apr 17

Bredvidläsning: Quiroga, Horacio; Sonen; 1935

SonenJag läser mig igenom tidskriften Karavans noveller i serien Karavan noir. Den andra novellen heter Sonen och är skriven av den uruguayanska författaren Horacio Quiroga. Han är född och uppvuxen i Uruguay, men flyttade till Argentina när han var ung vuxen. Han levde mellan 1878 och 1937 och är en av föregångarna i den latinamerikanska novellistiken.

En man vinkar av sin tonårsson som ska ut och jaga ensam för första gången. Ett skott avlossas och mannen börjar bli orolig och fantiserar om att något hänt sonen. När han sedan inte kommer hem på kvällen beger sig mannen ut för att leta efter honom.

Sonen är en mycket obehaglig och sorglig novell. Som mamma kändes den i hela kroppen. Det var spännande att läsa en äldre latinamerikansk novell av en stor författare. Jag vill skriva om alla noveller i Karavan noir och recenserar därför den här, trots att den inte kan kallas feministisk.

apr 16

Recension: Lauren, Christina; The unhoneymooners; 2019

The unhoneymoonersJag har läst ytterligare en bok av Christina Lauren, The unhoneymooners, är min tredje av henne, och jag måste säga att hon (de, för det är två bakom pseudonymen) i vilket fall varierar sig. Tidigare har jag läst en julbok samt den denna som är översatt till svenska, Kär i karriären. Lyssnade på The unhoneymooners på Storytel för att jag gärna vill ha något lättsmält när jag promenerar och åker och handlar.

Olives tvillingsyster Ami gifter sig och med på bröllopet är såklart hennes make Deans bror Ethan. Som vanligt är Ethan otrevlig och har inte mycket till övers för Olive. Olive är den otursförföljda systern som alltid ser pessimistiskt på tillvaron och Ami hennes raka motsats. Men nu är det Olives tur att få lite tur. Alla på bröllopet blir matförgiftade av skaldjursbuffén som serveras – utom Olive och Ethan. Resan är en vinst som går till Maui och går inte att boka om eller överlåta. Olive väljer att åka som Ami och eftersom respektive bara är bokad med sitt efternamn, väljer Ethan att ta sin brors plats. En vecka måste Olive och Ethan spela gifta inför personalen, men det blir värre. Olivs nya chef dyker upp, samt Ethans exflickvän.

The unhoneymooners börjar starkt med det klassiska greppet ”kärlek börjar alltid med bråk”, som funkar bra i romancegenren. Christina Lauren skriver böcker med substans och det handlar inte bara om en dråplig ickebröllopsresa med inslag av ex och chefer. Det handlar också om lojalitet och att veta hur man ska handla i kvinnliga situationer. Det kommer fram varför Ethan verkar hata Olive och det är för att Dean sagt till honom att hålla sig borta från henne. Kan det bero på att han skulle vara rädd att bli avslöjad som otrogen mot Ami? När Olive lagt ihop ett plus ett, förstår hon att det måste varit så. Ethan vill dock inte att hon ska säga något till Ami. De kanske har något gemensamt som andra inte bör lägga sig i.

Andra delen, när de är hemma från Maui, är en skarp konstrast mot det glättiga livet på Hawaii. Det snöar i Minnesota där de bor och det är lättare sagt än gjort att krångla sig ur alla lögner de trasslat in sig i på semestern. Och det är det blir inte helt lätt för Olive att träffa Dean och Ami. Det är här jag tycker att boken faller lite. Förvecklingarna är lite för osannolika. Det är mycket som jag helt enkelt inte köper här och därför blir rätt störd. Boken är inte dålig, men den hade kunnat bli bättre med mer realistiska vändningar.

apr 15

Månadens feminist: Frida Kahlo

Frida Kahlo

Kort fakta

  • Född 1907 och död 1954 i Mexiko City.
  • Mexikansk konstnär som är känd för sina självporträtt.
  • Enligt Tate Modern en av 1900-talets viktigaste konstnärer.

Frida Kahlos feministiska gärning

Frida Kahlo levde större delen av sitt liv i Mexico City. Hennes föräldrar var välbärgade och växte upp i en medelklasstillvaro. Som barn hade hon polio och hennes ben blev efter det olika stora. Kahlo blev tidigt aktiv kommunist och förblev kommunist i hela sitt liv.

