Veckans feminist: Paula Rego

Paula Rego - Secrets & Stories

Kort fakta

  • Född 1935 i Lissabon.
  • Flyttade 1951 till England, där hon bor än idag.
  • 2009 invigdes Casa das Histórias Paula Rego, ett konstmuseum, i Cascais.

Paula Regos feministiska gärning

Paula Rego föddes i Portugal, som då var en diktatur. När hon skulle utbilda sig ville hennes far, som inte gillade regimen, att hon skulle åka till England. Där fanns det möjligheter som inte fanns i Portugal, menade han. Han hade förmodligen rätt och Paula fick gå på fina konstskolor och utvecklas både kreativt och intellektuellt.

Regos konst är feministisk och influerad av sitt hemland Portugal och gamla folksagor. Hon har gjort flera utställningar och bland dessa kan nämnas en om könsroller porträtterat genom sagor, en om abort inför Portugals folkomröstning 1998 och en om kvinnors som hundar (för att hundar är kraftfulla och inte förtryckta).

Rödluvan och vargen av Paula Rego

Paula Rego har varit mycket engagerad i feministiska frågor och ovan nämnda abortlagstiftning är något som engagerat henne mycket. Hon var så upprörd över att landet inte då röstade för att tillåta abort och det var det som var bakgrunden till hennes målningar på temat. Idag är abort tillåtet i Portugal. Bilden ovan är en tolkning av Rödluvan och Vargen.

Rego är fortfarande verksam som konstnär och hon bor i London. Hon har tre barn, vara det yngsta gjort en film om henne. Hennes make och fadern till hennes barn är död sedan många år.

Paula Rego och jag

Jag läste om henne när jag skulle åka till Cascais på semester. Då fick jag veta att hon hade ett museum i staden. Det besökte jag och förstod då att hon var en engagerad feministisk konstnär som jag genast blev oerhört förtjust i. Stunden på hennes museum i Cascais blev en liten välbehövlig paus för mig mitt i en familjesemester med sammanlagt tre barn att underhålla. Nu återstår bara för mig att se filmen om henne som hennes son gjort. Den finns att se på nätet.

Verk om Paula Rego som jag läst och recenserat

Alfaro, Catarina (red); Paula Rego – Secrets & Stories; 2018

När ett barn blir en ängel

Enhörning

Ingen förälder ska behöva överleva sina barn. Sedan jag blev mamma är tanken på att förlora mina barn den värsta mardröm jag nästan aldrig låter mig ens snudda vid. Det är för ohyggligt. Men nu har jag en vän som måste leva med det så länge hon lever. Hennes dotter Linnea blev en ängel i veckan.

Jag har förut skrivit om familjens kamp mot Linneas obotliga hjärntumör. Jag är glad att jag har gjort något för dem i deras svåra tid och är glad över att bidragit till att Linnea fick en lite längre tid här på jorden.

Mamman skriver så vackert på twitter om kärleken, sorgen och smärtan. Själv känns alla ord jag försöker skriva som tröst så otroligt futtiga. Jag vet att min vän älskar litteratur och lyrik, konst och annan kultur. Hon finner styrka där när sorgen är som värst. Jag tror inte att mina ord kan trösta det oerhörda hon går igenom, så jag väljer att citera en dikt. När jag tittade igenom vad jag själv recenserat så föll jag för följande korta dikt.

Flickan i Cartagena

Tro inte att för min sorg
jag inte kan finna bot.

Men denna sorg är min, min egen, 
och jag vill känna min sorg

Ana Maria de Cagigal, Spanien (tolkning av Arne Häggqvist)

Ett barn ska inte behöva bli en ängel. Ett barn ska leva. Nu hoppas jag trots det hemska att Linnea har det bra på sin regnbåge. Jag vet att hon älskade enhörningar och därför är enhörningen ovan till henne.

Jag kommer att skänka pengar till Barncancerfonden och Ronald McDonald barnfond och hoppas att fler gör det samma. Det är två fonder som gör skillnad.

Recension: Pleijel, Agneta; Doften av en man; 2017

Doften av en manI försomras lyssnade jag på Agneta Pleijels uppläsning av sin barndomsskildring Spådomen. På semestern valde jag att lyssna på hennes andra självbiografiska bok, Doften av en man. Boken tar vid där den första slutade, när hon flyttar hemifrån.

