dec 21

Avslutning novell-lördag: Australien

Australiens flaggaDagens novell-lördag ingick som en del i Lyrans Jorden runtresa. Mycket roligt att kombinera två utmaningar. Jag har inte läst alla noveller i boken (än), men alla skrivna av kvinnor samt en annan har jag hunnit med. Jag recenserade dem jag tyckte passade bäst.

Bäst alla kategorier: Rita Marquands arv
Bästa twisten: Döda Christian
Mest feministisk: Rita Marquands arv
Vackrast språk: Radiologi

Det jag har lärt mig om Australien och australiensisk (kvinno)litteratur är kanske inte så mycket. Jag tyckte inte att det fanns en röd tråd genom novellerna, som jag har märkt tydligare i andra antologier. Nu är ju Australien ett större land och har fler invånare än exempelvis Kambodja och Rumänien, så det är kanske inte så konstigt. Många handlade om kärlek och om vardagsliv. I förordet skrev Jan Arnald om nybyggarlitteratur, men det måste varit i de novellerna skrivna av män, för det tyckte jag inte riktigt att jag fann hos kvinnorna.

Jag tyckte mycket om de flesta novellerna och fick mersmak på australienska författare. Många finns kanske inte översatta, men i det här fallet spelar det ju ingen roll. Jag ska snart surfa runt på Amazon och förbereda en önskelista till födelsedagen!

Nästa novell-lördag är inte bestämt. Efter alla åtaganden med julkalender och sf-helg tar jag en dag i taget. Länder på tur är Georgien, Polen och Brasilien.

dec 21

Recension: Walker, Brenda; Kylan; 1999

Australien berättar: Drömtidens framtidJag har läst Australien berättar: Drömtidens framtid från Tranan och recenserar de noveller av feministiskt intresse en och en.

I Kylan av Brenda Walker är det snö och is som står i fokus. Det är något ovanligt för en australiensare och i det perspektivet är det en annorlunda historia. Vi vår träffa olika människor i deras vardag när de brottas med iskall kyla.

Jag hade inte direkt väntat mig att läsa en berättelse om bitande frost i en australiensisk novellsamling och det gör den lite rolig. Annars vet jag inte om jag tyckte den var så bra. Jag blev mest förvånad när den var slut och glömde snabbt personerna i historien.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 21

Recension: Jones, Gail; Radiologi (eller Romantikens vetenskap); 1997

Australien berättar: Drömtidens framtidJag har läst Australien berättar: Drömtidens framtid från Tranan och recenserar de noveller av feministiskt intresse en och en.

I Radiologi av Gail Jones beskrivs nobelpristagaren Marie Curies liv och kärlek, dels till maken Pierre och dels till vetenskapen. Det är en poetiskt skriven novell om en mycket framgångsrik kvinna och passionen för det hon gjorde.

Jag tyckte om den här novellen. Den handlar om en känd person som de flesta känner till och då passade den poetiska berättarstilen mycket bra. Dessutom är Marie Curie en kvinna som verkligen förtjänas lyftas fram oftare. Jag blev sugen på att läsa mer av Gail Jones.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 21

Recension: Hartnett, Sonya; Döda Christian; 1999

Australien berättar: Drömtidens framtidJag har läst Australien berättar: Drömtidens framtid från Tranan och recenserar de noveller av feministiskt intresse en och en.

Sonya Hartnetts novell Döda Christian är en minst sagt bisarr historia om en flicka som får en ovanlig docka av sin mamma. Det är stenhård docka som blundar och som inte kan röra varken armar eller ben. Flickan hatar dockan och vill göra allt för att den ska förstöras. En dag tar mamman den ifrån henne när hon inte ser. När mamman dör hittar hon den bland hennes saker. Den nu vuxna flickan får då reda på att det är ett förkalkat foster som funnits i hennes mormors mage i 30 år.

Av alla saker jag funderade på att dockan skulle symbolisera så hade jag aldrig kunna föreställa mig att det skulle vara ett förkalkat foster. Jag funderade länge på namnet Christian och om det skulle ha något med religion att göra. Jag blev helt tagen på sängen och det är ju så det ska vara i noveller. Mer chockartad knorr får man leta efter!

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 21

Recension: Ford, Catherine; Jetlag; 2006

Australien berättar: Drömtidens framtidJag har läst Australien berättar: Drömtidens framtid från Tranan och recenserar de noveller av feministiskt intresse en och en.

Catherine Fords novell Jetlag handlar varken om Australien eller australiensare, utan om ett amerikanskt par på semester i Europa. Till en början verkar de vara ett äldre par som reser för att de har lite tröttnat på varandra, men allteftersom novellen fortskrider förstår man djupet i deras problem. Kvinnan menar att mannen inte lyssnar på hennes innersta problem. Han i sin tur tror att de löser problemen om hon börjar klä sig lite sexigare.

