Feministbiblioteket

nov 12

ABBA Voyage – en fin musikresa tillbaka i tiden

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Nu skriver jag ett nytt inlägg eftersom mitt gamla försvann. Så oroligt tråkigt när det är ett inlägg man lagt ner så mycket tid på. Jag har nu efter en vecka lyssnat på ABBAs nya platta Voyage och jag ä glad och lycklig över alla nya fina låtar som skrivits och alla den nostalgi som väller upp inom mig. För det är nostalgi och hur ABBA lät förr, även om det är nytt.

Jag har roat mig med (och nu hoppas jag att jag fått till all text så bra som i det inlägget som försvann), att placera in de nya låtarna på ABBAs gamla skivor. Några känns som att de skulle varit med på en senare platta och några på lite äldre. Jag har inte placerat någon så tidigt som på Ring ring eller Waterloo, men annars är alla skivor representerade.

Håller du med? DU får länkar till deras album så att du kan stödkolla vilken låt som är med var. Sedan undrar jag såklart vilken som är din favorit. Mina är Don´t shut me down och I can be that woman.

ABBAs album

1973 Ring Ring
1974 Waterloo
1975 ABBA
1976 Arrival
1977 The Album
1979 Voulez-Vous
1980 Super Trouper
1981 The Visitors
2021 Voyage

Voyage

1. I still have faith in you – Souper trouper

Öppningsspåret är en av de nya låtarna och jag håller här med Feminia om att låten borde varit avslut. Den är lite för pampig för att inleda. Det är låt som skulle passa på något av de senaste albumen och jag tycker att den skulle passa bra på Super trouper tillsammans med The winner takes it all och Lay all your love on me.

2. When you danced with me – ABBA

Feminina säger att den med sin folkmusikinspirerade sound låter dom Dum dum diddle från Arrival. Jag skulle säga att den passar ännu bättre på plattan innan, ABBA, då den känns gammal och inte tillhör ABBAs riktiga glansperiod.

3. Little Things – The visitors

Det här låter som en ganska tråkig, sen låt i ABBAs karriär. Det är en jullåt, som tyvärr aldrig kommer upp i Happy new years glans, utan känns som en dålig uppföljare. Jag placerar den därför på deras sista skiva The Visitors, skivan efter Super trouper som hade med Happy new year.

4. Don’t Shut Me Down – Voulez-Vous

En av de bästa låtarna på Voyage och jag känner att det är lite mitt i ABBAs karriär. Den påminner om Angeleyes på Voulez-Vous, så jag placerar den där.

5. Just a Notion – Arrival

Den här ska tydligen ABBA jobbat med under tiden de tog fram Voulez-Vous. Jag tycker inte alls att den passar där, men kanske var det därför den aldrig kom med. Jag skulle istället sätta in den tidigare, på Arrival. Passar bra ihop med Why did it have to be me.

6. I can be that woman – The album

Här är en av de låtar som jag tycker bäst om på Voyage och jag tycker att den påminner lite om an av mina absoluta ABBA-favoriter One man one woman, så jag placerar dem på samma platta – The album. Den påminner kanske mer i soundet om Andante, andante som kommer på plattan efter, Super trouper, men texten är mer klockren för The album.

7. Keep an eye on Dan – Super trouper

Det här är inte den bästa låten på Voyage, men inte heller den sämsta. En lite medelmåttig låt på Super trouper, skulle jag säga.

8. Bumblebee – The album

Den här var kanske den mest svårplacerade låten, men jag har landat i att den borde passa in på The album med andra lite knepigare (enligt mycket tycke) låtar som I wonder och I’m a marionette.

9. No doubt about It – Voulez-Vous

En klassisk Voulez-Vous-låt som säger jag! Upptempolåt som passar bra bland låtar som As good as new och Kisses of fire.