Agneta, eller hon som hon kallar sitt ungdomsjag, har flyttat till Göteborg för att studera litteraturvetenskap och det är 60-tal. Hon bor i en rivningslägenhet i Haga. Föräldrarna har separerat, men är inte skilda och de spelar fortfarande en stor roll i hennes liv. Hon bekymrar sig för sin mamma och hon vill vinna sin pappas förtroende och kärlek. En annan stor del spelar olika män som hon träffar. Hon börjar också förstå att det är olika måttstockar på kvinnor och män och hon får fler och fler erfarenheter av män som berättar för henne hur det egentligen förhåller sig.

Jag tyckte att den här boken fokuserade alldeles för mycket på alla män som författaren haft förhållande med. Hennes karriär kom i skymundan. Vi får små glimtar då och då av att hon skriver avhandling och ger ut böcker, men männen är i fokus. Kanske är det medvetet, för att visa hur det var för henne i livet, eller så är hon så färgad av sin uppväxt att hon inte tänker på att hon definierar sig genom sina förhållanden till män. Jag tror att det är det förstnämnda, men tyckte ändå att det blev lite mycket.

Jag läste boken för att jag var intresserad av tidsmarkörer från 60-70-talet och helst från Göteborg och det fick jag! Det mest intressanta var alla diskussioner med män som förklarar för kvinnor vad de egentligen tycker, exempelvis att de lider av penisavund. Psykoanalysens betydelse i samtalet var underhållande att läsa om. Sedan är den politiska delen mycket intressant beskriven. Pleijel menar att den gärna utesluter folk för att de är för borgerliga eller så hugger kommunisterna ihjäl varandra (bildligt) för att de anklagar den ene för att vara mindre röd än den andre. Det känns som att hon fångade tidsandan på pricken där.

Det är en fin skildring av den 20-åriga unga kvinnan som har livet framför sig och som famlar efter en trygg tillvaro. Jag hade önskat mig mer av vänner, skolan och karriären än just bara män, men i det stora hela är det en feministisk bok som är mycket läsvärd.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen, Stories from the city, SvD

Snart är det bokmässa och jag är oerhört pepp!

Folkvimlet på Bokmässan

Att hösten kommer är förenat med mycket vemod hos mig, men en sak är mycket bra – det är snart bokmässa! Förra hösten var jag så opepp. Jag och min man var dubbelbokade, lyckligtvis på samma plats, så jag fick ha med mig min lilla på mässan. Det blev bra ändå, men det är ju såklart inte samma sak.

I år åker jag till mässan helt själv. Barnen är hemma med sin pappa i Stockholm så jag kommer att känna minimalt med stress över det. I år ska jag ägna mig åt möten med människor, författarsamtal och trevligheter på kvällarna. Jag ser så oerhört mycket fram emot det!

Cannie Möller och Selma på bokmässans lekplats

Trots att Selma var med fick jag träffa Cannie Möller och prata om hennes senaste bok, men vi hann också med att avhandla gamla minnen. Ett fint bokmässeögonblick från förra året.

Applåder för Sara Danius sommarprat i P1

Sara Danius

Nu har jag också hört Sara Danius ge sin version om skandalerna i Svenska Akademien i sitt sommarprat i Sommar i P1. Det var ett bra forum för att berätta sin berättelse utan att bli avbruten av buffliga män som av allt att döma har störst skuld i den här härvan. Hon utnyttjade det väl.

Linda Enligt O har sammanfattat programmet mycket bra och jag ska inte göra en lika gedigen sammanfattning. Men jag måste kommentera det viktigaste. Horace Engdahl tyckte att Sara Danius skötte det föredömligt när hon anlitade advokater för att utreda vad som hänt i november 2017. Detta har han skrivit i ett mejl till henne och det mejlet finns kvar. Efter jul hände något som Danius inte vet vad och som vi förmodligen aldrig kommer att få veta. Engdahl gjorde en helomvändning. Nu skulle advokaternas rapport makuleras och allt skulle tystas ner. Idag är Engdahl förbannad över att Danius röjt brevhemligheten, utan att verka veta vad den faktiskt innebär.

