Feministbiblioteket

jun 30

#bookaday 30:e juni – Boken jag aldrig skulle göra mig av med

Av Hanna i Bokbetraktelser

Dagens utmaning i #bookaday är Would save if my house burned down.

Mitt väl lästa och tummade ex av ungdomslyrikantologin Kärlek och uppror skulle jag inte vilja bli av med i första taget. Jag fick den som present på ett skrivarläger jag var på när jag var fjorton år. Boken är fantastisk och innehåller många favoritdikter som jag har prickat för och ringat in, men lika mycket så handlar det om det underbara lägret. Där fick jag minnen och vänner för livet och det värmer fortfarande i hjärtat när jag tänker på alla diskussioner, roliga upptåg och skratt. Allt detta finns såklart kvar även om boken försvinner, men jag tycker mycket om att bläddra i boken och tänka tillbaka på sommaren 1992.

jun 29

Män förklarar saker för mig del 3: Trotskij dog 1950

Av Hanna i I backspegeln

Jag har kommit fram till del tre i min serie om mansplaining – män som förklarar saker. Här kommer ett mer klassiskt exempel på en man som kände sig tvungen att förklara något som inte var efterfrågat.

Män förklarar ibland saker helt oprovocerat och har inte alltid rätt. Ett mycket fascinerande tillfälle upplevde jag och min man i Göteborg för ungefär tio år sedan. Jag hade flyttat från Göteborg för ett kort tag sedan och vi stötte på en folkpartist som jag hade någon form av relation till, det vill säga jag kände honom och det var naturligt att stanna och prata lite och presentera min pojkvän. Vi stod lite fast på en gata eftersom ett demonstrationståg gick förbi. Jag minns inte om det var Ung vänster eller något till vänster om vänster, men folkpartisten tyckte sig tvungen att hålla ett föredrag för oss om kommunismens historia. Vi sa ungefär hej, hur är det nuförtiden, detta är min pojkvän Andreas och sedan kom föredraget.

Min man hade bara hunnit säga sitt namn och folkpartisten visste absolut inget om honom. Nu är det så att min make vet en hel del om historia och kommunismen, men tilläts aldrig kommentera svadan. Efter föredraget var han helt stum. Han kunde inte fatta att detta var en folkpartist och dessutom [hög politisk position]. Han var dessutom förbannad på att en man kommer och håller ett ovälkommet föredrag och dessutom påstår att Trotskij dog 1950, när han i själva verket dog 1940. Flera faktafel förekom.

Sammanfattning:

Högt uppsatt folkpartist möter partikollega som flyttat och som presenterar sin nya pojkvän.
Alla tre fastnar en stund i väntan på att ett vänster-demonstrationståg ska dra förbi.
Folkpartisten håller ett föredrag om kommunismens historia.
Folkpartisten har fel.
Vi skiljs år för att aldrig träffas igen.

jun 29

#bookaday 29:e juni – Boken jag har läst flest gånger

Av Hanna i Bokbetraktelser

Bookaday

Dagens utmaning i #bookaday är

Jag älskar Slavenka Drakulics böcker om Östeuropa och Balkan och jag tröttnar aldrig på dem. Café Europa, Balkan Express och Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna har jag läst flera gånger och jag har inte läst någon av dem för sista gången. Drakulic är skarp, rolig och har en otrolig förmåga att berätta historier som innehåller både det lilla och det stora i det kommunistiska förtrycket. Hennes tes om att kommunismen föll för att folket inte fick tillgång till toapapper och bindor är fantastisk, och troligen ligger det en hel del i det. Böckerna har nu ganska många år på nacken, men jag tycker de håller än. Kanske dags för en omläsning redan nu i sommar…?

jun 28

Män förklarar saker för mig del 2: British Airways är inget bussbolag

Av Hanna i I backspegeln

Efter mitt inlägg i förrgår om mansplaining har jag fått flera frågor om vad det är och jag kände då att jag bör skriva mer om det. Ordet är så bra och det behöver spridas. Det är ju när vi har ord på saker som vi också kan prata om det. Och kan vi prata om det och dela med oss av våra erfarenheter så kanske vi kan få ett stopp för detta oerhört irriterande beteende. Mansplaining är alltså när män förklarar saker, utan att egentligen blivit tillfrågade.

