Jag hade av någon anledning inte läst Pija Lindenbaum för mitt barn. Förrän nu. Jag fick låna ett helt gäng av hennes böcker av en kollega och jag började läsa Lill-Zlatan och morbror raring.
Lill-Zlatan heter egentligen Ella, men hennes favoritmorbror kallar henne för Lill-Zlatan för att hon är så bra på fotboll. Det är inte han, men han är rolig på så många andra sätt. En dag när Ella ska hänga med sin morbror Tommy är plötsligt Steve från Trelleborg där och han går aldrig hem. Ella är så arg på honom och låtsas att han inte finns. Men en dag när Tommy blir sjuk visar Steve att han kan spela fotboll och då blir han kul att hänga med.
Lill-Zlatan och morbror raring bygger på en mycket klassisk barn-känsla, att vilja ha någon vuxen för sig själv. Att få konkurrens av en annan vuxen är svårt och vuxna blir oftast annorlunda i relation till en annan vuxen, i alla fall en vuxen som hen är kär i. Men i Lill-Zlatan och morbror raring går det över och Ella får en fin relation till morbroderns pojkvän och så kan det bli om den vuxne är intresserad av att skaffa sig en egen relation till barnet som finns i partnerns liv.
En rolig detalj var att jag såg att Lill-Zlatan har översatts till Mini Mia på engelska. Förmodligen borde det väl det syfta på Mia Hamm?