10. Ode to freedom – The visitors

Det här en klassisk sen låt i ABBAs karriär och jag säger därför att den får vara med på The visitors. Kanske skulle den även passat på Opus 10, deras tionde album som aldrig blev av. Ode to freedom känns lite lagom deppig så att den passar in på ett skiva där personerna har skiljt sig och inte längre står tillsammans på omslaget.

nov 11

Feministbrud på kulturjakt på Gozo och Comino

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Från Valletta gjorde vi en visserligen trevlig, men kulturellt sett parodisk, resa till Gozo och Comino, de två största öarna på Malta om man bortser från huvudön. Vi skulle hinna se massor i huvudstaden på Gozo, Victoria, men hann inte mer än att äta. Å andra sidan fick vi åka in i blå grottor och bada i turkosblått hav samt drick piña colada ur färska ananaser (till hutlöst dyra priser). Nästa gång på Malta tar vi en annan form av utflykt. En reguljär båtresa och sen taxi eller buss, hade nog varit att föredra.

Nu hade vi barn och då blir läget ett annat. En svärfar som inte ville stressa alltför mycket, två femåringar och en tioåring tyckte att resan var toppen. Som tur är tillbringar vi alla mycket tid på Landsort på somrarna så att vi inte blev helt tagna på sängen när det blåste upp så mycket att vågorna tog sig in i båten på vägen hem.

Blå grottorna på Gozo (ej att förknippa med desamma på södra Malta, eller för den delen på Capri), var mer en naturupplevelse och i alla sin turistighet så var det en vacker båttur och det var så pass glest med folk att vi stundvis kunde leva i en illusion om att vi var ensamma här. På Capri åkte vi in i en grotta där 20 gondoljärer sjöng O sole mio falskt och där jag låg i en främmande människas famn. Det här var bättre, även om Capri var mer imponerande.

Gozos viktigaste kyrka, Ta’Pinu-basilikan. Här ville vår guide att vi skulle ta ett stopp, men hejdade sig då vi då inte skulle kunna se så mycket av citadellet (märklig planering eftersom vi ju inte hann se citadellet i vilket fall).

Det var ganska precis exakt detta vi hann se av citadellet på Gozo. Kändes sådär med planeringen, men kul att ha hunnit fram och inte bara sett det via bussfönstret. Citadellet ligger i staden Victoria, som invånarna själva kallar Rabat. Staden bytte namn 1897 för att hylla det brittiska imperiets drottning. Från citadellet har man utsikt över nästan hela ön.

Jag gör ett försök till foto från något som absolut inte är den högsta punkten, men att gå uppför tar tid och det begränsade vi till det absolut mest nödvändiga. Kyrkan i bakgrunden är S:t Georges basilika och den skulle vi enligt guiden också hinna med. Även om vi struntat i mat helt ser jag inte hur detta skulle ha hunnit klämmas in om man skulle gå runt citadellet också kanske se något museum.

Denna vackra lilla vas för Selmas vårblommor som hon plockar, köpte jag efter en språngmarsch till närmaste ATM (inga kortköp på Gozo, inte!). Vi kom sedan två minuter sent till bussen. Det var det värt! Malta är känt för sitt glas och här har det tillverkats glaskonst länge.

När vi gick i land på Comino möttes vi av religiösa symboler. Först kom religionen, sedan kom foodtrucks med exotiska drinkar och glass, som spelade hög ”dunka-dunka-musik” (som min pappa skulle uttryckt sig).

Min son tyckte att detta var vackrare än något han kunnat föreställa sig i sina drömmar. Det var värt hela resan. Minst. Att det sedan var horder med turister som drack ananansdrinkar i hög musik (inklusive sonens föräldrar, som tog seden dit de kom), spelade mindre roll. Det var fint och vattnet var bara lite lagom kallt och barnen badade så länge de kunde.

