feb 05

Bokbloggsjerka v 5

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Vilken var förra årets bästa debutroman?

Jag såg att jag inte har läst någon debutant förra året men en favorit jag har fått är Sara Starkström som skrivit boken Game Girl. Boken kom egentligen ut 2010, men jag läste den först i början av förra året så jag skriver lite om den. Det är inte bara en bok, utan även en blogg och Starkström ger handfasta tips om hur du ska få bättre självförtroende och våga ragga. Det handlar inte om ett spela ett spel,  utan att våga vara sig själv och att våga visa mer om sig själv. Med andra ord, det är dags för brudarna att ta hem spelet!

Jag har recenserat boken här.

Läs bloggen Game Girl här.

Följ @_GameGirl_ på Twitter.

feb 04

Bång, Karolina; Cowgirls; 2011

CowgirlsCowgirls är ett erotiskt seriealbum utan män. Alla serier utspelar sig i en westernmiljö, dvs typiska manliga miljöer. I Cowgirls är det kvinnor och bara kvinnor i centrum. Kvinnors njutning och kvinnors lust och kvinnors sexualitet. Mellan de erotiska avsnitten får läsaren några lektioner i sexualkunskap, exempelvis hur man tillverkar en egen strap-on eller hur man har säkert fist-sex.

Serierna är snyggt tecknade och många är bra och sexiga. Dock är det alldeles för pk för min smak. Att bli bemött av glada tillrop att det är viktigt att alla känner sig bekväma och att man måste kunna få säga nej, förstör lite helhetsupplevelsen. Och jag saknar män, även om det är lite kul att någon gör ett erotiskt seriealbum med bara kvinnor.

Jag har tidigare diskuterat vad som egentligen är feministisk porr och detta får väl klassificera sig dit eftersom det bara handlar om kvinnor (därmed inte sagt att alla feministisk porr bara ska handla om kvinnor).

Läs mer: Karolina Bång, Ordfront, Adlibris, Bokus, Expressen, SvD, Tidningen Kulturen, Dagens bok

feb 03

Muscio, Inga; Cunt; 2002

CuntCunt, som betyder fitta på engelska, kom tvåa på Ms Blogs lista över världens hundra bästa fackböcker. Den handlar om kvinnors sexualitet och kroppar och hur vi genom att älska oss själva och lära oss mer om våra kroppar, ska bli fria individer. Cunt betyder som sagt fitta, men vad jag har förstått är cunt betydligt grövre. Kan bero på att könsord tenderar att inte vara så otroligt grova i Sverige, men jag vet inte eftersom jag aldrig bott i ett engelskspråkigt land. I recensionen kommer jag att översätta cunt till fitta.

Dagens samhälle är ett samhälle som hatar kvinnor och fittor. Därför måste du själv se till att älska din fitta (Muscio kallar kvinnor som älskar sin fitta för cuntloving). Du bör lära dig hur din kropp fungerar exempelvis när du har mens, ska skydda dig från oönskade graviditeter eller göra en abort. Det finns andra metoder än de vanligaste, som är bättre för din kropp (synka mensen med månen, smidigare abortmetoder mm). En annan viktig sak är att uppmärksamma om att media oftast inte rapporterar om att en mördad kvinna också blivit våldtagen. Sexuellt våld tystas ner, enligt Muscio.

Det är en gedigen bok om kvinnlig (sexuell) frihet. Jag tyckte mycket om delar den. Muscio är väldigt vänster och det är en hel del jag inte håller med om och i hennes långa efterord(100 sidor) spårar hon verkligen ur. Där börjar hon med att ta tillbaka påståendet att alla kvinnor har en fitta eftersom det naturligtvis finns oopererade transgenderpersoner som är kvinnor och hon borde stannat där. Efter det började jag skumma efterordet, som slutade med en hyllning till Hugo Chavez. Jaja, vad nu det hade med saken att göra. Näst bästa feministiska boken av alla tider? Nja.