När hon var 18 år var hon med om en fruktansvärd bussolycka. Hon spetsades av en järnbalk som gick från underlivet ut i ryggen, vilket gjorde att hon fick bestående men som hon aldrig blev av med. När hon var 21 år gifte hon sig med den 20 år äldre Diego River och flyttade till USA. Hon trivdes dock aldrig och återvände till Mexiko.

Kahlo var tidigt intresserad av konst, men det var först efter bussolyckan och hon blev sängliggande, som hon började måla. Hon förvandlade sin smärta till passion i konsten.  Hon är känd för sina självporträtt där ögonbrynen går ihop och hon var inspirerad av den mexikanska popkulturen. Hon målade ofta kvinnor och kvinnors erfarenheter och det är en av orsakerna till att hon blivit en feministisk ikon.

Hennes konst fick uppmärksamhet först efter hennes död och i samband med att forskare börjat se att ickevästerländska kvinnor uteslutits ur konsthistorien. Idag anser Tate Modern henne som en av 1900-talets viktigaste konstnärer. Hennes konst gör att hon räknas som surrealist och hon har även kallas magisk realist.

Frida Kahlo var gift i två omgångar med samma man. Hon var dessutom öppet bisexuell och ifrågasatte könsnormerna genom att ibland klä sig i kostym istället för klänning eller kjol. Hon var normbrytande både i sitt privatliv och sin konst. Hon valde att inte försköna något när hon gjorde självporträtt och ett exempel på det var målningen hon gjorde efter att Diego varit otrogen, Självporträtt med törnehalsband. Bilden pryder omslaget på Slavenka Drakulics litterära fantasi om Frida, Till sängs med Frida.

Till sängs med Frida

Med tiden blev Frida Kahlos smärtor efter polion och olyckan för stora och hon fick bland annat amputera ett ben så att hon blev rullstolsburen. Hon missbrukade alkohol och smärtstillande och dog 1954. Det är inte känt om hon dog av sjukdom eller om hon tog sitt liv.

Frida Kahlo och jag

Jag har alltid fascinerats av Frida Kahlo som konstnär och som människa. Jag har alltid tänkt att jag ska läsa något mer av henne och har flera böcker i bokhyllan om hennes liv och konst. Jag har bara läst Till sängs med Frida, som är en roman av den kroatiska författaren Slavenka Drakulic, som bilden ovan visar. Där fick jag första gången veta om den fruktansvärda olyckan som präglade hennes liv.

Bok om Frida Kahlo som jag läst och recenserat

Till sängs med Frida av Slavenka Drakulic

apr 14

Recension: Yueran, Zhang; Båten; 2004

BåtenJag prenumererar på tidskriften Karavan och de har gett ut fem noveller under namnet Karavan noir. Jag tänkte läsa alla och skriva om dem och börjar med den första, Båten av Zhang Yueran. Författaren är född 1982 och kommer från Kina. Hon är en av de viktigaste kinesiska författarna i sin generation. Novellen är översatt av Anna Gustafsson Chen.

I båten får vi möta en man och hans barn. Mannen säger att han älskar sitt barn och att barnets mamma ska få ge sig ut på en ensam tur i en specialbyggd båt. Vi får veta att mamman är alkoholist och att hon satt på sig sin finaste klänning för att hon skulle ut och träffa något. nu sover hon. Sakta men säkert övergår pappans kärlek till barnet från att vara kärleksfullt till att bli mer och mer läskigt. När vi har hela bilden är nog de flesta glada över att det på första sidan avslöjats att barnet fortfarande lever.

Båten var en mycket svart och psykologiskt läskig novell. Den var kort, men trots det hann författaren bygga upp ett stort krypande obehag hos mig. Min första novell från Karavan noir var riktigt bra och jag ser fram emot att läsa fler i serien!

apr 13

Låtar vi minns: Är det ok att skråla till Björn Rosenström?

Låtar som är sådär

Jag känner mig inte längre i minoritet när det gäller att titta på Gift vid första ögonkastet. I år verkar precis alla har gjort det, inklusive min man (kors i taket!). Jag ska inte nu analysera alla paren, utan tänkte mer på den händelse som väl alla minns bäst från årets säsong. Jag talar naturligtvis om skrålandet till Björn Rosenström och bråket som följde på det mellan Sofia och Anton.