Comino, Gozo, Hannas liv, Hugo, Malta, Malta 2021, Resor, Victoria (Malta)
Lämna kommentar

nov 10

Recension: Schreiber, Johanna; Offpist; 2014

Av Hanna i Barn- och ungdomsböcker

Johanna Schreiber skrev två ungdomsböcker för 7-8 år sedan. Carlstensveckan följdes upp av Offpist och den läste jag nu på semestern. Det hade kanske varit bättre att läsa om sommar och sol och segling istället för skidor när vädret var varmt, men nu lyckades jag inte matcha min läsning. Jag känner Johanna och du kan läsa här hur jag tacklar det i mina recensioner.

Under seglarlägret Carlstensveckan blev Ebba tillsammans med Johan och bästis med Olivia. Nu ska Johan, Ebba och Oliva resa till Frankrike tillsammans med Olivias pojkvän och Johans kusin Viggo för att åka skidor över nyår. Det ska bli en underbar vecka i alperna, men Ebbas resa blir snabbt inte lika roligt när hon upptäcker att Johan messar med en Louise. Samtidigt blir hon raggad på av en kille på ett skidläger, Hugo, och har svårt att inte bli smickrad av hans uppvaktningsförsök. Vi återser även Joanna och Moa från Carlstensveckan och Ebba och Olivia ska komma att behöva ändra uppfattning om dessa två.

Offpist är en helt ok uppföljare till Carlstensveckan, men det som jag tyckte om med den första boken var lite sämre i den här. Den var lite väl ytlig, lite mycket alkohol och lite väl mycket nojande om sex. I det stora hela var det en bra story, som kändes trovärdig. Hanna fjorton år hade nog också tyckt att det var lite för mycket överklass. Mina kusiner är också för Göterborgstrakten och jag kände (och känner) väl till överklassområdena.

Lite kärlek bland unga är aldrig fel. Dessutom är det inte svart eller vitt. Kompisrelationer kan ändras till det bättre eller sämre. Det kändes mycket upplyftande. Johanna Schreiber har utvecklats sedan hon skrev de här ungdomsromanerna och är nu en av Sveriges bästa feelgoodförfattare, skulle jag säga!

nov 09

Feministbrud på kulturjakt i Valletta

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Valletta var en underbar liten stad. Den har bara runt 6000 invånare och från vissa ställen i staden ser du slutet på den åt flera håll. Det är lite som att Gamla stan skulle vara huvudstad i Sverige, för Valletta tar liksom inte slut vid stadsporten. Staden skulle med lätthet kunna räknas ihop med de närliggande städerna på var sin sida, med lite vatten emellan.

Hela Valletta är numer världsarv och det märks att Maltaborna är mycket stolta över det. Det går inte att undgå statusen. Den stora stadsporten var nybyggd, men hur nybyggd fattade jag först när jag skulle skriva det här inlägget. Se nedan för länkar till före-bilder.

Strax innanför stadsporten ligger den här gatan, där vi åt de flesta middagar. Vi kallade den – såklart – för lampgatan.

Husen i Valletta är kända för sina utanförhängande burspråk i olika färger.

Fler burspråk, här i rött, beige och grönt. Även en liten religiös hörna, något som inte är ovanligt i den här staden.

Biblioteket i Valletta.

Saint John’s Co-Cathedral i centrala Valletta är en katolsk kyrka som är tillägnad Johannes Döparen. Det är en oerhört vacker och utsmyckad kyrka.

Hela golvet i kyrkan är fullt med gravar efter riddare, sammanlagt ca 400 stycken. Alla gravstenar är prydda med riddarens vapensköld. Barnen var oerhört fascinerade av alla dessa gravstenar.

I kyrkan hänger Caravaggios målningar av Johannes döparen, bland annat Johannes Döparens halshuggning. De var otroligt mäktiga att se. De övre målningar hänger inne i själva kyrkan och den nedre i ett angränsande rum.

Utanför stadsporten ligger en enorm vallgrav utan vatten. Oerhört vackert, men läskigt för den höjdrädda med vilda barn.

