apr 16

Notre Dame – mina tankar går till parisarna idag

Ett dygn sent, men det är så otroligt sorgligt med branden i Notre Dame. Jag hoppas att det går att rädda och bygga upp så mycket som möjligt och att allt inte är för evigt förstört. Mitt i allt elände känns det bra att ha varit där och sett det. Jag har varit där två gånger och senaste gången var 2010 med min då blivande make.

Idag går mina tankar till parisarna som fått se sin älskade kyrka brinna. Parisarna, fransmännen och alla vi andra har förlorat en stor kulturskatt och vi kan som sagt bara hoppas att allt inte är förstört.

Bilder från mitt senaste besök i Paris

Notre DameNotre Dame Notre Dame Notre Dame

apr 15

Recension: Atwood, Margaret; Dörren; 2007

DörrenJag har länge varit sugen på att läsa Margaret Atwoods poesi. Jag hittade Dörren på biblioteket, en bok som översatts till svenska och gavs ut på Ellerströms förlag 2014. Atwood är en av mina favoritförfattare och förväntningarna var höga.

Attwoods dikter i Dörren är av det slag som jag verkligen tilltalas av. Det är jordnära, fyndigt och otroligt intelligent. Jag älskade dikterna och slukade boken. Nu ska väl inte dikter slukas, utan läsas eftertänksamt och återkomma till. Då är det synd att boken då är en lånebok, men det hindrar mig ju inte fån att låna den igen!

Den sista dikten i boken heter Dörren, precis som boken. En strof i den fastnade jag för och fotade av när jag läste den. Jag tyckte att det var en sådan vacker ögonblicksbild från ett vardagsliv.

Solen tittar fram,
du äter han en hastig frukost
med din make, som fortfarande är smal.
Du diskar,
du älskar dina barn.
du läser en bok.
Det regnar måttligt.

Jag har en lyrikbok till av Atwood hemma och den kommer jag läsa snart. Den är på engelska och det ska bli intressant att läsa henne på originalspråk. En lite extra rolig sak för mig som världsläsare med dikterna i Dörren är att de handlade mycket om indirekt om Kanada och den kanadensiska landsbygden var närvarande.

Läs mer: Adlibris, Bokus

apr 14

Månadens feminist: Magda Szabó

Magda Szabó

Kort fakta

Född 1917 och död 2007 i Debrecen i Ungern.
Debuterade 1947 som författare.
Fick Baumgarten-priset 1949 som senare drogs tillbaka.

Magda Szabós feministiska gärning

Magda Szabó föddes i staden Debrecen i östra Ungern. Hon debuterade som författare med en lyriksamling 1947. 1949 fick hon det ungerska litteraturpriset Baumgarten-priset, vilket genast drogs tillbaka då hon ansågs vara mot den kommunistiska regimen.  Samma år förbjöds hennes verk i Ungern hon fick även lämna utbildningsdepartementet där hon arbetade.

Det var först 1957 som Szabó tilläts ge ut böcker igen och 1958 romandebuterade hon med Familjefresken, en familjeroman som speglar den ungerska historien. Hon skrev sedan flera ungdomsböcker som riktade sig till unga tjejer. Alla hennes böcker har ofta en intellektuell kvinna i huvudrollen och hon ansågs var en feministisk författare. Izas ballad kom ut 1963 och där står en kvinnlig läkare i centrum för handlingen.

Szabós mest kända verk är Dörren som kom ut 1987. Den har filmatiserats med Helen Mirren i huvudrollen 2012. Boken och filmen handlar en framgångsrik kvinna och en vänskap med hennes hushållerska, som är mycket olik henne själv. Filmen finns i sin helhet på YouTube och Helen Mirren verkar vara dubbad till ungerska. Tyvärr är filmen inte textad i den version jag fann den. Filmen är regisserad av István Szabó (inget släktskap med Magda).

Magda Szabó är översatt till ett 30-tal språk i 40 länder. Hon var oerhört produktiv och gav ut över 50 böcker. Hon avled i  sin födelsestad Debrecen 2007, 90 år gammal.

Magda Szabó och jag

Jag läste Familjefresken och förstod inte alls storheten. Efter diverse hyllningar och det faktum att hon ansågs vara en feministisk författare gjorde att jag tillslut gav henne en andra chans. Izas ballad läste jag inom ramen för månadens språk och jag tyckte mycket om den! Nu ser jag mycket fram emot att läsa Dörren som precis som Izas ballad som nyligen getts ut på Nilssons förlag.

