Då var det dags i gen att damma av en gammal resa och jag inser att jag har kvar Kambodja från min och Andreas första långresa till Asien 2007. Angkor Wat var något jag upptäckte via det gamla reseprogrammet Packat och klart när jag gick på gymnasiet. När vi planerade vår Asienresa så sa jag tidigt att jag ville besöka tempelområdet i Kambodja om det var möjligt. Att resa i Kambodja är svårt eftersom vägarna är dåliga så allt tar mycket lång tid. Därför reste vi runt i Thailand, Vietnam och Kambodja med flyg (Kambodja ligger i mitten så det är inte mycket till alternativ om man inte vill åka buss i flera dygn). Här är bilder från vårt besök i Siem Reap och tempelområdet med Angkor Wat:

Här är det fantastiska templet Angkor Wat, kanske inte i det bästa ljuset, men dock. Vi orkade inte gå upp i svinottan för att se soluppgången, utan nöjde oss med solnedgången. Det var vackert, men kanske inte ett måste. Att se det i dagsljus är stort nog. Templet är från 1100-talet.

Resenärer tvistar om ifall Angkor Wat eller Bayon är det vackraste/häftigaste templet. Jag lägger nog min röst på Angkor Wat, men det är inte ett lätt val. Här är ett av Bayons många torn med ansikten på.

Såhär ser det fantastiska Bayon-templet ut.

Angkor Thom heter ett område i området och här ligger Bayon. Där finns en stor öppen yta, som inte finns runt de andra templen. De ligger mitt i skogen så Angkor Thom utgör en härlig oas.

Tempelområdet är jättestort och det går inte att gå mellan templen om man inte har ett halvt liv på sig. Taxi är dyrt, så förutom personer på bussresor och en och annan hurtbulle på cykel, reser nästan alla med tuk-tuk. Alla chaufförer var män och de var verkligen många. Utanför Angkor Wat var det ett hav av tuk-tukar och vår chaufför, Mr Shoka, gjorde upp med oss att hämta upp oss kl två. Were do we find you, frågade vi förvirrat. I find you, svarade han kort. Och det gjorde han. Klockan två tittade vi återigen på havet av motorfordon och just då tutade en av dem på oss. Det var Mr Shoka.

Templet Ta Prohm har man försökt att bevara som det såg ut när det upptäcktes på 1800-talet. Efter Angkor Wat är det nog det mest besökta templet. Före en fransman upptäckte tempelområdet i skogen hade det bara använts av lokalbefolkningen och var inte känt i vår del av världen.

Nu har jag tyvärr glömt vilket tempel detta var (ett tips till alla som ska besöka Angkor Wat är att skriva ner namnen på alla tempel och fota namnet på det ni besöker så har ni koll på kameran sedan). Jag klättrade, något man gör på de flesta tempel (inklusive Angkor Wat). Man kan undra hur länge templen kommer att hålla när alla turister klättrar helt utan bevakning. Dessutom är det rätt brant som ni ser så jag skulle inte släppa lös små barn här.

Försäljare finns överallt och de är inte sällan runt tio år och ofta flickor. Det kan kännas fruktansvärt att stödja detta barnarbete men alternativet för dem är oftast sophögarna där många barn arbetar för att få pengar till sin familj. Man uppmanas att köpa av dem för att uppmuntra företagsamhet och inte tiggeri. Vi beslöt oss för att vi skulle köpa något varje dag, även om det var skräp vi sedan skulle slänga, och det gjorde vi. Vi behövde dock inte slänga något för allt som såldes var inte skräp, vatten, läsk, vykort, sjalar, böcker mm köpte vi och sparade/förbrukade. Vi avböjde dock flöjtar fast vi fick dunderpriset tre för två dollar, ”trifortodolla”.