervju med Ida Jessen

15:00 (detta hinner jag såklart inte) Årets bok

16:00 Prisutdelning Årets bok

19:00 Middag med mina kära bokbloggarkollegor

Lördag

08:00 Bokcirkel med Maggie O’Farrell

10:00 Khemiri och Stridsberg om tio händelserika litteraturår

10:30 (här blir det svårt att hinna) Kvinnorna historien glömde med Brita Planck

13:00 Prestera eller dö med Heidi Hakala

14:00 Hitta sin egen röst med Niviaq Korneliussen och Silvia Imam

15:00 Metoo och litteraturen med bla Suzanne Brøgger

Söndag

11:00 Författarpresentation: Dorota Maslowska, Polen (har ju läst henne!)

sep 22

Recension: O’Farrell, Maggie; Ett hjärtslag från döden; 2017

Av Hanna i Skönlitteratur

På Bokmässan om en vecka ska jag få äran att bokcirkla med Maggie O’Farrell, Sekwa, Kulturkollo och andra bokbloggare om O’Farrells bok Ett hjärtslag från döden. Det ska bli otroligt spännande och här kommer mina tankar och omdöme om boken.

Ett hjärtslag från döden är en bok om författarens eget liv och alla de gånger hon varit nära döden. Vissa händelser är otroligt allvarliga och där hon varit en hårsmån från döden, medan andra har mer av karaktären ”tänk om”. Det första kapitlet handlar om hur hon kommer undan en läskig typ i skogen. Jag kommer inte att berätta mer om hur den historien slutar, för jag vill att du ska bli lika knockad som jag när du läser den. Med den inledningen var jag helt fast! Sedan fortsätter boken lite hoppande hit och dit i hennes liv, med olika ögonblick från hennes personliga historia. Hon har en kronisk sjukdom, hennes dotter är svårt allergisk och hon har fört en kamp mot dåliga förhållanden i förlossningsvården (för att en förlossning nästan höll på att kosta henne livet).

Ett hjärtslag från döden verkligen golvade mig. Det var en av årets absolut största läsupplevelser! Det är en feministisk bok om kvinnors villkor i vår tämligen moderna tillvaro. O’Farrell skriver om hur hon behandlats nedvärderade av olika myndighetspersoner som brottsoffer, blivande mamma och mamma. Hon tar starkt ställning för att kvinnor själva ska få välja om de vill förlösas med kejsarsnitt och hon riktar skarp kritik mot läkare som inte lyssnar på patienter eller patienters mödrar.

Det är inte bara den feministiska kraften i boken som gör den så bra. Språket är fantastiskt, hon berättar så att man verkligen sugs in i historien. Trots att berättelserna inte kommer i kronologisk ordning är det lätt att följa och det är spännande att läsa vidare. En fantastisk bok, helt enkelt. Läs den.

Läs mer: Adlibris, Bokus

sep 20

Recension: Smith, Ali; Höst; 2016

Av Hanna i Skönlitteratur

Jag har läst Bibliotek av Ali Smith och tyckte om den, men den lämnade kanske inte djupare spår såhär i efterhand. När jag läste om Höst av samma författare (Atlas) kunde jag inte låta bli att läsa den. Den skulle handla om Brexit och tiden efter folkomröstningen.

Elisabeth hälsar på sin gamla granne Daniel på ett vårdhem. Han är 101 år och sover mest. Vi får också en bakgrund till Elisabeths och Daniels historia och förstår att han har varit oerhört betydelsefull för henne och för hennes intellektuella utveckling. Utanför vårdhemmet har Storbritannien precis röstat för Bexit och det råder allmän förvirring och landet verkar befinna sig i en djup identiteten. Detta illustreras bland annat med att Elisabeth ansöker om ett nytt pass, men hon stöter hela tiden på patrull.

Jag är oerhört kluven till den här boken. Min första spontana känsla var att jag älskade den. Det är en oerhört fin berättelse om kärlek mellan en flicka och senare en vuxen kvinna och en äldre man som fungerat som hennes låtsasmorfar. Det finns också gott om glimtar i boken om Brexit och att Storbritannien är på väg mot en ny tid och dessa glimtar är underhållande att läsa. Men när jag läser på baksidan så ska det vara en abstrakt berättelse och ett experimenterande i tid och rum om denna omvälvande höst i landets historia. Just det känner jag inte riktigt att jag hängde med i. På så sätt skiljer sig min upplevelse av boken ganska mycket från författarens intention.

Jag väljer att lägga baksidestexten åt sidan och glädjas åt att jag har läst en fantastisk fin bok!

Läs mer: Adlibris, Bokus

sep 19

Recension: Darrieussecq, Marie; Härligt är att leva här; 2016

Av Hanna i Kultur

Jag fick tips av en vän om att läsa Marie Darrieussecqs biografi över konstnären Paula Modersohn-Becker, Härligt är att leva här (Norstedts). Jag hade inte hört talas om Paula Becker innan, men tyckte att hennes liv verkade spännande så jag såg fram emot boken.

Paula Becker levde ett kort, men intensivt liv i början av förra seklet. Hon var del av konstnärskollektivet Worpswede utanför Bremen. Hon kom senare att flytta till Paris för att utveckla sin konst mer. Bland hennes vänner fanns skulptören Clara Westhoff och poeten Rainer Maria Rilke. Hon umgicks också med konstnärer som Rodin och Monet. När hon ville gifta sig med konstnären Otto Modersohn var hon tvungen att ta en paus i sitt målande för att gå en matlagningskurs. Det krävde hennes föräldrar. Hon ville dock till en början inte bilda familj med sin make, utan lämnade honom för att leva i Paris. De återförenades senare och Paula Becker blev gravid. Bilden som pryder omslaget på boken är väldens första självporträtt av en gravid kvinna.

Marie Darrieussecq har ett speciellt sätt att berätta. Det är ryckigt, det är fullt med inflikade tankar och det hoppar hit och dit. Härligt är att leva här är inget undantag. Jag har tidigare inte tyckt om detta sätt att skriva och inte riktigt fallit för Darrieussecqs författarskap. Men i den här biografin var det helt perfekt! Det är svårt att skriva en biografi om någon som levde för så länge sedan för brev och dagboksanteckningar visar sällan hela bilden. Då var det trevligt att få lite kommentarer invävda från författaren. Jag är ingen riktig fan av biografier, men den här tycker jag mycket om.

Darrieussecq försöker inte vara objektiv. Hon älskar Paula Becker och ville lära känna henne. Hon skriver att hon saknar henne, även om hon dog för över 100 år sedan. Såklart är det synd att hon inte fick leva och att vi inte fick se mer av hennes konst och jag tycker det är underbart att läsa denna personliga biografi över henne!

Läs mer: Adlibris, Bokus