Linda Enligt O listade häromdagen sina mest lästa inlägg under 2018 och de inlägg hon önskat att fler hade läst. Jag kom på att jag ville göra en liknande sammanställning. Jag lyckades inte få till statistiken riktigt, men har i alla fall listan från den 6 januari 2018 till den 6 januari 2019. Det borde inte skilja sig så mycket att den skulle ändra något.
De inlägg ni läste
1. Recension av Fredrik Backmans Björnstad
Jag är ganska säker på att det är ett och annat skolarbete som ligger bakom denna toppnotering. Att jag använt ordet våldtäktskultur retade flera manliga elever och statistik prackades på mig som på den gamla goda tiden då jag diskuterade feminism i olika forum på nätet. Det kanske sorgligaste av allt var att ingen av dem hade läst boken och hade inget att säga om våldtäktskulturen i den.
2. Recension av Malin Persson Giolitos Störst av allt
En bra bok som många verkar gilla kommer in på plats nummer två på min årslista.
3. Recension av Åsa Linderborgs Mig äger ingen
Här är en bok som jag ser komma smygande i statistiken. Många gillar den och många verkar också googla den.
Mycket kul att topp tre är recensioner jag skrivit! Men lite synd att ingen är från i år. Jag verkar inte har skrivit några inlägg i år som kan mäta sig med de mest lästa inläggen, men på topp tio kan också nämnas att på plats sju kommer Feministisk kanon och på plats tio Biblioteket. Underbart att det ändå är rätt vanligt att folk stannar på webbplatsen och surfar runt i biblioteket och upptäcker den feministiska kanonen! Ett annat populärt inlägg var ett som löparen Sara Wedlund som kom in på plats nio. Här är jag förvånad att det sportinlägget var mest läst. Jag hade tippat på det om Ludmila Engqvist eller Katrin Krabbe, men Sara Wedlunds mystiska försvinnande lockade visst fler. Den som hamnar på mitt inlägg får dock inga svar på vad som hände henne.
De inlägg som jag önskar att ni hade läst
Av de inlägg jag skrivit under året hade jag hoppats att det i topp skulle vara någon av mina intervjuer med författarna Ida Jessen från Danmark eller Niviaq Korneliussen från Grönland. Det är det jag själv är mest stolt över att har gjort i Feministbibliotekets regi under 2018.
Av mina recensioner hade jag gärna sett att den om Maggie O’Farrells Ett hjärtslag från döden eller Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò varit i topp.
Jag är också nöjd med mina OS-kvinnor som jag skrev om i februari och där håller jag nog inlägget om hockeyspelaren Hayley Wickenheiser eller bobåkaren Seun Adigun som favoriter.
Av mina kulturinlägg hade jag gärna sett att ni läst mitt inlägg om Paula Rego, en konstnär från portugisiska Cascais. Jag var också nöjd med inlägget om Florbela Espanca, en poet från Lissabon. Sedan önskar jag såklart att min julkalender varit mer välbesökt!
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Visst är det underligt det där med vilka inlägg som får luft. Du har säkert rätt att det handlar om skolarbeten, jag har fortfarande många som letar efter Nawal el Sadaawis novell Törst på min blogg. Kul att du valt att lyfta fram sådant som borde lästs av fler. De inläggen kanske å andra sidan blir sådana som lever länge i och med att böckerna kommer i pocket osv.
Författare
Ja, det är så konstigt. Nu var det visserligen tämligen kända böcker i topp, men jag vet att en novell från Kina om att lura sina ex att man har hiv brukar få en del träffar lite då och då. Min sida Österrike var ett tag alltid i topp vecka ut och vecka in. Ingen aning om varför. Det är ju det som är så underbart med att ha en bokblogg, att inläggen sällan blir för gamla. (Enda undantaget är väl när jag refererar till ny forskning. Killen jag brevväxlade med hittade gamla inlägg som länkade till gammal statistik och förstod inte alls när jag sa att jag inte ville kommentera pga sju år gammal statistik.)
Läser i perioder dina inlägg, och då med nöje. Med besked om vilka jag borde läst var det bara att göra det. Intressant med Niviaq (som jag inte läst (än)), och då tänker jag speciellt på att hon skrev boken på både grönländska och danska. Dels visar det på en god tvåspråkighet, dels på svårigheten i att översätta. Kanske kommer man närmare hennes ”grönländska” tankar om man läser den på danska än om man läser den på ett annat språk, egentligen en ganska unik möjlighet.
Författare
Vad roligt att höra! Och kul att du tar min uppmaning på allvar 🙂 Ja, jag gillade att läsa boken på danska eftersom det är hon själv som skrivit. Visst är det häftigt att hon skrivit den på två språk? Precis som du säger är det nog tämligen unikt.