dec 19

Feministbibliotekets julklappstips 2011

Det är mindre än en vecka kvar till dopparedan. Förra året hade jag en feministisk julkalender som gick ut på att presentera en bok varje dag. I år läste jag på Ms Blog att de hade listat tio bra feministiska julklappar. Jag vill såklart inte vara sämre. Alla mina tips är inte för den som är ute i sista minuten, men en sak man klan göra är att då ge bort en bild på det som senare kommer på posten. Inte jättekul kanske, men bättre än inget!

1. Till den pålästa feministen som till synes har läst allt: En prenumeration på amerikanska Ms Magazine
Jag fick det av min man i julklapp förra året och det kunde inte bli en bättre present. Jag fick årets fjärde nummer i brevlådan idag och jag kommer att njuta av den senare idag. Med andra ord en julklapp som varar länge!

2. Till den engagerade feministen: Prenumeration på någon svensk feministisk tidskrift
Det finns några att välja på. Bang är förstås den mest kända, men kanske lite för vänster för just min smak (beställ här). Tidskrift för genusvetenskap är för den som vill ha ett mer akademiskt perspektiv (beställ här) och Ottar för den som vill ha ett sexualperspektiv (beställ här).

3. För bokslukaren: Någon av Ms Blogs top hundra feministiska fackböcker
Det finns många bra att välja på och Adlibris och Bokus har de flesta titlarna. Det går fortfarande att beställa!

4. För romanälskaren: Någon fantastisk feministisk roman
Botanisera bland mina recensioner. Och samma sak som punkt 3, Adlibris och Bokus har det mesta och det är inte för sent att beställa.

5. För de yngsta: Barnböcker från bokförlaget Olika
Det underbara bokförlaget som gör litteratur för barn som är genusprövat. Botanisera bland olika titlar och jag lovar att du kommer att hitta något för alla åldrar. Varför inte Tesslas mamma vill inte som har ett citat av mig på baksidan?

6. För film-älskaren: En feministisk DVD
Varför inte köpa en bra feminsitisk film för den som vill ha något att slötitta på. Här kommer några tips: För den lilla: Pocahontas. För den unga: Skruva den som Beckham. För den vuxna:  Mona Lisas leende. Eller varför inte slå på stort och ge bort hela Sex and the city-boxen (som jag har skrivit om här)? Allt finns på CDON och kan beställas fortfarande.

7. För den som vill skylta med sina åsikter: En ”This is what a feminsit looks like”-t-shirt
Inget är väl roligare att som feminist visa det? Min absoluta favoritslogan är “This is what a feminist looks like”. Du kan beställa den från USA. Lång leveranstid så ge bort en bild på tröjan om du vill ge den till någon i år. Finns även till bebisar!

8. För den som vill pryda sitt hem med sina åsikter: En Guerilla girls-affisch
Underbart roliga Guerilla Girls affischer kan man beställa på nätet från USA. Som allt annat från andra sidan Atlanten är det lång leveranstid, men dra ut en bild och ge bort i väntan på den riktiga planschen. Jag har affischen på bilden hemma i hallen.

9. För den vågade: Ett snippa-smycke
Vinsten går till Kvinna till Kvinna och du får ett snyggt halsband som är minst sagt lite vågat. Om man inte vågar ha det på sig så är det ändå för en god sak.

10. För den med det stora samvetet: En gåva till en frivilligorganisation.
Om du inte vill köpa ett snippa-smycke kan du ge en annan gåva till Kvinna till Kvinna. Hand in hand ger mikrolån till kvinnor i Indien och Afrika. Idag skriver EU-minister Birgitta Ohlsson och hennes medarbetare Jenny Sonesson i Aftonbladet att årets feministiska julklapp är en get. ActionAid hjälper dig att ge en get i julklapp.

