Malta 2021: En första blick på Valletta

Vi är framme i Valletta och vädret är lagom varmt och solen skiner för det mesta. Det första vi alla slogs av var hur oerhört vackert Valletta är. Det är inte helt optimalt att behöva gå omkring i staden med lite halvgnälliga bar i släptåg, men det är ju där vi är i livet nu. Jag och min man hoppas på att få göra ett kyrkobesök i katedralen, trots förväntad kö. Annars är det mest barnaktiviteter inbokade, som vi vuxna förhoppningsvis också kan njuta av.

Det vi gör ska passa alla mellan 5 och 78 år och då blir det ju en hel del överväganden. Men som vanligt när barn är med, är de oftast de som styr. Jag ska skriva mer om Malta och Valletta när jag kommer hem, men som jag utlovat kommer här lite bilder. Ni får min första bild av Valletta och Malta och den var oerhört positiv.

Valletta

Valletta Valletta Valletta Valletta

Vab och några timmar i Tallinn – oktobersummering 2021

Selfie i Viru Hotel

Vi ska återgå till det normala, så sakteliga. Men vab, vab och åter vab har gjort att allt har känts lite som vanligt. Jag har gått osminkad i trista kläder och jobbat på förmiddagen och vabbat på eftermiddagen. Detta har inte varit det eviga tillståndet hela oktober, men det har sannerligen känts så. En resa till Tallinn var ett fint avbrott som gav energi. Dock försvann den energin ganska snabbt eftersom båda ungarna blev sjuka efteråt.

Jag måste ändå dröja mig kvar till de timmar jag var i land och såg Tallinn, en av mina absoluta favoritstäder. Jag fick inte möjlighet att träffa min vän, eftersom febriga barn från hennes sida satte käppar i hjulet för det. Vi planerar istället att jag ska åka själv till Tallinn och att vi ska få mycket mer tid till vuxenprat. Trötta barn var det nu som satte agendan för besöket, men det var ändå underbart. Staden ligger kvar och den växer och blir vackrare. Jag har saknat att turista, så mycket att några få timmar i Tallinn kunde göra mig så lycklig (jag har ju liksom varit där förut, några gånger).

Min läsning

Jag läser i min normala takt och ligger bara några få böcker efter mitt läsmål. Det ska väl åtgärdas bara jag får komma till ett bibliotek och låna serieböcker som jag vill läsa! Semestern ska förhoppningsvis också ge mig lite mer lästid, men av erfarenhet vet jag att det kan bli precis tvärt om.

Världsläsning: I oktober läste jag från Färöarna och Åland som nya länder. De är såklart inte länder, men räknas ändå i min utmaning. Nu behöver jag bara fyra nya länder för att nå årsmålet på 40.

Språk: I september har jag bara läst på norska som nytt språk. Jag läste Kan jeg bli med deg hjem av Marie Aubert.

Fantastiska fruntimmer: Inget nytt under solen, men jag läser faktiskt Ædnan av Linnea Axelsson!

Miniutmaning Norden: Det blev kanske inte så mycket en miniutmaning. Jag kan inte släppa den än. Nu läser jag Ædnan för jag tyckte att Sápmi också borde vara representerat i utmaningen.

Malta 2021: Äntligen ska vi ut och resa igen!

Valletta

Idag åker vi till Malta. Det är sant! Äntligen blir resan av som vi planerat till maj 2020. Det blev lite mer meck med covidtester för barnen och att skriva ut vaccinationspass. Jag har också varit så nervös inför att resa igen att jag nästan inte vågat längta. Men nu är vi så äntligen på väg och det ska bli fantastiskt att få lite sol och värme även om det inte direkt blir en sol- och badsemester såhär sent på säsongen.

En tråkig sak med lyckligt slut var att Hugo har åkt på en öroninflammation för två veckor sedan. Spräckt trumhinna för ett öronbarn innebär inget huvud under vattnet under lång tid. Det var förstås oerhört tråkigt för honom, som älskar att bada, och han var förkrossad. Hans specialistläkare på Danderyd fattade allvaret och hittade en återbudstid och efter att han och även en annan läkare kollat, kunde de konstatera att det var läkt och därmed fritt fram för bad på Malta!

