Feministbiblioteket

apr 06

Feministbiblioteket tipsar tyskt på Kulturkollo

Av Hanna i Bokbetraktelser

Jag fick en frågan häromdagen från Ulrica på Kulturkollo att ge att tyskt boktips. Det finns mycket bra litteratur från Tyskland och jag kunde välja och vraka mellan många fina böcker. Men när man måste välja en bok ville jag att det skulle vara en kvinnlig författare, utspela sig i Tyskland samt finnas tillgängligt på svenska.

Alla fantastiska böcker jag läst på tycka föll därmed bort. Likaså Herta Müller gjorde underbara bok Hjärtdjur bort eftersom den utspelar sig i Rumänien. Bort föll också underbara böcker som Hjältar som oss av Thomas Brussig och Han är tillbaka av Timur Vermes.

Flickan av Angelika Klüssendorf älskade jag när jag läste den. Tyvärr var uppföljaren April inte lika bra och därför faller Flickan ofta bort när jag ska rekommendera en bra Tyska bok. Men nu mindes jag den så valet föll på den. Min motivering var:

En otroligt gripande berättelse om en flickas uppväxt i en ickefungerande familj i ett ickefungerande land. Om misshandel, att rymma hemifrån och att leva DDR.

Flickan är utgiven på svenska på Thorén och Lindskog som är ett underbart förlag om man gillar tyskspråkig litteratur. Och vem gör inte det?

apr 04

Recension: Lankester Brisley, Joyce; Känner du Milly-Molly?; 1928

Av Hanna i Barn- och ungdomsböcker

Det är något visst med att läsa sina älsklingsböcker från barndomen för sina egna barn,. Nu hade turen kommit till Känner du Milly-Molly?, en bok jag fick i julklapp kanske 1983. Jag älskade Joyce Lankester Brisleys lilla präktiga flicka från den engelska landsbygden, Boken utspelar sig någon gång på 20-talet. Boken är utgiven 1983 och gavs ut för första gången 1933 på svenska.

Milly-Molly, eller Milly-Molly-Mandy som hon heter i det engelska originalet, bor i ett litet vitt hus med halmtak tillsammans med sin mamma och pappa och farmor och farfar och farbror och faster. Hon hittar på olika lagom präktiga upptåg och hon ställer upp i tävlingar som hon ofta vinner. Milly-Molly lever för att andra ska ha det bra och hon har inga problem att hälsa på okända tanter som är avlägsna släktingar.

Milly-Molly var en fin förebild för mig som barn, en snäll flicka som gjorde snälla saker. Jag älskade henne, som sagt. Men mitt 42-åriga jag håller på att bli galen. Det är så präktigt att jag flera gånger får dubbelkolla med sonen om han tycker att de är bra. Ja, har han oentusiastiskt svarat varje gång. Det värsta kapitlet handlar om att Milly-Molly ska åka in till stan och får pengar av sin pappa. Hon använder vart enda öre till att köpa presenter till sin familj och sina vänner. Inget till sig själv. Fint kanske, men också oerhört provocerande någonstans.

Ska jag säga något positivt om den här boken idag, för det måste jag ändå, så är det att Milly-Mollys vänner är av olika kön, familjen är lite annorlunda och hon är driftig och positiv. Annars är hon är nästan lite för käck. Men nu är det inte jag som är målgruppen längre och det kanske funkar på barn. Jag vet inte om det funkade på min sjuåring.

Det finns ingen bok på svenska om Milly-Molly att få tag på om man inte vänder sig till antikvariat. På engelska finns det många böcker om Milly-Molly-Mandy.

apr 03

Wonder Womans resa från 40-talet fram till idag

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Jag är inte någon fantast av serietidningar och superhjältar, men eftersom mina barn är det så har jag fått läsa på lite. Framförallt är det ju avsaknaden av kvinnliga superhjältar som är problemet. Det är inte så att de kvinnliga superhjältarna inte finns, utan de marknadsförs inte på samma sätt som sina manliga kollegor.

Jag fick se ett klipp på SVT (som tyvärr inte verkar kunna bäddas in) som du kan se här. Det handlar om utvecklingen av Wonder Woman genom åren. Hon skapades på 40-talet av psykologen och feministen William Marston och hon fick allt; superkrafter, skönhet och intelligens. Men det dröjde inte länge förrän hon förändrades för att hon var så opassande för barn. Hon förlorade sin dräkt och sina krafter och förvandlades till sekreterare åt sina manliga kollegor.