I torsdags berättade jag om en kille som förklarade för mig vem som var Hollands bästa fotbollsspelare genom tiderna samt för min kompis att Grean Pearl var ett dyrt toppenvin. Idag handlar det om en man som svarade på mina frågor innan jag hann att ställa dem.

Händelse:
Jag skulle åka till New York med British Airways och möttes av att jag ska checka in själv. Detta var 2008 och jag var inte så van vid denna procedur. Vid incheckningen skulle adress i New York anges och jag blev osäker eftersom jag skulle bo på två olika ställen i USA. Jag skulle även vara några dagar i Washington DC, men kunde bara skriva in en adress. Jag antog att det räckte med en adress, men tänkte att jag kunde fråga för säkerhets skull. Jag var trött och stressad och inte den mest snabbtänkta denna dag.

Dialog mellan mig och manlig personal på British Airways på Arlanda:
Jag: Jo jag undrar det här med adress vid incheckningen.
Han: Ja?
Jag. Jag ska åka vidare…
Han: Vart då?
Jag: Till Washington.
Han: När?
Jag: På tisdag.
Han: Då far du ditt boardingcard då.
Jag: Alltså nej, jag ska inte flyga dit utan åka buss.
Han: Men lilla fröken, British Airways ar ett flygbolag och inget bussbolag, vi tillhandahåller inga bussbiljetter.

Trots förnedring funderar jag på en ny fråga:
Jag blev osäker på om biljetterna var rätt eftersom jag skulle åka till och från olika flygplatser.

Dialog mellan samma personer som ovan:
Jag: Kan det vara så att man åker till JFK och hem från Newark?
Han: Hehe, ja varje resenär bestämmer själv hur han eller hon väljer att planera sin resa.

Den här Hanna var 31 år och inte 21 som den Hanna jag berättade om i förrgår. Så den här Hanna gick tillbaka och skällde ut honom och sedan anmälde honom i informationsdisken. Anmälan verkade ta emot med stort allvar eftersom tjejen jag pratade med sökte upp mig vi gaten och ställde följdfrågor och sa att chefen tog det på stort allvar. Mannen hade ett utseende som var lätt att beskriva och det fanns uppenbarligen inte två liknande så hon visste direkt vem han var.

Det här kanske inte är den mest klockrena mainsplaining jag kan beskriva, men jag tycker ändå att det räknas då mannen jag pratar med förklarar för mig att British Airways inte är ett bussbolag, något jag helt uppenbart förstår. Han lyssnade inte på mina frågor, utan svarade på något annat, mycket mer irrelevant, som jag om jag var totalt dum i huvudet kanske skulle kunnat fråga om. Förlöjligande och manspaining i ett.

jun 28

Recension: Dueñas, Maria; Tiden där emellan; 2009

Av Hanna i Skönlitteratur

Maria Dueñas bok Tiden där emellan utlovar en spännande roman om en kvinna som arbetat som spion åt den brittiska underrättelsetjänsten. Den är tjock och antalet sidor kan avskräcka, men nu har jag i vilket fall läst den. Till min besvikelse var historien om livet som spion bara en lite del av den tjocka boken.

Sira flyr Spanien med sin älskare och en stor summa pengar. De ska leva tillsammans i det spanska protektoratet i Marocko är det tänkt, men älskaren sticker med pengarna och lämnar Sira kvar med obetalda hotellräkningar och därmed polisen i hälarna. Hon öppnar en syateljé för att tjäna ihop pengar till att betala skulderna. Hon får nya vänner och bekanta högt upp i sammhällshierarkin och när andra världskriget utbryter får hon erbjudande om att arbeta åt den brittiska underrättelsetjänsten. Hon flyttar till Madrid och syr kläder åt högt uppsatta nazisters fruar samtidigt som hon för information vidare till britterna.

Jag har fått den här boken rekommenderad av flera som sagt att den är mycket bra och spännande. Jag kan hålla med, de sista 300 sidorna var bra och spännande. De första 400 var mest utfyllnad. Nu hårdrar jag, men faktum är att Tiden där emellan är en bok som skulle tjäna på att kortas ner rejält. Romanen bygger på verkliga personer och händelser, även om bokens huvudperson är fiktiv. Jag hade önskat att delen om spionlivet var en större del av boken. Det som var innan var så mycket att jag stundtals skumläste och på så sätt missade viktig information.