Folk håller ju på med runstreak, pluggstreak, badstreak eller allt vad det är så jag kommer att göra allt för att fortsätta min bloggstreak. Jag har bloggat i 703 dagar i rad och förhoppningen är att detta inte ska brytas under resan. Några inlägg är förberedda, men några luckor kan fyllas med bilder och berättelser från Malta.

Jag har tagit med mig böcker, men inte så många som jag brukar. Istället har jag tänkt ut vilka böcker jag ska läsa på Storytel. De här böckerna finns i min fysiska eller digitala packning.

Storytel

Johanna Schreiber – Offpist

Anna Lihammer och Ted Hesselbom – Solitairen

Patjim Statovci – Min katt Jugoslavien

Fysiska böcker

Marie Hermansson – Den stora utställningen

Jesmyn Ward – De dödas sång

Glad halloween alla spöken och häxor!

Hugo och Selma på Halloween 2021

Imorgon är det halloween, men av olika orsaker firar vi det idag. Det är en fördel med nyare högtider, att det går att anpassa dem lite. En lördag passar bättre för bus eller godis och så får det bli. Klart att det har hunnit komma folk som säger att det är den 31:a som gäller och före eller efter det öppnas inga dörrar för ungar. Hos oss får ungarna självklart godis även idag!

Vi har inte gått lika all in det här året med pynt för att vi ska åka iväg. Jag vet att man ”egentligen” ska pynta mest ute, men det har helt enkelt inte funnits ork. Vi har köpt en pumpa och ställt ut för att visa att man kan komma hit och få godis, men inte karvat den. Det kanske blir under dagen.

Jag är en person som älskar pynt inomhus. Jag vill gärna ta fram fina och roliga saker, gärna som har en historia, på påsk och jul. Nu så även på halloween. Jag förstår dem som tycker att det är en hemsk högtid med bara en massa plastsaker, men jag har verkligen försökt att hitta lite annat som inte bara är plast. Till nästa år tänkte jag tillverka eller köpa en svart duk, för jag tror att det kan göra sig fint med mina höstfärgade Iittalaljusstakar.

Jag bjuder er på lite bilder från vårt mycket sparsamt dekorerade hem. Ikväll kompletterar jag med bilder på barnen och eventuellt också en karvad pumpa.

Glad halloween!

Skelett i hallen

Skelett är plast, men skelett är också en självklar del av pyntet. Skelettgirlangen fick kanske en konstig placering, men det kan förfinas till nästa år. Vårt hängande skelett är med oss för andra året i rad och hänger mycket löst så att hen druttar i golvet titt som tätt. Vi bestämde oss för att det inte gjorde något att hen är enbent och saknar en halv arm. Det är ju liksom läskigt som är en del av halloween.

Halloweendukat bord

Igår hade vi middag och jag gjorde mitt bästa för att pynta bordet. Förlåt för att ni fick med en vinkork och ett saltkar på bilden, den är tagen dagen efter.

Hemmagjorda spöken och en lila slinga

Hittade en fin lila slinga på Flying tiger och den passade fint ihop med barnens spöken. Äntligen är det två spöken! Selma har varit så ledsen att vi har tagit fram ett spöke som Hugo har gjort år efter år. Stoltheten nu när hon kunde presentera spökets syster. Tillsammans ska de tydligen förgöra världen och hennes spökes främsta vapen är att hon är så söt att ingen tror att hon kan förgöra världen. Det kan hon såklart!

Läskiga skelett

Två andra skelett som barnen fick välja efter att ha pantat för 300 kr. Duken är lite mer vårlik så här finns förbättringspotential. (Det är min mamma som gjort duken i vaxbatik, EH står för Eva Häll. En underbar duk, men inte så halloweenmässig.)

Pumpa halloween 2021

Jag fixade pumpan i sista sekund! Och bild på barnen ser ni överst.

Recension: Schreiber, Johanna; Carlstensveckan, 2013

CarlstensveckanJag kom på att jag inte läst Johanna Schreibers ungdomsböcker (förutom Inte som du som hon skrivit tillsammans med Ida Ömalm Ronvall ). Carlstensveckan fanns på Storytel och jag tänkte ha den som comfort reading fram till Maltaresan. Det gick sådär. Jag sträckläste den. Jag och Johanna känner varandra. 