Och så lite bonustips…

…ge bort en prenumeration på någon av de tidskrifter som jag recenserat böcker i:
Liberal Debatt

Magasinet Neo

Tidningen Nu

dec 19

Lucka 19: Margaret Atwood

Margaret AtwoodKort fakta

Född 1939 i Ontario, Canada
Debuterade med Den ätbara kvinnan 1969 (sv 1980)
Slog igenom med Upp till Ytan 1972
Bloggar på Year of the Flood och twittrar som @MargaretAtwood

Margaret Atwoods feministiska gärning

Margaret Atwood växte upp i Canada där hon även bott större delen av sitt liv. Hon är mest känd för sina romaner, men hon har även skrivit poesi och barnböcker. Hon har skrivit i princip i hela sitt liv och visste redan vid sexton års ålder att hon ville bli författare på heltid. Hon har studerat litteratur och har en master. Hon har undervisat vid en rad olika universitet i Canada och USA, bland annat i Vancouver, Toronto och New York.

Hennes litterära verk spänner över olika genrer. Hon har skrivit såväl science fiction och spökhistorier, som mer traditionella romaner. Hennes första roman, Den ätbara kvinnan, har ibland setts som en tidig bok i den så kallade andra vågens feminism. Hon förnekar detta, då den var flera år före den vågen. Den bok som först översattes till svenska, Upp till ytan(1972, sv 1979 och i nytryck på Norstedts 2010), är en samhällskritisk roman där patriarkatet är en del som kritiken riktar sig mot. Det är en bok om mänskliga relationer, där maktstrukturerna mellan könen synliggörs.

I Atwoods böcker är beskrivningen av Canada ofta med. Hon förknippas med canadensisk nationalism under 60- och 70-talen.

När hon fyllde 70 år 2009 hade hon en stor galafest på Laurentian University i Sudbury, Ontario. Där lanserade hon boken Syndafloden. Idag bloggar hon på Year of the Flood (som Syndafloden heter i original och hon twittrar regelbundet.

Margaret Atwood och jag

Jag upptäckte Atwood ganska sent, men mitt första möte med henne, Kattöga från 1988, var allt annat än en besvikelse. Det enda som hindrar mig från att läsa mer av henne är att min att-läsa-lista är så otroligt lång. Men nu känns det som att det snart är dags för boken i min bokhylla, Onyx och Clarke från 2003, och dess uppföljare Syndafloden. Jag följer henne på twitter och det kan jag rekommendera fler att göra! Jag tycker att hon är en het nobelpriskandidat.

Böcker av Margaret Atwood som jag läst och recenserat

Upp till ytan 1972

Kattöga 1988

dec 18

Feministbrud på kulturjakt i Prag

Eftersom en av Europas stora ledare och demokratikämpar, Vaclav Havel har avlidit idag hedrar jag hans minne med att välja att dagens kulturjakt får bli Prag. 2004 var jag på bröllop där och jag inte inte mycket intressant att visa ur feministisk synvinkel. Det var dock en resa i feminismens anda eftersom hon som gifte sig är (var, eftersom hon inte bor där längre) Prags coolaste feminist och jag var där med Wiens tuffaste HBT-aktivist. Vi bodde alla tre i samma korridor i Wien 1999. Radka är från Slovakien, men har under stor del av sitt liv bott i Prag. Nu bor hon i Tyskland. Julia är från Linz i Österrike. Jag publicerade ett gammalt minne på min förra blogg om ett feministiskt statement som Radka gjorde:

Svär aldrig med ditt eget könsorgan. Det var min feministiska vän från Slovakien sa till mig när vi bodde i samma korridor i Wien. Och jag tänkte att det är väl det minsta man kan begära av någon som kallar sig genusmedveten. Jag menar, varför ska mitt könsorgan vara det värsta som jag skrika kan när jag bränt mig eller tappat min plånbok?

En kväll i Wien var vi ute och lullade hem från krogen. Vi sprang på en fransman som var lagom packad och ville veta varifrån vi kom. När jag sa Sverige så ville han stoltsera med vad kan kunde säga:

– Hej din jävla fitta!

Jag kunde hålla mig för skratt. Men som så få gånger förut så fann jag mig och tog mig ur förödmjukelsen och lite flirtigt och glättigt berättade jag vad som är mer coolt och mer inne att säga (och till och med grövre, det du!):

– Hej din jävla kuk!