På 70-talet höjdes rösterna för en nya feministisk Wonder Woman och hon fick en populär TV-serie. Hennes karriär kröntes 2017 då en film om henne kom. Jag är som sagt inte så intresserad av superhjältar, men jag kanske borde ta och se Wonder Woman. Någon som sett och kan rekommendera?

I höstas såldes Wonder Woman-dräkt i storlek 98 och jag fick köpa en till min dotter för att hon prompt skulle ha. Jag har inte ångrat det då hon älskar att vara superhjälte och springa runt med mantel. Jag är glad att hon har en kvinnlig förebild på det området.

Selma som Wonder Woman på Halloween 2018.

mar 31

Vårvittring och nobelläsning – marssummering 2019

Av Hanna i Utmaningar

Familjen på Skansen äter bullar. Mars 2019.

Mars har faktiskt gått ganska fort. Vårvittring gör sitt till. Sjukdomar har ebbat ut och det har inte blivit fullt så många sjukdagar och vab som under februari och det är också skönt. Månaden började lite knackigt med återigen minusgrader, men slutade med en solig dag på Skansen. Jag har fortsatt läst nobelpristagare på bussen och tunnelbanan och det har gått med en rasande takt. Sedan har det blivit lite annat också, några recex och lite chicklit.

Månadens läsning

Månadens språk: Kinesiska var månadens språk och jag läste Min barndoms Peking av Lin Haiyin. Det var en mycket fin bok om en fjärran stad i en svunnen tid.

Nobelpristagare 1: Här går det ju hur bra som helst. Nu är det bara sex stycken kvar och under månaden har jag prickat av både 30-talet och 20-talet.

Nobelpristagare 2: Jag har inte läst så många kvinnor som borde fått nobelpriset. Den utmaningen får jag ta tag i när jag läst färdigt mina nobelpristagare, tänker jag.

Jorden runt: Här har det inte heller gått så bra. Jag har nu beställt en bok från Guinea på bibblan så att jag kommer lite mer framåt. UPPDATERAT Jag glömde ju att jag läst en bok från Komorerna, The Kaffir of Karthala av Mohamed Toihiri. Märklig, men inte alls dålig bok.

Lyrik: Läser Anna Maria Lenngren just nu och det har tagit ganska så lång tid. Men nobelpristagarna William Butler Yeats och Giosuè Carducci är två poeter jag läst! Den första var väl någorlunda bra, medan den andra not so much.

mar 30

Jag har läst alla nobelpristagare sedan 1920

Av Hanna i Nobelpriset i litteratur

Nu börjar ni väl tycka att jag är tjatig. Jag har läst alla nobelpristagare sedan 1920 och jag kan snart avsluta det här projektet. 20-talet var ett intressant decennium med giganter som Sigrid Undset, Thomas Mann, George Bernard Shaw och Knut Hamsun. Anmärkningsvärt är också att två kvinnor fick det så kort tid efter varandra. Det skulle inte komma att hända förrän på 90-talet igen.

1929 Thomas Mann, Tyskland: Jag har inte läst Buddenbrooks, men den står i min hylla redo att läsas när jag känner mig redo. Jag har dock läst Thomas Mann på tyska. Kortromanen Tonio Kröger ingick i tyska B på Göteborgs universitet 2000. Minns inte så mycket av den nu i efterhand, men jag vet att jag tyckte om den.

1928 Sigrid Undset, Norge: Jag har läst Undsets stora medeltidssvit Kristin Lavransdotter. Jag tyckte den var ganska tradig och roligare att ha läst än att läsa. Jag tyckte ungefär samma sak om romanen Jenny. Tyvärr var Undset ingen feminist och hennes romaner kanske genomsyras av kvinnlig frigörelse, men hon låter också för utsvävande kvinnor få sitt straff (dvs att de dör).

1927 Henri Bergson, Frankrike: Jag har generellt sett inte varit jättesugen på att läsa filosofer och därför valde jag ett lagom långt verk av Bergson. Dreams hittade jag för en billig penning på Kindle, så det fick bli den. Det handlar om drömmar och så mycket mer finns väl inte att säga om den.

1926 Grazia Deledda, Italien: Jag har läst Murgrönan och mitt omdöme var att det var det tråkigaste jag har läst på länge. Bokcirklade om boken och det var ingen som tyckte om den. Jag har även läst någon novell av henne också, men jag gissar att den var i samma andra då jag inte ens bemödat mig att recensera den.