Stadsporten sett från insidan av staden.

Precis innan för vallgraven och stadsporten ligger en modern byggnad, som är Maltas parlament. Parlamentet byggdes mellan 2011 och 2015 och före det var där en parkeringsplats. Nu är större delen av innerstaden bilfri. Byggandet av parlamentet var en del i att återbygga stadsporten. Arkitekten för parlamentet är Renzo Piano från Italien.

Titta gärna på stadsporten hur den såg ut 2006 och platsen för parlamentet 2005.

Utanför stadsporten ligger den här fina fontänen, som föreställer tre bronstritoner som håller upp ett stort handfat. Det är ett av Vallettas stora landmärken och ett modernistiskt konstverk från 1959 av Vincent Apap och Victor Anastasi, båda från Malta.

Arkitektur, Bibliotek, Caravaggio, Hannas liv, Kyrkor, Malta, Malta 2021, Renzo Piano, Resor, Valletta, Victor Anastasi, Vincent Apap
Lämna kommentar

nov 08

Malta 2021: Hemma i vardagen igen

Av Hanna i Hälsa

Nu är vi hemma efter en mardrömslik sista dag. Våra flygbiljetter som resebyrån sagt var konfirmerade, var inte det och vi fick splittra upp oss för att kunna ta oss hem. Min familj drog vinstlotten, men det kändes ju ändå överdjävligt att lämna en familj kvar i ovisshet. Nu måste jag kopiera chattar och skicka till resebyrån för att kräva tillbaka pengar. Men ett stort plus till Star Alliance för att de bokade om oss kostnadsfritt. De har inte gjort något fel i denna soppa. Tips från coachen: boka alltid direkt via flygbolagen!

Nog om allt elände igår. Jag ska skriva om resan ur ett kulturellt perspektiv. Har massor av idéer! Malta och Valletta var oerhört fint och det var underbart att få resa igen. Det var dock inte helt angenämt att hålla på med munskydd hela tiden, även om det ju ska hjälpa mot covid. Det var inte alls svårt att hålla avstånd på hotellet och museum, men ändå var det oerhört viktigt att alltid ha munskydd inomhus.

Detta ska inte ses som ett inlägg i munskyddsdebatten, men efter en vecka av att anpassat mig och tagit seden tid jag kom, kan jag verkligen förstå motståndet mot att bära dem. I alla fall när det kommer till barnen i skolan. Våra barn behövde bara bära munskydd på ett museum, som inte låg i Valletta, och Hugo var tvungen att ha det på flyget. Det omedelbara nu efter hemkomst kommer att vara att jag inte tvingas att bära munskydd.

Vi är inte speciellt bruna, trots att vi varken burit heltäckande klädsel eller solskydd, men lite har nog solen tagit trots allt. Vi har haft tur med vädret. Det har varit varmt och soligt för det mesta. Vi åkte på en utflykt en heldag då det var varmt men mulet. Båtresan hem var också hemsk eftersom det blåste så mycket.

Det var trevligt att kunna pricka av ännu ett EU-land på min besökslista och Malta är alldeles säkert ett land jag kommer att återkomma till. Valletta var oerhört trevligt, men det var lite som att bo i Gamla stan och bara vara i Gamla stan. Nästa gång bor vi nog i Selima, som ligger rakt över vattnet från Valletta.

Utflykten till Gozo var lite parodisk, som jag tidigare skrivit om. Frågan är vad man ska göra i stället eftersom det är svårt att ta sig dit på egen hand. Alla resor erbjuder samma paket, för att det är var turister villa ha; blå grottor, citadellet och blå lagunen. Problemet var att det inte fanns någon matpaus och att man förväntades att äta i farten när man skulle besöka citadellet. Det passade inte vår familj så vi kunde inte se så mycket var staden Victoria där citadellet ligger. Blå lagunen var en turistfälla utan dess like, så den som inte har barn kan med fördel hoppa över det.