Danius lägger stor vikt vid ordet jäv och vi förstår att det är något som Katarina Frostenson borde fundera över vad det betyder. Det känns som att akademien har en lång historia av att strunta i just jäv och vänskapskorruption, ett annat ord som Danius pratar mycket om.

Danius avslutar med att prata om akademiens kris och att det kanske inte blir något nobelpris i år heller. Hon säger att hon, Peter Englund och Kjell Espmark är villiga att komma tillbaka och styra upp så att de blir beslutsmässiga och kan välja in nya ledamöter. Men något sådant verkar restakademien tyvärr inte vara intresserade av. Man undrar hur de har tänkt att lösa det.

Recension: Hasnaui, Zahra el; Saguia; runt 2007

Zahra el Hasnaui

Zahra el Hasnaui är född i Västsaharas huvudstad al-Ayun. Efter Marockos ockupation 1976 flyttade hon till Madrid för att studera spanska. Hon har också bott i  London, men återvände för att jobba som journalist på National Radio of the Sahrawi Arab Democratic Republic. Idag bor hon i Spanien.

Hennes poesi handlar mycket om  identitet med de saharawiska medborgarna (medborgare i Västsahara) och deras kamp för självständighet. Hon skriver också om saharawiska kvinnor. Jag har tyvärr bara funnit en dikt av henne, Saguia, och den kan du läsa här.

Saguia är en flod som rinner genom Västsahara och dikten är en hyllning till hemlandet och floden. Det är en kraftfull dikt om ett land under ockupation, något som tvingar bland andra författaren att leva i exil. De avslutande stroferna gick rakt in i hjärtat:

I will return
wrapped in a cloak
of red stars

I will return
to mend
the bitter waters

To die and be reborn
in the heart
of the Atlantic

Jorden runt – en uppdaterad läslista

Världskarta

Jag har redan annonserat att jag bara har 20 länder kvar att läsa från innan jag kan säga att jag har läst en bok från varje land. Nu har jag gjort ett ryck och satt ihop en läslista. Förhoppningsvis ska jag någon gång under nästa år bli klar. Vissa av dessa verk är lättlästa och kommer att gå på ett kick, men många är långa och på engelska.

Har du något bättre tips? Listan är på inget sätt spikad och dyker det upp roligare alternativ så kommer jag att byta. Jag föredrar ju att läsa kvinnliga författare så de manliga ligger närmast till hands för att bli utbytta (förutom några som jag verkligen vill läsa, tex Hisham Matar). Fetade är kvinnor (vilket kanske inte alltid framgår av namnen).

Centralafrikanska republiken: Andrée Blouin – My Country, Africa (ev låna av en kompis)
Djibouti: Abdourahman Waberi  – In the United States of Africa (adlibris, fjärrlån)
Ekvatorialguinea: Juan Tomás Ávila Laurel – By Night the Mountain Burns (kindle)
Etiopien: Maaza MengisteUnder lejonets blick (bibblan)
Gambia: Phillis WheatleyDikter (finns här)
Guinea: Camara Laye – Svart barn (bibblan)
Komorerna: Coralie FreiDikter (finns på tyska och franska här)
Lesotho:  Mpho ’M’atsepo NthunyaSinging Away the Hunger (fjärrlån eller Amazon)
Libyen: Hisham Matar – Att återvända (bibblan)
Maldiverna: Ibrahim Waheed “Kalaavehi” – Noveller (finns att läsa här)
Mauretanien: Amadou Ndiaye – Crossing the Atlantic Ocean In Search of Happiness (Kindle)
Namibia: Neshani Andreas – Purple Violet of Oshaantu (i min ägo)
Nepal: Narayan Wagle – Palpasa Café (Kindle)
Niger: Nouhou Malio – The Epic of Askia Mohammed (fjärrlån)
Oman:  Jokha Alharthi – Celestial Bodies (Kindle)
Seychellerna: Glynn Burridge – Voices (i min ägo, Kindle)
Swaziland: Sarah Mkhonza – Pains of a maid (fjärrlån)
Tadzjikistan: Andrej Volos – Hurramabad (bibblan)
Tchad: Joseph Brahim Seid – Told by starlight in Chad (fjärrlån)
Västsahara: Zahra el Hasnaui – Saguia (finns att läsa här)