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 02

Veckans feminist: Frida Stéenhoff

Kort fakta

Född 1865 i Stockholm, död 1945 i Stockholm
Debuterade som författare med dramat Lejonets unge 1896
Introducerade begreppet feminism i Sverige genom talet Feminismens moral 1903
Medarbetare på den liberala tidskriften Tidevarvet 1923-1936

Frida Stéenhoffs feministiska gärning

Frida Stéenhoff föddes 1865 i Stockholm och var dotter till en välkänd komminister i Clara församling. Hennes mor dog när hon bara var tretton år gammal. Hennes far var aktiv inom Evangeliska Fosterlands-stiftelsen och därigenom lärde familjen känna prinsessa Eugenia, vilken kom att bli ett stöd för Frida när hennes mor gick bort. 1887 gifte sig Frida med läkaren Gotthilf Stéenhoff och paret flyttade till Sundsvall. Därefter gick flyttlasset till Oskarshamn och slutligen slog de sig ner i Stockholm.

Stéenhoff debuterade 1896 med dramat Lejonets unge som hon först gav ut under pseudonymen Harold Gote. Det hann dock sippra ut förre premiären att det var läkarhustrun Stéenhoff som var den riktiga författaren. Det utbröt panik i societeten i Sundsvall där hon bodde och där pjäsen skulle sättas upp eftersom hon starkt ifrågasatte äktenskapet som institution. Skandalen uteblev dock och pjäsen sattes upp i ett tjugotal städer runt om i landet. Dock ej i Stockholm. På Dramaten sattes den upp i slutet av tjugotalet, men fick då kritik för att den var omodern och att hela samhällskritiken i pjäsen nu var överspelad. Christina Carlsson Wetterberg skriver i Blott ett annat ljus – tre texter av Frida Stéenhoff att det är märkligt att den pjäsen blev omodern medan Fröken Julie fortfarande spelas på teatrar runt om i Sverige.

1903 höll Stéenhoff ett tal, Feminismens moral, i Sundsvall då hon för första gången kallar sig feminist. Det var första gången någon använde det begreppet positivt i Sverige. Hon propagerade för rätt till utbildning, rösträtt och ekonomisk frihet för alla, inklusive kvinnor. Hon var även en stark förespråkare för abort.

Stéenhoff hade många strängar på sin lyra, Hon arbetade för bättre fattigvård, mer sexualupplysning och under tjugo- och trettiotalet var hon även medarbetare för den liberala tidskriften Tidevarvet där bland annat Elin Wägner varit chefredaktör.

Frida Stéenhoff och jag

Jag hade tidigare hört talas om henne och intresserat mig för att läsa mer om och av henne, men det blev aldrig av. Så på en fest för några veckor sedan fick jag tipset om Rosenlarv förlag och jag kunde inte låta bli att göra en beställning av några av deras böcker. När jag såg Frida Stéenhoffs namn bland författarna så var valet av den boken en självklarhet.

Skrifter av Frida Stéenhoff som jag läst och recenserat

Lejonets unge 1896

Feminismens moral 1903

Ett sällsamt öde 1911

feb 02

Stéenhoff, Frida; Lejonets unge; 1896

Blott ett annat namn för ljus - tre texter av Frida StéenhoffFrida Stéenhoff gav ut Lejonets unge under pseudonymen Harold Gote, för att hon inte ville att folk skulle ha fördomar mot henne som kvinnlig författare. Hon var inte ensam om att göra så vid den här tiden.

Saga vill resa till Frankrike för att utveckla sig som konstnär. Hon är kär i Adil som inte har några pengar och därför inte är särskilt gångbar på äktenskapsmarknaden. Saga kommer från en fin familj, men vill inte gifta sig utan behålla sin frihet. Tillslut bekänner Adil och Saga sin kärlek för varandra och Saga förvånar Adil med att be honom följa henne på resan. De ämnar inte gifta sig utan leva tillsammans i frihet.

Pjäsen ingår i boken Blott ett annat ljus – tre texter av Frida Stéenhoff och i efterordet skriver Christina Carlsson Wetterberg att pjäsen var kontroversiell när den kom och när den först sattes upp i Sundsvall utbröt panik bland societeten när det uppdagades vem som låg bakom teaterstycket som kraftigt ifrågasatte äktenskapet som institution. Den sattes sedan upp i ett antal mindre städer. Men på Dramaten sattes den inte upp förrän i slutet av tjugotalet. Då var kritiken istället att det hela var överspelat. Idag spelas den inte på teatrar, medan lika gamla Fröken Julie gör det.

