Kvinnofronten; Att skriva feministiskt; 2010

Att skriva feministisktAtt skriva feministiskt (Kvinnofronten) är tre häften; Mansmedia, Vems språk?, Hantverket, Feministiska artiklar och Diverse skrivtips. Jag förstod redan innan jag läste häftena att jag inte skulle hålla med om allt, men jag hoppades på att få ta del av många matnyttiga tips för mig som skriver feministiskt. Det fanns bra exempel, men jag och de som skrivit häftena delar inte samma världsbild. Detta trots att vi alla kallar oss feminister. Jag anser inte at porr bör förbjudas och jag tycker att det vore fasansfullt att införa förbud av sexualisering av det offentliga rummet. Detta är två åsikter som i häftena nämns som självklara för feminister.

Nu är det trots detta inte politiken som står i centrum, utan själva skrivandet. De tips vi får, förutom alla generella skrivtips om hur man formulerar en bra text och hur man kommer igång, är att feministisk skrivande är att generalisera och att individualisera är vad ”mansmedia” gör och det är fel. En annan uppmaning är att använda ”en” istället för ”man”. Sedan finns det även generella skrivtips om hur man kommer igång och disponerar sin text.

Jag kan inte hitta målgruppen för Att skriva feministiskt på hemsidan, men helt tydligt är det att det inte vänder sig till högskoleutbildade kvinnor. I häfte fyra om det feministiska artikel-skrivandet, undrar jag om det ens vänder sig till tjejer på högstadiet. Vi får nämligen förklarat för oss vad substantiv och verb är. Samtidigt uppmanas vi att inte underskatta läsares intelligens. Jag undrar om det inte motverkar sitt syfte när man som feminist skriver tips på bebisspråk till kvinnor. Jag som kvinna vill verkligen inte idiotförklaras på detta vis. Att jag känner att jag blir behandlad som en idiot när jag får lära mig vad en synonym är och vad ordet reducera betyder har inget med att jag har pluggat på universitetet, utan detta är kunskaper jag fått på gymnasiet eller tidigare. Var syftet även att nå kvinnor med mindre förkunskaper än gymnasiet borde de ha skrivit ett särskilt häfte på lättläst till dem.

Slutligen vill jag säga att det nästan blir parodiskt när häftena illustreras av bilder på Elin Wägner, Kerstin Hesselgren och andra liberaler.

Orback, Jens; Medan segern firades; 2007

Medan segern firadesNär jag gick i skolan klagade jag ofta över att vi aldrig fick läsa om folkets historia. Vi fick bara läsa om kungarnas och slagen. Jens Orbacks bok om sin mamma är inte människornas historia, men det är en människas historia. En kvinnas historia, och denna kvinna är en del av den europeiska historien.  Medan segern firades handlar om andra världskrigets slut i Polen och hur de tyskar som borde där fördrevs från sina hem. Orbacks familj kommer från den del av Tyskland som idag är Polen.

Boken börjar med en ramberättelse där Orback söker sina rötter. Han vill veta vad som hänt hans mor och han förstår att det inte kommer att bli en trevlig upplevelse. Han skriver också mycket om att han är rädd att få reda på att han släktingar har varit nazister, och denna del av historien känns inte helt nödvändig för boken. Jag tror att Jens Orback vill dela med sig av sina känslor i sitt sökande efter mammans öde, men ramberättelsen känns ändå överflödig.

Den del av boken som handlar om Katja och det som hände henne under skriget är verkligen gripande. Hon och hennes familj tvingas fly från sitt hem för att de inte tillåts bo kvar. Av de ryska soldaterna blir de inte väl behandlade och den polska milisen bryr sig inte nämnvärt om tyskarna. Katja blir tillfångatagen tvingas ha sex med en rysk soldat samtidigt som hon får bo hos ett polskt par som också hålls som fångar . Det som händer Katja händer också hennes syster och de kan förenas i sin sorg. Det är inte bara en berättelse om sexuellt utnyttjande utan också så en historia om hur man överlevde utan mat och där pengar mer eller mindre var värdelösa. Det är en fin berättelse som jag är glad att jag läste. Som sagt är detta inte människornas historia, utan just dessa människors historia. I denna bok står kvinnorna och deras upplevelse i centrum och jag rekommendera den som är intresserad av historia och andra världskriget att läsa boken.