Sedan gick vi och jag översatte för de andra vad jag nyss sagt. Min slovakiska vän dunkade mig i ryggen och sa att det var bra gjort!

En vecka senare bränner jag mig och min vana trogen utbrister jag:

– Jävla fitta!

Min slovakiska vän var närvarande och uppmärksam (dessutom är tjejen ett språkgeni):

– Nein Hanna, jävla kuk!

Så rätt!

Här kommer lite bilder från resan:

Jag anno 2004 har gjort mig bröllopsfin.

Bröllopet var egentligen en fest eftersom paret gift sig i Tyskland dagen innan och mellan lunchen och festen fick vi gäster leka en stadslek för att se staden. En ledtråd ledde oss till ett högt torn med denna fantastiska utsikt.

Mitt intresse för jugendstil-arkitektur fick jag tillfredsställt på promenaden.

Dagen efter festen skulle vi se EM-finalen i fotboll på storbildskärm för att Tjeckien förväntades vinna. Tjeckien åkte dock ut i semi mot Grekland så vi fick se matchen på en bar som ointresserat visade den för oss. Sista dagen åkte Julia tidigt och Radka och hennes man var tvungna att packa för att Radka skulle flytta till Tyskland för gott och jag passade då på att se lite mer av stan (och ta ett sådant där fånigt självporträtt-turiskort).

dec 18

Lucka 18: Fredrika Bremer

Kort fakta

Född 1801 i Åbo, Finland död 1865 i Haninge
Gav ut romanen Hertha 1856
Efter Hertha reste hon till södra Europa och till Orienten och återvände 1956

Fredrika Bremers feministiska gärning

Fredrika Bremer anses som en av de första feministiska pionjärerna. Hon fick en sträng uppfostran på familjegodset i Årsta och hon kännetecknades som barn som livlig och utan tålamod. Fadern var sträng, men lät henne utbilda sig. Familjen reste också till andra länder och Fredrika fick i 20-årsåldern komma i kontakt med främmande kulturer.

Hon började skriva och 1828 gav hon ut sin första bok i serien Teckningar ur vardagslifet. Hon var påverkad av många vid denna tid, moderna tänkare och på hemmaplan fick hon en vän i rektorn och sedermera kyrkoherden Per Johan Böklin som var hennes andliga bollplank. Deras korrespondens finns utgivet.

Hennes mest kända verk är den feministiska romanen Hertha (1856) som av kvinnorörelsen betraktat som den svenska feminismens startskott (detta då det fanns tydliga feministiska tankar även hos Hedvig Charlotta Nordenflycht hundra år tidigare). Som exempel kan nämnas att Fredrika Bremer-förbundets medlemtidning bär namn efter romanen. Bremer var upprörd över den gifta kvinnans ställning och den då så omdiskuterade boken anses ha bidragit till lagen som gav kvinnan rätt att bli myndig vid 25 års ålder (1858).

Efter Hertha gav sig Bremer ut på en lång resa, genom Europa och slutligen till Palestina. Denna resa har kallats ”Pilgrimsresan” och om den berättar hon i boken Livet i gamla världen (1862).

Fredrika Bremer och jag

Eftersom Fredrika Bremer är en så känd person och en viktig pionjär inom kvinnorörelsen har jag länge velat läsa böcker om och av henne. Mycket annat har dock kommit emellan. 2009 läste jag Ulrika Kärnborgs bok om henne och var extra intresserad eftersom min partikollega Anders Jonsson redogjort i ett föredrag om sin bok De gjorde skillnad, att flera vänsterintellektuella försökt att få många liberala feminister att vara socialister. Detta tyckte jag lös igenom i Kärnborgs bok och det var synd. Efter den har jag läst två av Bremers romaner.