Det var fantastiskt att få läsa detta underbara teaterstycke och jag kan inte annat än att hålla med Christina Carlsson Wetterberg att det är märkligt att man nu avfärdar pjäsen som omodern. Den är den viktig del av vår historia. Utan de kvinnor som kämpade mot konservativa värderingar vid förra sekelskiftet hade vi inte haft den frihet vi har idag.

Läs hela boken: Rosenlarv förlag, Adlibris, Bokus

feb 01

Drougge, Unni; Bluffen; 2010

BluffenUnni Drougge har skrivit deckare och Bluffen är den första i en tänkt trilogi om antihjätlinnan Berit Hård, en kvinna som är misslyckad, fet och allmän missanpassad.

I Bluffen utsätts Jan Guillou för ett mordförsök på bokmässan och Berit Hård fångar överfallet på bild. Leif GW Persson kontaktar henne och erbjuder henne 100 000 för att hon ska intervjua Unni Drougge och luska ut vad hon håller på med. Drougge är en stor bordellhärva på spåren och Hård tvekar att föra detta vidare till GW. En rad mystiska saker händer kring Drougge och den tjackhora hon skriver en bok tillsammans med och den historian vävs samman med överfallet på Guillou. När Hård förstår vem som överföll honom bestämmer hon sig för att spela ett högt spel och göra sitt livs knäck.

Låter det rörigt? Det är det också. Och jag kan för mitt liv inte förstå varför Drougge väljer att låta kända personer (och hon själv!) figurera i boken med delvis påhittade personligheter. Boken var så rörig i början och jag förstod inte riktigt vilket spår som var det viktiga, men efter sisådär 200 sidor (boken är knappt 500) kom jag in i det och överraskades av att bli nyfiken på hur det skulle gå. Och jag började motvilligt tycka om den till en början så hemska Berit Hård. Jag läser nog fortsättningen också.

Läs mer: Unni Drougge, Massolit förlag, Adlibris, Bokus, DN, Bokhora, Dagens bok

feb 01

Stéenhoff, Frida; Ett sällsamt öde; 1911

Blott ett annat namn för ljus - tre texter av Frida StéenhoffEtt sällsamt öde är en novell som getts ut i nytryck av Rosenlarv förlag och ingår i boken Blott ett annat namn för ljus – tre texter av Frida Stéenhoff. Novellen har ett queer-tema och handlar om en kvinna som gör om sig till man och knycker åt sig några månader av lycka när han förlovar sig med sitt hjärtas kärlek.

Mikael och Ethel heter huvudpersonerna och när Ethel får reda på att Mikael egentligen är en kvinna blir hon först apatisk av sorg, men efter ett år repar hon sig och förlåter Mikael. Någon ömhet mellan de två är det dock inte frågan om. På den punkten är hon bestämd. Novellen slutar tragiskt med att Mikael tar sitt liv.

En fantastisk novell från tidigt nittonhundratal och jag håller med det feministiska förlaget att det borde ha blivit en klassiker.

Läs hela boken: Rosenlarv förlag, Adlibris, Bokus

jan 31

Är det egentligen inte på ojämställdhetens altare som barn ”offras”?

Underbara Clara tycker inte att vi ska offra barnen på jämställdhetens altare. Den slutsats hon drar är att dagens åttatimmarsdagar är anpassade efter en tid då mannen var enda försörjaren och kvinnor stod för markservicen. Detta är bara delvis sant eftersom arbetarklassens kvinnor alltid har varit tvungna att arbeta. Man har ett enormt medelklassperspektiv om man säger att alla ha råd att jobba deltid. Underbara Clara tycker att både män och kvinnor ska göra det, inte bara kvinnor och menar att i det fall kvinnor jobbar heltid (när männen också gör det) offrar sina barn på jämställdhetens altare.

Män har i alla tider offrat sina barn för karriären och även om det inte är att föredra så kan det i vilket fall inte anses vara kvinnorna som offrar sina barn om båda vill göra karriär. Det är enormt skuldbeläggande att säga att kvinnor som inte jobbar deltid sätter karriären framför barnen. Barnen är självklart alltid viktigast och går alltid först. Vad som är bäst för sina barn vet dock oftast föräldrarna bäst. Jag tycker inte att man kan säga att det är jämställdhetens altare som något offras på (om det nu gör det), utan snarare ojämställdhetens. Det är för att man lever ojämnställt och att båda föräldrarna inte tar lika stort ansvar för att få vardagen att gå ihop som barnen hamnar i kläm. Men självklart är det lättare att skylla på feminismen eller jämställdhetsivrarna när barnen går långa dagar på dagis.

