Recension: Farah, Nuruddin; Dolda i det fullt synliga; 2014

Dolda i det fullt synligaNuruddin Farah är en man från Somalia som idag lever i exil i Kapstaden. Han skriver böcker om kvinnor och kvinnlig frigörelse i Dolda i det fullt synliga tar upp teman som sekularisering och homosexualitet i olika afrikanska länder. Boken är utgiven på svenska på Modernista och det är månadens bok i min feministiska bokcirkel.

Bella bor i Italien, men åker till Kenya efter att hennes bror blivit mördad i en terrorattack. Brodern Aar är FN-tjänsteman och bor i Nairobi, men arbetar i Mogadishu. Aar och Bella är halvsomalier, halvitalienare. Bella och brodern hade en mycket fin relation och Bella är därför beredd att släppa allt för att åka till Nairobi och ta hand om sina brorsbarn. Barnens mor lämnade familjen utan ett ord när barnen var små för att leva med en kvinna i Indien. När boken börjar får Bella hjälpa paret ekonomiskt för att ta sig ur ett ugandiskt fängelse. De har åkt fast för sodomi och Bella betalar för att de ska släppas, inte för att hon gillar Valerie, utan för att hon vill att barnen ska få återförenas med sin mamma. Det visar sig att Valerie vill ha vårdnaden om sina barn och det blir ett drama i det lilla som rör familjekonstellationer, svek och lojalitet.

Dolda i det fullt synliga är en medryckande bok och oerhört spännande även om föremålet för spänningen är ett familjedrama. Det är inte storyn, utan personerna, som är den största bärande ingrediensen. Bella är den ansvarstagande personen som brottas med en inre konservatism, men själv lever med flyktiga älskare som enda familj. Valerie är den ansvarslösa som inte klarar av att känna tacksamhet men som kämpar för att få vara lesbisk i länder där sådant inte alltid accepteras. Gunilla är den kompetenta svenskan med det stora hjärtat som förlorat sin älskare. Barnen Salif och Dahaba är två förnuftiga tonringar som vi leva vidare sitt liv i Nairobi som sörjer sin underbara far och slits mellan att förlåta eller inte förlåta sin mor.

Det är ett drama i det lilla och det är fantastiskt bra gjort! Jag tycker särskilt om att det inte är svart eller vitt. Även om den numer homosexuella mamman som förlupit familjen är otroligt otrevlig och ansvarslös, skildras homosexualitet som något som borde vara helt accepterat överallt. Bella, som står för förnuft och öppenhet, kämpar mot sina fördomar och det finns saker hos henne som jag som liberal läsare får jobba med. Jag älskar Bella, men hon är långt ifrån perfekt. Det finns också en fin moderskärlek från Valeries sida som gör att det inte går att avsky henne rakt av. Vårdnadstvisten mellan Bella och Valerie står i centrum, men den är egentligen inte spännande, men boken är spännande ändå. Det är en feministisk roman och jag tycker det är extra spännande att den här boken är skriven av en man.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Bagariana, Elisaveta; Livet jag ville göra till dikt; 1970 (1929-1968)

Livet jag ville göra till diktI min spaning efter kvinnor som nominerats till Nobelpriset i litteratur fann jag Elisaveta Bagariana från Bulgarien. På svenska finns Livet jag ville göra till dikt i översättning av Arthur Lundqvist. Det är samlade dikter från hennes karriär från debuten 1929 till 1968. Hon dog 1991, 97 år gammal.

Elisaveta Bagariana skrev om kärlek. Det är pulserande passion och stormig lidelse och hon skrev med stor glöd. Jag tyckte om dikterna och jag tänkte att flera skulle kunna passa på bröllop eller liknande, men flera är ganska så ekivoka. Dikten Årstider gillade jag särskilt.