Böcker av Magda Szabó som jag läst och recenserat

Familjefresken 1957

Izas ballad 1963

apr 13

Recension: Skomsvold, Kjersti Annesdatter; Barnet; 2018

BarnetKjersti Annesdatter Skomsvolds bok Barnet är en av två böcker som precis släppts på förlaget Sekwas nya imprint Norra. Lillebrorförlaget Norra ska ge ut böcker från Norden och Skomsvold är från Norge. Jag var på releasefesten för boken och fick den signerad. Boken är otroligt vacker och jag blev sugen på att läsa den bara genom att titta på omslaget!

Bokens huvudperson har precis fått sitt andra barn. Hon är löst från skrivkrampen som drabbat henne när hon fick det första och nu skriver hon till sitt andra barn. Barnet är som ett brev där huvudpersonen berättar om livet som mamma och vad som föregick barnet. Det är en kärlekshistoria om hur hon träffar Bo och hur de senare skaffade barn. Boken är skriven i en poetisk stil och det går tämligen långsamt framåt.

Barnet är en underbar berättelse om kärlek, moderskap och nojor. Det är så vackert berättat att jag bara flöt med och nästan inte tog in handlingen (fast det gjorde jag såklart). Det var en underbar liten bok på dryga 100 sidor och jag älskade stämningen och beskrivningen av kärleken och sorgen. Jag önskar att jag fått den i handen när jag fått mitt första barn för jag var, precis som författaren, betydligt lugnare andra gången.

Det var roligt att läsa boken och lika roligt att träffa Kjersti Annesdatter Skomsvold och höra henne läsa ur den. Jag är så glad att Sekwa har valt att satsa på nordiska böcker och detta är definitivt inte den enda jag läser från Norra. Nu ska jag surfa runt på nätet och se om jag kan hitta fler böcker av Kjersti Annesdatter Skomsvold och läsa på norska!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går

apr 12

Jag har för första gången på evigheter påsklov

Påskpynt 2019

Om man bortser från när vi åkte på bröllopsresa över påsken 2009 så har jag inte haft påsklov sedan jag gick på gymnasiet. Året jag tog studenten var 1996 så det det ett tag sedan. Men nu är det dags igen! Jag har velat fram och tillbaka om jag ska jobba hemifrån och ha den minsta på förskolan någon eller några dagar, men så landade jag av olika orsaker i att ta ledigt hela veckan.

På tisdag åker jag och barnen till Lidköping och mitt barndomshem. Då ska vi först ta en sväng förbi Hjo och hälsa på min 101-åriga mormor. Två dagar senare kommer fadern och svärfar ner med bil. Jag valde att åka lite tidigare för att det inte är helt lätt att hänga i en lägenhet med en snart treåring och sedan har sjuåringen haft ett tämligen högljutt önskemål om att inte åka bil. Nu får det bli en resa med tåg och en med bil. Bra kompromiss.

Nu är ju lov med barn, speciellt med barn som fortfarande går på förskolan, inte ett läslov för den vuxna. men trots det och trots tidigare erfarenheter, planerar jag ändå för vilka böcker jag vill läsa på lovet. (Jag läser förmodligen mer på buss 405 mellan förskolan och jobbet, men men.)

Lista på böcker jag bunkrar upp med

Nora eller brinn Oslo brinn av Johanna Frid (storytel): Det är vår bokcirkelbok och jag har velat läsa den länge!

Pygmalion av George Bernard Shaw (biblioteksbok): Pjäsen som blev musikalen My fair lady måste läsas och det måste undersökas hur mycket feminist Shaw verkligen var.

Das Bombardement von Åbo av Carl Spitteler (kindle): Jag läser en nobelpristagare på tyska. Den här tokroliga boken om en bombning av staden Åbo är lyckligtvis kort så jag ska nog klara att läsa den på originalspråk.

Ulvings hus av Cécile Tormay (biblioteksbok): Jag fick nys om att Tormay varit nära att få nobelpriset i litteratur. Dessutom skrev hon på ungerska och ungerska är månadens språk. Boken fick beställas upp från stadsbibliotekets magasin.

Roman utan namn av Duong Thu Huong: När månadens språk var vietnamesiska förra hösten så tänkte ajg läsa den här boken. Då fanns den inte på svenska. Nu har Tranan gett ut den och jag tänkte läsa den. Får se om jag hinner svänga förbi dem innan jag åker och införskaffa ett ex.

apr 11

En fin kväll på Sekwa med invigning av lillebror Norra

Det är många kultur- och litteraturarrangemang om man bor i Stockholm och som småbarnsförälder är det svårt att hinna med att gå på allt. Eller snarare svårt att hinna med att gå på något, kanske är mer korrekt beskrivning. Men när jag fick inbjudan att gå på Sekwas releaseparty för sitt nya lillebrorförlag Norra och två nya titlar så hade jag svårt att tacka nej.

Sekwa förlag

För den som inte vet så är Sekwa ett förlag som ger ut franskspråkig litteratur. De har sedan tidigare ett lillasysterförlag, Etta, som ger ut engelskspråkiga böcker. Nu finns alltså Norra och under det namnet ska de fokusera på nordiska författare.

