Jag vill ha tips på bokpyssel!

Bokligt julpyssel

Bokligt julpyssel i orm av änglar som jag förmodligen inte kommer att ge mig på.

Jag har köpt nya bokhyllor och fyllt upp på både längden och tvären, men trots enormt mycket mer plats så behöver vi göra oss av med böcker. Jag tänkte på det här med bokpyssel och den stundande julen. Nu vill jag verkligen understryka att böcker är en inredningsdetalj i sig. De är vackra för att de är böcker och inte för att de har fina omslag eller passar ihop med ljusstaken.

Att jag gillar böcker för sin egen skull betyder inte att jag inte gillar boktillbehör. Min vän och bokfluencerkollega Camilla gör vackra bokliga smycken med utdrag ur böcker och så duktig är inte jag, men tänkte att jag kanske skulle våga mig på julpyssel i form av julgranskulor eller annat. Jag är dock helt värdelös på pyssel så jag behöver riktigt basic instruktioner. Eller nej, nu ska jag inte förminska mig själv, men låt mig säga som så att sådana där memes med ”expectations” vs ”reality” brukar jag skratta mycket igenkännande åt.

Har du några tips? Vilka enkla grejer finns det för en icke fingerfärdig person som mig?

Recension: Baek, Heena; En fe på badhuset; 2012

En fe på badhusetEn fe på badhuset är den andra av den koreanska barnboksförfattaren och Almapristagaren Heena Baek (eller Baek Heena om man skriver efternamnet först) som har getts ut på svenska. Det är bokförlaget Trasten som ger ut Heena Baek på svenska. En fe på badhuset kom ut 2020 i Sverige.

En flicka följer med sin mamma till badhuset. inte det stora fina, utan det gamla och slitna på andra sidan gatan. Där gillar hon att bada i kallt vatten och i den kalla bassängen träffar hon en fe. Hon och fen badar så länge att flickan blir förkyld. Men fen kommer till henne på natten och när hon vaknar är hon frisk igen!

En fe på badhuset gjorde inte riktigt samma succé här hemma för min fyraåring som Molnbullar. Den här boken är tecknad med människorna som lerfigurer och det tyckte Selma var ganska så läskigt. Bilden på flickan i sägen med snor ur näsan, tyckte även mamman var något läskig. Ändå tyckte jag mycket om de naturtrogna kropparna (långt ifrån trådsmala och med naturliga veck här och där). Utsidan där flickan och fen är under vattnet och flickan har uppblåsta kinder är helt underbar!

Innehållet är drömsk och kanske aningens svårt att hänga med i, men jag tror att boken tjänar på flera genomläsningar, precis så som det brukar bli när man ska läsa för sina små. Jag hoppas därför att vi kan ta fram boken igen så att det blir en lika stor favorit som Molnbullarna. Jag har även köpt Magiska godiskulor så det finns mer av Heena Baek att upptäcka och älska här hemma!

En fe på badhuset

Omslaget i färg.

En fe på badhuset

Fin bild där fen dricker yoghurt som hon fått av flickan.

 

Recension: Öhrn, Angelica; För lagets bästa; 2020

För lagets bästaAngelica Öhrn har skrivit barnböcker om hästar, men nu har hon kommit ut med en ny bok om fotboll, För lagets bästa. Det ligger mig något närmare om hjärtat än hästböcker, så jag såg fram emot boken. Jag och Angelica känner varandra och Angelica har flera gånger försökt peppa mig i mitt skrivande.  För lagets bästa har getts ut på Ordalaget bokförlag.

Adam och Ilyas spelar i samma fotbollslag, men de tycker inte om varandra. Adam är stjärnan som helst spelar solo och Ilyas är killen som inte är så bra och bara spelar för sin pappas skull. Ganska snabbt förstår vi att Roslundens BK är byggt på en mobbingkultur som Adams pappa varit en del av. Framför allt är Rasmus pappa Robert, som tidigare varit tränare, skyldig till det mesta.