Vi har ätit gott och alla har varit vänliga mot barn, även om allt inte varit direkt barnanpassat. Tre små barn som vi hade med oss var nöjda och glada för det mesta. Det har blivit mycket pizza och hamburgare och chicken nuggets, men vi vuxna har inte heller ätit så varierat. Jag tror att jag ska laga thaimat ikväll, för det känns som en evighet sedan jag åt. Vardagen har också sin charm.

Hälsa, Hugo, Hugo och Selma, Malta, Malta 2021, Selma, Semester 21
Lämna kommentar

nov 07

Malta 2021: Malta i selfies

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Nu är det dags för oss att resa hem från Malta. Det har varit en underbar resa på många sätt och även om allt inte varit helt normalt så finns hopp om ett friare resande igen. Jag längtar absolut inte hem till novemberrusk och fem grader varmt, men jag längtar efter min kudde, rent vatten i kranen och kanske mest av allt att kunna röra mig fritt utan att behöva använda munskydd.

Vi hoppas att resan hem går bra, men vi vet redan nu att utan förseningar är väntetiderna långa och kvällen kommer att bli sen. Dagen imorgon kommer att kännas enormt seg. Men när det lagt sig så hoppas jag att vi kan få mycket energi framåt för att överleva november.

Jag har så mycket kultur att skriva om när jag kommer hem, men här kommer lite teasers i form av selfies från resan!

nov 06

Malta 2021: Speedturism 2.0

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Jag och min man har myntat begreppet speedturism. När vi reste före barnen så kunde en resa vara tre dagar Singapore, tre dagar Kuala Lumpur, en natt i Cameron Highlands och fyra dagar på Langkawi. Dagarna var ofta fullspäckade med aktiviteter och det som tar normala människor en vecka att se, klämde vi in på ett par dagar. Nu, på Malta, har vi uppgraderat till speedturism 2.0.

Vi tog en resa i form av värsta turistfällan, men som motsvarade det vi ville få ut av en dag. En båttur till Gozo, se citadellet och sen bada i blå lagunen. Resan visade sig också innehålla ett besök i blå grottan och tiden vis citadellet var en timma. En timma då en skrikhungrig familj behövde äta. Jag och maken gjorde, med hjälp av resten av familjen, Victoria stad och citadellet på 20 minuter. Det blev mycket spring och stress och tveksamt om det verkligen var värt det, men vi gjorde det!

Gozo, Hannas liv, Malta, Malta 2021
Lämna kommentar

nov 05

Malta 2021: Feminism på Malta

Av Hanna i Feministiska betraktelser

Malta är ett oerhört konservativt land har Europas strängaste abortlagstiftning. Jag hoppas, men är inte särskilt hoppfull, på att kunna hitta litteratur om feminism på Malta nu i veckan. På engelska då, eftersom jag inte förstår maltesiska. En sak har jag förstått när jag läst om feminismen på ön är att den skett mycket bakom kulisserna, inte på gator och torg.

Jag har försökt att göra lite research om den maltesiska feminismen, men inte hittat så mycket. Inför denna resa 2020 skrev jag om feministen och den före detta presidenten Agatha Barbara, men så många fler maltesiska feminister har jag inte hittat. Jag ramlade dock över den här intressanta artikeln om den samtida maltesiska feministiska rörelsen.

På Malta är abort totalförbjudet och de maltesiska kvinnorna fick rätt till skilsmässa långt senare än andra europeiska länder, men någonstans verkar det gå långsamt framåt ändå. Nu är dagen-efter-piller tillåtna och en parlamentsledamot chockade hela parlamentet tidigare i år med en motion om av avkriminalisera abort. Det röstades ner såklart, men är ändå ett litet steg framåt. Det finns nu också även ett parti som är pro-choice!