Två böcker från det nya lillebrorförlaget Norra

De två nya titlarna som det firades idag var Barnet av Kjersti Annesdatter Skomsvold från Norge och Agathe av Anne Cathrine Bomann från Danmark. Jag har påbörjat Barnet och är så långt mycket imponerad!

Norra

Kjersti och Anne Catrine läste ur sina böcker och det var underbart att få höra dem läsa på norska och danska. En liten känsla av att jag borde läsa dem på originalspråk smög sig på mig. Men Kjersti har skrivit fler böcker så jag kan ju välja någon av hennes andra att läsa på norska!

Västmanländskan, Feministbrd och Sincerely Johanna

Så fantastiskt roligt när man går på bokträff och träffar två av bokbloggvärldens mest briljanta kvinnor. Och inte bara briljanta, utan även trevliga. Det blev en extra fin kväll för att jag fick hänga med Västmanländskan och Sincerely Johanna, eller Ulrica och Johanna som de ju heter på riktigt.

Signerat ex av Barnet

Jag fick mitt ex fint signerat av Kjersti! Nu är jag såklart sugen på att även läsa Agathe.

apr 10

Recension: Shaw, George Bernard, Min kära Dorothea; 1878

Min kära DorotheaGeorge Bernard Shaw fick nobelpriset i litteratur 1925 och är mest känd för pjäsen Pygmalion som sedan blev till musikalen My fair lady. Shaw var socialist och mycket engagerad bland annat i kvinnofrågan och därför ville jag läsa något av hans feministiska verk. Min kära Dorothea är ett brev till en hypotetisk flicka och ett inlägg i kvinnofrågan.

Min kära Dorothea är en av Shaws första skrifter och det ska ses som en handbok i att uppfostra flickor. De mest anmärkningsvärda idéerna är att man inte ska slå sina barn eller vara elak mot dem, och att flickor ska uppfostras till självständiga tänkande individer. Detta är såklart mycket progressivt med tanke på att det skrevs 1878. Tyvärr är texten en produkt som speglar tidsandan på andra sätt. Den är exempelvis extremt rasistisk. Eftersom Shaw var politiskt engagerad och för jämlikhet kanske han ändrade sig, men å andra sidan var rasismen stark länge. Min kära Dorothea översattes till svenska först 1957, men bibehållen rasism i.

Jag vill skriva om den här boken för att det visar på att fanns män som motsatte sig gängse normer och tyckte att en annan väg var möjligt, även för kvinnor. Jag reagerade nästan starkast på motståndet mot barnaga som yttrades 100 år före förbudet infördes i Sverige. Mödrar som slog sina barn kallades elaka och flickor uppmanades att stå emot slagen och lära sig att leva med dem för att inte bli förstörda.

Jag läste pjäsen Major Barbara och tyckte att den hade feministiska inslag och ville fördjupa mig mer i George Bernard Shaw. Min kära Dorothea var bra att börja med och nu ska jag gå vidare med att läsa två pjäser som jag läst om ska vara mer feministiska, Fru Warrens yrke och Pygmalion (My fair lady).

apr 09

Recension: Lasker-Schüler, Else; Dikter och porträtt; 2009 (1906-1944)

Dikter och porträttElse Lasker-Schüler var en tysk judisk poet som jag läste att någon tyckte borde fått nobelpriset i litteratur. Jag blev därför intresserad och lånade Dikter och porträtt, som är den enda svenska översättningen som finns av hennes verk. Boken gavs ut på Ersatz 2009.

Else Lasker-Schülers dikter innehåller mycket känslor. Det handlar om kärlek till en annan vuxen eller till ett barn. Det handlar också om sorg och om livets stora frågor. Jag fastnade mycket för den enorma passionen som fanns både på och mellan raderna. Jag kände riktigt starkt när jag läste hennes dikter och jag försvann från den buss jag satt på och var i min egen lilla värld så pass mycket att jag inte tänkte på att vi hamnade i trafikstockningar och jag blev sen till jobbet.

Dikterna i boken är på två språk och för mig som förstår tyska var det underbart. Jag läste på svenska och de dikter jag föll lite extra för läste jag även på originalspråk. En av mina favoritdikter var Sinnerus som börjar såhär:

Din syndiga mun är min grift,
Bedövande andedräktens ljuva doft,
För mina dygder som somnade in.
Berusad dricker jag ur dess källa,
Och sjunger viljelöst i dess djup,
Klara blickar nedför helvetets stup.

Där är det kärlek och passion och underbar lidelse. En annan dikt jag föll för handlar om sorg, Mot kvällen:

Med ens måste jag sjunga –
Varför visste jag ej.
-Bittert mot kvällen jag grät

Ur alla ting det började runga
Smärtan som kom över mig
– Och snärjde mig i sitt nät.