Nu är Adams pappa sjukskriven för utmattningssyndrom och familjen har fått det tufft ekonomiskt. Robert har slutat som tränare. Så en dag får laget en ny tränare, Pernilla, som har spelat i landslaget och varit med i OS. De tuffa killarna hoppas på att hon bara ska se till dem. Ilyas tror att det som varit jobbigt med Robert som tränare ska bli värre, men samtidigt verkar hon så snäll.

För lagets bästa är en bok om pojkar och vänskap pojkar emellan. Det handlar om längtan efter att få vara sig själv och inte behöva prestera för någon annan. Jag tyckte att det var fint skildrat. En annan viktig del av boken är gruppdynamik och hur den kan ändras när något förändras, i detta fall att de får en ny tränare. Dessutom är det en feministisk vinkel inte bara i att pojkarna ska vara snälla, utan också i två vuxna som går mot könsnormen.

Att tränaren Pernilla är kvinna är det ingen, inte ens någon vuxen, som har synpunkter på (även om Robert har synpunkter på mycket annat i hennes ledarstil) och att det är Adams pappa och inte mamma som är sjukskriven är även det okommenterat. Bra när det är alternativa roller och att det inte görs en grej av det, tycker jag. Boken skulle lika gärna haft fokus på att pojklaget fick en kvinnlig tränare. Jag är glad över att den inte gör det.

Sedan gissar jag att Angelica skrivit in sig själv i boken som pappan som är intresserad av fotbollsträningarna för att han skriver barnböcker om fotboll. Sådant är alltid lika roligt att upptäcka, även om det var rätt så uppenbart här.

För lagets bästa är för 9-12-åringar och tyvärr har jag inte kunnat läsa den för min nioåring. Han vill absolut inte läsa om något som har med fotboll att göra. Jag läste den således tyst för mig själv och det går ju bra det också. Jag tyckte om den och tror att min son skulle göra det också, om han bara tänkte bort fotbollen.

Grattis alla som fått Augustprisnomineringar!

Augustpriset

20 pga att jag har skräck för tegelstenar och Familjen av Johanna Bäckström Lerneby skulle jag lyssnat på, men den fick stryka på foten för någon feelgood eller deckare som jag kände för just då.

Förutom de två nämnda böckerna är det i kategorin facklitteratur som jag ser titlar som jag har tänkt att jag ska läsa. Sverigevänner av Arash Sanari har jag varit sugen på, likaså Herrarna satte oss dit av Elin Anna Labba.

Jag förvånades faktiskt över att inte Klubben av Matilda Gustavsson var nominerad. Det är ett journalistiskt mästerverk som absolut borde fått plats i kategorin årets fackbok. Jag tänkte till och med att den skulle ha chans att vinna, men finns nu inte ens med.

Förra året var jag på Augustprisgalan som min vän Birgitta Ohlssons +1. Det var roligt och jag tänkte att jag kanske skulle försöka bli ambassadör för priset i år, men det har helt fallit bort och jag får kanske konstatera att det nog inte är min grej. Att gå på galan hade dock varit trevligt, mend en blir väl digital i år som allt annat. Roligt att se att en annan vän, Eva Wilsson som är formgivare, fått två böcker nominerade. Förra året vann hon två pris.

Jag bjuder på två bilder från förra årets gala. När jag ser dem vill jag bara skrika: JAG VILL MINGLA IGEN SNART!

Augustprisgalan

Jag och Birgitta Ohlsson är festklädda och minglar friskt. November 2019.

Eva Wilsson var delaktig i två Augustpris

Eva Wilsson hade formgivit två böcker som fick Augustpriset. I år har hon två böcker nominerade. November 2019.

 

#Shelfie: Ny bokhylla till vardagsrummet

Shelfie - ny bokhylla i vardagsrummet

Bild på den nya bokhyllan i kvällsmood.