1925 George Bernard Shaw, Storbritannien: Jag har sett My Fair Lady på Volksoper i Wien (den bygger på pjäsen Pygmalion) . Jag läste pjäsen Major Barbara som jag till en början tolkade som en feministisk pjäs eftersom det var en del om kvinnomisshandel samt växlade mellan patriarkat och matriarkat. Jag tappade bort mig mer än en gång och kan inte riktigt avgöra pjäsens feministiska kvaliteter även om jag vet att författaren var engagerad i jämställdhetsfrågor. Jag har bestämt att undersöka den feministiska saken vidare och läsa någon av Shaws politiska skrifter.

1924 Wladyslaw Reymont, Polen: Jag fann novellen A Polish scene i boken 67 tales from Poland och den var just vad det utgav sig för att vara, en scen ur några polackers liv på en pub. Novellen innehåll även en antisemitisk beskrivning av en jude. Inte min kopp te och är glad att jag bara läste en novell av Reymont.

1923 William Butler Yeats, Irland: Poesi som jag läste på originalspråk engelska. Det var inte helt oangenämt och jag kunde hitta en och annan favoritstrof. Men överlag var det inte något som kommer att fastna och stanna kvar länge.

1922 Jacinto Benavente, Spanien: Mors rival var ett intressant teaterstycke Jag vet att han skrivit satiriska texter, men vet inte om detta var satir. Det verkade trots allt inte så. En kvinnas fästman blir dödad och hennes mor upptäcker att hon i själva verket älskar sin styvfar. Jag tyckte inte direkt om det.

1921 Anatole France, Frankrike: Min väns bok är en fin barndomsskildring från Paris. Det var fragmentariska bilder från ett liv och det var många skildringar från den franska huvudstaden. Jag kan väl inte säga att jag tyckte mycket om det, men det var långt ifrån det tråkigaste jag läst i den här utmaningen.

1920 Knut Hamsun, Norge: Boken Pan ingick i en kurs i norsk litteratur som jag läste 1996. Jag minns inte så mycket om handlingen, men har givetvis analyserat den sönder och samman. Tror inte att jag tyckte så mycket om den.

Det var 20-talet. Nu går jag vidare till 10-talet. Mycket är redan läst och det är faktiskt inte så många nobelpristagare kvar nu, sex kvar för att vara exakt. Jag har också bestämt mig för vem som ska bli den sista. Det var inte helt självklart eftersom jag redan läst den första pristagaren Sully Prudhomme. Henryk Sienkiewicz verk Quo Vadis? köpte jag på Landsorts sommarfestloppis för många år sedan i syfte att läsa i den här utmaningen. Jag tänkte därför klämma den i midsommar och låta den slutföra det här projektet.

Här är de andra nobelpristagarna jag läst:

mar 28

Recension: Haiyin, Lin; Min barndoms Peking; 1960

Av Hanna i Skönlitteratur

Månadens språk hos Ugglan och boken är kinesiska. Jag funderade länge, men fastnade för Min barndoms Peking av Lin Haiyin. Boken gavs ut första gången 1960 på kinesiska och Bokförlaget Wanzhi gav ut den på svenska 2015. Göran Malmqvist har tolkat originalet. Peking är en stad jag har varit i så det kändes extra spännande därför att läsa boken.

Yingzi är en flicka som växer upp i södra Peking. Hon lever i ett kvarter där människor bor ganska tätt och hon tycker om att tjuvlyssna på sina föräldrar och andra vuxna. I Min barndoms Peking får vi följa henne på små äventyr i den lilla världen och se glädje, orättvisor och sorg ur hennes ögon. Det är en lågmäld roman där handlingen drivs framåt av det som ett barn tycker är stort.

Jag tyckte först att Min barndoms Peking var ganska tråkig, men så kom jag in i den och ändrade mig helt. Det var vacker läsning om ett liv i ett främmande land i en annan tid. Jag kände riktigt att jag flyttade in på hennes gata där kvinnorna lagade mat i gränderna och där männen spelade kort vid små platsbord. Jag har varit i Peking och bott i kvarter som kallades Hutonger som var av det äldre snittet. Boken utspelar sig inte där, men jag föreställde mig att det såg ut lite så.

Läs mer: Adlibris, Bokus

mar 27

Bokrea eller ej, nu får det bli lite nya böcker!

Av Hanna i Bokbetraktelser

Jag har inte köpt något fast det varit bokrea. Det var ett tag sedan jag beställde nya böcker (om man bortser från min årliga julklapp till mig själv som jag beställer varje julaftons kväll). Här är den inkorg jag haft på Adlibris ett tag och fyllt på och dragit ifrån. Nu trycker jag på beställ!

Aednan av Linnea Axelsson: Mitt enda bokreafynd. Jag har velat läsa denna boken ända sedan den fick Augustpriset.

