apr 10

Röd – en underbar Disneyfilm för både stora och små

Turning Red

Röd, eller Turning red, är en hyfsat ny Disney-Pixar-film som vi såg hela familjen för några veckor sedan. Jag har förstått att filmen fått mycket kritik i USA, för att den tar upp tabubelagda ämnen som mens. Huvudpersonen är tonåring, men filmen funkar även för mindre barn om du inte är rädd för att din son ska få reda på att flickor blöder ibland.

Den trettonåriga flickan Ming Lee är hårt hållen hemma av sin kinesiska mamma och sin kanadensiska far (den sistnämnda visar tecken på att vilja släppa på tyglarna). De bor i Toronto. Hon vill göra uppror och gå på en konsert med sina tre vänner, något som hon absolut inte får. När hon blir arg en dag så förvandlas hon till en röd panda. Hon blir inte sig själv förrän hon lugnat ner sig. Detta är något alla kvinnor i hennes familj gått igenom, men till skillnad från blanda andra sin mamma, lyckas Min Lee tygla sin inre panda. Hon väljer att släppa ut den och uppträda som den för att få pengar till att gå på konsert.

Man kan tycka att filmtiteln är övertydlig angående mens-inslaget. Den heter Röd och mamman i filmen springer omkring med bindor så att Min Lee får skämmas. Annars är det inte mensen som står i centrum. Det handlar om att göra uppror mot sina föräldrar och att få möjlighet att gå sin egen väg. Ming Lee kommer fram till att det är betydligt roligare att dansa loss som en panda, än att gå på trista klarinettlektioner.

Barnen tyckte att det var mycket skämskudde i filmen, men de tyckte samtidigt mycket om den. Vi hade också bra diskussioner om kulturkrockar och föräldrars förväntningar på sina barn. Jag förstår verkligen inte kritiken om att killar inte skulle kunna se filmer där mens är ett tema, såklart för jag en en vettig människa, och kan meddela att min tioåriga son inte for illa av att se det. Jag tycker tvärt om att det är fantastiskt att en tonårstjej, tillhörande en minoritet, får spela huvudrollen och att tjejers utveckling får stå i centrum i en film. Tummen upp flera gånger om från mig!

apr 09

Nu börjar påskveckan och vi har pyntat!

Påskpynt 2022

Våra underbara Legopynt.

Jag älskar pynt och nu ska vi för första gången fira en hel påsk hemma (för påsken 2020 räknas inte eftersom vi bodde i andra hand och det inte kändes som vårt hem). Barnen har nu påsklov och jag börjar påskveckan på sämsta sätt, med ont i halsen och en chockartad dag på jobbet i ryggen. Helgens planer på att träffa mitt lilla syskonbarn som bara är några veckor gammal, kommer nog gå om intet.

Ändå har så såklart förberett oss för veckan som komma skall med att pynta! I år har jag gått bananas på Tradera och i retrogrupper på Facebook och köpt på mig påskdukar som andas 70-tal. Nytt för påsken i andrahandstället är påsklego. I år har jag och Selma byggt upp den gamla påskkycklingen och utökat med ett får och en kanin. Vi är mycket nöjda med den här traditionen att bygga pyntet.

Påskpynt 2022Det första som möter våra gäster är detta fina ris och den förfärliga duken som blev ett felköp på Tradera (budade på fel pryl och ingen annan ville ha den). Sanningen är att jag inte tycker att den är förfärlig. Bakom riset ser ni min mormors hötorgskonst som fick en hedersplats på en vägg hos oss.

Påskpynt 2022

I vardagsrummet får riset stå på en duk som även jag tycker är finare. Också fynd från Tradera! Det finns så mycket vackra dukar där och jag har blivit lite besatt.

Påskpynt 2022

På matbordet ligger en ny, modern duk som jag tyckte var lite rolig. På marmorbrickan står en underbar retroäggkopp i plats från DDR-museet i Berlin. Den är helt värdelös som kopp, så den får agera påskpynt hos oss.

Påskpynt 2022

Ett till dukfynd och lite pynt vi fått av svärfar (som en gång i tiden delade mitt intresse för pynt!).

