feb 10

Vilka är de där antifeministerna?

De senaste dagarna har vi pratat om näthatare och att många riktar sig mot kvinnor och feminister i synnerhet. Nu är allt inte hat och ska inte benämnas så heller, men jag och andra har erfarenheter av att kommentarsfältet stundtals kryllar av antifeminister som hånfullt och med aggressiv retorik försöker visa att vi har fel.

Min man, Andreas Ericson, skrev häromdagen på Twitter om män som känner en maktlöshet för att de upplever att de blivit snuvade på något som liksom ingick i att vara man: ”män som tror sig ha fått löfte om välstånd, trygghet men också närhet och bekräftelse. och makt. men ngt sådant löfte fanns såklart aldrig.” Och även den svagaste har en plats, just för att han är man. (Läs alla tweeten här.)

Jag ska återkomma till den analysen, men först vill jag försöka ringa in vad det är som skrivs bland mina kommentarer, på familjeliv, på Pär Ströms blogg och på Twitter och Facebook. Jag sammanfattar poänger som antifeminister vill göra. Givetvis tycker inte alla allting, men de flesta skriver nog under på följande:

  • Det finns en biologisk skillnad mellan män och kvinnor som gör att kvinnor tar ut mer föräldraledighet och blir sjuksyrror etc.
  • Att behandla alla barn lika på förskolan är lika med att göra övergrepp mot naturen.
  • Män är fysisk överlägsna kvinnor och detta viktigt. Kvinnor som utövar sport gör det inte på riktigt, eftersom de har handikapp i form av lättare regler och därför är kvinnor också per automatisk tråkigare att titta på. Annan förminskning av kvinnliga idrottsutövare är förslag om att kvinnor borde spela fotboll på halva planen.
  • Kvinnor har glidit på en räkmacka genom historien. Vi har sluppit jobba, kriga och ha försörjningsansvar. Samma räkmacka glider just nu de arabiska kvinnorna på. De sitter inne och gömmer sig medan männen står för frigörelsen på gatorna.
  • Svenska kvinnor fick rösträtt före männen. Män har alltid haft olika restriktioner gällande rösträtten och krav på värnplikt var en. Den avskaffades 1923 och som bekant fick kvinnorna rösta ”utan att behöva göra ett skit” redan 1921.
  • Svensk media är feministisk vinklad. Exempelvis visar vi bilder på arabiska kvinnor som är ute på gatorna när den bilden är falsk. De sitter ju inne på rumpan och låter männen göra grovjobbet.
  • Det finns ett utbrett manshat bland journalister som skriver i de mest populära tidningarna och som syns ofta i TV. All diskussion om män som våldtar och män som hatar på nätet handlar om alla män och alla män bör därför ta åt sig och bli aggressiva tillbaka.
  • All ondska kommer från SCUM-manifestet.
  • Alla tjejer får ligga.

Om vi nu tittar på ovanstående åsikter så är Andreas analys rätt så mitt i prick. Har man uppfattningen om att ha blivit lovad en plats i samhället och sedan blivit snuvad på den måste det sticka oerhört i ögonen om kvinnor skriver spaltmeter om att kvinnor är förfördelade i samhället. Om man har gjort sin värnplikt, alltid jobbat hårt, men ändå blivit lämnad av frun och förlorat vårdnaden om barnen kan det nog kännas svårt att identifiera sig med den maktfullkomlige mannen. När man själv känner sig misslyckad, och det kanske är kvinnors fel, är det svårt att ställa upp på analysen om kvinnans underordning. Detta var Andrea Edwards också inne på i Uppdrag Granskning.