Underbara Clara påstår att hon är 100 % för jämställdhet. Eftersom att det följs av ett men, så var meningen inte sann. Men inte om det sker på bekostnad av barnen, skriver hon. För det är så hon ser det, att det är jämställdheten och inte ojämställdheten som gör att barnen ”offras”.

Jag läste även Nina Björk som skrivit om ämnet på DN kultur och hela hennes artikel andas också ett medelklassperspektiv. Visst måste vi ändra våra vanor när vi får barn och vi kan inte räkna med samma ekonomiska standard. Men att man måste gå ner i arbetstid tycker jag är ett hån mot alla som inte har råd att arbeta deltid, och det är en hel de skulle jag tro.

På bloggen The Dollhouse skriver blogginnehaverskan att många har jobb som innebär ganska stor flexibilitet och att man därför inte behöver jobba deltid. Det tycker jag är klokt. Och även att det kanske inte är heltid som är det stora boven i dramat, utan mer än heltid.

jan 31

Stéenhoff, Frida; Feminismens moral; 1903

Blott ett annat namn för ljus - tre texter av Frida StéenhoffFeminismens moral är egentligen ett föredrag som Stéenhoff höll i Sundsvall 1903. Texten ingår i en samlingsbok som heter Blott ett annat namn för ljus – tre texter av Frida Stéenhoff och har gett ut av Rosenlarv förlag som är ett feministisk förlag som ger ut texter av kvinnliga 1800-talsförfattare som borde blivit klassiker. Jag har valt att recensera texterna var för sig eftersom de är i var sin genre.

Det var med detta föredrag som Stéenhoff introducerade begreppet feminism i Sverige. Hon sa att det feministerna vill var inte att jobba mot män, utan tillsammans med män för att få ett bättre samhälle för alla. Hon menade att män fick vara för lite känslosamma och kvinnor för lite intellektuella. Hon redogjorde också för att feminismen inte står utan moral. Feminismen värnade om utbildning och rösträtt för alla, en god hälsovård och ett samhälle som varken ser kvinnor eller barn som parasiter på den familjeförsörjande mannen.

Det var fantastiskt att få ta del av detta tidiga feministiska manifest och se att många av tankegångarna som finns idag fanns redan då. Alla som kommenterar här på bloggen och som påstår att feminismen alltid riktar sig mot män borde ta och läsa på!

Läs hela boken: Rosenlarv förlag, Adlibris, Bokus

jan 30

Lundqvist, Jesper & Johansson, Bettina; Kivi och monsterhund; 2012

Kivi och monsterhundDen första barnboken med hen. Kan det bli mer provocerande för alla genusskeptiker? Kivi är av okänt kön och benämns Kivi eller hen. Jag ska erkänna att jag inte var odelat positiv till en barnbok där man använder hen, men efter att ha läst boken så tycker jag att det är lite kul. Att arbeta med genusfrågor är att våga gå före och ligga i framkant och därför känns en barnbok med hen som något man borde förvänta sig av ett förlag som Olika.

Kivi vill ha en hund i födelsedagspresent och somnar och drömmer att hen får en riktig monsterhund på halsen. Det hela blir jobbigt och när morgonen väl kommer och Kivi får en hund i present så vill hen inte längre ha den. Kivi är lustigt illustrerad med grönrandig pyjamas med blårutig mössa och stora röda glasögon.

Boken är på rim och den är verkligen jätterolig! Och hen eller inte hen, det är fantastiskt att barnets kön inte står i fokus, utan att barnet är en rolig figur som lockar fram läsarens fantasier. Boken är från tre år så jag får vänta ett tag innan jag kan läsa den för mitt barn, men det är ingen tvekan om att jag kommer at göra det när tiden är mogen!

Läs mer: Olika förlag, Adlibris, Bokus, Barnboksprat, Barnens bokklubb, Feministbloggen, Sagogrynet