Böcker av Fredrika Bremer som jag läst och recenserat

Grannarna 1837

Hertha 1856

Bok om Fredrika Bremer som jag läst och recenserat

Kärnborg, Ulrika; Fredrika Bremer; 2003

dec 17

Lucka 17: Slavenka Drakulic

Kort fakta

Född 1949 i Rijeka, Kroatien
Gift med DN:s krönikör Richard Swartz
Bor i Stockholm och på Istrien

Slavenka Drakulics feministiska gärning

Slavenka Drakulic är född och uppvuxen i forna Jugoslavien, närmare bestämt i nuvarande Kroatien. Hon har en fil kand i sociologi och litteratur från universitet i Zagreb. Hon gifte sig tidigt och fick en dotter när hon endast var 19 år. Hon är journalist och författare. Hennes dotter är idag också en framstående jouranlist.

1990 lämnade hon Kroatien av politiska skäl. Hon och fyra andra kroatiska journalister anklagades för att vara ”häxor” och att de ”våldtog” Kroatien. Orsaken var att de, enligt artikelförfattaren Slaven Letica (rådgivare åt dåvarande president Tudjman), inte såg serbiska våldtäkter i krig som systematiska, utan pratade om ett generellt problem att kvinnor våldtas i krig. Det var att försköna serbernas brott. Efter den artikeln fick Drakulic ta emot dödshot och blev utfryst av sina vänner. Hon flyttande då till Wien, där hon träffade den svenska utrikeskorrespondenten Richard Swartz, som hon gifte sig med 1993.

I mitten av åttiotalet gjorde Drakulic en reportageresa i flera östeuropeiska länder för Ms Magazines räkning och det var efter den resan som hon gav ut boken Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna (på svenska 1994), om kvinnor i kommunistiska Östeuropa. I förordet till den svenska upplagans rättar hon sig och säger att det överlevde, men de har fortfarande inte kommit över kommunismen.

Hon har skrivit både romaner och reportageböcker och när hon skriver romaner skriver hon på kroatiska, medan reportageböckerna skrivs på engelska. Hon är starkt kritisk mot kommunismen och hon har skrivit om hur det är att leva i ett kommuniskt land. Vardagslivet präglar flera av hennes berättelser i reportageböckerna. Hon har även skrivit om kriget på Balkan, främst i hennes kanske mest kända verk Balkan Express från 1993. Hon har också skrivit en bok om makthavarna i forna Jugoslavien och hur de haft det i fängelset i Haag, Inte en fluga förnär (2004). Efter den blev hon sugen på att skriva om folk som gjort något positivt istället och skrev boken Den rena godheten, om människor som ger liv genom att skänka organ (Drakulic har själv fått en njurtransplantation).

Idag bor hon i Stockholm och ibland på Istrien i hemlandet Kroatien. Hon skriver då och då för Dagens Nyheter och i år fick hon Svenska Dagbladets Europapris tillsammans med sin man ”för att de, var för sig och tillsammans, genom sina internationellt uppmärksammade böcker och artiklar fördjupar kunskapen om Europa och inspirerar till ett gemensamt samtal om kontinentens historia, samtid och framtid”.

Slavenka Drakulic och jag

Ibland undrar man var man har huvudet någonstans. I många år har Drakulics böcker om livet i Östeuropa varit mina favoritböcker. Så var det först igår när jag bläddrade lite i en av dem som jag insåg att många av dem handlar om kvinnor. I början var Feministbiblioteket mycket snävare än det är idag och jag gjorde bedömningen då att hennes reportageböcker om Östeuropa inte platsade här. För länge sedan borde jag omprövat det. Men bättre sent än aldrig. Recensioner av tre av mina absoluta favoritböcker kommer inom kort.

Böcker av Slavenka Drakulic som jag läst och recenserat

Som om jag inte vore där 1999

Till sängs med Frida 2007

Böcker av Slavenka Drakulic som jag läst, men inte recenserat än

Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna 1991

Balkan Express 1993

Café Europa 1996

dec 16

Sydsvenskan tycker att hustrumisshandel inte är så farligt…?