Det som egentligen är mest tråkigt är många av dessa män skulle tjäna på feminismen. Vidare könsroller skulle de flesta må bra av då få personer passar in i den stereotypa mallen. Mer tid med sina barn betyder förmodligen större chans till delad vårdnad vid skilsmässa. Frivillig värnplikt och lika regler för män och kvinnor vid mönstring ger delat ansvar för Sveriges försvar de som inte vill kriga slipper. Och så det sociala samspelet. Självständiga kvinnor är svårare att ragga på. Med det gamla systemet i bakhuvudet köper mannen drinkar, choklad, mat och blommor. Kvinnan tackar och tar emot och väljer sedan en annan. Kvar står en snopen man, pank och fortfarande singel. Läs texten till Vill du ligga med mig då? så förstår du vad jag menar. Med mer feminism på krogen skulle det bli billigare för många män och de skulle kunna vara sig själva i större utsträckning. Och kanske skulle de få ligga mer.

feb 10

Lindeberg, Minna & Bondestam, Linda; Lo fridlyst; 2009

Lo fridlystI Svenska kvinnoförbundet i Helsingfors lokalavdelning Sörnäs har man haft ett projekt att dela ut genusmedveten barnlitteratur till stadens svenskspråkiga förskolor. De två böckerna som var inhemska (och inte kom från Sverige) var Sagan om prinsessan Bulleribång och den här. Jag bestämde mig för att ge min son båda i julklapp.

Lo fridlyst är en fabel i förskolemiljö där varje barn har fått bli ett djur. Lo är en vildkatt som alla är rädda för. Det kommer så småningom fram att Lo är ensam och inte vet hur man närmar sig andra barn.

Jag vet inte riktigt om jag förstod den här boken. Det var en bok om känslor och att ha svårt att uttrycka dem, men jag tyckte mest att den var konstig. Det kändes som att det borde vara en bok på rim eller med en särskild rytm i språket för att det skulle funka (jag liksom förväntade mig det när jag läste), men utan det förstod jag den inte alls. Det finns vackra formuleringar och fina beskrivningar (”Men plötsligt kan Lo höra hur Edvins hjärta bankar som en babyhammare av tyg.”), men det räckte inte för mig. Det återstår att se vad Hugo kommer att tycka om den om något år.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD

feb 09

Gordimer, Nadine; Amnesti; 1991

Nadine GordimerNovellen Amnesti är från samlingen Nobeller, noveller av nobelpristagare.

En kvinna väntar på en man. Han samlar ihop pengar för att de ska kunna gifta sig. Men istället för att gifta sig ger han sig ut i kampen för svartas rättigheter. Han kommer i fängelse. Hans dotter föds och får inte träffa sin far förrän hon är fem år. Men när han kommer ut har han viktigare saker för sig än att gifta sig och vara med sin familj. Allt för kampen. Ett nytt barn är på väg och kvinnan tänker att barnen en dag i alla fall kommer att vara stolta över sin far.

En fantastisk novell om en kvinna som inte kan konkurrera med politiken. Fenomenet är vanligt och har väl funnits i alla tider och alla samhällen. Hon vill att han ska finnas för henne, men vem är hon att tycka att hon är viktigare än frihetskampen? Det finns nog många kvinnor som känner igen sig den här novellen.

feb 09

Silei, Fabrizio & Quarello, Maurizio; Rosas buss; 2013

Rosas bussDet här är barnboken om Rosa Parks protest på bussen som blev startskottet för fler rättigheter för svarta i USA, utgiven på Alvina förlag. Märkligt nog är författarna två italienare. De är dessutom män och mina fördomar sa då att detta förmodligen inte är en bok med genustänk, och där fick jag rätt. Dock är historien om Parks otroligt viktig ur feministisk synpunkt så självklart platsar boken här.

Ben och hans morfar besöker Henry Ford-muséet i Detroit och där visar morfadern en buss. Han berättar att han en gång har åkt med just den bussen och att det satt en svart kvinna där som vägrade att resa på sig för en vit. Han berättar om hennes mod, samtidigt som han inte förnekar sin egen feghet. Boken är en liten berättelse om afroamerikanernas historia och den slutar finns med att morfadern öppnar en tidning och ser en man som är lika mörk som han och Ben. Barrack Obama får man förmoda.