Påskpynt 2022

Har man föräldrar om är uppväxta i Hjo, så har man. Guldkroken för hela slanten här!

apr 08

Efter Sveriges Mästerkock – en ukrainsk kokbok?

MasterChef

Nu är Sveriges Mästerkock slut för den här säsongen och eftersom folk kollar i efterhand så ska jag inte spoila vinnaren. Vad som däremot känns ofarligt att berätta om är att Anja från Ukraina inte vann. Priset i Sveriges Mästerkock är bland annat ett kokbokkontrakt på Bonnier fakta, men det hindrar ju inte förslag från att snegla på andra deltagare.

Det är inte helt ovanligt att andra deltagare också fått ge ut kokböcker. Min idé är att vi får se en ukrainsk kokbok där del av vinsten går till krigets offer.  Är det inte en fantastisk idé? Jag tror att många gärna skulle lära sig mer om ukrainsk matlagning och gärna skulle köpa en kokbok med ett sådant tema, inte minst om man gör en god gärning samtidigt.

Anja Allvin, som kom femma i år och Tetyana Martyn, som kom femma 2020 är båda från Ukraina och har på sina respektive Intragramkonton visar hur det lagar mat i Skåne för folket i Ukraina. Så förlagen, vad väntar ni på? Låt Anja och Tetyana ge ut en kokbok för deras hemland och gör en välgärning samtidigt. Jag tror att det kan bli succé!

apr 07

Veckans kulturfråga: Borttappad författare

Sista chansen

Vilken författare har du tappat bort frågar Lina på Enligt O. Hon själv svarar Nick Hornby och jag måste verkligen säga det samma. Jag älskade honom och läst allt jag kom över och kanske var Fever Pitch höjdpunkten för mig som är fotbollsintresserad. Han har nu kommit ut med en ny bok på svenska, Precis som du, på Forum. Blev nu mycket sugen på att läsa den.

Marian Keyes är en annan författare som jag tappat bort. Jag gjorde en snabb återkomst till henne och läste en av böckerna i serien om systrarna Walsh, men när jag upptäckte att den handlade om att bli änka, kändes det oerhört jobbigt. Jag var gravid när jag läste den och bara intresserad av lullull och fluff.

Kanske borde jag läsa den sista jag har kvar i serien om systrarna, men av någon anledning har jag aldrig blivit sugen. Andra har bekräftat det jag misstänkt, att hon tappat det. De tidiga böckerna är i klass med Mhairi McFarlane, men i de senare kan det till och med vara spöken inblandade. Jag vet inte om detta räknas som en borttappad författare, kanske mer en jag tröttnat på, men när jag ser henne komma ut med nya böcker tänker jag alltid att jag ska läsa den.

apr 06

Recension: Tydén, Katja; Nu börjar vi skolan!; 2020

Nu börjar vi skolanMin lilla tjej är nu så stor att hon ska börja skolan till hösten. Det känns helt sjukt! Katja Tydén har skrivit en bok som heter Nu börjar vi skolan och jag fann den på bokrean och köpte den till Selma. Nu har vi läst den tillsammans. Ingrid Flygare har gjort de fina illustrationerna. Boken är utgiven på Bonnier Carlsen.

Vi får följa sex barn under deras första termin i skolan. Det är sex olika barn där någon gillar fotboll, någon inte vill äta i skolan och en tredje inte kan sitta still. Det handlar om att få kompisar och hur man hanterar skoldagen när skolan är ny och kanske lite skrämmande. I och med att vi får sex olika barns perspektiv finns det någon att känna igen sig i för många barn. Det är en bra blandning mellan kön, etnicitet och egenskaper och det inte är stereotypt.

Selma kände helt klart igen sig i flickan som inte ville äta och fick ont i magen. Själv skrattade hon mest och sa att hon minsann aldrig får ont i magen. Fast äter gör hon ju nästan inte alls på förskolan. Selma tyckte i stort mycket om boken och lärde sig snabbt alla barnens namn. Själv tyckte jag att det blev lite spretigt med sex olika barns perspektiv, men uppenbarligen gick det hem hos mitt barn.

apr 05

Recension: Öhman, Peppe; En gång om året; 2022

En gång om åretEn gång om året är en bok av Peppe Öhman som kom ut i dagarna på Norstedts. Peppe bor i Los Angeles, är uppvuxen i Helsingfors och tillbringar somrarna i Stockholm. Boken en gång om året utspelar sig i Stockholm och lite i Los Angeles. Med tanke på allt som jag lyssnar på nuförtiden känns det viktigt att berätta att jag läste den här boken som fysisk pappersbok.

