Stephansdotter Björk, Therés; Jack och Tidvävaren; 2013

Jack och tidvävarenDet kanske inte är helt givet att jag recenserar en barnbok med en kille i huvudrollen, men i Jack och Tidvävaren finns två hjältar, Jack och Alice. Två bästa vänner. Boken är den tredje i en serie som delvis utspelar sig i Metallien, ett land där hårdrockarna bor när de behöver ta igen sig mellan spelningarna. Jag har inte läst de andra.

Jacks mamma kan inte göra någonting utan att samtidigt ha ett öga på mobilen. Om det inte är sms eller fejjan så är det aktioner på Tradera. Inte ens när Jack vill att hon ska läsa en saga för honom kan hon låta bli att ha telefonen med. En dag kommer de försent till skolan, trots att väckarklockan ställts på samma tid som alltid. Alla verkar komma försent, även läraren. Mysteriet tar Jack, Alice och Jacks mamma tillbaka till Metallien där de måste hitta Tidvävaren för att återställa tiden. Anledningen till att tiden går konstigt är för att människor stressar så mycket och försöker göra flera saker samtidigt. Det går inte att vinna över tiden.

Författaren kan verkligen sin hårdrocksvärld och det är roligt att se en barnbok i en sådan annorlunda miljö. Jag är fortfarande inget fan av fantasy och har aldrig varit, så det är svårt att säga att jag tycker om det eller att jag skulle tyckt om det när jag var yngre. Vad jag kan säga är att författaren är hyfsat medveten om könsroller; det förekommer både manliga och kvinnliga hårdrockshjältar och barnen är en tjej och en kille. Jag tycker bara att det är lite synd att boken inte heter Jack, Alice och Tidvävaren. Flickor kommer ofta bort i barnlitteraturen och det är tråkigt. Jack är definitivt en bra förebild för barn och pojkar; modig, förnuftig och är bästa kompis med en tjej. Bokens tema tål att funderas över. Ibland kanske vi behöver en paus från våra smarta telefoner.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Kalla kulor förlag

Se boktrailer:

Äntligen – Sofi Oksanen

När duvorna försvann

Och nu till något jag längtat efter så länge. Jag går och lägger mig med Sofi Oksanens När duvorna försvann. Förväntningarna är skyhöga. Godnatt!

Darrieussecq, Marie; Flickan i Clèves; 2011

Flickan i ClèvesNär jag var på Norstedts event om erotisk litteratur fick vi välja en bok att komplettera vår goodiebag med. Jag valde Flickan i Clèves, lite därför att den var en bok jag inte trodde att jag skulle läsa om jag inte hade sprungit på den. Den handlar om flickor på gränsen till vuxenvärlden och med tanke på att det har varit lite av ett undertema i min läsning sedan jag läste Maria Margareta Österholms avhandling så var det extra intressant.

Det är åttiotal och Madonna och Michael Jackson står för hitsen. Solange vill en sak – bli av med oskulden. Hon träffar ett antal killar, men resultatet blir aldrig särskilt lyckat. Hon suger av och får motta analsex, men får aldrig till det ”på riktigt”. När killen som hon tycker sig vara tillsammans med (han har flera andra flickvänner och ska flytta till Bordeaux) inte hör av sig tar hon saken i egna händer och förför sin granne. Han är nära vän till familjen och mycket äldre än Solange. Med honom har hon fantastiskt sex, men hon respekterar honom inte.

Det var huvudstoryn i boken och det var kanske inte det bästa jag har läst, men väl intressant. Jag tycker att författaren skildrar tonårsångesten bra och jag som är 36 år och har mer erfarenhet än tonåringen Solange vill genom hela boken skrika: ”Du är värd bättre”, ”du måste inte ställa upp på allt” och ”han är en skitstövel”. Jag tror att Solange verklighet är och har varit många tjejers verklighet och många som vill njuta av sex nöjer sig med att suga av, för att det är det killen vill. Boken tar upp ett viktigt tema och det aktualiserar problematiken med många tonårstjejers dåliga självförtroende.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, GP

Feministbrud på kulturjakt på Kreta

2003 var jag och min kompis Mia på charter. Det var första gången charter för mig och första och hittills enda gången i Grekland. Vi åkte till Hersonissos, en riktig partyort i närheten av Heraklion, Kretas huvudstad. Att det var en partyort hade vi inte koll på när vi bokade. Jag har inte tagit med några bilder därifrån för det fanns inget av intresse. Byn var ful och hade inget kulturellt att bjuda på. Jo, gamla Hersonossos by var en sevärdhet och vi försökte promenera dit första dagen. Det var som att gå och gå och inte komma till dörren och vi funderade på om vi var vilse och vände. Långt senare pratade jag med en kompis mamma som också varit där och gjort samma promenad. De vände inte, utan tog en taxi. Det var VÄLDIGT långt. Så tänk på det om ni hade tänkt att åka dit!
Havet i HeraklionHär sitter jag vid havet i Heraklion. Vi valde att göra tre utflykter den vecka vi var på Kreta eftersom vi inte stod ut att bara vara på vår lilla partyort. Så nördiga var vi (och är förmodligen fortfarande). Vi hade en buss som gick till Heraklion praktiskt taget runt hörnet från vårt hotell, så en rundtur på ön var möjlig. Vi träffade några vi kände på planet ner som hade bokat ospecificerat och vi hade tänkt att träffas. Det gick inte för de hade inga kommunikationer där de befann sig. När vi hörde det var vi nöjda med att vi bokat det lite halvtrista ställe som Hersonissos var.