Jag kan inte låta bli att bli aningen besviken på att det inte fick vara en liten flicka som skulle få Rosa Parks som sin hjälte och det är lite för könsstereotypa skildringar av huvudpersonerna för att boken ska få ett jättehögt betyg av mig. Men jag tyckte om boken och det känns som en bra utgångspunkt när jag senare måste förklara världens hemskheter för min son. Att den ger hopp inför framtiden är också viktigt, för det blir ju hela tiden bättre.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, …och dagarna går, Barnebokkritikk (norsk)

feb 09

Bokbloggsjerka v 6 – Utländska bloggar

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Följer du någon utländsk blogg? I så fall vilken/vilka?

Jag följer inte någon utländsk bokblogg, men jag läser regelbundet Ms Blog, den amerikanska feministiska tidskriften Ms Magazines blogg. Där skrivs det en hel del om böcker, bland annat så sammanställde de århundradets bästa feministiska fackböcker 2011. Där föddes min idé om en feministisk litteraturkanon för svenska feminister.

Det är också en sajt där jag kan få info om det som är heta frågor i USA när det kommer till feministiska spörsmål och de har även koll på saker som händer i hela världen. Jag kan rekommendera sajten varmt och om du känner att du har råd är det även trevligt att få en tidning neddimpande i lådan ett par gånger om året.

feb 08

Vi måste kunna prata om mäns näthat mot kvinnor!

I dagarna efter Uppdrag Granskning har röster höjts för att det minsann inte bara är kvinnor som utsatts för hot och kränkningar. Det är självfallet sant. Pär Ström och Per Gudmundsson har nämnt i debatten och jag har ingen anledning att betvivla att de utsatts för hot.

Idag läser jag denna eminenta artikel av Lisa Magnusson och om den undersökning hon hänvisar till stämmer så finns det en undersökning som visar att majoriteten av de som näthatar är män och en ännu större majoritet av dem som får ta emot hatet är kvinnor. Lisa har en viktig slutpoäng om denna hos några män så hatade SCUM-manifestpjäsen. Varför var det inte den manliga regissören som fick hot, utan bara den kvinnliga skådespelaren?

Varför kan vi få inte få prata om att kvinnor utsätts för hot och trakasserier för att de är kvinnor som uttalar sig i offentligheten om feministiska frågor? När det talas om våld mot exempelvis homosexuella så hörs det sällan en kör för att minsann heterosexuella också utsätts för förföljelse. Det är enbart rasister som skriker att svenskar också blir utsatta för rasism. Men när det kommer till våld och hot mot kvinnor så är vissa män där och gråter och kräver att också hat mot män ska belysas. Måste vi alltid belysa allting samtidigt? Och är det ens jämförbart? Som Lisa skriver, får män höra att deras kukar ska stekas i smör?

feb 07

Skåhlberg, Anette & Dahlquist, Katarina; Kalle med klänning; 2008

Kalle med klänningJag har hört en del kritik mot Kalle med klänning och även Kalle som Lucia att författarna slår in öppna dörrar och/eller överdriver sitt budskap för mycket så att det blir löjligt. Jag håller inte med, även om jag kanske vid fösta anblicken inte känner att kopplingen pojkar och klänning är den största genusfrågan vi brottas idag. Men alla måste inte alltid ta sig an det mest akuta. Naturligtvis inte.

Kalle träffar sina kusiner och vill låna en klänning eftersom det är så varmt. Han älskar den klänning han får och vill aldrig ta den av sig. I skolan blir han retad av de andra pojkarna, men när det visar sig att han har blivit bra på fotboll får han respekt och alla vill ha klänning.