Deeds Not Words av Helen Pankhurst: När jag fick höra att Pankhurst kommer till Bokmässan måste jag såklart läsa hennes senaste bok! Hon är inte aktuell på ett svenskt förlag så det får bli på engelska.

Power Politics av Margaret Atwood: I min lyrikutmaning vill jag läsa Margaret Atwood, som är en favoritförfattare som jag inte läst poesi av.

Thousand Mornings av Mary Oliver: Mer poesi som jag fått rekommenderat av Twitters stora lyrik-fan Adjunktyra.

Women Who Rock Cross-Stitch av Anna Fleiss: Feministiska korsstygnsbeskrivningar! Tack What you readin-Linda för tipset!

Die gelbe Straße av Veza Canetti: Nobelpristagaren Elias Canetti var gift ett kort tag med författaren Veza Canetti. Kort för att hon dog. När jag läste om henne blev jag sugen på att läsa henne också och hon är från Österrike och jag behöver alltid nya böcker jag är sugen på som jag kan läsa på tyska.

Herr Pinnemans äventyr av Julia Donaldson: Selma såg filmen om Pinneman en morgon när bara hon och jag var vakna i julas. Hon älskade den och pratade mycket om den så jag tänkte att hon skulle få den som bok. Nu har nog minnet om Pinneman bleknat, men det skadar inte att friska upp det med en bok!

mar 26

Dokumentären om Josefin Nilsson

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Nu har jag också sett dokumentären om Josefin Nilsson och jag har bölat lika mycket som alla andra. Jag är faktiskt mållös. Innan jag sett filmen har jag sett flera kommentarer om avtjänat straff och att misshandeln och domen kom för över 20 år sedan. Det jag inte kan förstå att ingen reagerade då. Hur kan man tycka att det är ok att en person som misshandlat sin partner – och döms för det – får fortsätta som om ingenting har hänt?

Fallet var uppmärksammat då. Det skrevs mycket om misshandeln och rättegångarna. Domen mildras från fängelse till villkorligt eftersom mediedrevet ansågs vara straff nog. Svenska Dagbladets expert Mårten Schultz skriver att delar domen var absurda. Men det är egentligen inte domen jag tänker är det värsta i detta. Det var att förövaren fick fortsätta sin karriär och att ingen verkade vilja tala om det.

Samtidigt som Josefin bröts ned både fysiskt och psykiskt så kunde pojkvännen spela huvudroller på Dramaten och fortsätta att ta emot ära och berömmelse. Benny Andersson vittnar i dokumentären om att Josefin tidvis hade livvakt i rädslan för att pojkvännen skulle söka upp henne och misshandla henne igen. Hon levde i ständig skräck för honom.

Varför kunde ingen göra något? Hur kunde han få fortsätta terrorisera Josefin utan att någon reagerade hårt? Jag kan inte förstå det. Men förklaringen är väl att detta var före metoo och idag är det så många fler som vågar vittna om vad man sett och varit med om själv. Förhoppningsvis har något gott hänt sedan dess, men det ger ju oss inte Josefin tillbaka.

Dokumentären visar också vilken fantastiskt duktig och talangfull artist Josefin Nilsson var. För mig var hon först lite töntig när hon sjöng Jag mötte Lassie med Ainbusk singers, för att sedan bli en idol när hon gjorde Eva i Adam och Eva. Jag älskar också låten som alla andra älskar – Älska mig för den jag är.

Hela historien är så fruktansvärd och som Babben Larsson säger i filmen, det var inte såhär det skulle sluta.

mar 25

Recension: Ellis, Carson; Hemma; 2015

Av Hanna i Barn- och ungdomsböcker

Jag hittade en barnbok på bibblan som tyvärr inte verkar gå att få tag på längre. Hemma av Carson Ellis blev snabbt en favorit hos min tvååring. Det är en bilderbok med lagom mycket text i och det var det som gjorde att den fick följa med hem (Selma vill annars bara låna böcker hon känner igen, det vill säga sådana vi redan har).

Hemma är en berättelse om olika hem, verkliga som overkliga, fantasifulla som helt ordinära. En babusjkas hem står bredvid en månians och en slovakisk hertiginnas bredvid en kenyansk smeds. Tvättbjörnar, bin och fiskar är andra vars hem vi får ta del av.

Ett konstnärshem där författaren och illustratören själv bor. Sedan får vi frågan var vi bor och var vi är. Selma svarar alltid ”Hemma”. Själv är jag väldigt sugen på det där konstnärshemmet.