Årstider

(…)
Det finns smekningar
hetare än den brännheta sanden
vid våra stränder om sommaren.
Det finns ord
som ger solsting
som Trakiens brännheta sol
under heta julidagar…
Det finns somrar i mitt liv
som mognat och rödbränt
min erfarenhets vrede.
(…)

Trakien, eller Thrakien, är ett historiskt område i sydöstra Balkan. Norra Thrakien ligger i Bulgarien. Jag gillar dikter som någonstans anknyter till stället författaren kommer ifrån. Jag tycker också om hur hon jämför passionen med den heta sommaren.

Det är kanske inga dikter som kommer att följa med mig länge, men de var trevliga och jag gillade glöden och passionen. Min första tanke var att hon kanske inte riktigt kändes som nobelpristagarmaterial för mig, men sen påminde jag mig om att jag ju faktiskt läst nästa alla . Så jo, hon skulle absolut platsa bland dem!

100 år sedan svenska kvinnor fick rösträtt idag

Idag är den 100 år sedan svenska kvinnor fick rösträtt. Med tanke på att min mormor är 101 år så känns det som ganska kort tid. På söndag går jag och röstar för fjortonde gången. Jag röstade första gången i Europaparlamentsvalet 1995 och har röstat varje val inklusive en folkomröstning och ett kyrkoval (har sedan länge lämnat kyrkan). Idag minns vi de feministiska pionjärerna från förra sekelskiftet som banade väg för våra rättigheter vi idag tar för självklara.

Jag antar att du som läser detta inne är så otroligt insatt i vad som skrivits på bloggen förut, men den är är det kommer ihåg att jag redan publicerat ett inlägg om att det är 100 år sedan rösträtten infördes i Sverige. Det andra datumet som uppmärksammats är den 17 december 1918. Då var riksdagen extrainkallad och kunde därför inte fatta ett formellt beslut. Dock bestämde man att vid kommande ordinarie riskdag ska ett sådant beslut fattas. Den 25 maj fattades slutligen beslutet om att införa allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män (med några undantag).

Det var liberaler och socialdemokrater som tillsammans drev igenom rösträttsfrågan. Liberalen Nils Edén var statsminister 1919. Jag är stolt över att vara liberal och att ha tillhört ett part med sådana rötter. Nu är såklart inte allt historia i politiken, men liberaler och socialdemokrater ska vara extra stolta över den här delen av historien.

SVT ger idag lite bra kulturtips på temat kvinnors rösträtt och bland dem Fröken Frimans krig och Siri Derkerts ristningar i betong på Östermalms tunnelbanestation. Här kommer några boktips från mig:

Björk, Monika & Kaijser, Eva – Svenska hem 

Hedvall, Barbro – Vår rättmätiga plats

Johnsson, Anders – De gjorde skillnad

Knutson, Ulrika – Kvinnor på gränsen till genombrott

Wägner, Elin – Pennskaftet

Wängnerud, Lena mfl – Rätt att rösta

Riksdagen firar 100-årsjubileet i flera steg över flera år, 2018-2022. Här kan du se en eminent tidslinje över den svenska demokratins frammarsch. Ni läsare kan se fram emot ytterligare ett inlägg i september 2021 där jag återigen skriver att det är 100 år sedan kvinnor fick rösträtt. Jag tycker att det är bra att det inte firas bara en dag, för detta visar att politik faktiskt inte är enstaka händelser, utan att beslut oftast växer fram och utveckling går i flera steg.

Hur hedrar vi då detta minne? Genom att gå och rösta såklart! Använd er rösträtt och gå och rösta idag eller på söndag (eller imorgon också såklart). Jag har fått två personer att gå och rösta idag som inte tänkt att göra det om inte jag tjatat. Det lönar sig med andra ord att ligga på folk man har omkring sig! Jag tror dessutom banne mig att jag har bestämt mig för vad och vem jag ska rösta på, men det är en helt annan historia.

Månadens feminist: Sylvia Rivera

Sylvia Rivera

Kort fakta

  • Född 1951 och död 2002 i USA.
  • En av grundarna av Gay Liberation Front och Gay Activists Alliance.
  • En av frontfigurerna i Stonewallupproret.

