Wolf, Christa; Der geteilte himmel; 1963

Der geteilte himmelI Berlin, där jag var i januari 2013, köpte jag fem böcker som jag ville läsa. Der geteilte himmel, den delade himlen, var den första romanen jag läste.

Rita vaknar upp på sjukhus efter en koma i augusti 1961. Hon berättar sitt liv för en medpatient. Hon var förlovad med Manfred, som valde att fly till väst. Han ville att hon skulle följa efter, men hon kände sig inte hemma i väst, utan återvände hem. Sedan byggs Berlinmuren och de skiljs för alltid. Rita försöker ta livet av sig och hamnar i koma. Det är det och kanske lite till som du får veta på baksidan av boken och det var ungefär det jag fick med mig av bokens handling.

Det var otroligt svårt för en person som inte är van vid att läsa på tyska att få med sig hela handlingen i den här boken. Först trodde jag att jag har lättare att läsa facklitteratur, men sedan så förstod jag att det berodde på att boken är i flera olika tider. Jag som inte förstod precis allt, hade svårt att hänga med när vissa saker utspelade sig i nutid och andra i dåtid. Men jag tyckte om boken och skulle gärna läsa den på svenska för en bättre upplevelse (men mig veterligen finns den inte översatt). Jag tyckte om porträttet av Rita, som den samvetstrogna socialistiska medborgaren, men jag kunde inte låta bli att tänka på att Wolf faktiskt levde i DDR och lyckades ta sig förbi censuren och bli utgiven. Det låg liksom i bakhuvudet och skavde när huvudpersonen valde bort friheten i väst och därmed även kärleken. Bortsett från den aspekten är Rita en kvinna som väljer sin egen väg och låter inte mannen styra sina livsval, och det var det jag tyckte bäst om med boken. Jag kommer definitivt att läsa mer av Wolf.

Hej Magasinet Neo!

Neo

Igår tackade jag Liberal Debatt för ett fint samarbete som varat i tre år. Idag vill jag säga hej till Magasinet Neo, där jag numer är stående recensent.

På torsdag kommer ett nytt nummer och där finner ni två recensioner av mig. De som varit uppmärksamma kunde se att jag smygstartade i senaste numret där jag recenserade två tyska böcker, en med nya perspektiv på brotten inom Baader-Meinhofligan och den andra om tyska kvinnor på 50-talet. Dealen är att jag publicerar recensioner här när nästa tidning kommer ut. Alltså kommer jag att publicera de tyska recensionerna på torsdag. Ni som vill läsa mina recensioner tidigare kan köpa tidningen, eller ännu bättre – prenumerera!

Jag bör väl också säga några ord om att Neos VD och delägare, Andreas Ericson, är min man. Det är inte han som har frågat om jag vill skriva i tidningen och det är inte han som är min redaktör.

Följ etiketten Publicerad i Magasinet Neo.

Hejdå Liberal Debatt och tack för den här tiden!

Liberal DebattJag har varit stående recensent i Liberal Debatt i ganska precis tre år. Det har varit fantastiskt roligt, men nu går jag vidare mot nya utmaningar (mer om det i ett separat inlägg).

Jag fick frågan från Carl Lagerqvist, dåvarande redaktör, på Feministbibliotekets releaseparty om jag ville samarbeta med Liberal Debatt och skriva recensioner i varje nummer. Det ville jag såklart gärna. Efter ett år var det dags för Calle att gå vidare mot nya utmaningar (närmare bestämt till regeringskansliet) och Erik Åslin och Caroline Lundström tog över. De ville att jag skulle fortsätta och även om jag då precis blivit mamma kände jag att det skulle gå bra att fortsätta. Jag hade ett tämligen lugnt barn (det var då det!). Sedan har det rullat på och du kan klicka på etiketten Publicerad i Liberal Debatt om om du vill läsa alla recensioner jag skrivit för tidskriften.