Katedralen i Heraklion

Katedralen i Heraklion. Staden var inte särskilt mysig, men det fanns trevliga ställen att äta på och vi kunde stanna ganska länge innan sista bussen gick tillbaka.

Jag i Knossos

Ett besök i Knossos var såklart ett måste. Vi hade hört innan att det inte skulle vara så mycket att se, men det hindrade oss såklart inte. Det var nog lite sant, för jag har sett betydligt mer imponerade sevärdheter. Dock skulle jag aldrig åka till Kreta utan att göra ett besökt.
Målning i KnossosDe kanske mest avbildade freskerna i Knossos. Nu här jag även varit i Pompeji måste jag säga att Knossos inte bör återfinas på listan över saker man ska se innan man dör. Det var de här freskerna och sedan såg det mest ut som på bilden ovan. Jag och Mia vara fattiga studenter på den här tiden och hade inte råd att följa med resebyrån på deras utflykt (30 euro), utan åkte själva med lokalbuss (3 euro). Men vi valde samma dag (det var inte planerat) så vi kunde hänga på guiden så länge vi kunde med. Vet att vi även lyssnade på en holländsk guide och förstod endel. Jag minns inte så mycket vad vi lärde oss, det var trots allt tio år sedan vi var där.

Äta mormors moussaka i Rethymno

Vi åkte en dag till Rethymno, en betydligt längre resa en de 20 min det tog att resa till Heraklion. Tror det tog en timma till. Det var en otroligt mysig stad, man vi gjorde inte så mycket där mer än att titta på stan och slappa på en gräsmatta. Den här restaurangen var rekommenderad i Lonley Planet och låg långt från de turisttäta områdena. Maten var kanske inte det godaste vi ätit, minns att vi valde en trerätterslunch bestående av grekisk sallad och moussaka och någon efterrätt, men den var genuin. Vårt betyg av moussakan var att om vi hade haft en grekisk mormor eller farmor hade hennes moussaka förmodligen smakat så. Detta var även första gången jag drack rosévin (ja, det är konstigt att jag var 26 år första gången). Det var kärlek vid första ögonkastet och den kärleken varar än!

För den som undrar så låg vi på stranden när vi inte var på utflykt. Och vi partade loss några av kvällarna (klädda i jeans och flippflopp, vi var ju trots allt på charter) . Kände mig tvungen att säga det så ni inte tror att jag är rakt igenom meganörd 🙂

Bessora; Petroleum; 2004

PetroleumBokförlaget Tranan gav förra året ut Petroleum skriven av Bessora, född i Belgien med far som var diplomat från Gabon. Boken utspelar sig i Gabon.

Den franska geologen Medea arbetar på ett oljefartyg utanför Gabons kust. En dag sker en explosion och en man dör och en försvinner. Den försvunna, kocken Jason, är Medeas älskare. Hon ger sig iväg till land och gör allt för att få en lösning på vad som skett samt för att hitta Jason. Det visar sig att flera på båten, och kanske i synnerhet Jason, misstänks för att ligga bakom explosionen. Jason tillhör ursprungsbefolkningen och hela historien har ett kolonialt perspektiv.

Jag tyckte att boken var oerhört lovande till en början. Bessora skriver roligt med en ironisk touch. Sedan tyckte jag att den blev lite rörig och författaren blandade in lite för mycket övernaturligheter och stamfolksreligion och där tappade hon bort mig lite. Slutet ska jag naturligtvis inte avslöja, men jag tror att det hade kunnat falla mig mer i smaken om det hade skrivits på ett annat sätt. I vilket fall som helst är jag glad att jag läste den här boken, för jag har faktiskt lärt mig ett och annat om Gabon, ett land jag gissar att många inte vet var det ligger.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Tranan

Intervju i Stockholms Fria 27/4

Då har jag varit med i tidningen igen! Nu är det Stockholms Fria som har intervjuat mig.

Läs artikeln här.

Skärmdump Stockholms Fria Tidning

 

Skärmdump Stockholms Fria Tidning

Jag har vunnit ett bokbloggslotteri igen!

Inte nog med att jag i julas vann Fiktiviteters utlottning bland de som kommenterat hennes julkalender, nu har jag dessutom vunnit en bok hos Nobelprisprojektet!

Josefin på Nobelprisprojektet har läst alla nobelpristagare på två år och nu är hon klar. Det var orsaken till utlottningen. Det är så otroligt imponerande det hon har gjort så härmed sänder Feministbiblioteket sina varmaste grattis!

Min vinst var Elias Canettis Den räddande tungan.

