feb 16

Bokbloggsjerka v 7 – Böcker om läsning

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Det finns en uppsjö av böcker om skrivande men kan du tipsa om en bok om läsande?

Kort svar: Faktiskt inte. Men det är ju för tråkigt såklart så jag ska sväva ut lite. Joanna Russ har skrivit en mycket intressant bok om hur kvinnor förr skrev böcker som skördade stor framgång, men blev förlöjligade av recensenter. Det handlar ju lite om hur vi läser olika typer av böcker. Boken heter How to suppress women’s writing.

Hur kommer det sig att systrarna Brontë, Jane Austen och Virginia Woolf har skrivit så fantastiska böcker? Antingen skriver de om ämnen som inte är tillräckligt viktiga eller så är det en eventuell äkta make som är den egentliga författaren. Så har recensionerna av dessa kvinnors skrivande sett ut genom åren och kvinnor har på så sätt hållits borta från litteraturkanon och andra litterära finrum.

Ok, egentligen är väl detta också skrivande. Men jag var ju tvungen att skriva någonting och den här boken är fantastiskt bra!

 

feb 15

Ganetz, Hillevi, Gavanas, Anna, Huss, Hasse & Werner, Ann; Rundgång; 2009

RundgångRundgång är titeln på en bok om musikkultur och genus. Den är skriven av fyra forskare och innehåller fyra essäer. Den första handlar om ungdomar och vilken typ av musik som är för tjejer och vilken som är för killar (Werner). Den andra bygger på intervjuer med kvinnliga DJ:s (Gavanas). Den tredje är en studie av realityserien Fame Factory och hur könen skildras där (Ganetz). Den fjärde är en studie över mainstreammusik och kritiker vs konsumenter (Huss).

De två första essäerna var intressanta, men det var de två sista som jag fastnade mest för. Jag har aldrig sett Fame Factory, men väl Idol i många år. Hillevi Ganetz har studerat en säsong av Fame Factory och hur män respektive kvinna skildrats i programmet. Exempelvis så görs det en stor grej av att en man gråter i ett program, medan tjejerna gråter så gott som alltid. Latinotjejer ses alltid som sexiga och exotiska, medan utländska killar inte råkar ut för samma sak. I mainsteamkapitlet av Hasse Huss kom författaren fram till att kvinnor drabbas hårdare av kritikernas sågningar. Det finns även en dimension där homosexuella män räknas till den mer töntiga schlagermusiken och heterosexuella till de coolare musikstilarna.

Den var en mycket spännande bok för den som är intresserad av musik och genus. Alla dem som undrar om feminismen verkligen behövs kan läsa den här välskrivna boken och förhoppningsvis se att trots att vi kommit långt, finns det ändå m mycket kvar att göra.

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 14

Alla hjärtans dag idag och 9 år sedan jag träffade min man

allahjärtansdag

 

Jag ska inte bli sentimental idag, utan bara delge er en bild från vår alla hjärtans dag-middag när vi firade tre år 2007. Vi åt buffé på Hotel Rex i Saigon och det är definitivt bland det bästa jag ätit i hela mitt liv. De hade en hel båt full med is och på den sashimi och sushi. Jag kan drömma om den båten fortfarande. Ikväll ska vi äta en betydligt dyrare middag, men frågan är om den slår kvällen i Saigon.

(För er som tycker att jag har en otroligt ful tröja på mig så kan jag säga att jag hade bara ett linne med bar rygg, det blev kallt och den här tröjan var den enda de sålde som inte hade Ho Chi Minh eller gula stjärnor på sig.)

 

feb 13

Mihkelson, Ene; Sodomiten; 1996

Estland berättarDet finns inte så mycket estnisk kvinnolitteratur är översatt till svenska, även om det finns något mer från Estland än från Lettland och Litauen. Bokförlaget Tranan som ger ut böcker från hela världen har gett ut en novellsamling av ett antal estniska författare, Estland berättar: Hur man dödar minnet. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

Sodomiten är en relativt kort novell om en ung kvinna som precis studerat färdigt och drömmer om ett fritt Estland. När protesterna slås ned i Tjeckoslovakien drar hon sig till minnes något hon var med om som barn. Hon fick se en pojke våldföra sig på en ko. En tid efter det föds en kalv med människohänder. Kalvens far var Stalin.

Oerhört symbolisk och hatet mot ockupationsmakten är tydlig. Mihkelson tillhör den grupp författare i Estland födda före Stalins död som skriver mycket om tiden före frigörelsen. Den här novellen är en typisk sådan som jag tror att man behöver lite mer förkunskaper om estnisk historia och litteraturhistoria får att få behållning av.