Men nu är det slut. Arbetsbiens kärlek var min sista recension och det är inte utan vemod jag säger farväl till samarbetet. Jag kommer fortfarande att läsa tidningen och förhoppningsvis dyka upp på en och annan smygläsning när sådana ordnas.

Tack för detta samarbete Calle, Erik och Caroline!

 

Kollontaj, Alexandra; Arbetsbiens kärlek; 1923

Arbetsbiens kärlekAlexandra Kollontajs klassiska roman Arbetsbiens kärlek ingår i Feministbibliotekets litteraturkanon. Den har betytt mycket för feministerna på 70-talet, i alla fall här i Sverige. Det är egentligen en novellsamling, men de två första novellerna är på ett par tiotal sidor medan den tredje är på över 200. Denna recension berör den längsta delen som heter Vasilia Malygina.

Vasilia är en äkta kommunist och hon blir kär i Vladimir. Kärleken till det politiska systemet är stor, men kärleken till Vladimir är större. De förenas i äktenskapet, dvs de lever under äktenskapsliknande former, men gifter sig inte i lagens mening. Vasilia tycker att det är viktigt att leva som man lär, men upptäcker till sin förfäran att maken, som är direktör, får tag på vissa varor som inte andra får. När han också vill att Vasilia ska uppföra sig som en äkta direktörska blir hon än mer förbryllad. Men när han är otrogen blir hon svartsjuk och vill lämna honom. Hon går dock först tillbaka till honom när han ber henne om det, men hon är tveksam. Hon vill inte vara hans direktörska.

Det är inte bara en feministisk bok utan även en hyllning till den sanna kommunismen. Jag var oerhört skeptisk till en början, men mot slutet började jag verkligen känna att jag hade behållning av boken. Kollontaj kritiserade det kommunistiska systemet för att hon tyckte att de styrande inte tog hänsyn till kvinnorna och hon såg redan tidigt hycklarna och de som ändå ville sko sig på andra. Hennes kritik kom aldrig att hörsammas, hon blev istället för obekväm för regimen. Hon förespråkade äktenskapets avskaffande och det är för det hon har blivit en feministisk ikon och det är inte svårt att förstå att boken betytt mycket för den mer vänstervridna feminismen på 70-talet. Jag tycker absolut att boken är läsvärd än idag, som ett historiskt dokument. När det kommer till synen på sex och äktenskap, är Alexandra Kollontaj långt före sin tid.

Bokkarta

Jag håller just nu på med ett evighetsprojekt (känns det som iaf). Jag ska göra en bokkarta. Jag har länge velat göra en sådan, men inte kommit på vilka ”regler” som ska gälla. Nu tror jag att jag har ett bra koncept. En bok kan få flera nålar och detta gäller för nålarna:

  • Bokens handling utspelar sig i landet. Nålen sätts där den utspelar sig eller, om det är oklart/på många olika ställen/i en fiktiv stad, i huvudstaden.
  • Boken är en biografi över en person från landet. Nålen sätts där personen kommer ifrån eller bor i huvudsak.
  • Det är en fackbok som inte utspelar sig någon speciell stans. Nålen sätts på den ort författaren är född och/eller bor/bodde i större delen av sitt liv. Födelseorten markeras endast då den ligger i ett annat land än bostadsorten.
  • Boken utspelar sig i ett land och författaren kommer från ett annat. Nålen sätts på två ställen.

Nu behöver jag er hjälp! Vet någon hur man sätter dig nålar i andra färger? Jag vill gärna placera ut författarna med nålar i annan färg. Och vet någon varför inbäddningen nedan inte fungerar? Detta är en wordpress.

UPPDATERAT

Jag fick dit den som ni ser! Den är inte klar om ni funderar på överrepresentationen av länder på A och B.

Jag har läst ut Oksanen!

När duvor försvannJag har läst ut Sofi Oksanens När duvorna flyger och jag är till skillnad från många andra bloggare inte ett dugg besviken. Recension av boken kommer senare, men jag kan redan nu säga att det är en otroligt spännande bok. Det är en psykologisk roman om människor handlande under andra världskriget. Huvudpersonerna är inte speciellt sympatiska, men ändå fastande jag för deras öden.