Vi har köpt en ny bokhylla till vardagsrummet. Vi har biblioteket utspritt på två rum och en hall på nedervåningen men kände att de borde finnas böcker i ett vardagsrum oavsett om böckerna får plats någon annanstans eller inte. Vi fyndande (eller kanske snarare förköpte oss, men men) en låg hylla på auktion som smälter in så väl i hemmet att stora barnet inte ens la märke till den.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag har valt fina utgåvor till den nya hyllan. Eftersom hyllan så att säga inte behövs i mitt hem, mer än att den passar där så, har jag inte en hög med böcker som behöver en plats. Vi tänkte att hyllan ska spegla oss med lite konst, lite biografier, noveller och språk. Sedan har vi placerat några kokböcker här (köket är på andra sidan) och våra fotoalbum (de vita böckerna som sticker ut). Vad ska vi mer ha här?

Jag är lite emot att bära upp ”caféböcker” (se inlägget jag gjorde igår). Jag valde ut några konstböcker vi köpt på museum runt om i världen, men tänkte hålla mig till storleken och inte ha liggande folianter i den här hyllan.

Sedan jag började skriva det här inlägget har jag sovit och det är ny dag. Självklart ska den feministiska kanonen stå i hyllan! Att inte det var självklart från början är en gåta. Sagt och gjort. Alla 50 böcker i olika utgåvor är uppburna och insatta i den nya hyllan. Dessutom har jag kompletterat med några kokböcker. Visst blev det fint!?!

Shelfie - ny bokhylla i vardagsrummet

Den nya hyllan med den feministiska kanonen.

Hittat i hyllan: People I know av Inta Ruka

People I know

Idag tänkte jag skriva om ett fynd från en av mina bokhyllor som är en otroligt vacker bok av en fotokonstnär, Inta Ruka. People I know är bilder på personer i Riga och på den lettiska landsbygden från 80-talet och framåt. Det är så vackert, även om många bilder skildrar fattigdom. Bilderna är tagna med otrolig kärlek och respekt för motiven. Inta Ruka har ställt ut med flera av dessa bilder på Fotografiska i Stockholm.

När vi skulle sälja vår lägenhet valde stajlisten ut just Inta Rukas bok att dekorera bilderna med. Jag fick då lära mig att den typen av böcker kallas caféböcker. Det är böcker som ser fina och exklusiva ut och som gärna får ligga framme, utan att någon någonsin bläddrar i den. Vi jobbar inte riktigt så i det här hemmet, så när det var dags att fylla den en ny bokhylla i vardagsrummet, tänkte jag direkt att de stora konstböckerna får stå kvar där de står.

Det är möjlighet att jag ångrar mig, för Inta Rukas bok är så otroligt fin. Ni kan se några uppslag från boken nedan:

People I know People I know People I know

Recension: Daré, Abi; Flickan som fick en röst; 2020

Flickan som fick en röstAbi Daré är en nigeriansk författare som bor i Storbritannien. Flickan som fick en röst är hennes debutbok och den har i år givits ut på svenska av Piratförlaget. Jag upptäckte att jag redan tänkt att läsa den eftersom den fanns i min digitala bokhylla på Kindle på engelska. Nu valde jag att läsa den på svenska, eftersom det är lättast. Flickan som fick en röst är nästa bok i världsbokcirkeln.

Adunni växer upp på landsbygden i Nigeria. Hennes mamma lär henne att hon måste skaffa en utbildning. Det är enda sättet att komma från fattigdomen. Men det blir ingen utbildning, för mamman dör och pappan säljer henne som tredje fru till en mycket äldre man. Hon får ett tillfälle att fly och gör det. Då fångas hon upp av en person som fixar jobb åt henne i Lagos som hembiträde. Det blir dock inget jobb, utan mer slavarbete då all lön går till mellanhanden och hon inte får tillräckligt med mat. Hennes vassa tunga håller på att sätta käppar i hjulen för Adunni, men allt förändras när hon lär känna grannen Tia. Hennes kollega Kofi uppmuntrar henne att söka ett stipendium så hon kan gå i skolan och Tia vill hjälpa henne.

Flickan som fick en röst handlar mycket om språk. Boken är skriven på bruten engelska (som då översatts till svenska), som blir bättre ju längre in i boken vi kommer. Det handlar också om att ha ett språk, en röst och om att få använda den. Adunni använder sin röst, men hon får alltid skit för det. Hon blir slagen när hon pratar för mycket, men hon finner en väg ut genom att använda sin röst. Här vil jag ge en eloge till översättaren Erik MacQueen som gjort det mycket bra.