Sylvia Riveras feministiska gärning

Sylvia Rivera växte upp med sin mormor efter att hennes far övergivit henne och modern tagit livet av sig när hon bara var tre år. Mormodern kastade ut Sylvia som elvaåring när hon upptäckte att hon sminkade sig. Efter det levde Sylvia som gatubarn prostituerad. Hon levde så till hon blev omhändertagen av ett lokalt drag queen-gäng som gav henne namnet Sylvia.

Hon blev tidigt aktivist för HBTQ-personer och när hon var 17 år var hon en av frontfigurerna bakom det som kommit att kallas Stonewallupproret. Stonewall Inn var en gaybar i New York. 1969 gjorde polisen en razzia, officiellt för att klubben skulle brutit mot alkohollagen, men det var inte första gången polisen trakasserade gayklubbar. Vi det här tillfället valde gästerna att slå tillbaka. Först med att kasta mynt mot poliserna och sedan flaskor.

Tillsammans med sin vän, transkvinnan Marsha P. Johnson, startade Rivera Gay Liberation Front och S.T.A.R. (Street Transvestite Action Revolutionaries). Även Johnsson hade levs som gatubarn och S.T.A.R. syftade till att ge en fristad på ett härbärge för hemlösa transungdomar.

1973 höll Sylvia Rivera ett berömt tal där hon anklagade gayrörelsen för att vara transfobisk och rasistisk. Hon pratade då också om ett tredje kön.

Sylvia Rivera slutade aldrig att kämpa för hemlösa trans- och queerpersoner. Hon kämpade även för fattiga människor generellt. Idag har hon fått en organisation uppkallad efter sig. Sylvia Rivera Law Project ger juridisk assistans till låginkomsttagare och icke-vita som är transgender och intersex.

2002 avled Sylvia Rivera, 50 år gammal, i levercancer.

Sylvia Rivera och jag

Jag har länge tänkt att läsa om Stonewallupproret och dök på det av en slump häromdagen. Jag bestämde mig då för att skriva om Sylvia Rivera för att uppmärksamma en transaktivist och feminist här på bloggen. Extra spännande att läsa om en aktivist som var med under Stonewallupproret eftersom jag förstått att det är så viktigt för transpersoner.

Celestial Bodies av Jokha Alharthi vinner Man Booker Prize

Man Booker Prize logo

Celestial Bodies

Jag är i sluttampen på min litterära jorden runt-resa. Ett stopp jag har kvar är Oman och den bok jag har tänkt läsa och köpt till min Kindle-app är Celestial Bodies av Jokha Alharthi. Jag visste inget mer om den än att den finns och att författarinnan kommer från Oman. Så döm om min förvåning när jag såg att den boken vunnit det internationella Man Booker Prize. Bookerpriset är ett brittiskt litteraturpris.

Jokha Alharthi är den första kvinnan från Oman som översatts till engelska och bara det är stort. Boken är översatt från arabiska av Marilyn Booth. Boken handlar om tre systrar och deras uppväxt i Oman efter kolonialismen. Det låter som en spännande bok och jag ser verkligen fram emot att läsa den! Men först var det ju recensionshögen 🙂

Efter en galen läsvår bildades en gedigen läshög

Mina senaste recensionex

Den här vintern och våren har ur lässynpunkt  varit helt galen för mig. Jag har nästan inte läst några nyutkomna böcker alls, utan har mer koncentrerat mig på nobelpristagare, gamla godingar från bibblans magasin och böcker från andra språkområden. Det var varit otroligt roligt och givande och det har påmint mig om att man faktiskt måste prioritera när det kommer till läsning. Och ibland är det gamla böcker som ska prioriteras.