Malta hade sämst kvinnorepresentation i sitt nationella parlament i EU och har nu en kvoteringslag för att jämna ut det. Kanske inte den lösning jag hade valt, men man ser i alla fall problemet och har lust att åtgärda det. Av den vuxna kvinnliga befolkningen i landet är andelen som jobbar eller aktivt söker arbete, mindre än 50%, men det är mer än vad det har varit. Nu finns möjlighet till barnomsorg.

Det låter hoppfullt med förändring och vi får se vad jag kan läsa mig till på plats!

nov 04

Nordiska rådets litteraturpris till Niviaq Korneliussen!

Av Hanna i Aktiviteter

Niviaq Korneliussen på bokmässan 2018. Foto: Feministbiblioteket

Här på Malta nåddes jag av den fantastiska nyheten av Niviaq Korneliussen får Nordiska rådets litteraturpris 2021. Hon är den första grönländska författaren någonsin att motta det priset. Det är så roligt för Niviaq och för Grönland! Lite extra roligt tycker jag att det är för att jag träffat Niviaq och också för att hon har ett tydligt HBTQ-tema även om det inte är huvudfokus i den boken som nu fick priset.

Boken som Niviaq Korneliussen vann med heter Blomsterdalen och handlar om psykisk ohälsa på Grönland. Hon nämner alla de 45 självmord som begick på ön under 2019. Samtidigt får vi en historia om en lesbisk kvinna som flyttar till Danmark och som inte själv mår bra. Hon får ångest över alla som tar sitt liv och det närmaste är en av hennes kompisars kusin. Jag läste boken nu i höstas på danska. Jag hoppas att boken översätts nu när den har prisats.

Jag har fått förmånen att träffa Niviaq Korneliussen. Det var på bokmässan 2018 då jag sprang på henne i vimlet och var bara tvungen att säga hur mycket jag tyckte om hennes bok Homo Sapienne. VI gick då avsides och pratade en stund och då berättade hon för mig om sitt nya projekt, en bok som skulle bli annorlunda och som skulle handla om alla de självmord som begås på Grönland. Hennes hemland är ett land med hög andel psykisk ohälsa och hon ville lyfta fram det i en roman.

Mycket spännande och bra val av pristagare, säger jag utan att ha stenkoll på alla de andra nominerade. Kul för Grönland, som sagt, och jag hoppas att detta bidrar till att fler får uppögonen för ett spännande författarskap, som förhoppningsvis har många, många år kvar!

nov 03

Malta 2021: Maltesisk litteratur

Av Hanna i Bokbetraktelser

Nu är jag på Malta och har det skönt och tänkte passa på att skriva om maltesisk litteratur. När läste du något från Malta senast? Ok jag vet att du inte har läst mycket om ens något från Malta. Jag har i flera omgångar verkligen ansträngt mig för att läsa maltesiska litteratur och då från kvinnliga författare. Det är inte så att jag förbisett någon superkänd maltesiska manlig författare, för enligt Wikipedia är det inte några namnkunniga författare från detta miniörike.

Anledningen till att det inte blev någon semesterutmaning den här gången var att resan till Malta skulle ske i maj 2020 och att jag då gjorde en utmaning. Så många titlar från Malta på engelska att det skulle motivera ytterligare en utmaning, finns inte. Jag hoppas dock kunna finna intressanta böcker på engelska i någon bokhandel i Valletta.

När jag läser om maltesiska författare noterar jag att flera av dem varit eller är politiker. Högt uppsatta sådana dessutom. Jag skrev förra året om Maltas mest kända feminist (dock ej författare), Agatha Barbara. Hon har varit landets president.

Böcker från Malta som jag läst

Clare Azzopardi – Others, across (noveller)

Lou Drofenik – Of cloves and bitter almonds (roman)

Maria Grech Ganado – Memory rape (lyrik)

Simone Iuguanez – Water, fire, earth and I (lyrik)

Emma Kate Lewis – Tread lightly (novell)