Else Lasker-Schüler föddes 1869 i Tyskland, men flydde landet när nazisterna tog makten. Nazisterna gillade henne inte, hon var både judinna och expressionist. Hon reste till Palestina 1939 och var tvungen att stanna där för att kriget bröt ut. Hon dog 1945 och är begravd på Oljeberget i Jerusalem.  Jag är definitivt intresserad av att läsa mer om henne!

apr 08

Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen ges ut på nytt

Män kan inte våldtas

Den finlandssvenska bokförlaget Schildts och Söderströms har givit ut Märta Tikkanens klassiker Män kan inte våldtas på nytt. Boken kom ut för första gången 1975. Den väckte stor debatt den den kom för sitt kontroversiella innehåll. Den nya bokens omslag står Ulla Donner för.

Jag läste boken för ett par år sedan och då skrev jag såhär:

Män kan inte våldtas, de kan bara straffas. När Tova fyller 40 går hon ut på krogen och följer med en man hem som våldtar henne. Hon bestämmer sig för att inte gå till polisen utan ta saken i egna händer. Hon ska våldta sitt offer och hon ska ta sitt straff. Allt går enligt planerna, fram till polisen kommer och vägrar arrestera henne.

Det är i korta drag handlingen, men boken innehåller också många tankar kring äktenskap, barnuppfostran och manligt och kvinnligt. Enligt Tikkanens självbiografi Två var våldtäkt inget man pratade om vid den här tiden, inte ens i kvinnorörelsen, och det var förmodligen en bidragande orsak till att den var så kontroversiell när den kom. Boken har många viktiga inslag och tankarna kring könsroller och våld mot kvinnor kan kännas igen från idag, men med skillnaden att vi faktiskt har kommit lite längre nu. Annars tyckte jag boken var lite ytlig och det känns som att den är skriven i affekt. Som feministisk klassiker ska den såklart läsas, så gör det om du inte gjort det än!

Jag har den nya fina boken i min hand och funderar på att läsa om den. Det känns som att det är en bok som man behöver vara i rätt mood för att läsa. Även om inte handlingen inte är djup så är det en feministisk klassiker som varje feminist bör läsa. Boken ingår i Feministbibliotekets feministiska litteraturkanon. Jag tycker att det är otroligt roligt att Schildts och Söderströms ger ut den igen!

Män kan inte våldtas gick som teater på Stadsteatern tidigare i år och jag var riktigt sugen på att gå och se den. Jag hoppas att den sätts upp igen.

apr 07

Recension: Szabó, Magda; Izas ballad; 1963

Izas balladMånadens språk hos Ugglan och boken är ungerska och jag tänkte då ge Magda Szabó en ny chans. Izas ballad är nyöversatt till svenska och kom ut på Nilssons förlag 2018. Jag har tidigare läst Szabós debutroman Familjefresken och förstod ärligt talat inte storheten. Eftersom Yukiko Duke, vars åsikt jag värderar högt, har skrivit förordet till Izas ballad och hyllat boken, så föll valet på den.

Izas pappa är död. Mamman är helt förkrossad och Iza, den framgångsrika läkaren från Budapest, åker hem och styr upp. Hon säger åt sin mamma att ta in på hotell och så rensar hon huset och tar sedan med mamman till Budapest. Husets säljs till Izas exman Antal, vilken mamman fortfarande har en mycket varm relation till. I Budapest blir det inte som någon tänkt sig. Mamman sitter i sitt moderna rum och saknar sina lappade och kantstötta saker och framförallt sin döda make. Iza vet inte hur hon ska förhålla sig till mamman. När sommaren kommer stundar ett besök i den gamla hemstaden och det ger mamman förnyad energi.

Izas ballad var en underbar bom om kärlek och sorg och familjeband. Till en början verkade Iza helt känslokall, men ju längre jag kom in i boken desto mer växte bilden av Iza som en komplex person fram. Det är sällan så enkelt som att en har fel och en har rätt. Det är inte en bok om stora hemligheter och dolda lögner, utan det är i det lilla som historien växer fram. Trots att boken bara handlar om mor-dotter-relationen och vad som lett fram till den situation de befinner sig i och boken har 400 sidor, blir det aldrig tråkigt.

Jag må inte ha förstått Magda Szabós storhet när jag läste Familjefresken, men efter Izas ballad gör jag det definitivt. Jag ser verkligen hennes storhet i att skriva om relationer och om de små detaljerna. Trots att det låter ganska tråkigt på baksidan, så fylls boken med stort innehåll som blir mycket spännande. Jag ska snart ge mig i kast mer fler böcker av Szabó.

Läs mer: Adlibris, Bokus