Engvall, Caroline; 14 år till salu; 2008

14 år till saluPå ett seminarium i riksdagen fick jag lyssna på Caroline Engvall och hennes berättelse om Tessan och om innehållet i boken 14 år till salu. Det var på detta seminarium som Beatrice Ask skulle göra sitt beryktade uttalande om att misstänkta sexköpare skulle få hem gredelina kuvert där de skulle delges misstanke om brott, ett uttalande som hon senare var tvungen att ta tillbaka. (Jag har skrivit om detta på min blogg här och här.)

Nu ska denna recension inte handla om detta, utan om vad boken faktiskt handlade om. Tessan är 14 år och blir våldtagen av en väns storebror. I samma veva föreslår hennes bästa vän att de ska ”hora” för att få pengar till att köpa kläder och en ny mobiltelefon. Tessan säger ja. De gör det två gånger, men sedan säger vännen Jenny att det var för sista gången. Det var det inte för Tessan. I två år säljer hon sin kropp till olika män och mot slutet tar hon inte ens betalt eftersom pengarna känns smutsiga. Hon kan inte sluta för det är när hon har sex med dessa män som hon känner att hon har kontroll på sitt i övrigt kaosartade liv.

Tessan får tillslut hjälp och det är när hon börjar gymnasiet långt från hennes hemstad. En psykolog tar sig an henne och det är tack vare stödet från henne som Tessan tillslut kan ta sig ur sitt sexmissbruk. Det är dock ingen enkel väg ut ur misären, men idag lever Tessan ett vanligt liv i sin hemstad med en pojkvän.

Det var en fruktansvärd bok, så klart. Det är inte lätt att läsa om så trasiga människor och den misär som de lever i. Att Tessan är så ung gör det hela ännu värre. Det är viktigt att böcker som denna skrivs och det är viktigt att de blir uppmärksammade och lästa. Jag håller med Caroline Engvall om att vi måste fokusera på att flytta bort skulden och skammen från dem som utsätts till dem som utsätter dem för sexualbrott. Det som jag bär med mig som en äckelkänsla efter att ha läst boken är hur Tessan kan möta kunderna på stan tillsammans med sina familjer och känslan man får är att det är självklart att de inte ska komma undan. Utan att döma misstänkta på förhand måste vi jobba för att ge stöd och hjälp till utsatta flickor och kvinnor och se till att de som begår sexualbrott åker fast.

Bremer, Fredrika; Grannarna; 1837

GrannarnaJag har tidigare läst om Fredrika Bremer, men tyckte att det verkligen var dags att läsa något av henne. Fredrika Bremer var en stor liberal och feminist som var pionjär på många sätt. Hennes liv är fascinerande och självklart är jag nyfiken på hennes böcker. Boken Grannarna står i min bokhylla och var således ett naturligt val av första bok.

Om boken Grannarna skriver Ulrika Kärnborg i sin biografi över Bremer att det är en något av ironi över det äktenskap som står i centrum för boken: Även om Bremer har bestämt dig för att skildra ett alltigenom lyckligt äktenskap, tror hon inte på det och hon vill kanske inte att läsaren ska göra det heller.

Jag tyckte att det var svårt att fånga storyn i boken och själv tråkades jag ut av den torra, käcka historien som skildras genom huvudpersonen Fannys brev till sin väninna. Boken innehåller dock många kvinnoporträtt och här och var lyser Bremers kritik av äktenskapet igenom. Boken handlar egentligen inte om någonting, mer än vardagslivet på en liten ort.

Det var intressant att läsa boken, men jag vet inte om jag kan rekommendera att läsa den mer än som en typisk bok av Fredrika Bremer. Jag ska ta och läsa hennes mer kända bok Hertha som också kommit att bli en feministisk klassiker.

Nya böcker till det fysiska feministbiblioteket

En härligt bokpaket har kommit på posten. De feministiska böcker det innehöll var:

Carol Dyhouse – Glamour: En bok om feminism, mode och smink genom historien. Boken är ny och kom ut i år och den finns ännu inte på svenska. Jag hittade den av en slump när jag sökte på feminism på Adlibris och det ska bli mycket spännande att läsa den!