Utrensning var ett mästerverk. När duvor flyger är det kanske inte, men boken är tillräckligt bra.

Nya böcker av Simone de Beauvoir

MandarinernaJa, inte nyskrivna såklart, för Simone de Beauvior dog 1986, men utgivna i nytryck. Jag har fått två recensionsex av böcker från den feministiska ikonen och jag blev då pinsamt påmind om att jag inte läst något mer än Det andra könet av henne.

Nyckelromanen Mandarinerna har i år givits ut av Norstedts. Den handlar om författarens och Jean-Paul Sartres liv. Det är en roman, men det är ganska tydligt att det handlar om dem och deras vänner. Bland annat beskriver de Beauvior ingående om sitt förhållande till Nelson Algren.

Det feministiska bokförlaget Rosenlarv har gett ut de Beauviors enda drama, De onödiga munnarna. I den tar författaren upp moral, etik och könspolitik.

Jag återkommner när jag har läst. Mandarinerna är rätt mastigt tjock, så det blir nog inte inom en vecka, men att läsa drama brukar gå snabbare. I vilket fall som helt – på återseende gällande dessa böcker!

Feministbrud på kulturjakt på Kinnekulle

Idag har vi varit på den årliga Vårrundan på Kinnekulle. Vårrundan är ett arrangemang där konstnärer, restauranger, loppisar och farmare ställer ut och säljer sina produkter. Du kan hämta en broschyr på turistbyrån där alla deltagare finns och är utsatta på en karta. Ge dig sedan ut med bil eller cykel och sök efter orange vimplar med nummer på. De leder dig till stället du vill besöka. Rundan pågår även imorgon mellan 10 och 17 så är du i krokarna så ska du absolut ta dig en sväng!

Jag är född och uppvuxen i Lidköping, där mina föräldrar fortfarande bok kvar i mitt barndomshem. I helgen har jag och familjen varit och hälsat på.

Hugo möter struts På Broby Struts

Vår runda startade på Broby Struts i Källby. Där fick Hugo möjlighet att hälsa på en stor ”gacka” (anka på hans språk).

Lena och Fredriks silversmide

Ett självklart besök för oss var Lena och Fredriks silver- och guldsmide. Vi hade tänkt att besöka några andra saker på vägen, men sviktande hälsa hos majoriteten av familjemedlemmarna, gjorde att vi begränsade oss lite. Jag har ett par örhängen i modellen ovan till höger.

Lena och Fredrik

Här är Fredrik och Lena i deras smyckesverkstad. Jag och Fredrik gick i samma klass på gymnasiet.

ÖrhängenJag köpte fina örhängen. Det var Lena som hade gjort dessa. Jag frågade om de gjorde vigselringar också och det gör de mot beställning Det hade varit mycket roligt att ha egendesignade vigselringar från en silversmed man känner, men nu är det tyvärr inte aktuellt för vår del. Men till alla er andra som går i giftastankar kan jag verkligen rekommendera Lena och Fredrik!

Honung från Värmagården och min mamma

Här ser ni min mamma provsmaka honung på Värmagården. Min far är honugsfantast (men satt vid detta tillfälle i bilen och vaktade barnet) och blev mycket upprörd när han såg att jag hade importerad honung hemma (det var ett misstag, jag lovar!). Jag köpte en burk av en trevlig kvinnaEn gammal bro

Tänk att ha den är fina bron på sin tomt! Såhär vackert är det på sina håll på Kinnekulle.

Martin Hansson säl

Vi besökte även skulptör Martin Hansson för att Hugo skulle få se massa gackor, om än inte levande. Han sov sött i bilen och mamma, Andreas och jag gick in och tittade. Jag vill ha den här sälen. Den kostar 5000 kr så jag får väl önska mig den i julklapp.