Karolina är gift med Christian, men äktenskapet är inte helt tillfredsställande för Karolina. Christian är bra, men han verkar inte vilja ha några fler barn än dem han redan har och Karolina måste nöja sig med att vara bonus mamma. Hon älskar sina bonusbarn, men känner att det är något som saknas. Dessutom låter Christian sitt ex ta stor plats i äktenskapet och det är alltid Karolina som måste ställa upp när planer ändras (vilket de alltid verkar göra). För att inte gå under skaffar hon sig en älskare, Adam. Hon lovar att det bara ska vara en gång om året. För att stå ut.

Det här är en bok om ett äktenskap som kanske inte direkt är dåligt, men som i vilket fall inte är tillfredställande för kvinnan. Det kom nästan för nära, inte för att jag själv är i ett dåligt äktenskap, utan för att det fanns mycket att känna igen sig i. Vardagen är verkligen inte alltid glamorös och hela tiden smög sig tanken på att hur skulle saker från mitt efter liv kunna porträtteras. Vi får bara Karolinas syn i boken och å ena sidan har ett mynt två sidor men å andra sidan känner man som Karolina kanske förhållandet är dödsdömt?

Ju mer jag läste, desto mer förstod jag att Karolina inte kunde vara kvar i ett äktenskap hon inte trivdes i. Samtidigt sitter hon i en rävsax. Barnen är inte hennes och vid en skilsmässa kanske hon aldrig mer få träffa dem. Tanken är ju svindlande och jag tänker att man kan stanna i ett förhållande för mindre. Adam ger sken av att vilja ha en relation med henne och Karolina verkar genom nästan hela boken vara övertygad om att hon har ett val. Men har hon det? Ett val har hon såklart, men står det verkligen mellan Christian och Adam?

Jag ska inte avslöja mer för du måste själv läsa den här boken och fundera. Jag vet inte vad Karolina ska göra, lika lite som hon själv verkar veta det. Boken ställer många viktiga frågor om moderna storfamiljer och hur roller ser ut och förändras. Det var mycket intressant och spännande på ett sätt som jag inte trodde när jag började läsa boken. Det handlar om otrohet, men kanske inte på det sätt som du först tror.

apr 04

Lill-Zlatan och morbror raring på bio

Lill-Zlatan

Igår tog vi med oss ungarna till stan. Vi åkte buss och tunnelbana och lät barnen strosa omkring på Medborgarplatsen. Målet var bio! Det är inte helt lätt att få med sig barnen på äventyr som innebär att strosa i stadsmiljö men med bio som mål, funkade det över förväntan. Vi såg filmen Lill-Zlatan och morbror raring, som är en film löst byggd på Pija Lindenbaums älskade bok med samma titel.

Ellas föräldrar sticker till Mallis och lämnar Ella hos sin mormor och tre morbröder. Hon blir uttråkad och rymmer hem till favoritmorbrodern Tommy. Han är kändisfrisör har egentligen inte tid med Ella. Hon får ändå bo hos honom, men när hans pojkvän Steve från Holland dyker upp, blir hon inte glad. Tillsammans med klasskompisen Otto, som liksom Ella inte har några kompisar, försöker hon göra allt för att skrämma bort Steve så att han åker hem till Holland igen.

Filmen var verkligen fin med underbara sensommarmiljöer i Stockholm och den bjuder på mycket skratt och många tårar. Helt enkelt som en familjefilm ska vara. Jag var dock aningen besviken på Tommy, som spelas av en av mina favoritskådespelare Simon J Berger. I filmversionen har Ellas föräldrar mer eller mindre dumpat Ella hos mormodern för att de ska åka på semester och mormodern verkar helt ointresserad av att ta hand om henne. Därmed känns det som att det var meningen att Tommy skulle föreställa den vuxna i rummet, men riktigt så porträtteras han inte. Det var lite svårt att få kläm på hans personlighet och vilken roll han skulle spela.