Yvonne Hirdman – Den röda grevinnan: En bok om Hirdmans egen mor som var en levde ett ringflackande liv och som lyckades komma undan både Hitler och Stalin innan hon tillslut hamnade i Sverige. Hirdman skriver själv på baksidan: Det är en kvinnas historia – och Europas.

Anna Nyström – Konstfeminism: Här kommer en bok som kommer att få en egen genre, nämligen konst. Jag har länge varit intresserad av konst och fann även denna bok av en slump på Alibris. När jag var i USA hittade jag en bok som heter The power of feminism in art och den har jag länge önskat mig (jag ska ta och beställa den på Amazon snarast) och tillsammans får de vara startskottet till konstens intåg i feministbiblioteket. Kanske är det någon som har mer bra tips på böcker i denna genre?

Katarina Wennstam – Dödergök: Jag har gillat hennes andra böcker så det kändes naturligt att läsa denna också. Deckare har en särskild plats i mitt hjärta och när man hittar feministiska deckare så kastar jag mig oftast över dem.

Det finns med andra ord mycket för mig att läsa och jag återkommer så snart de är lästa med recensioner.

Friedan, Betty; Den feminina mystiken; 1963

Den feminina mystikenDet är ibland en nackdel att ha läst över 250 feministiska böcker och i fallet med Den feminina mystiken var det ibland så att jag tyckte att jag läst det förut. Det har jag definitivt gjort, men det fråntar ju inte boken dess viktighet och styrka. Det var en revolutionerande bok när den kom och var en av de första i sitt slag. Det var ett startskott för den andra feministiska vågen i USA.

Boken ifrågasätter hemmafruidealet. Friedan beskriver hur det gick till är kvinnorna gick från fina universitetsutbildningar (som var en frukt av den första vågens feminism) och arbete under andra världskriget, till att gå hem och serva man och föda barn. Hon berättar om hur media, företag och hela samhället önskade att kvinnor skulle arbeta endast i hemmen. Men där idyllen skulle vara som vackrast är också kvinnorna som mest deprimerade. De drabbades av sjukdomen utan namn och trots lugnande tabletter blev de bara sjukare och sjukare. Ingen psykiatriker kunde råda bot trots att råden inte sinar. ”Var mer med dina barn”, ”baka ditt eget bröd”, ”köp nya kläder”, men det hjälpte ändå inte. De kvinnor som Friedan talade med saknade att ha ett arbete eller i alla fall att ha en dröm om att vara något annat än mor och maka.

Friedan skriver övertygande om hur hemmafrulivet har förstört kvinnorna, men också barnen. Kvinnorna blev sexmissbrukare, överbeskyddande curlingföräldrar eller allmänt passiviserade. Allt för att de inte kände någon stimulans i vardagen. Dessutom blev döttrarna till dessa kvinnor än mer illusionslösa eftersom de saknade kvinnliga förebilder. Boken är så skämmande att man häpnar och då är man tacksam över att det snart är 50 år sedan den skrevs. Man får verkligen mer förståelse för hur det ser ut i USA idag och vilken kamp feministerna där har haft för att bygga upp ett nytt samhälle där kvinnor har samma rättigheter och möjligheter som män. Det är fullt förståeligt att denna bok fortfarande ses om en stor feministisk klassiker. Med andra ord: Den måste läsas!

Wennstam, Katarina; Alfahannen; 2010

AlfahannenAlfahannen är Wennstams tredje roman och jag ha tidigare läst Smuts (den andra boken, Dödergök, ligger i ett adlibrispaket på väg till mig). Jag skrev i recensionen om Smuts att den feministiska övertydligheten förhoppningsvis växer bort när författaren skrivit mer än en bok och det kan jag konstatera att den gjort. Jag tyckte om Alfahannen och även om mördare och motiv är hyfsat klart från första sidan så är den ändå spännande.

Boken handlar om Emma som får sin första roll som skådespelare och ska få spela mot branschens gigant, Jack Rappe. De inleder ett förhållande och det är enbart på Jacks villkor. Han begår övergrepp, även om det inte alltid är helt glasklart i Emmas ögon att det var just övergrepp. Jack blir knivskuren och Emma anhålls för mordförsök. Andra halvan av boken är en rättegång där man får följa advokaten, åklagaren och utredaren var för sig. Man måste ge Wennstam cred för att ha lyckat så väl i sin tajming med boken, med tanke på all uppståndelse det varit kring sexuella trakasserier i skådespelarbranschen.