Ebba är på det eftertraktansvärda seglarlägret Carlstensveckan på Marstrand. Hon åker dit med sina två bästisar Nova och Carro och de vill alla tre hitta killar att hångla med. Redan på båten över till Marstrand ser Ebba att chansen till hångel borde vara stor. De tär många snygga killar med, men tyvärr gör hon bort sig tidigt för den lite klumpiga Johan som hittar hennes tappade tamponger. Hon flirtar senare med Pontus, men hångel med honom känns på något sätt fel. Samtidigt blir hon mer och mer irriterad på Nova och Carro och då är det tur att Olivia finns. Olivia är cool och säger vad hon tycker.

Carlstensveckan är en bok om med stort fokus på killar och tjejers killintresse, men ändå skrivet på ett sådant sätt att det blir mer substans. Ebba funderar mycket kring hur hon vill vara och det växer fram genom boken att hon inte vill vara som Nova. Så samtidigt som det är en bok om att få hångla och kanske få en pojkvän, så är det också en bok om att göra slut med sin bästis. Det är smärtsamt och verkligen inte kul, men samtidigt nödvändigt som alla vi som läser fattar. Det är också fint om det första taffliga sexet och att coola killar kan vara oskulder.

Den jag skulle kunna invända är att boken är fullkomligt osannolik. De ascoola killarna är aldrig de snällaste och bästa. Fast det är ju min erfarenhet förstås och jag var inte i närheten av att vara så cool som Ebba. Det som ändå funkar och som absolut skulle funka på Hanna 14 är att Ebba känns som om hon skulle kunna varit jag. Hon är den jag skulle vilja ha varit. Så även om Hanna 14 aldrig skulle varit populär på ett seglarläger, så skulle nog Hanna 14 tror att det skulle kunna vara så, om hon bara fått chansen (och det fick jag ju aldrig eftersom jag inte seglade och bara åkte på skrivarläger som hade 99% tjejer).

Ingen resning för abortvägrande barnmorskan

Demonstration för abort i Barcelona

Demonstration mot strängare abortlagstiftning i Spanien. Barcelona 2014.

Ellinor Grimmark har gjort sig känd som den abortvägrande barnmorskan. Hon vill att det ska klassas som diskriminering att hon inte fått jobb som barnmorska i Jönköpings län för att hon inte vill utföra aborter. Med andra ord vill hon tvinga fram en samvetslagstiftning i Sverige. Till sin hjälp har hon den amerikanska abortmotståndarorganisationen Alliance defending freedom, som står för alla kostnader i samband med rättegångarna.

Hon fick nej i tingsrätten. Hovrätten hänvisade till arbetsdomstolen, där det också blev nej. Nu har turen kommit till Europadomstolen, som vägrar resning för Ellinor Grimmark. Det är ett oerhört glädjande besked för alla oss som tycker att den svenska abortlagstiftningen är bra och vill värna om rätt till abort. Det kan låta hårt att man inte ska kunna få hänvisa till sitt samvete, men det finns stor risk att samvetsbarnmorskorna bara slussar personer vidare till andra med samvete. Tillslut kan det vara försent.

Nu var inte heller bara aborter som Grimmark skulle vägra. Även viss preventivmedelsrådgivning ingick i det som gick emot hennes samvete. Man kan fråga sig varför denna kvinna ville bli just barnmorska i Sverige där sådant är tämligen viktigt. Jag tycker att det kan kännas oerhört osäkert om man som kvinna söker för abort och vet att man när som helst kan stöta på en abortvägrare och aldrig veta i vilken skepnad.

Det är som sagt ett glädjens besked och jag är oerhört glad att vi får ha vår generösa abortlagstiftning i fred!

Recension: Eiríksdóttir, Kristín; Elin, diverse; 2017

Elin, diverseJag lyssnade på ett seminarierum med Kristín Eiríksdóttir på bokmässan. Eller inte på bokmässan, utan på bussen, men på bokmässan play. Det var intressant om hennes bok Elin, diverse som kommit på svenska på det lilla förlaget Flo förlag 2021. Förlaget ger ut böcker från Nordsjön, från Island, Norge och Nederländerna till exempel.