Som sagt är kanske inte hela poängen pojkar (och män) ska kunna ha klänning det viktigaste budskapet att få fram, men det är inte heller det enda jag tycker att boken förmedlar. Klänning är förknippat med duktiga söta flickor och inget man leker eller upptäcker världen i. I Kalle med klänning får klänningen en liten revansch och här kan man spela fotboll, meka med bilar och spela golf i klänning. Det är inte bara pojkar som behöver få klä sig hur som helst, flickors kläder måste också uppvärderas och inte bara ses som finkläder. Och det har författarna lyckats med!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Sagolikt

Andra bloggar: Lyrans Noblesser, Bokmania, Barnboksprat

feb 07

Åsa Mendel-Hartvig besöker Medborgarplatsen bibliotek 2/3

Orättvist!En av mina favoritbarnboksförfattare, Åsa Mendel-Hartvig, kommer till Medborgarplatsens barnbiblioteket den andra mars klockan ett, för att bli intervjuad om hur man skriver en bra barnbok. Efteråt kan man mingla med författaren. Högläsning för barnen utlovas också.

Mendel-Hartvig har skrivit Orättvist (Olika förlag), som är en av mina absoluta favoriter för små barn. De könlösa barnen (som man kan ana är adopterade, fast det inte sägs i texten) är svartsjuka på varandra för att den ena får det den andra inte får. Den är helt underbar! Hon har även skrivit böckerna om Tessla och hennes mamma och pappa som inte vill. De är också otroligt bra och pedagogiska för små barn.

Jag ska definitivt ta med mig Hugo och gå och lyssna. Någon som vill hänga på?

feb 07

Istället för #mänsnäthat – #nätkärlek

Jag hoppas att ingen missade Uppdrag granskning igår. Det är verkligen fruktansvärt hur vissa män resonerar och att de känner att de bör trakassera kvinnor för att de har en annan åsikt. Vad är det för människor? En kille var modig nog att ställa upp på en intervju och det var intressant att höra att han tyckte att hånfulla kränkningar är helt ok eftersom det enligt honom betyder ”tagga ner”. Varför skrev han inte det? Stundens hetta. Men det borde inte finnas där hos någon att i stundens hetta kasta ur sig hot och tackraserier.

På den här bloggen har det inte kommit några hot, men en del tackraserier har jag fått utstå. Den värsta handlade om att min son skulle ta livet av sig i framtiden om inte samhället tvångsomhändertog honom. Mitt brott? Att jag är feminist. Gör nu som det står på bilden nedan och skicka kärlek till de journalister och bloggare du gillar! Låt hat bli till kärlek. Jag har fått lite #nätkärlek och även givit och det känns alldeles underbart!

Nätkärlek

feb 06

Laretei, Käbi; Såsom i en översättning; 2004

Såsom i en översättningKäbi Laretei levde sina första 18 år i Estland. 1940 flydde hon till Sverige med sin familj för att undgå deportering till Sibirien. Hon skulle inte återvända förrän 1988. I Sverige är Käbi Laretei känd som den berömda konsertpianist hon är, men som så många andra kvinnor är hon även känd för att hon varit gift med en känd man. Käbi var gift med Ingmar Bergman i tio år och de fick sonen Daniel.

I Såsom i en översättning skriver hon om sitt liv som pianist, som mamma, som hustru och som estlandssvensk. Boken börjar med hennes första resa till Estland efter att hon lämnat landet och hon gör den tillsammans med Daniel. Det är en stark skildring av känslan att återse sitt hemland, ett land som inte riktigt känns som sitt längre, fast alla talar ens språk. Hon berättar också om hur svårt det är att få sina böcker översatta till sitt eget modersmål, ett språk som faktiskt förändrats och inte är precis som hon minns det. I övrigt skriver hon livets händelser från olika synvinklar. Hennes förhållande med Ingmar verkar i ena stunden vara ett dödsdömt förhållande med en egoist och i andra sidan mycket kärleksfullt. Hon har också en kluven syn på hur hon har behandlat sina barn.

Jag tyckte mycket om att läsa den här självbiografin. Syftet var att lära mig mer om estniska kvinnor och det har jag fått veta lite om, men framförallt har jag fått veta med om Käbi Laretei och det var verkligen spännande. Bokens titel anspelar på Ingmar Bergmans film, Såsom i en spegel, och syftar på hela kärnan i boken som är språket. Att ha ett annat modersmål än folk runtomkring innebär att leva i en översättning.