Flickan som fick en röst är en fantastiskt fin debutroman som ger oss en inblick i hur det kan gå för många fattiga flickor i Nigeria och att slavhandeln inom landet är ett utbrett problem.  Det är en oerhört gripande bok, utan att man som läsare hinner tappa hoppet helt. Boken är ganska ljus trots alla hemska händelser och det beror mycket på Adunnis naiva, men ändå skärpta sätt att förhållande till världen. Hon ger aldrig upp, trots att omständigheterna för en utomstående ser oerhört hopplösa ut. Flickan som fick en röst är den bästa bok jag läst i år.

Recension: Edgren Aldén, Rebecka; Deadline; 2020

DeadlineRebecka Edgren Aldéns deckare Deadline släpptes som ljudbok i måndags och samma dag började jag lyssna på den på en powerwalk i omgivningarna här i Eknäs. Vem möter jag inte då om inte författaren i egen hög person ute med sin hund? När ni läser får ni ha i bakhuvudet att Edgren Adlén är en författare jag småpratar lite med när jag träffar henne. Deadline är utgiven på Norstedts och Sofia Berntsson har läst in den.

Anna har fått ett erbjudande hon inte kan tacka nej till. Hon ska bli andreredaktör och ansvarig utgivare till en av Sveriges största modetidningar, Suzanna. Chefredaktör är Diana Gray, en känd träningsinfluencer med ett förflutet som dokusåpakändis. Vi vet redan att Diana blir mördad. Till en början blir Anna helt tagen av sin nya kollega, men ganska snart börjar problemen. Diana kan inte skilja på privat och arbete och hon vill att precis alla ska spela efter hennes pipa. Vid tiden för mordet är Anna rejält trött på divan Diana. Samtidigt har de båda en kollega som wallraffar och verkar ha kommit något riktigt stort på spåren. Vem mördade Diana och varför?

Som vanligt är Rebecka Edgren Aldéns deckare inte fokus på polisarbete och att få fast mördaren, utan hon fokuserar på personerna och vad som ledde frma till mordet. I Deadline får vi följa en tidningsredaktion och det är tydligt att författaren har stor koll på hur en sådan fungerar. Det är ett spännande tema med en 40+are som ska samsas med en influencer och allt det nya som kommit med sociala medier. Samtidigt som Anna inte är lastgammal är hon inte heller tillräckligt ung för att tycka att influencers är en naturlig del av samhället. Här finns en viss igenkänning då jag och Anna är ungefär jämngamla.

Det blev kanske lite väl blodigt och våldsamt för min smak, men det var helt överkomligt då fokuset i Deadline , precis som i Edgren Aldéns tidigare böcker, mer är på människorna än på själva morden. Jag tyckte att tidningsredaktionen och livet som kvinna i karriären som 40+are var väl skildrat och konflikterna kändes äkta och sannolika. I dagens digitaliserade samhälle är det svårt att skriva traditionella deckare och författare behöver vara lite påhittigare och fokusera på andra saker än själva sökandet efter en mördare. Jag tycker att Rebecka Edgren Aldén gör det mycket bra!

Månadens feminist: Ruth Bader Ginsburg

Ruth Bader Ginsburg

Kort fakta

  • Född 1933 i New York, död 2020 i Washington DC.
  • Domare i USA:s högsta domstol 1993-2020.
  • Den första judiska kvinnan i USA:s högsta domstol.

Ruth Bader Ginsburgs feministiska gärning

Ruth Bader Ginsburg föddes i New York och förlorade sin mamma innan hon hann gå ut highschool. Innan hon föddes hade hon förlorat en syster. Hon gifte sig och fick barn före hon började studera juridik och när hon väl började var hon en av få kvinnor i sin klass. 1959 tog hon examen från Columbia University efter att också ha studerat vid Harvard. Hon var en av klassens bästa studenter.

Det var inte helt lätt att få anställning som jurist när man var kvinna 1960. Hon blev bland annat nekad en tjänst som hos Felix Frankfurter i USA:s högsta domstol för att hon hade fel kön. Dessa trots goda vitsord från Harvard.