Nu har jag tackat ja till några böcker och själv slängt ut lite förfrågningar. Dessutom har det kommit hem lite böcker som jag inte bett om, men som jag gärna vill läsa. Läshögen har nu blivit rätt stor och mina biblioteksböcker får samla lite damm på mitt nattygsbord. Nu ska jag ge mig i kast med de böcker du ser ovan. Jag har redan påbörjat Cannie Möllers Lifterskan.

Har du läst någon av dessa? Någon du tycker att jag borde läsa först (eller som nummer två då).

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov

Den som lever stilla

Förra året hade jag en utmaning att läsa mer böcker på andra språk än svenska och jag hittade då Leonora Christina Skov efter tips från en vän och danskofil. Jag läste Den, der lever stille i höstas och blev helt knockad! Det var en av förra årets absolut största läsupplevelser. Boken är utgiven på Politiken förlag och nu kommer den på svenska på den svenska motsvarigheten till Politiken, Polaris förlag. På svenska heter boken Den som lever stilla.

Leonora kommer ut som lesbisk och ingen står på hennes sida. Modern förskjuter henne, fadern tar moderns parti och mormodern anser att hon bör spela straight för att blidka sina föräldrar (men hon bryter inte med henne, utan blir Leonoras enda länk till familjen). Leonora får lov att helt stå på egna ben och boken är en berättelse om hur hon klarar det och slutligen bli en framgångsrik författare. Idag bor hon tillsammans med sin flickvän i en stor våning i Köpenhamn. Vägen dit var oerhört svår och det är helt ofattbart att Leonora är född 1976 och inte 1950, som man skulle kunna tro med tanke på mammans reaktion.

Det var en oerhört gripande uppväxtskildring och det är svårt att tänka sig så många värre saker än att ens mamma anklagar en för att ha varit för jobbig som barn och därmed blev utan syskon, samt för att ha givit en cancer som skulle vara en följd av att leva som öppet homosexuell.

Leonora Christina Skov skriver otroligt bra och alla ni som inte orkar läsa på danska kan jag varmt rekommendera den på svenska! Finns på Adlibris och Bokus.

Eurovision Song Contest 2019 – en bra låt och rätt land vann

Eurovision Song Contest 2019

Min analys av gårdagens Eurovision Song Contest var att en bra låt vann och kanske framförallt representerade den rätt land. Inte så att Nederländerna prompt borde vinna, men det är ett land med en historia av bra musik och de har också vunnit festivalen flera gånger. Dock senast 1975. Duncan Laurence låt Arcade var inte min främst favorit, men den var bra. Det var roligt att Nederländerna återigen står som segrare.

Jag älskar Eurovision och för mig är det viktigt att festivalen finns kvar och är intressant för så många som möjligt i hela Europa. Därför ser jag positivt på att ett land som Australien tillåts tävla. Det är inte Europa, men väl ett land som är stora inom musik och som skapar ett intresse för tävlingen. Jag tycker att det är tråkigt att Storbritannien inte bryr sig ett dugg, men samtidigt tacksam över att de är med. Det är också viktigt att segrarna kommer från olika länder och att det inte upplevs som att bara länder från en viss region vinner.

John Lundvik var bra igår. Jag tyckte att låten höll gentemot motståndet, men Sverige ska inte vinna jämt. Ok, det gör vi inte, men snart är vi förbi rekordlandet Irland som prenumererade på segrar på nittiotalet. Jag tyckte inte att Too late for love var så bra att jag sörjde att den inte vann. Det var för övrigt inte heller någon låt som stack ut i år, inte som text 2006 (Lordi, Finland), 2009 (Alexander Rybak, Norge), 2010 (Lena Meyer-Landrut, Tyskland), 2012 (Loreen, Sverige) och 2014 (Conchita Wurst, Österrike). I år var det flera bra låtar, men ingen självklar vinnare.