Kan man verkligen förlåta en sådan sexistisk plumphet som feminist? Ja, självklart kan man det och det har också Sofia gjort. Jag förstod henne så väl när hon blev förskräckt över sångerna och texterna, men jag kunde också förstå Anton. Han lyssnade på den här musiken när han var ett barn och för honom handlade det såklart inte så om det som texterna verkligen säger. Idag har det förvandlades till ett barndomsminne.

Utan jämförelser i övrigt lyssnade jag massor på Robban Broberg när jag var barn och det är ju flera av hans texter som är ekivoka och flera inte alls politisk korrekta eller ens lämpliga. Googla texterna till Jag måste hejda mig eller Uppblåsbara Barbara och se efter själv. Annabelle och gummimadrassen är en gammal favorit som handlar om en kränkt kille som inte får sova i samma säng som Annabelle (utan på en luftmadrass), inte heller så fräscht. Jag vet, Björn Rosenströms musik var sexistisk skit redan då, vilket inte Robban Brobergs var.

När jag var runt 25 umgicks jag en del med ungdomar, betydligt yngre än jag själv. Jag pratade någon gång om dolda sexbudskap i gamla låtar och chockade min yngre publik när jag berättade om vad Ooa hela natten egentligen betydde (att det skulle betyda onanera är eventuellt en myt) samt om texten Rider omkring, som inte handlar om hästar. Efter dessa och fler påpekanden om dolda sexbudskap brände jag skivan Hannas porrskiva, som vi lyssnade på om det var fest eller när vi skulle åka bil.

Skivan innehöll, förutom ovan nämnda låtar, allt från oskyldiga Jag klär av mig naken med Eva Dahlgren till mer explicita så som Varför är det så skönt att knulla bakifrån. Skivan innehöll också Björn Rosenström. Hela skivan var ju ett skämt och vi kunde alla hålla isär text och klatschiga melodier. Vi tyckte att det var roligt, inte mer än så. Ingen var sexist och ingen blev det heller. Några år senare lyssnade jag med glädje till Bloodhound gangs uppmaning att göra som de gör på Discovery, fast jag visste vad de sjöng och vad det betydde.

Självklart ska man alltid vara lyhörd och stänga av om någon känner sig kränkt av musik man spelar, men att man lyssnar på sexistisk musik ibland gör en inte nödvändigtvis till sexist. Björn Rosenström är ingen jag gillar och ingen jag frivilligt skulle spela idag, men som skämtlyssning eller nostalgilyssning är det en annan femma. Det ligger mycket i vem som spelar sexistisk musik och varför.

Jag kommer fortsätta att lyssna på Annabelle och gummimadrassen, utan att sönderanalysera texten (och Annabelle kickar ju faktiskt ass!). Jag tycker inte att vi ska uppmuntra sexistisk musik, men jag dömer ingen för att de glatt sjunger med i Eric Amarillos Vill du ligga med mig då, som väl är något av de senare årens (om man med senare menar 10 år) lågvattenmärke på den fronten. Jag skulle dock inte introducera Björn Rosenström för mina barn.

apr 12

Charité – en tysk TV-serie som både lär och underhåller

Charité

Jag och min man vill se tysk TV eftersom vi vill hålla det tyska språket mer levande. Jag frågade på Twitter om tips på bra tyska serier och fick en tråd som fylldes på en gång i sekunden under typ två dygn så det fanns en hel del att gå igenom där. I första hand ville vi se något som vi båda gillar, vilket är lite svårt. Vi började med tipset Charité, för att det är en historisk serie, något som vi båda uppskattar.

Charité har hittills kommit med två säsonger, men varje säsong är avslutande. Charité är ett sjukhus i Berlin, som fortfarande är i drift. Under kalla kriget låg det i DDR. Den första säsongen utspelar sig 1888 och har huvudfokus på att hitta botemedel och vaccin mot tuberkulos och difteri. Nästan alla huvudpersoner har funnits på riktigt och har fått nobelpriset. I centrum står en fiktiv kvinna, som drömmer om att bli läkare, vilket hon bara kan bli i Schweiz. Vi får en rejäl medicinsk historia och vi får stifta bekantskap med den groende antisemitismen.

I säsong två, som heter Charité i krig, får vi träffa läkarstuderande som är hängivna nazister och verksamma på ett sjukhus som gör allt för att ta avstånd från allt nazisterna gör. Här står rashygien i centrum och en nybliven mamma och snart läkare, får se rashygienens baksidor när hon upptäcker att hennes dotter förmodligen har en vattenskalle och säkerligen kommer att bli funktionshindrad. Hon är så pass insatt i vad som händer med funktionshindrade barn att hon aldrig vill att nazisterna ska få veta om hennes eget barns besvär.