Jag läste denna fruktansvärda ledare i Sydsvenskan och undrar hur mycket härnsläpp en människa kan få. Och inte bara en, för texten måste ju korrlästs och godkänts. I ledaren frågar man sig om det är ett utslag för populism att fotbollsstjärnan och hustrumisshandlaren Alexander Gerndt stängs av från landslaget. Man frågar sig om inte medias dom med feta löpsedlar räcker som straff. Ja, läs själva, jag skojar alltså inte. En hustrumisshandlare borde få spela i landslaget för att han är så bra och för att Svenska fotbollsförbundet i detta fall bör vara ”förlåtande”.

Som om det inte räckte med denna smörja går textförfattaren vidare med att jämföra denna misshandel av den som borde stått honom närmast med Zlatan som sparkar en jämbördig motspelare på planen.

Jag finner inga ord.

Svenska Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell säger idag att hoppas att han kommer tillbaka till landslaget och anser att, precis som den som skrivit ledaren i Sydsvenskan att man bör vara förlåtande. Sponsorn Nike ser inte några som helst problem med att sponsra en hustrumisshandlare.

Läs Märit Rönnols på Feministiskt Perspektiv. Hon har många viktiga infallsvinklar på hela den här sörjan. Det är tragiskt att vi 2011 fortfarande inte tycker att kvinnomisshandel är ett allvarligt brott. Sexköp visste vi från tidigare att man såg lätt på, men hustrumisshandel trodde jag ändå att folk så väldigt allvarligt på.

Läs mer om domen mot Gerndt: Aftonbladet, DN, Expressen, SvD, Sydsvenskan

dec 16

Lucka 16: Pearl Buck

Kort fakta

Född i West Virginia 1892 död i Vermont 1973
Bodde fram till 1934 mestadels i Kina
Kinesiskt namn Sai Zhenzhu
Fick nobelpriset i litteratur 1938

Pearl Bucks feministiska gärning

Pearl Bucks föräldrar var missionärer i Kina och Buck bodde där större delen av sin uppväxt. Hon studerade vid universitetet i Vermont, men återkom till Kina 1914. Då var hon gift med John Lossing Buck och 1920 flyttade de båda till Nanjing och arbetade vid universitetet där.

1927 inträffade den sk Naijing-incidenten (läs mer om den på Wikipedia) då kommunisterna tog över staden från nationalisterna (detta ej att förknippa med massakern av Nanjing 1937 då japanerna intog staden). Flera västerlänningar blev dödade och Buck och hennes make fick gömma sig hos en fattig familj och på så sätt kom de undan. De lyckades ta sig till Shanghai och sedan till Japan där de bodde ett år. Efter det återkom de till Nanjing, men det var så pass osäkert att bo där så de lämnade Kina för gott 1934.

Många av Bucks böcker handlar om Kina och inte alltför sällan berättar hon om gripande kvinnoöden. I hennes mest kända verk Den goda jorden berättar hon om Wang Lung och hans liv från fattig man till rik godsherre. Även om huvudpersonen i boken är en man, så är det kvinnorna i birollerna som är de viktigaste för historien. Hon har skrivit en mängd romaner, noveller och fackböcker. Hon belönades med nobelpriset i litteratur 1938, främst för boken Den goda jorden. Utmärkelsen ska ha kritiserats då Buck ansågs för lättillgänglig (men något belägg för detta har jag inte hittat).

Pearl Buck och jag

Ni som är flitiga läsare av bloggen vet att jag har tänkt läsa alla nobelpristagare innan jag dör och det var så jag först kom i kontakt med Pearl Buck.  Mina föräldrar tog mig med till ett av de absolut bästa antikvariaten jag varit på (bättre än Myrorna i Hjorthagen!), nämligen Böckernas Hus i Tidan. De har en egen hylla för just nobelpristagare och där hittade jag Brevet från Peking. Den boken gillade jag, men anser inte at den är tillräckligt intressant ur kvinnosynpunkt för att platsa här. Jag blev intresserad av Buck när jag gjorde efterforskningar kring henne och införskaffade Den goda jorden. Den älskade jag och det kommer att bli mer av Buck i framtiden (men min att-läsa-lista är så lång att det nog dröjer ett tag till, men Modern står i bokhyllan). På Feministbiblioteket och Liberala kvinnors Nobelmingel förra året läste jag ett utdrag ur Den goda jorden.