Boken känns verklighetstrogen och det är skönt att den, trots vad baksidestexten säger, inte håller så mycket romantik och hollywoodska kärlekssagor. Sira lyfter sig från att passivt följa med till att aktivt ta kontroll över sitt liv, så boken har en feministisk knorr även om jag stundtals kunde tycka att huvudpersonen var väl anpassningsbar. Boken är också ett bra historiskt porträtt av kvinnor i Spanien och Marocko på 30- och 40-talen. En bok som passar mycket väl in i mitt feministbibliotek, vilket är ett gott betyg.

Läs mer: Adlibris, Bokus

jun 28

#bookaday 28:e juni – Inhandlad i min favvoaffär

Av Hanna i Bokbetraktelser

Dagens utmaning i #bookaday är Bought at my fave independet bookshop.

Det finns ju inte så många självständiga bokhandlare nuförtiden och jag är ett stort fan av de stora nätbokhandlarna som har allt, men det har inte alltid varit så. När jag var nyinflyttad i Göteborg fanns det en liten bokhandel på baksidan av Humanisten. Cono Sur tror jag den hette. Den hade billiga priser och ett för oss som pluggade humaniora, ett bra utbud. Där köpte jag en del kurslitteratur, men efter bara något halvår skulle den slå igen. Då reade de ut allt för inga pengar alls och jag gjorde en hel del fynd. Bland annat minns jag att jag köpte Henrik Ibsens Et dukkehjem där. Den ville jag läsa så jag slog till. Det blev några fler Ibsen och lite annat smått och gott. Men trots alla fynd skulle jag länge sakna Cono Sur.

jun 27

#bookaday 27:e juni – Vill vara en av karaktärerna

Av Hanna i Bokbetraktelser

Dagens utmaning i #bookaday är Want to be one of the caracters.

Vem vill inte vara en av karaktärerna i Harry Potter? Jag vill känna hur det känns att teleportera sig och att lösa det mesta med magi. Jag skulle definitivt vilja spela quidditch och dricka honungsöl. Jag skulle vilja springa runt i korridorerna på Hogwarts och småprata lite med Nästan huvudlösa-Nick. Jag skulle gärna sitta och småskvallra under lektionerna i örtlära och skratta och prata med kompisarna på utflykten till Hogsmeade. Skulle jag få välja så skulle jag nog vilja vara Ginny Weasley, tjejen som blir professionell quidditch-spelare och senare sportjournalist.

jun 26

#tbt: Feministbrud minns en mansplainare

Av Hanna i I backspegeln

Jo, jag har ju faktiskt träffat en mansplainare. En ung och kaxig sådan. Jag vet att jag har en bild på honom i något av mina album, men så hemsk ska jag inte vara. Men låt oss kalla honom Daniel, för det var så han hette.

Jag var 21 år och gick mitt andra år på universitetet. Jag läste Statsvetenskap A. Efter en tentafest hemma i mitt korridorskök fastnade Daniel för min kompis Frida och bjöd hem henne till sig. Där passade han på att förklara hur dyr och fin mat han hade lagat, men framförallt kunde han stolt presentera en vinflaska. Han och Frida var båda bara nitton så det var meningen att hon skulle bli oerhört impad. Hon som hade många som kunde köpa åt henne om hon ville tyckte inte det var så väldans big deal. Då gick han på hur dyr och fin flaska det var, men Frida, som visserligen såg mycket oskyldig ut, hade varit med förr och visste att en flaska Green Pearl kostade 38 kronor och smakade kattpiss.