Elin och Ellen är två kvinnor på Island. Elin är äldre och arbetar inom teatern. Ellen är den unga och lovande (oäkta) dottern till en framståendeförfattare som just slagit igenom och fått en pjäs uppsatt på teatern i Reykjavik. Ingen har haft en särskild lycklig barndom och ingen av dem har haft speciellt lätt att få kompisar. Ellen har levt i skuggan av sin far i hela sitt liv. Fadern död sedan länge och Ellen inte erkänd av någon i familjen. Elin blir besatt av Ellen när de ska jobba tillsammans på teatern, men detta uppskattas inte alls av Ellen.

Elin, diverse handlar om att göra upp med eller förlika sig med sitt förflutna och att skapa sin egen tillvaro. Boken är smärtsam på många vis och oerhört mörk. Den är våld och trauman och att växa upp i dysfunktionella familjer. Sakta men säkert växer en berättelse fram genom en väv av händelser och fragment från barndomen och vi får lära känna både Elin och Ellen.

Det skulle visa sig att Elin, diverse är en bok som tjänar på att sträckläsas. Jag har haft två dagar på kontoret och läst ut den i ett nafs på bussen. I början tyckte jag det var rörigt och jag visste aldrig när det handlade om Elin eller Ellen. Det är ganska vagt, så man behöver har huvudet lite på skaft. Vid sträckläsning lär man sig lite mer att känna igen rösterna. Det var en mycket spännande och annorlunda bok. Mest berörd blev jag av det dysfunktionella mor-dotterförhållandet mellan Ellen och hennes mamma.

Recension: Vild, Anna; Oväsen; 2021

OväsenJag fick möjlighet att recensera en lite ovanligt diktsamling. Oväsen av Anna Vild är egentligen låttexter och till samlingen hör en CD med låtar. Det går också att lyssna på låtarna på Spotify och även på Youtube. Texterna handlar om häxprocesserna i Sverige på 1600-talet, men det går också att dra paralleller till nyare problem.

Musiken och texterna kompletterar varandra, bara att läsa texter blir lite tunt. Jag tyckte att det var spännande att texterna gavs ut som en diktsamling istället för bara texter trakt upp och ner till musiken. Det märks att Anna Vild har ett budskap som hon vill föra fram. Om du lyssnar på intervjuer med henne så slänger hon att just häxprocesserna varit något som hon velat skriva om. Oväsen är som en upprättelse till alla de kvinnor som fick stämpeln häxa.

Här har Anna Vild själv skrivit om varför häxprocesserna fascinerat henne så och vilka paralleller hon drar till tex gaslighting. Ett citat från texten:

Fenomenet är vad vi idag kan se låg till grund för Det stora oväsendet. Som en masspsykos och mental pandemi, utan dess like. Eller? Kanske är den inte unik i sitt slag? Kanske inte ens förpassad till förfluten tid? Kanske är fenomenet och konsekvenserna tidlösa? Kanske pågår den, mellan rader och oklara styckeindelningar, i skrivande stund?

Om du vill ta till dig Annas lyrik, så tycker jag att du ska göra det i musikform, gärna med texterna som underlag. Det är trevlig musik!

Lässtatus såhär inför kommande semester

Shelfie maj 2021

När jag åker på semester vill jag gärna avsluta de böcker jag håller på med och ta med mig nytt och fräscht. Det kommer förmodligen inte bli så, men jag kan ju alltid hoppas. Jag vill inte upprepa misstaget från i somras då jag till landet tog med mig sånt som inte hunnits med under våren. Det var alltså verkligen inte det jag var sugen på som jag hade plockat med mig. Resultat: Jag läste knappt alls under semestern. Nu ska jag försöka ta hänsyn till att jag vill ha lättsamt på semestern och planera mer för feelgood och deckare än biografier och nobelpristagare.

På nattygsbordet: Där ligger just nu Elin, diverse av isländska Kristín Eiríksdóttir, som är tänkt att avsluta min Norden-utmaning. Vore fantastiskt om jag hinner läsa ut den!