Det var två mycket välgjorda säsonger och jag vill ge en särskild uppmaning att inte ge upp efter första avsnittet. Denna serie kräver att man hänger i lite och det är definitivt värt det! Dessutom var det befriande att samtidigt som jag kollade på amerikanska komediserien Superstore där allt naket bluras, också såg den här där obduktioner visas helt utan censur.  Så varning för mycket blod, äckliga sår och blottande inre organ!

apr 11

Jag har bloggat 500 dagar i rad

500

I början av isoleringen bestämde jag mig för att hålla i att jag bloggade varje dag. Jag kände att jag var tvungen att ha någon fast punkt i tillvaron, när jag inte fick gå till jobbet och mitt hem egentligen inte var mitt. När vi flyttade tänkte jag att jag fortsätter så länge jag orkar och nu har det gått 500 dagar utan avbrott!

Det ÄR faktiskt någon som håller mig fast i det normala, att planera ett blogginlägg varje dag. Jag jobbar, tar hand om mina barn och träffar nästan bara vänner online. I en sådan tid har det varit viktigt för mig att planera mitt skrivande och försökt komma på något vettigt varje dag. Bäst mår jag när jag ligger långt fram i planeringen och har flera tidsinställda inlägg.

För ett knappt år sedan oroade jag mig för sommaren för att vi saknade boende i juli. Jag längtade efter vårt hus så mycket att det knappt var hanterbart. Nu ordnade sig allt under sommaren och det var fantastiskt att flytta in, men i längden räckte inte detta. jag behöver mer för att fungera som människa. Sommaren vet vi blir helt ok, då vi kommer att kunna vara mycket på landet. Svärfar är vaccinerad så vi kommer att kunna bo ihop.

Sedan har vi vårt hus och det är förstås underbart. Vi var på Ikea och köpte utemöbler idag. Vi kunde inte köpa det i augusti förra året, för allt var slut. Vi kunde inte ens köpa studsmatta till barnen, för det var slut överallt. Nu är studsmatta inhandlad (dock ej monterad) och vi kommer nästa vecka att ha både en matplats och utelounge och jag har köpt en billig Baden Baden-stol för solhäng med en god bok. Jag ska göra en frukostplats också eftersom vi köpte extra många stolar (någon gång får man väl ha fest???).

Det kommer att bli bra det här, frågan är fortfarande när. Till dess kommer jag att fortsätta blogga varje dag.

apr 10

Lägesrapport april 2021: Läser just nu

Mitt ocensurerade nattygsbord

Mitt ocensurerade nattygsbord. April 2021.

En vårdag i april efter ett semipåsklov med barnen hemma, kan det vara värt att göra en liten lägesrapport angående min läsning. En läsning som för tillfället inte går lysande, men som i det stora hela sett under året, går rätt så bra. Som vanligt får jag mest till till att lyssna på böcker, men läsningen står i vilket fall inte helt still.

På nattygsbordet ligger När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mais. Det är en fin bok om Vietnamkriget, som jag läste direkt efter Em. Lite orättvist kanske, då Em säkerligen kommer att bli årets bästa bok och den handlar också om Vietnamkriget.

Bredvid När bergen sjunger ligger Förvildade av Rory Power, som jag aldrig tycks komma in i.

I min Kindle har jag läst Here comes the sun av Nicole Y. Dennis-Benn, men inte slutfört. Jag slutade läsa den helt efter årsskiftet, men har nu tagit upp den igen. Den är verkligen inte dålig, men jag har inte varit på humör.

Min Storytel reader har jag lånat ut till min son, så jag läser mest i mobilen. Jag har påbörjat
Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck.

Lyssnar gör jag faktiskt inte på någon bok just, men ska strax påbörja en ny. Det blir antingen Osynliga kvinnor  av Caroline Criado-Perez, som jag velat läsa länge. Eller så orkar jag inget seriöst och så blir det The  unhoneymooners av Christina Lauren.