Mitt första snack med Daniel skedde på ett café efter en föreläsning och där fick han chans att förklara fotboll för mig. Jag hade redan bekantat mig med de mycket trevliga killarna Mikael och Mikael (vi skulle följas åt ett helt år och ha mycket kul ihop och den ena av dem är nu gift med en barndomskompis till mig). Vi gillade alla fotboll. Daniel gillade också fotboll. När han förstod att jag också gjorde det blev han lite skeptisk och kände att han behövde förklara ett och annat. Han körde den mycket uppenbara och odiskreta stilen med att förhöra mig så att han skulle kunna se om jag verkligen var intresserad. Jag minns mitt första felaktiga svar och hans första nöjda flin. Han frågade vem som var Hollands bästa fotbollsspelare genom tiderna. Jag förstod att det fanns något jag borde veta som jag inte visste, men gjorde det bästa av situationen och svarade Marco van Basten. Ett bra svar skulle jag säga, även så här nästan 20 år senare. Daniel vände sig leende till en av Mikaelarna som tyckte det hela var mycket pinsamt och som svarade besvärat Johan Cruyff. Det var rätt svar. Kanske skulle jag svara det idag, men varken jag, Daniel eller Mikael kan ha så många minnen från honom. Vi måste ha läst oss till hans storhet (vilket jag har idag).

Jag är glad att jag inte tappade ansiktet, men det beror ju till stor del på att ingen av de andra i sällskapet gillade hans stil. Hade de varit av samma skrot och korn hade jag fått en riktigt jobbig förnedringsstund. Jag är lite arg på att 20-åriga Hanna inte sa till på skarpen, men så var jag inte så världsvan när jag var 20.

Bilden är inte från samma fest, men från ungefär samma tid.

jun 26

Tysk torsdag: Dags för en tysk höst?

Av Hanna i Bokbetraktelser

Idag spelade sig Tyskland till VM-slutspel och igår gjorde Schweiz samma sak. Då är det verkligen på sin plats att jag hänger på Bokmosters tyska torsdag. Jag skäms lite för att Tyskland inte hamnat så mycket i fokus. I år har det varit mycket Spanien och Brasilien, men det kommer en höst och jag gillar detta med fokus så varför inte ett tyskspråkigt tema? Jag har inte helt landat i det, men det är inte helt omöjligt.

Det fantastiska bokförlaget Thorén och Lindskog, som ger ut tyskspråkig litteratur, kommer i höst med en spännande bok av Sabine Gruber, Mira och Irma – Den andra kvinnan. Den har jag redan fått som pdf och den är det tänkt att jag ska läsa i sommar. Den kommer ut till hösten och är en spegelhistoria om två kvinnor som utspelar sig i Wien och Rom.

Thorén och Lindskog ger även ut Marlene Haushofers Väggen i slutet av sommaren och den ser jag verkligen fram emot.

Ok, det var Österrike som inte är med i VM (eller Gruber är född i tysktalande Italien, men bor i Wien). Tyskland då? Jag är sugen på Juli Zeh, Charlotte Roche och Christa von Bernuth. Säkert kommer jag kunna fylla på listan vid mer eftersökningar på nätet. Christa Wolf har jag gett upp tror jag, men det måste väl finnas andra bra klassiker?

När det gäller Schweiz är jag ledsen att inget nytt kommit av Melinda Nadj Abonji på svenska, men Dorothee Elmiger har jag sedan länge på att-läsa-listan.

Hjälp mig! Ska jag ha en tysk höst? I så fall vill jag ha massa tips om bra kvinnliga författare från de tyskspråkiga länderna.

(Om jag gör en sådan utmaning, får jag då kalla den Deutscher herbst??? 🙂 )

jun 26

Boksnack i Almedalen

Av Hanna i Aktiviteter

Befinner du dig i Almedalen i år? Och gillar böcker? Då kan du komma och ficka med mig och Catrine nere på stranden nästa torsdag.

Se hit alla bokälskare som ska till Almedalen!

Kom på en spontan bokcirkel/bokbytarträff i Visby. Vi träffas på gräsmattan nere vid stranden till vänster om Kallis. Ta med en bok du vill ge bort eller vill prata om, lite gott att mumsa på och en lika boktokig kompis.

Torsdag 3/7 vid tretiden.

Välkomna!

Catrine Norrgård http://socialliberal.eu/
Hanna Lager http://feministbiblioteket.se/

Anmäl dig gärna i kommentarsfältet eller på Facebook så vi vet att vi ska titta efter dig. Sprid gärna eventet vidare om du tror att du har vänner som är intresserade!