RunstenVi skulle sedan tillbaka till Hällekis för att plocka ramslök och då passerade vi två runstenar som står precis vid infarten till Källby. Min far informerade oss om att den gamla vägen gick mitt emellan dessa stenar. När pappa var liten och skulle åka från Hjo där han bodde, till Läckö Slott, åkte de den vägen. Nu går det en liten, liten väg där som vi tog på vår väg till ramslöksparadiset.

Andreas plockar ramslök

Här är min man i sjunde himlen och det finns precis hur mycket ramslök som helst. Vi ber om ursäkt på förhand till alla er som ska dela tågvagn med oss hem från Skövde imorgon. Ikväll gjorde mamma ramslökspesto och det var hur gott som helst!

Bokbloggsjerka v 18 – böcker som fått mig att vilja resa

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Kan du dela med dig av några boktitlar/författare som får en att vilja resa?

BeachEn liknande fråga fick vi för nästan ett år sedan och då svarade jag Kvinnornas Helsingfors. Jag ska inte vara så tråkig att jag svarar samma sak nu, så jag väljer en annan bok.

När jag och min pojkvän/man var i Egypten på vår första charter tillsammans hade jag tagit med mig Beach av Alex Garland. Vi hade en dröm om att göra en resa till Asien och däribland Thailand. Drömmen om den perfekta stranden är drivkraften för de backpackande resenärerna i Beach och boken handlar om det samhälle de bygger upp när de hittar stranden och de inte vill att någon annan ska få reda på den. Skrämmande psykologisk roman. Men trots det allvarliga temat så var jag sugen att ta reda på vad alla pratar om när de säger att Thailand är så fantastiskt. Dessutom ville jag också sitta ner och ta en öl på det backpackertäta Kao San Road.

Ett och ett halvt år senare, i februari 2007, satt jag och min pojkvän/man på ett plan till Bangkok för en treveckors drömsemester i Thailand, Vietnam och Kambodja. Det var kanske inte den perfekta stranden vi kom till på Koh Chang, men då var det för oss nära nog.

 

Allende; Isabel; Andarnas hus; 1982

Andarnas husDet var ett tag sedan jag läste den här boken, men den är viktig så jag vill gärna att en recension ska finnas här. Den speglar ett lands historia och den lyfter fram kvinnorna i historien. Dessutom är Isabel Allende feminist och landet är Chile, ett land jag inte läser alltför många böcker från.

Vi får möta tre kvinnor i tre generationer Clara, Blanca och Alba samt Esteban, storbonden och Claras make. Boken spänner från nittonhundratalets början fram till en tid efter militärkuppen mot Salvador Allende (fast socialistledarens namn inte nämns). Clara har speciella syner och förutser bland annat sin systers död. Hon gifter sig med Esteban, men senare vägrar hon att prata med honom efter att han misshandlat deras dotter Blanca. Hennes brott vara att hon slogs för sin kärlek till socialisten och arbetaren Pedro. Blanca och Pedros dotter Alba tillhör en av de största anhängarna till den nya regeringen som ska komma att störtas. Boken är mest skriven ur Albas och Estebans synvinkel.

Genren är magisk realism och det är något jag i vanliga fall inte är så svag för. Att jag inte minns de övernaturliga inslagen i boken så väl såhär några år efter jag läst den, är för mig ett gott tecken. Den var så bra att jag minns andra saker bättre. Det händer mycket i boken och det var därför svårt att minnas själva handlingen i detalj. Jag minns fragment, men framför allt minns jag känslan. Därför ser jag inte det som helt irrelevant att recensera boken nu. Allende har berättat om sitt lands historia med feministiska glasögon. Hon ger också en själ till dem som står för det onda (Esteban), vilket jag ser som sympatiskt då världen inte alltid är svart och vit. Såklart ska vi inte relativisera och bortförklara onda gärningar, men det Allende är bra på är att hon får oss att förstå till exempel hur en man kan stödja en militärkupp. Bokens stora behållning tyckte jag var de starka kvinnorna som gick sina egna vägar. Det är fantastiska kvinnoporträtt!

Läs mer: Adlibris, Bokus