Slutligen så läser jag Harry Potter för min nioåring och det är ett stort äntligen på det, eftersom han inte velat läsa den. Nu har han kommit in i det och vi njuter lika mycket båda två!

apr 09

TV-serie i coronatider: Superstore

Superstore

Ja, då är jag klar med 100 avsnitt Superstore. Säsong 1-5 av den amerikanska komediserien går på Netflix och den sista säsongen, som precis sänts på NBC och där corona är en del av vardagen i varuhuset, får vi vänta med (om man inte kan tänka sig dålig kvalitet på Youtube, vilket jag kan). Vad är det för kul med en komediserie i varuhusmiljö? Det ska jag försöka svara på.

Superstore är skapat av Justin Spitzer, som också gjort Scrubs och amerikanska The office. Huvudkaraktärer är America Ferrara, som spelar Amy, och Ben Feldman, som spelar Jonah. Första dagen Jonah börjar jobba på Cloud9, som affären heter, blir han förälskad i Amy. Amy är gift och stör sig något oerhört på den präktiga Jonah, men hon kommer att smälta och hennes äktenskap är långt ifrån bra.

Det är såklart ingen kärleksserie, Amy och Jonahs eventuella fling är bara en del av det som är roligt med den här serien. Bland andra karaktärer kan nämnas:

  • Varuhuschefen Glenn (Mark McKinney), som är religiös, men måste hålla tillbaka pga varuhusets sekulära policy.
  • Dina (Lauren Ash), som är vice varuhuschef  och enormt fyrkantig som person.
  • Garrett (Colton Dunn), den rullstolsburna som läser upp alla meddelanden i kundservice, som alltid skämtar och är smart.
  • Cheyenne (Nichole Sakura), som i första säsongen är 17 år och gravid och som växer med åren och är streetsmart.
  • Mateo (Nico Santos), han som alltid vill visa framfötterna (gärna på andras bekostnad) men som upptäcker att han är papperslös.

Humorn är skruvad och det är mycket skämskudde och framförallt så driver de med allt som är pk. De driver med det på ett kärleksfullt sätt så att vi förstår att de tycker att det är bra att vara feminist, miljövänlig och lagom mycket emot religionens inflytande. Jonah är den som är pk in absurdum, Glenn den som hela tiden försöker smyga in religionen och konservativt leverne och Cheyenne är den härligt korkade som ändå har stenkoll på vissa saker. Det blir roligt och särskilt kul att det är drift åt alla håll.

Sista säsongen kan dröja innan vi får se i Sverige men jag kan inte lämna mina favoritkompisar än. Alltså kollar jag YouTube. Annars kan jag säga att serien inte direkt blir roligare och roligare, det brukar inte funka så. Karaktärerna blir mer och mer karikatyrer av sig själva, så det känns som att det är helt ok att säsong sex är den sista.

apr 08

Recension: Lauren, Christina; Kär i karriären; 2017

Kär i karriärenChristina Lauren läste jag i julas och tänkte att jag kunde ge en chans till. Kär i karriären är, vad jag kan se, den enda som finns översatt till svenska. Boken kom på svenska 2018 på Lovereads. Christian Lauren är en pseudonym för Lauren Billings och Christina Hobbs. Jag lyssnade på boken på Storytel och den är uppläst av Charlotta Jonsson och Anton Körberg.

Evie är agent i Los Angeles och singel. När hon springer på Carter på en fest blir hon intresserad. Intresset är besvarat, men det är inte idealiskt då Carter också är agent på ett konkurrerande företag. En morgon ställs allt på ändå då deras företag är sammanslagna och Evies idiot till chef meddelar att bara en av dem kommer att få behålla jobbat. De är inte längre dejtande, utan hårda konkurrenter. Attraktion går inte att ta bort så lätt och samtidigt klarar inte Carter av att chefen är ett riktigt praktarsle mot kvinnor. Det blir en fråga om vad som är viktigast i livet.

Kär i karriären fyller sitt syfte som lättläst/lättlyssnad feelgood med substans. Jag kunde störa mig lite på en lite väl stor fokusering på det manliga könsorganet och gissar att det var för att visa den enorma sexuella attraktionen som fanns mellan Evie och Carter. Boken har ett tydligt feministiskt budskap med LA:s sexistiska agentvärld och vi får inte bara följa Evies frustration, utan även Carter klarar inte av att kvinnor blir negativt särbehandlade.

Jag tyckte om julboken In a holidaze, som jag läste i december och jag tyckte ion den här. men jag tycker om dem lite lagom, så kommer inte att kasta mig över fler böcker. Det blir nog fler böcker så småningom, eftersom det ju är den är typen av böcker som jag läser just nu.