Recensionsex: Jag läser Barbro Westerholms bok Om att aldrig ge upp. Trevlig läsning och även den hoppas jag bli klar med före resan. Jag borde läsa Den motvilliga feministen om den första riksdagskvinnan (en av dem) och högerkvinnan Bertha Wellin. Den påbörjades för så länge sedan att det är pinsamt. Men den kanske får följa med till Malta! Eller vänta nu här, inga surdegar var det ju…

Bokcirkelbok: Jag ska läsa Långt bortom havet av Isabel Allende i min jorden runt-bokcirkel. I den feministiska bokcirkeln ska vi läsa Arv och Miljö av Vigdis Hjort så där litar jag mig bara tillbaka. Allende tänkte jag läsa på Malta, för det är nog en rätt lättsam bok om Allende är som Allende brukar vara.

Comfort reading: Började läsa Carlstensveckan av Johanna Schreiber. Älskar hennes böcker och tycker verkligen om Johanna som person, så jag ville läsa hennes första ungdomsromaner. Carlstensveckan skulle jag spara till Malta, men orkade inte vänta. Det finns en del två som jag tar då.

I lurarna: Här har jag inte kommit till skott och valt något nytt sedan Jonas Karlsson. Det står nu mellan Regnmannen av samma Jonas och Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo.

Läsa för stora barnet: Vi kämpar på med Harry Potter och fången från Azkaban. Det går inte fort med Harry Potter, men det är väldigt roligt både för mig och för barnet.

Läsa för lilla barnet: Vi har kommit in på vår tredje bok om Milly-Molly. Jag köpte alla som fanns på svenska från Bokbörsen när hon deklarerade att den vi hade skulle läsas om och om igen.

Om en vecka åker vi till Malta

Valletta

Om ungefär en vecka åker vi till Malta. Jag känner mig oerhört nervös och lite panikslagen på ett sätt som jag inte vet när jag gjorde inför en resa sist. En av våra flighter har fått en tidsändring och resebyrån har då skrivit att planet ställts in. Detta stämde inte, vilket jag redan räknat ut, men som resebyrån inte kunde berätta för mig förrän två veckor innan resan pga att så många ville ha kontakt med dem. Det har naturligtvis skapat onödig stress (vi flyger reguljärt).

Såklart ska det bli oerhört skönt att resa och det är enormt efterlängtat. Vi skulle gjort resan i maj 2020 och den blir av nu istället, dessutom något längre (eftersom vi kulle åkt över Kristi himmelsfärd). Nu är det inte medelhavsk sommarvärme på Malta i november, men det är väl 20 grader både på dagen och på natten. Det ska också vara runt 20 i vattnet om vi har tur. För oss vuxna är det också spännande att se kulturen och gamla borgar och slott.

Den största stressen nu innan är att barnen måste göra ett (svindyrt) PCR-test. Har fått en tid direkt efter skolan på fredag på Värmdö. Bra att inte behöva åka in till stan, men samtidigt stressigt att allt måste klaffa. 10-åringen har gjort sådana förut och honom är jag inte orolig för, men dottern vet jag inte hur hon kommer att reagera. Så finns ju också oron, även om den är obefogad, att det ska vara positivt.

Jag vet att detta är priviligierat gnäll så att det räcker och blir över, men jag känner inte igen mig själv. Halva nöjet inför en resa är ju att längta. Det gör jag såklart, men att göra något för första gången på så länge är faktiskt oerhört läskigt. Jag vet att förmodligen många tycker att vi åker ut för tidigt och att vi borde vänta tills allt är ”över”. Men när är allt över? Kommer det någonsin att bli som vanligt igen? Antagligen, men när?

Jag lovar att rapportera från resan men både bilder och text och mitt löfte om att blogga varje dag kvarstår. Jag förbereder nu inlägg så ni ska ha något att läsa medan jag är borta och det ska blandas med inlägg från resan. Jag tänker dock inte ägna varje kväll åt bloggande, som ni förstår. Nu återstår en vecka och jag hoppas kunna komma lite i stämning genom att läsa guideböcker och skriva packningslistor!