Istället fortsatte hon på Columbia och lärde sig svenska för att kunna studera rättegångspraxis i civilprocesser i Frankrike, Italien och Sverige tillsammans med Anders Bruzelius. De gav ut en bok i ämnet för en amerikansk publik. Bruzelius dotter, Karin M Bruzelius ska ha sagt om Ruth Bader Ginsburg: ”by getting close to my family, Ruth realized that one could live in a completely different way, that women could have a different lifestyle and legal position than what they had in the United States.” Karin blev senare själv domare i Norges högsta domstol.

På Columbia University kom Ginsburg kontakt med frågor som sexism och kvinnors rättigheter. Hon va ren stor förkämpe för kvinnors rätt till abort. När hon jobbade på Rutgers University upptäckte hon att hennes manliga kollegor tjänade mer än vad hon gjorde. Hon valde då att hänvisa till lagen om lika lön, men förlorade. På Columbia skrev hon en bok om könsdiskriminering och levde som hon lärde. Hon kämpade hela tiden för att kvinnliga medarbetare skulle få samma fördelar som sina manliga kollegor.

När hon arbetade för American Civil Liberties Union jobbade hon med könsdiskrimineringsmål och föredrog sju stycken inför USA:s högsta domstol. Hon vann sex av målen. 1980 blev hon nominerad av president Carter och sedan invald av senaten till  U.S. Court of Appeals i DC.

1993 blev hon nominerad av Bill Clinton till USA:s högsta domstol. Hon blev invald och har där fortsatt att försvara kvinnors rättigheter. Om abort har hon sagt att staten inte ska lägga sig i en kvinnas val om hon ska behålla sitt barn eller inte. Hon kämpade inte bara för kvinnors rättigheter. Hon drev också rättigheter för HBTQ-personer, funktionshindrade och papperslösa.

Ruth Bader Ginsburg ville hålla sig vid liv under Donald Trumps mandatperiod, Hon hade en personlig tränare och höll sig i god form. Hon skulle falla på målsnöret och dem som sett bilderna från hennes begravning kan se hennes personliga tränare gå fram till kistan och göra armhävningar.

Ruth Bader Ginsburg och jag

I en värld där Donald Trump vinner val är sådana som Ruth Bader Ginsburg en viktig motvikt. Det har varit med spänning och fasa jag följt hennes kamp om att överleva Trumps första mandatperiod. Det var så hemskt att hon skulle falla så på målsnöret. Vi behöver fler som hon och framförallt är vi många som har henne att tacka för så mycket. Vila i frid, Ruth Bader Ginsburg. Nu ska jag ta och se dokumentären om henne!

Ingrid Carlberg och Steve Sem-Sandberg nya i Svenska Akademien

Svenska Akademien

Idag vill jag gratulera Ingrid Carlberg och Steve Sem-Sandberg för nya platser i Svenska Akademien. Sakta med säkert fylls platserna i Akademien med nya personer och det känns som att det kan bli bra det här, på lite sikt. Jag har varken läst Ingrid Carlberg eller Steve Sem-Sandberg, men har en roman i hyllan av Sem-Sandberg som handlar om Ulrike Meinhof. Den måste ha inhandlats under en annan besatthetsvåg. Jag läste den aldrig då, men det kanske är dags för det nu.

Ingrid Carlberg är mest känd för sin biografi över Raul Wallenberg. Hon fick Augustpriset för ”Det står ett rum här och väntar på dig …”: berättelsen om Raoul Wallenberg 2012. Enligt Wikipedia har hon undersökande och berättande reportage som specialitet. Hon efterträder Göran Malmqvist på stol 5

Steve Sem-Sandberg är mest känd för sin bok De fattiga i Łódź och, enligt Wikipedia, även Therese, som är den boken jag har och som handlar om Ulrike Meinhof. Therese från 1996 hänger löst hop med två andra romaner, Allt förgängligt är bara en bild (1999) och Ravensbrück (2003). Sem-Sandberg har fått Augustpriset och andra framstående priser. Han efterträder Kristina Lugn på plats 14.