Jag tycker att Hemma är en mycket fin barnbok med otroligt vackra bilder. Den är som sagt lagom lång, med lagom mycket text på varje sida. Jag och Selma läser, tittar på bilderna och pratar om bilderna. Det är alltid en mysig stund när vi läser boken. Mest pratar vi om den här bilden, som är en av mina favoriter:

Visst kan du inte låta bli att fundera på vem i all sin dar som bor där? Vad är det ens? Jag får tankarna på Truman show. Selma tänker förmodligen på något helt annat. Fantasin får flöda både hos unga och gammal och det ät det som är så underbart med den här boken. Om jag hittar Hemma på ett antikvariat spå kommer jag att köpa den. Det är en bok jag vill läsa många fler gånger än vad bibliotekets lånetid tillåter.

Bor du i, eller har vägarna förbi Arvika eller Uppsala, kan du köpa boken på Akademibokhandeln.

mar 24

Grattis Villa och Lidköping till SM-guldet!

Av Hanna i Blogg

Jag kommer från en stad som inte är känd för så jättemycket. Mest känt är väl Lidköping för att inte vara Linköping. Lidköping har inte längre någon porslinstillverkning, men har ett stort fint slott (Läckö). Inga stora vägar bär till Lidköping och staden är varken störst eller vackrast i sin landsdel. Men i Lidköping finns ett bandylag. Villa BK har varit i högsta serien så länge jag kan minnas (men kan ju åkt ut ni några år utan att jag märkte det), men har aldrig vunnit ett SM-guld. Förrän igår.

Lidköping, eller Lisch som folk som flyttat därifrån säger, har knappt 40 000 invånare i kommunen. Där pratar man den bredaste västgötskan och ingen höjer på ögonbrynen om du beställer en ”hälta hälta” (den rutinerade kan höras beställa en ”60-40, fördel mos” ifall hen är mer sugen på mos än pommes). Ingen äter Läckökringla, det är bara På Spåret som envisas med att klistra på Lidköping detta bakverk (vad är det ens?).

Jag föddes 1977 och flyttade från Lidköping 1996. Det fanns inte så mycket att göra på fritiden när man var ung i min hemstad, men en sak var att gå på bandy. Den sportintresserade tog med sig glögg i en portfölj och ställde sig i den blåvita klacken medan den hormonstinna tonåringen tog på sig sina snyggaste kläder och gick varv efter varv på bandyarenan. Det flirtades mycket och det var ett bra sätt för mig som sportintresserad att få med mig min sportointresserade kompis och dessutom förena två intressen, sport och killar.

Villa betyder oerhört mycket för hela staden, såklart. Fyra gånger hade Villa varit i SM-final fram till igår. Jag har alltid levt med att Villa förlorade mot Ljusdal 1975 och mot Boltic 1983. Sedan dröjde det fram till 2012 och det var året då jag skulle gå och titta själv och se Villa kamma hem guldet. Det gick inte eftersom jag fortfarande ammade en bebis så. Vi såg förlusten mot Sandviken på TV. 2016 var jag höggravid och orkade inte gå, trots krypavstånd till arenan. Förlusten mot Västerås sved.

Jag skulle så gärna vilja varit på Studenternas i Uppsala igår, men ärligt talat pallade jag inte resan dit och att stå ute i flera timmar. 8-4 mot Västerås var oerhört skönt även i TV-soffan. Hade matchen spelats på Tele2 arena hade jag gått och tagit med mig brorsan. Jag är inte världens största bandyfan. Jag har inte följt Villa i ur och skur, men för mig betyder det oerhört mycket att äntligen få se det lag som betyder så mycket för min hemstad vinna ett SM-guld.

Ett fint minne från min uppväxt och bandy var när jag fick följa med NLT-sporten på bandypremiär 1992. Det var en oerhörd folkfest och själv fick jag sitta varmt och skönt på pressläktaren. Drömmen om att bli sportjournalist var fortfarande stark när jag var 15 år. Jag vill också bjuda er på en liten glimt från min dagbok 1992. Den kan ge en liten vink om hur intresserad av sport jag var (resultatet är med) och vad som var det egentliga syftet med bandymatcherna var (prata med killar) samt hur taskiga tonåringar kan vara (fel killar):

Fredag 17/1 1992: Idag var vi på bandy (Villa-Selånger 7-2) och på fritidsgården. På bandyn var vi med Tobias, Marcus, Stadling och Lars (pratade lite). Det var väl det häftigaste dom gjort en fredagskväll!

Grattis Villa och grattis Lidköping! I påsk åker jag och firar lite med er, eller i alla fall stödjer verksamheten genom att köpa dyrare påsar på Ica Hjertbergs!