Den vuxne i rummet i filmversionen är istället Steve. Han spelas av den holländske skådespelaren Tibor Lukács. Han förstår Ella och att det är svårt  för henne. Han vill inte komma emellan Tommys och Ellas fina relation. Han får en mycket mer vuxen roll än i boken. Ella tycker jag var filmens stora behållning.  gör en lysande roll som det svartsjuka barnet.

Det som jag tyckte bäst om med filmen, som skiljer sig från boken, var att Ella fick en kompis i Otto. När hennes favoritbästis Tommy blir kär, får Agnes så småningom en vän i sin egen ålder. I övrigt gör William Spetz en fin insats som transkvinna och Inger Nilsson var det ju som var Ellas mormor! Boken är ju inte ett enormt underlag för en hel film, så jag tycker att de extra personerna, ändringarna och nya upptåg var i Pija Lindenbaums anda. Och bokomslagets motiv där Ella häller socker på Steves skor är med i filmen!

Lill-Zlatan och morbror raring är en jättebra film att se med hela familjen. Både Selma (snart sex) och Hugo (tio) tyckte att filmen var bra. Selma tyckte att det var lite sorgligt och hemskt ibland (tex när Tommy skällde på Ella), men i det stora hela var det en film i hennes smak. Roligt för oss vuxna också att se en film som inte är tecknad.

apr 03

Recension: Adolfsson, Maria; Felsteg; 2018

FelstegJag fick tips om att läsa Maria Aldolfssons serie Doggerland efter att jag avslutat alla Ann Rosmans deckare. Felsteg är den första i serien om Karen Eiken Hornby och utspelar sig på det fiktiva Doggerska öarna. Boken är utgiven på Wahlström och Widstrand. Jag lyssnade på boken på Storytel, inläst av Angela Kovac.

Karen vaknar upp på ett hotellrum i samma säng som sin enerverande chef. När hon sovit ruset av sig hemma väcks hon av ett telefonsamtal som säger att en kvinna är mördad, med största sannolikhet chefens exfru. Karen blir tillförordnad chef och får leda utredningen. Hon vill till varje pris undvika att tvingas ge sin chef alibi. I jakten på mördaren växer en vänskap fram mellan offrets (och chefens) dotter och Karen. Vi får också en tillbakablick i Karens förflutna.

Doggerland är den sjunkna landmassa som ligger mellan Skandinavien, Holland och de brittiska öarna och i Maria Adolfssons värld finns där en ögrupp som lite påminner om Shetlandsöarna. Språket man talar är doggerska och det är någon blandning av nordeuropeiska språk. Doggerland är en självständig stat. Jag är normalt sett inte alls förtjust i fiktiva miljöer, men det var något med Doggerland som gjorde mig helt såld.

Karen Eiken Horby är tämligen klassisk polis, lite kantig med ett mörkt förflutet. Positivt är att hon inte är alkoholist, utan bara inte klarar av att sluta röka. Jag är trött på trasiga poliser med fickpluntor i bilen, och sådan är definitivt inte Karen, även om henne bagage är tyngre än de flestas. Det var en spännande deckarhistoria, med oväntat slut och en härlig miljö, trots att den var fiktiv. Jag kommer att läsa fler böcker i Doggerland-serien!

apr 02

Nej, jag vill inte tjäna pengar på bloggen!

Shelfie maj 2021

Vill jag tjäna pengar på mitt bloggande? De senaste dagarna har erbjudanden verkligen haglat. Från att komma då och då, får jag nu flera mejl i veckan om samarbeten. Jag har inget emot influencers och sponsrade samarbeten, men jag är ingen influencer.

Rubriken på det här inlägget lyder Nej, jag vill inte tjäna pengar på bloggen! och är väl inte helt ärlig. Det är klart att jag skulle överväga ett erbjudande om bloggande på en plattform som ger betalt eller reklam för böcker på sajten. Det är bara det att sådana erbjudande knappast kommer att komma någonsin.