Jag tyckte att resultatet visade att både jury och telefonröstning behövs. Jurygrupper har fortfarande invanda självklara mönster och Cypern sätter en tolva på Grekland oavsett. Telefonröstningen har en tendens att leda till grannröstning och en viss favör för lite galna bidrag. I ett startfält med en självklar vinnare, såsom de exempel jag nämnde ovan, spelar det oftast inte någon roll. De vinner ändå. I ett startfält som gårdagen kände jag att båda delar behövdes. Jag är tacksam över att Norge inte vann och jag kan leva med att Sverige inte gjorde det heller.

(Just det, jag kanske borde säga något om Madonna. Det var sjukt stort, men tyvärr uteblev mina rysningar. Detta trots att hon sjöng en av de bästa låtarna som någonsin spelats in.)

Grattis Selma på treårsdagen och grattis oss som får ha dig här!

Nu börjar alldeles strax Eurovision Song Contest och jag ska få en fantastisk avslutning på en mycket fin dag. Min dotter Selma fyller tre år och jag har varit tvåbarnsförälder i tre hela år. Det är helt fantastiskt att denna underbara tjej varit hos oss så länge. Hon fyller vårt liv med glädje varje dag. Hon är så klok, så omtänksam, så envis och så full av gos och mys. Även om hon också driver mig till vansinne ibland är varje dag med henne en fantastisk dag.

Selma tre år öppnar paket

Hon var vaken långt innan vi bemödade oss komma in och ”väcka” henne, men jag tror att hon tyckte att det var värt väntan.

Boken Hemma! Selma blev glad över att boken som så mystiskt försvann återkom i form av en present (den förra var lånad på bibblan).

Selma fyller tre år

Det enda Selma önskade sig var ett paraply. Det fick hon. Här står hon under det och lägger upp kakor och godis av pärlor på ett kakfat. Kakorna har varit mitt och Hugos gemensamma projekt ett par veckor.

Selma fyller tre år

Vi fuskade och hade inte tre, utan bara ett ljus. Selma blåser ut ljuset med farbrors hjälp (fast det märkte hon inte).

Selma fyller tre år

De tre små gummorna är alla ett år äldre. Selmas jämngamla kusiner har redan firat sina treårsdagar.

Som sagt en mycket fin dag med mycket firande och mycket lek. Nu Eurovision för hela slanten i ett par timmar!

Recension: Alfredsson, Karin; Sista färjan från Ystad; 2019

Sista färjan från YstadJag gillar verkligen Karin Alfredsson och hennes böcker från andra länder. Sista färjan från Ystad skiljer sig ganska mycket från hennes tidigare böcker, men i och med den har hon återkommit till deckargenren. Jag lyssnade på boken på Storytel, uppläst av Katarina Ewerlöf.

En man och en kvinna tar sista färjan från Ystad och beger sig ner till kontinenten. De har gott om pengar, men vi förstår snabbt att de får pengarna av att lura folk genom olika bedrägerier. Det är allt från påhittade andrahandsuthyrningar och till att låtsas vara älskare och sedan tigga pengar genom att spela svårt sjuka eller ha problem med affärer. Deras offer är en professor i litteraturvetenskap på Stockholms universitet, en ensamstående mamma med drömmar om ett nytt liv, en äldre kvinna som beredd att sälja sin sommarstuga, en politiker som nyss upplevt homosexuell kärlek och en äldre man som upptäckt kärleken hos en yngre kvinna.

Det är ingen som blir mördad och allt är bara lite lagom hemskt. Trots det tycker jag att Sista färjan från Ystad håller som deckare. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig och funderade på hur det skulle sluta. Jag tror att den största behållningen var att den var så sannolik. Både offer och förövare agerade sannolikt. Bedragarna gjorde misstag och de drabbade hade svårt att prata om vad de varit med om på grund av skammen. Poliserna hade fullt sjå att få ihop ett åtal. Det kändes som om det skulle kunna gå till just så i verkligheten.

Sista färjan från Ystad var en perfekt bredvidläsning i lurarna. Älskar Karin Alfredssons deckare generellt för att hon alltid har ett feministiskt perspektiv och har en stor variation bland personligheter och kön. Den här boken är inget undantag.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går…