Bok av Pearl Buck som jag läst och recenserat

Den goda jorden 1932

dec 15

Lucka 15: Sofi Oksanen

Sofi Oksanen Foto: Toni HärkönenKort fakta

Född 1977 i Jyväskylä, Finland
Debuterade som författare med Stalins kossor 2003
Fick Nordiska rådets litteraturpris för Utrensning 2010

Sofi Oksanens feministiska gärning

Idag är dagens feminist en ung (lika ung som jag!) författare från Finland. Hon är född och uppvuxen i Finland, men har en mamma som ursprungligen är från Estland och hon har tillbringat många somrar där.

Sofi Oksanens mamma växte upp i Sovjetunionen och träffade där hennes far som var på besök i landet. Mamman emigrerade till Finland på 70-talet och när Sofi var föddes 1977. Om det hon skriver i Stalins kossor stämmer överens med hennes liv fick hon tidigt veta att det var viktigt att inte säga att hon var halvestniska, eftersom alla kvinnor som kom från Sovjetunionen var ”rysshoror”.

Hon har lidigt av ätstörningar och det är ett tema i boken Stalins kossor. Hon beskriver där den halvestniska unga tjejens dilemma som fast mellan två världar, där hon inte kan prata om livet i Estland med vännerna i Finland. Detta jobbig liv leder till att hon har svårt med relationer och hon är bulimiker. Vi får i boken även följa hennes mors och mormors liv.

Stalins kossor följdes upp av Baby Jane, som handlar om panikångest. Två tjejer bor tillsammans i Helsingfors, men förhållandet är komplicerat då den ena lider av panikångest. Oksanen har själv sagt att det främsta temat i boken är psykisk ohälsa och inte homosexualitet (se intervju i DN 2010). Hon definierar sig själv som bisexuell, men är i övrigt mycket förtegen om sitt privatliv.

Hennes hittills största succé är Utrensning. För den tilldelades hon Nordiska rådets litteraturpris 2010. En ung flicka som rymt från sina hallickar möter en äldre kvinna som varit övertygad kommunist under sovjettiden. Året är 1992 och deras liv nystas upp för läsaren. Oksanen säger till DN 2010 att hon inspirerats av Slavenka Drakulics beskrivningar av det sexuella våldet i Jugoslavienkriget. Utrensning är även en pjäs som bland annat har spelats på Stadsteatern i Stockholm.

Oksanen skriver om kvinnor och för henne är det en självklarhet att kalla sig feminist.

Sofi Oksanen och jag

Jag fick tips om henne av min finska vän Mia. Vi har träffats genom politiken, men delar ett stort intresse för feminism, litteratur och Östeuropa (vi gjorde en resa till Balkan tillsammans 2004). Därför visste hon att jag skulle älska Sofi Oksanen och såklart gjorde jag det!

Böcker av Sofi Oksanen som jag läst och recenserat

Stalins kossor 2003

Baby Jane 2005

Utrensning 2008

Pjäs av Sofi Oksanen som jag sett och recenserat

Utrensning på Stockholms Stadsteater 2011

dec 14

Lucka 14: Susan Moller Okin

Född 1946 i Aukland, Nya Zeeland, död 2004 i USA
Bacholor från University of Aukland 1967
Master i filosofi från Oxford 1970
Doktorsgrad från Harvard 1975

Susan Moller Okins feministiska gärning

Idag har jag valt en feminist som är en av de klokaste och mest akademiskt meriterade som jag har läst. Susan Moller Okin är en liberal feminist och filosof och hon har studerat och undervisat vid flera stora universitet i världen och från 1990 fram till sin död var hon på Stanford University i Californien.

Moller Okin föddes och växte upp i Nya Zeeland och hon dog i USA endast 57 år gammal. Enligt hennes exmake låg det inget brott eller själmord bakom hennes mystiska död.