Amerikanska jungfruöarna: Tiphanie YaniqueHow to Escape from a Leper Colony (Kindle)

Grattis Madonna 60 år och vila i frid Aretha Franklin

Madonna 60 år

En av mina stora idoler fyller 60 år idag. The Guardian har rankat  alla hennes 78 singlar. Jag håller med om att Like a prayer är bäst, både objektivt och subjektivt. Jag älskar Madonna för att hon är så cool, hon vågar vara sig själv och hon räds inte att bli kallad bitch. Mellan 1985 och 1995 var hon också någon jag lyssnade på och vars låtar jag kunde alla texter till.

Jag tror många av oss har vår egna best of Madonna-listor. Här kommer min tio i topp. Vilken är din?

Like a prayer

Vogue

Cherish

Hanky Panky

This used to be my playground

Material girl

Papa don´t preach

Now I’m Following You (1 och  2)

Express yourself

Crazy for you

En stor artist gick idag ur tiden. Henne minns jag med med Say a little prayer. Aretha Franklin, vila i frid!

Recension: Luiselli, Valeria; Historien om mina tänder; 2013

Historien om mina tänderI våras läste jag Valeria Luisellis debutroman De tyngdlösa. Jag var inte helt såld, men när Historien om min tänder damp ner i brevlådan bestämde jag mig genast för att ge henne en andra chans. Boken i svensk översättning är rykande färsk från Rámus förlag.

Historien om mina tänder handlar om auktionsutroparen Gustavo Sánchez Sánchez, kallad Motorvägen. Han föddes med prenatala tänder och har aldrig gillat dem. På en auktion köper han Marilyn Monroes tänder och för att ha råd med att sätta in dem auktionerar han ut sina egna. De bär alla på en historia. Till auktionen kommer hans son, som han inte träffat på många, många år.

Boken är till synes en helt galen och surrealistisk berättelse, men den är oerhört smart med många referenser till kulturen och politiken i Mexiko och övriga världen. Jag tyckte att boken till en början var rolig och underhållande, men att det sedan började spåra ur och jag visste inte vart den var på väg. Men precis när jag nästa tröttnat, byttes perspektivet från jag-form, till tredje person genom en av bokens bifigurer, och då fångades mitt intresse igen.

Jag håller med baksidestexten om att det är en intelligent och humoristisk och jag tyckte faktiskt på sina håll även att den var feministisk. Det fanns många gliringar mot huvudpersonen och mansrollen. När vi fick ett annat perspektiv fick vi också se huvudpersonens livshistoria som det var och kunde tolka det vi redan läst som överdrifter och självförhärligande. Jag gillade mycket Luisellis beskrivning av en förlegad mansroll. Språket i boken är fantastiskt och det är den annorlunda, men bra bok som jag absolut tycker att du ska ge en chans!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Mansour, Ahlam; Faqé Abbas och en oförglömlig syn; 1981

Kurdistan berättarAhlam Mansour kommer från södra Kurdistan och har vid sidan av sitt författarskap också jobbat för kvinnors rättigheter. Hon har gett ut en novellsamling och en roman. Faqé Abbas och en oförglömlig syn finns med i novellsamlingen Pird från 1981. I Sverige har novellen getts ut i Tranans samling Kurdistan berättar.

En flicka ser en äldre flicka dö på sin bröllopsdag. Den lilla flickan försöker få tag på Faqé Abbas för att berätta det ohyggliga. Hon hittar honom inte. Sedan kommer det tre förklaringar till varför den äldre flickan dog. Samma för alla förklaringarna är att Faqé Abbas hade ett förhållande med flickan. (Faqé är en imamstuderande.)

Det var en mycket sorglig berättelse som visade tydligt på kvinnans underordning. En kvinna var inte fri att välja sin egen framtid, och det värsta av allt är att det inte har hänt jättemycket på den fronten sedan 1981. Jag hade gärna läst mer om Mansour, men informationen om henne på nätet är mycket knapphändig.

Läs mer: AdlibrisBokus