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 13

Klassikerutmaning – Samuel Beckett

Lyran har utmanat andra läsare att läsa klassiker. Jag recenserar ju inte allt jag läser, men eftersom jag sagt att jag ska vara med så vill jag härmed berätta att jag har läst den irländska nobelpristagare Samuel Becketts pjäs I väntan på Godot. Jag var inte jätteimponerad, men jag tror att jag skulle tycka bättre om den om jag fick se den och inte läsa den. Vad den egentligen handlar om är väl inte helt klart, men två killar väntar på en tredje som aldrig kommer. Flyktingar som behöver hjälp? Jag vill inte ge mig på att tolka pjäsen, utan säger bara att jag gärna ser den någon gång och hoppas på att jag tycker bättre om den då.

feb 12

Tematrio v 7 – Överraskningar

Denna vecka kom en rolig uppmaning från Lyran, nämligen att lista tre böcker som inte motsvarat förväntningarna. Här kommer mina tre, sinsemellan helt olika, böcker.

1. Ode till en skjuten räv av Helga Nõu: Övernaturliga inslag? Nej tack, inte för mig! Men jag läste den här boken trots det, bara för att jag ville lära mig mer om estnisk litteratur. Den var jättebra! Rekommenderas.

2. Till försvar för kvinnans rättigheter av Mary Wollstonecraft: Feministisk klassiker i alla ära, men 1700-talsböcker hade jag nog förväntat mig lite mindre av. De har ju en tendens att vara på ett träigt språk och lite svårlästa. Så inte denna! Jag blev positivt överraskad och skrattade högt flera gånger och det hade jag verkligen inte förväntat mig!

3. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij: Det skulle bli en lång transportsträcka till den klassikern var utläst. Döm om min förvåning när jag knappt kunde slita mig ifrån den! Den var inte alls tråkig, utan bara bra och spännande. Dessutom med en feministisk vinkel, minsann.

feb 11

Toomet, Tiia; Sommar i fäderneslandet; 1997

Estland berättarDet finns inte så mycket estnisk kvinnolitteratur är översatt till svenska, även om det finns något mer från Estland än från Lettland och Litauen. Bokförlaget Tranan som ger ut böcker från hela världen har gett ut en novellsamling av ett antal estniska författare, Estland berättar: Hur man dödar minnet. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

Sommar i fäderneslandet är tämligen lång för att vara novell, över 50 sidor. Den utspelar sig den varma sommaren 1988 och blickar framåt vad som komma skall. En kvinna bor med sin familj i Tartu, men kommer från Tallinn där hennes föräldrar bor. Hennes far blir sjuk i cancer och har inte långt kvar. Det är både en berättelse om hur en enskild människa tar beskedet om att hennes far ska gå bort och samtidigt är det en skildring av en viktig del av den estniska historien. Frigörelsen från Sovjetunionen är ytterst central i novellen.

Vill man få ett kvinnoperspektiv på Estland, dess historia och den nya tiden efter 1991, så får man det i den här novellen. Enligt Jan Kaus som skrivit förordet tillhör Tiia Toomet en generation författare, födda före Stalins död, som skriver mycket om Sovjetunionen och tiden runt självständigheten. Det var en novell jag tyckte mycket om. Skulle gärna läsa mer om och av henne, men tror inte att det finns så mycket mer översatt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 10

Vilka är de där antifeministerna?

De senaste dagarna har vi pratat om näthatare och att många riktar sig mot kvinnor och feminister i synnerhet. Nu är allt inte hat och ska inte benämnas så heller, men jag och andra har erfarenheter av att kommentarsfältet stundtals kryllar av antifeminister som hånfullt och med aggressiv retorik försöker visa att vi har fel.

Min man, Andreas Ericson, skrev häromdagen på Twitter om män som känner en maktlöshet för att de upplever att de blivit snuvade på något som liksom ingick i att vara man: ”män som tror sig ha fått löfte om välstånd, trygghet men också närhet och bekräftelse. och makt. men ngt sådant löfte fanns såklart aldrig.” Och även den svagaste har en plats, just för att han är man. (Läs alla tweeten här.)

Jag ska återkomma till den analysen, men först vill jag försöka ringa in vad det är som skrivs bland mina kommentarer, på familjeliv, på Pär Ströms blogg och på Twitter och Facebook. Jag sammanfattar poänger som antifeminister vill göra. Givetvis tycker inte alla allting, men de flesta skriver nog under på följande:

  • Det finns en biologisk skillnad mellan män och kvinnor som gör att kvinnor tar ut mer föräldraledighet och blir sjuksyrror etc.
  • Att behandla alla barn lika på förskolan är lika med att göra övergrepp mot naturen.
  • Män är fysisk överlägsna kvinnor och detta viktigt. Kvinnor som utövar sport gör det inte på riktigt, eftersom de har handikapp i form av lättare regler och därför är kvinnor också per automatisk tråkigare att titta på. Annan förminskning av kvinnliga idrottsutövare är förslag om att kvinnor borde spela fotboll på halva planen.
  • Kvinnor har glidit på en räkmacka genom historien. Vi har sluppit jobba, kriga och ha försörjningsansvar. Samma räkmacka glider just nu de arabiska kvinnorna på. De sitter inne och gömmer sig medan männen står för frigörelsen på gatorna.
  • Svenska kvinnor fick rösträtt före männen. Män har alltid haft olika restriktioner gällande rösträtten och krav på värnplikt var en. Den avskaffades 1923 och som bekant fick kvinnorna rösta ”utan att behöva göra ett skit” redan 1921.
  • Svensk media är feministisk vinklad. Exempelvis visar vi bilder på arabiska kvinnor som är ute på gatorna när den bilden är falsk. De sitter ju inne på rumpan och låter männen göra grovjobbet.
  • Det finns ett utbrett manshat bland journalister som skriver i de mest populära tidningarna och som syns ofta i TV. All diskussion om män som våldtar och män som hatar på nätet handlar om alla män och alla män bör därför ta åt sig och bli aggressiva tillbaka.
  • All ondska kommer från SCUM-manifestet.
  • Alla tjejer får ligga.

Om vi nu tittar på ovanstående åsikter så är Andreas analys rätt så mitt i prick. Har man uppfattningen om att ha blivit lovad en plats i samhället och sedan blivit snuvad på den måste det sticka oerhört i ögonen om kvinnor skriver spaltmeter om att kvinnor är förfördelade i samhället. Om man har gjort sin värnplikt, alltid jobbat hårt, men ändå blivit lämnad av frun och förlorat vårdnaden om barnen kan det nog kännas svårt att identifiera sig med den maktfullkomlige mannen. När man själv känner sig misslyckad, och det kanske är kvinnors fel, är det svårt att ställa upp på analysen om kvinnans underordning. Detta var Andrea Edwards också inne på i Uppdrag Granskning.

Det som egentligen är mest tråkigt är många av dessa män skulle tjäna på feminismen. Vidare könsroller skulle de flesta må bra av då få personer passar in i den stereotypa mallen. Mer tid med sina barn betyder förmodligen större chans till delad vårdnad vid skilsmässa. Frivillig värnplikt och lika regler för män och kvinnor vid mönstring ger delat ansvar för Sveriges försvar de som inte vill kriga slipper. Och så det sociala samspelet. Självständiga kvinnor är svårare att ragga på. Med det gamla systemet i bakhuvudet köper mannen drinkar, choklad, mat och blommor. Kvinnan tackar och tar emot och väljer sedan en annan. Kvar står en snopen man, pank och fortfarande singel. Läs texten till Vill du ligga med mig då? så förstår du vad jag menar. Med mer feminism på krogen skulle det bli billigare för många män och de skulle kunna vara sig själva i större utsträckning. Och kanske skulle de få ligga mer.

feb 10

Lindeberg, Minna & Bondestam, Linda; Lo fridlyst; 2009

Lo fridlystI Svenska kvinnoförbundet i Helsingfors lokalavdelning Sörnäs har man haft ett projekt att dela ut genusmedveten barnlitteratur till stadens svenskspråkiga förskolor. De två böckerna som var inhemska (och inte kom från Sverige) var Sagan om prinsessan Bulleribång och den här. Jag bestämde mig för att ge min son båda i julklapp.

Lo fridlyst är en fabel i förskolemiljö där varje barn har fått bli ett djur. Lo är en vildkatt som alla är rädda för. Det kommer så småningom fram att Lo är ensam och inte vet hur man närmar sig andra barn.

Jag vet inte riktigt om jag förstod den här boken. Det var en bok om känslor och att ha svårt att uttrycka dem, men jag tyckte mest att den var konstig. Det kändes som att det borde vara en bok på rim eller med en särskild rytm i språket för att det skulle funka (jag liksom förväntade mig det när jag läste), men utan det förstod jag den inte alls. Det finns vackra formuleringar och fina beskrivningar (”Men plötsligt kan Lo höra hur Edvins hjärta bankar som en babyhammare av tyg.”), men det räckte inte för mig. Det återstår att se vad Hugo kommer att tycka om den om något år.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD

feb 09

Gordimer, Nadine; Amnesti; 1991

Nadine GordimerNovellen Amnesti är från samlingen Nobeller, noveller av nobelpristagare.

En kvinna väntar på en man. Han samlar ihop pengar för att de ska kunna gifta sig. Men istället för att gifta sig ger han sig ut i kampen för svartas rättigheter. Han kommer i fängelse. Hans dotter föds och får inte träffa sin far förrän hon är fem år. Men när han kommer ut har han viktigare saker för sig än att gifta sig och vara med sin familj. Allt för kampen. Ett nytt barn är på väg och kvinnan tänker att barnen en dag i alla fall kommer att vara stolta över sin far.

En fantastisk novell om en kvinna som inte kan konkurrera med politiken. Fenomenet är vanligt och har väl funnits i alla tider och alla samhällen. Hon vill att han ska finnas för henne, men vem är hon att tycka att hon är viktigare än frihetskampen? Det finns nog många kvinnor som känner igen sig den här novellen.