I början förstod jag inte alls vart novellen skulle leda, men ju mer jag läste, desto mer intressant blev den. Bilden av den ytlige mannen och den djupa kvinnan är mer komplex än vad det låter och författaren lyckas visa det olyckliga äktenskapet utan att frossa i just olyckan. Vad jag undrar över är varför författaren valde ett amerikanskt och inte australiensiskt par. För att skapa mer distans till historien är en tanke.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 21

Recension: Bird, Carmel; Rita Marquands arv; 2006

Australien berättar: Drömtidens framtidJag har läst Australien berättar: Drömtidens framtid från Tranan och recenserar de noveller av feministiskt intresse en och en.

Rita Marquands arv av Carmel Bird är en berättelse som nystas upp ur ett motiv på en tavla. Den leder oss till två systrar, förbjuden kärlek, abort och för tidig död. Det är en gripande berättelse om ett mer konservativt Australien där förbindelser utanför äktenskapet kunde få ödesdigra konsekvenser för en kvinna. Det är också ett inlägg i abortdebatten och jag vet inte mycket om den diskussionen i Australien, men jag vet att lagarna är betydligt strängare där än här hemma.

Jag träffade en australiensisk kvinna i en airportshuttle i New York för några år sedan och hon berättade lite om abortsituationen i landet. Jag kom att tänka på det samtalet när jag läste den här novellen och jag vet att hon berättade att de kvinnor som inte får abort ofta går till illegala kliniker. Hon var för en lagändring så att det skulle vara tillåtet i hela landet. Här kan du läsa om hur abortlagstiftningen ser ut i Australien.

Novellen var vackert skriven och jag greps av den tragiska historien.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 21

Recension: Mears, Gillian; Mödrar och gamla älskare; 1999

Australien berättar: Drömtidens framtidJag har läst Australien berättar: Drömtidens framtid från Tranan och recenserar de noveller av feministiskt intresse en och en.

I Mödrar och gamla älskare av Gillia Mears får vi följa tre syskon som lever med sin far och styvmamma. Den sistnämnda är en i raden av många sedan barnens mor lämnade hemmet ett år tidigare. Barnen älskar att avsky pappans nya och när de träffar sin mamma på juldagen är de lojala mot sin mor och pratar riktigt illa om sin styvmor. De märker att mamma tycker om det.

Jag vet inte riktig vad syftet med den här novellen var. Jag tyckte om språket och jag gillade berättarstilen som var ur ett barns synvinkel, men jag förstod den inte. Jag skulle dock gärna ge Gillian Mears en ny chans, för jag gillade det jag läste. Det var bara slutet, eller snarare avsaknad av slut, som gjorde att jag inte fick ihop det.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 21

Novell-lördag: Australien

Australiens flaggaIdag blir det en novell-lördag som ingår i Lyrans Jorden runtresa. Jag var glad att just Australien berättar: Drömtidens framtid fanns med bland titlarna från Oceanien.

I förordet skriver Jan Arnald om den samtida australiensiska litteraturen fortfarande är mycket nybyggarlitteratur. Nobelpristagaren Patrick White skrev om nybyggare i Australien och den trenden håller tydligen i sig än.

Jag har läst fler noveller än dem jag kommer att recensera idag och som vanligt recenserar jag ett urval av de kvinnliga författarna. Jag publicerar en i timmen och den första klockan elva. Häng med!

dec 21

Lucka 21: 25 oktober 1955

Krans 21När jag gick på mellanstadiet fick vi läsa om flickan som var lika gammal som oss när hon dog, Sadako Sasaki. Vi fick läsa boken Sadako och de tusen papperstranorna som handlar om hennes kamp mot cancer. Hon var ett och ett halvt år gammal när en atombomb föll över hennes hemstad Hiroshima och när hon var elva år fick hon diagnosen leukemi. Hon avled på sjukhus i närvaro av sin familj den 25 oktober 1955.

Enligt en japansk legend får man sin högsta önskan uppfylld om man viker 1000 papperstranor och Sadako vek tranor i hopp om att en dag bli frisk. Enligt den bok vi läste på mellanstadiet hann hon vika 644 tranor innan hon dog och hennes klasskamrater vek resten. När jag nu läser på Wikipedia står det att det är en myt och att hon i själva verket hann vika över 1300 tranor. I vilket fall som helst är det en mycket sorglig historia som jag inte glömt, fast det var 25 år sedan jag läste den.

Sadako

Sadako Sasaki.

dec 20

Lucka 20: 9 januari 1908

Krans 20Simone de Beauvoir föds 9 januari 1908. de Beauvoir är utan tvekan den allra största feministen genom tiderna. Det betyder inte att man bör hålla med henne om precis allt hon sagt eller gjort eller att man som feminist bör älska och inte alls gäspa åt Det andra könet. Det betyder att hon var den mest banbrytande och har gjort mest för den feministiska debatten efter andra världskriget.

Hon var filosof och författare och hennes främsta verk var Det andra könet (1949) och Mandarinerna (1954). Den sistnämnda handlar om hennes och Jean-Paul Sartres liv i Paris kulturkretsar.

Hon dog i lunginflammation 78 år gammal 1986 och över 5000 kvinnor följde henne till hennes sista vila på Montparnassekyrkogården i Paris.

Simone de Beauvoir och Jean Paul Sartres grav

Jag besökte hennes grav i Paris. Juli 2010.

Simone de Beauvoir

Simone de Beauvoir. Den största.