Jag tyckte som sagt om boken och trots Wennstams bakgrund som debattör i frågor som gäller våldtäkt och sexuella övergrepp så blir boken inte övertydlig och det är inte frågan om en fullständig demonisering av Jack Rappe (även om han så klart inte framställs som sympatisk). En bra deckare som jag kan rekommendera.

Andra recensioner:
DN 
SvD
Expressen
Sveriges Radio

Thulin, Kristina & Östergren, Jenny; Vi som hade alla rätt; 2008

Vi som hade alla rättI Vi som hade alla rätt försöker Kristina Thulin och Jenny Östergren göra karikatyr av medievärlden. Cissi är den misslyckade TV-journalisten och Minna är fotografen som alltid ställer upp. De två kommer tillsammans att göra ett reportage, som – om det lyckas – kan fälla regeringen. Trots att författarna har skrivit bra feministiska handböcker och debattböcker var deras romandebut inte så lyckad. Jag fick ingen känsla för huvudpersonerna och önskade dem aldrig lycka och välgång. Allt slutade i ett enda stort jaha, det var det. Boken var inte jättedålig, men mina förväntningar var höga, och den levde inte på långa vägar upp till dem.

Gästrecension av Cecilia Elving: Brown, Louise; Sex Slaves – the trafficking of women in Asia; 2000

Cecilia ElvingCecilia Elving är engagerad i liberala kvinnor och styrelseledamot i Folkpartiet i Norrmalm. Just nu jobbar hon lite för mycket med Scouternas motsvarighet till OS – World Scout Jamboree – och försöker samtidigt planera ett jämställt bröllop.

 

Sex slavesSex Slaves – the trafficking of women in Asia är en bok som jag rekommenderar till alla som är intresserade av Asien. Författaren, Louise Brown, har intervjuat hundratals prostituerade flickor och kvinnor i Asien och boken innehåller mängder av starka berättelser från unga kvinnor som har lurats eller tvingats in i prostitution. Huvudtesen i boken är att en överväldigande majoritet av Asiens utbredda sexhandel inte, som många tror, är riktad mot västerländska män utan mot inhemska kunder. Brown försöker kartlägga alla aktörer i sexhandeln; kunderna, bordellägarna, agenterna som hittar och säljer flickorna och så självklart de unga kvinnor och barn som utnyttjas. Greppet lyckas inte riktigt, det blir många upprepningar som drar ner tempot och ibland nästan gör mig uttråkad. Boken är helt klart skriven med västerländska glasögon och Brown verkar inte helt medveten om denna begränsning.

Samtidigt är Sex Slaves – the trafficking of women in Asia oerhört gripande, skakande och faktaspäckad. Brown lyfter förtjänstfullt fram hur det är de allra fattigaste, allra mest utsatta barnen och kvinnorna som drabbas och ger en tydlig bild av sexhandelns riktning – från fattigare till rikare länder

Lang, Maria; att vara kvinna; 1961

Att vara kvinnaIbland är det inte själva temat som gör en bok feministisk. I att vara kvinna är det miljön. Det är en klassisk deckargåta från en av våra mest kända deckarförfattare och miljön är en kvinnosakskonferens där yrkeskvinnor från hela Sverige träffas. En kivnna blir mördad och någon annan på konferensen är skyldig. En deltagare, operasångerskan Camilla, har en pojkvän som är polis och han tillkallas för att lösa fallet. Det är en rolig deckare i det gamla klassiska slaget och jag småmös mig igenom hela boken. Slutet är fantastiskt då Camilla och Christer (polisen) försöker att prata om sitt förhållande som inte fungerar så bra eftersom Camilla ofta är i USA och sjunger och Christer ofta löser mordgåtor. Camilla säger till Christer: ”Tror du att det är för sent att byta yrke och omskola sig?”. Han blir såklart glad åt att hon funderar på att sluta som operasångerska och kanske gifta sig med honom. Slutrepliken är dräpande: ”Mig? Vem har talat om mig? Jag tänkte att kanske du…”