Bokbranschen är ingen lukrativ bransch där det finns stora pengar att tjäna. När jag startade den här bloggen funderade jag inte över vilka olika saker jag skulle kunna skriva om som skulle kunna generera pengar och så satsade jag på ”fel häst”. Nej, intresset för litteratur var det som helt och hållet styrde.

Feministbiblioteket har varit mitt fritidsintresse i 15 år. I 15 år har jag drivits av en passion för att förmedla boktips och annat feministiskt och kulturellt spännande. Jag drivs av att inspirera till läsning. Jag har, tro det eller ej, aldrig tänk att det bästa vore om bloggen skulle kunna göra mig rik.

Någon sa till mig en gång att man aldrig skulle jobba med sin hobby. Det gäller nog inte för alla, men för mig känns det rätt. Om det i en parallell verklighet gick att bli rik på litteratursnack så skulle det såklart inte innebära att pengar hade flödat in automatiskt, utan att jag hela tiden varit tvungen att jaga samarbeten och sponsring.

Jag skulle hela tiden leva i en verklighet där jag kanske just nu är het och rik, men imorgon kan vara passé. Ett misstag eller en långdragen sjukdom skulle kunna vara förödande för min karriär och jag är helt enkelt inte intresserad av att leva ett sådant liv. Jag är så nöjd med att ni läser och inspireras och jag tillåts skiva det jag känner för.

Utan er läsare är jag ingenting och jag antar att ni läser för att ni gillar mina inlägg. Det som är viktigt för mig är att ni ska känna er hemma, eller framförallt känna igen er. Några sponsrade inlägg med länk till något företag för att jag ska få en (som i och för sig skulle vara välkommen) extra tusenlapp i månaden är därför inte aktuellt.

Jag är en bokbloggare, ingen influencer, och det här inlägget ska jag nu skicka som svar på alla förslag på samarbeten. Jag har absolut inget emot att samarbeta, så hör gärna av dig om du vill publicera en gästrecension eller annan text som skulle vara spännande och passa bloggens tema. För det får varken du eller jag betalt.

apr 01

Tillfällig värme och nytt jobb – marssummering 2022

Vårt gym och min PT

Vårt gym och min PT. Mars 2022.

Det blev äntligen vår och även om vi hela tiden visste att den snart skulle ersättas med vinter igen, njöt vi som om den vore ända fram till sommaren. Eller i alla fall jag. Mars var den månad som jag skulle börja mitt nya jobb så allt gick så oerhört mycket lättare. På nya jobbet fick jag en tuff start, men även om jag fick jobba 12 timmar en lördag kände jag att jag äntligen var tillbaka där jag ville vara. Det här kommer att bli så kul!

I mars har Selma och jag börjat bygga upp ett gym i vårt förråd och inhandlat saker och försökt att träna så mycket som möjligt. Jag orkar oftast inte, men då kommer Selma och tjatar och säger att jag lovat att vi skulle träna. Hon har blivit den mest effektiva lilla PT:n man kan tänka sig.

Min läsning

Jag läser och älskar det, men så tar böcker bara så oändligt lång tid. Jag saknar sträckläsandet! Inför april kommer jag att ha en hög med recex som bara måste bli lästa så jag hoppas på lite högre speed framöver. Nytt jobb och trötthet på det har inte varit fantastiskt för läsningen, men det är ju övergående.

Läsa jorden runt: Jag ska läsa böcker från 40 länder och i mars blev det tre nya länder så jag är uppe i 11 totalt. Som ni ser var det två enormt långt hängande frukter av de tre.

  • Indien
  • Finland
  • USA

#kaffeochkulturvärlden: Månadens land var det Grekland och här får jag tyvärr lämna walk over.

Hyllvärmare: Jag Läste ju inte ut Under fikonträdet av Goran Vojnovic i mars heller så trots den fantastiska starten i januari på den här utmaningen, ser det ut att gå trögare nu.

Bokcirklar: Jag väljer nu att även prata om de bokcirkelböcker jag valt att läsa varje måndag. I mars läste jag ut När vi var samer av Mats Jonsson, som vi bokcirklade om i Bokhörnan. Inom ramen för den cirkeln läste jag även den fantsiska finlandssvenska boken Galanterna av Mia Franck. I Läsa jorden runt läste vi I säkert förvar av Anita Desai från Indien.