De andra böckerna man kunde tävla om var Elfriede Jelineks Älskarinnorna och François Mauriacs Ormboet. För den som tycker att det är märkligt att jag inte valde att vara med i utlottningen av Jeliniek kan jag säga att eftersom den är med i den feministiska litteraturkanonen har jag redan hunnit införskaffa den. I en av alla mina beställningar från Bokbörsen slank det en gång med en bok av Mauriac så Canetti var det självklara valet. Dessutom, för er som minns, har lagt lagt till att det går bra att läsa en novell när jag läser nobelpristagaren. Jag utnyttjade det i fallet Canetti och skäms lite över det eftersom novellen var drygt en sida lång och det inte kändes som att ha läst en nobelpristagare. Den räddande tungan får bli min gottgöring mot detta så att jag kan sova ordentligt på nätterna igen!

Tack Josefin på Nobelprisprojektet!

Pilkington, Doris; Rabbit-proof fence; 1996

Rabbit-Proof FenceDet är inte lätt att hitta litteratur från Australien som uppfyller Feministbibliotekets kriterier. Jag har letat, men inte funnit mycket och då har jag ändå en feministisk svensk vän som bor och arbetar där som jag har frågat. Jag skulle kunna konstatera att Australien är ganska långt från att vara världens mest jämställda västland. Rabbit-proof fence (som är översatt men där titeln av någon outgrundlig anledning inte är det) tyckte jag ändå skulle kunna passa. Den bygger på en sann historia om barn med en aboriginsk mamma och en vit pappa. De tvångsomhändertogs för att anpassa sig till ett liv som vita.

Det var 1930-tal och den australiensiska regeringen såg att det fanns aboriginska kvinnor som födde halvvita barn. Dessa barn skulle inte behöva växa upp i naturen som ociviliserade människor, utan de ansågs ha större intelligens och tvångsomhändertogs därför. Molly är Doris Pilkingtons mor och hon var 14 år när hon fördes bort tillsammans med en syster och en kusin. De vantrivdes som de flesta andra, men Molly bestämde sig för att fly. Med fara för sina egna liv vandrade de i nästan två månader innan de återfann sina nära och kära. Kaninstängslet, som boken titel syftar på, var ett stängsel som gick tvärs igenom hela Australien i syfte att hålla kaniner borta. Flickorna visste att bara de hittade det, så skulle de hitta hem.

Boken uppfyllde inte riktigt mina förväntningar. Den är kort, men nästan halva boken handlade om andra saker än om de tillfångatagna flickorna. På 180 sidor får vi även en lång bakgrundsinformation om aboriginernas historia. Det var synd eftersom berättelsen om flickornas flykt är stark och förtjänar en egen bok. Jag läste slött igenom halva boken, för att i de två sista kapitlen vara helt hänförd. Den är läsvärd, men kanske ska man istället se filmen? Den kanske handlar mer om tillfångatagandet och flykten.

Bokbloggsjerka v 17 – förord

Veckans fråga på Annikas litteratur och kulturblogg:

Hur viktiga är böckernas förord egentligen? Läser du dem eller skippar du dem helt och hållet?

Jag hoppar över dem! I alla fall som det är en roman. Om det är en fackbok där jag är så intresserad av att jag verkligen vill veta allt, kan det hända att jag läser det. Vid närmare eftertanke läser jag nog förordet i de flesta fackböcker.

Leffler, Anne Charlotte; I krig med samhället och andra texter; 2013 (1882-1890)

I krig med samhället och andra texterRosenlarv förlag har gett ut några av Anne Charlottes texter i en samlingsvolym i urval av Claudia Lindén. Vi får en introduktion till alla texter och där kan vi läsa att Leffler var oerhört radikal i sina åsikter och att många av de ämnen hon skrev om var hon tämligen ensam om att ta upp. Ett exempel på det är alkoholism hos kvinnor som man knappast talade om på den tiden.

Det är sju noveller med varierande längd och vissa slutar med att det går bra för huvudpersonen och vissa med att hon ger upp för samhällets krav. I alla är det helt uppenbart att Leffler är stark motståndare till de konventioner som låser in kvinnan och gör henne maktlös. Hon har ofta en ironisk ton och hon tar upp skilsmässa, lesbisk kärlek och sexualmoral. Hon låter vissa noveller sluta olyckligt, men hon tar inte livet av de kvinnor som bryter mot de rådande normerna, som Leo Tolstoj gjorde med Anna Karenina.

Jag älskade dessa noveller och det var underbart att läsa så radikala texter och som dessutom har mer än 100 år på nacken. Det som känns lite tråkigt är att jag vet att det finns flera kvinnor runt om i världen som fortfarande är så instängda som dem Leffler skriver om. Med tanke på hur kända många av Lefflers samtida författarkollegor är, så är det också lite trist att hon inte är mer uppmärksammad. Jag tycker att hon håller hög litterär klass och jag är mycket glad över att Rosenlarv ger ut hennes texter på nytt. Lefflers skriver kvinnohistoria och den historien måste också berättas.

I samband med utgivningen av den här boken gav Rosenlarv förlag även ut en antologi med essäer om Anne Chrlotte Leffler. Recension på den boken kommer senare.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen, SvD