Hon har blivit mest känd för att ha kritiserat kända liberala filosofer för att inte ta upp ett könsperspektiv. Will Kymlicka är känd för sina tankar kring minoritetsfrågor och där har Moller Okin kritiserat honom för att han inte tar hänsyn till könsdiskriminerande traditoner i minoritetskulturer. Hon har även kritiserat John Rawls Theory of justice för att han bara pratar om jämlikhet mellan familjer och inte inom familjerna. Hon menar att om man inte kan se ojämlikheten inom familjen så kommer man inte heller att kunna se problemen i det offentliga livet.

Hennes debut bok heter Women in Western Political Thought och kom ut 1979. I boken Justice, gender and the family låter hon ett par kända filosofer gå igenom rättvisebegreppet och sedan kritiserar hon dem i en sluttext. Boken kom ut 1989 och för den fick hon American Political Science Association’s Victoria Schuck Prize för bästa politiska bok om kvinnor.

Tiden innan hon dog engagerade hon sig för kvinnor i tredje världen och hon stödde Global Found for Women.

Susan Moller Okin och jag

Såhär skrev jag i inledningen av min recension till Justice, gender and the family:  När jag pluggade Statsvetenskap A på Göteborgs universitet så fick vi läsa ett utdrag av denna bok. Jag var då i en period i livet då jag inte läste mer än nödvändigt, i alla fall inte kurslitteratur och i alla fall inte på andra språk än svenska. Därför satte kanske inte den text jag läste då så djupa spår, dock har jag alltid burit med mig det vi på föreläsningen diskuterade om boken och Moller Okins kritik mot filosofier om rättvisa. Jag redogjorde även för hennes idéer på en tenta. Det skulle alltså ta mig över tio år innan jag läste hela boken. Men nu har jag gjort det och jag är mycket glad för det.

Böcker av Susan Moller Okin som jag läst och recenserat

Justice, gender and the family 1989

Mångkulturalism – kvinnor i kläm? 1999

dec 14

Luciatraditioner måste ses över!

Igår var det min mans födelsedag och jag softade på dagen med min mammagrupp, därför kommer detta inlägg en dag sent.

De senaste åren har det uppkommit en diskussion kring Lucia om killar ockås kan få vara med om att tävla om den titeln. Senast i raden Är Loke Båthake i Lund som startat ett upprop på skolan för att killar också ska kunna få bli Lucia. Jenny Sonesson har skrivit en mycket bra artikel om detta på Newsmill igår. Jag tycker att det är konstigt att skolor håller fast vid traditioner som utesluter ett kön från något. På min högstadieskola fick inte killarna ens vara med i tåget som stjärngossar. Sådant är såklart helt vansinnigt.

Men en sak glöms bort i diskussionen och det är att flickor tvingas ställa upp i skönhetstävlingar. På min högstadieskola (Fredriksdalsskolan i Lidköping) kunde du inte komma undan det alls. I varje klass i årskurs nio röstade klassen fram sin Lucia-kandidat. Alla kandidater hängdes sedan upp i korridoren och klasslistorna fungerade som röstlängd. Den vackraste ska få det mest ärofyllda uppdraget.

Ungefär där brukar folk invända att det är en popularitetstävling och inte en skönhetstävling och även om jag kan invända mot det så spelar det ju ingen roll. Skulle det legitimera en omröstning? Såklart inte. Skönhet eller popularitet, inget av det ska man rösta fram på en skola!

Nu när man faktiskt diskuterar sjuka skönhetsideal, unga tjejers dåliga självförtroende och trånga könsroller så ska man inte uppmuntra allt detta med skönhetstävlingar i skolans regi. Det blir inte bättre av att släppa in killarna i denna karusell heller. Man kan göra som man gör på de flesta lågstadieskolor, och som man gjorde på min mellanstadieskola när jag blev Lucia – lotta.

UPPDATERAT

Ida Thulin skriver mycket bra om detta i Sundsvalls Tidning. Jag håller inte med henne om att det inre är så viktigt att man tar bort valet, men hon tar upp många andra saker som också är stora problem i skolan kring popularitet: allahjärtansdag-rosor, välja lag på jympan och välja partner till grupparbetet.