Feministbiblioteket

maj 10

Feministbrud på kulturjakt i Hällekis

Av Hanna i Kulturbetraktelser

På Vårrundan på Kinnekulle besökte vi den numera hantverksbyn Falkängen. Det var trevligt att besöka alla lokala konsthantverkare, men det som verkligen satte spår var historien bakom området. Falkängen ligger i Hällekis vid Vänerns strand i Götene kommun. Husen ovan rymde åtta lägenheter och var bostäder och människor som jobbade på cementfabriken och deras familjer.

I Hällekis växte industrierna fram under 1700-talet och i slutet av 1800-talet blev det som tidigare varit alun- och kalkbruk en cementfabrik. Då ökade behovet av bostäder och det var så Falkängen växte fram. Ni kan se cementfabriken bakom huset och de nyutslagna träden. Fabrikslokalerna finns kvar, trots att Cementa lade ner 1973. Husen rymmer idag konsthantverkare och några museum.

Vi får bara titta men inte röra eller ens gå in i, men här har ni en typisk lägenhet från Falkängen. Lägenheten tillhörde Elsa Westerberg, den sista personen som flyttade ifrån området. Året var då 1984 och husen hade börjat förfalla. Dåvarande landshövdingen såg dock till att få statliga medel för att renovera husen och idag är Falkängen den äldsta bevarande bruksgatan i Sverige.

Idag ryms blanda annat denna fantastiska Tantverkstad. Jag köpte inget just här, men i en annan av de pittoreska hantverksbutikerna köpte jag en vacker löpare i regnbågens färger, som min dotter tyckte att vi skulle ha på bordet (som ni nu också har på bordet).

Som kuriosa berättade min mamma att både min morfar och min morbror har jobbat på Cementa. Det var runt 1955 och de måste ha veckopendlat. De bodde på pensionat i närheten, men inte på Falkängen. Min mamma var ca fem år när det begav sig och min morbror 12 år äldre. Min morfar är inte pappa till min morbror, så det var lite extra fint att de åkte iväg och arbetade tillsammans. Det här blev ett spännande tillägg till det fina besöket!

maj 09

Guldkroken i mitt hjärta!

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Guldkroken från min mammas växthus. Maj 2022.

När jag var barn bodde min mormor och morfar i Hjo. Båda bodde där till sin död (2020 respektive 2004). Under min uppväxt var otaliga besök på Guldkroken ett viktigt inslag. Jag brydde mig inte nämnbart då, tyckte att Guldkroken hade fula saker när jag blev äldre och ”förståndigare”, men har nu i villavuxenlivet börja älska det igen. Det jag har är dels arv från mormor, dels gåvor från mamma som hon fyndat på lokala loppisar och så otaliga Tradera-vinster.

Massa Guldkroken hos min mamma och pappa idag, ungefär som det såg ut i min barndom. Maj 2022.

Jag är med i Facebookgruppen Guldkrokens vänner och där visas mycket fint. Mycket känns igen från barndomshemmet och från mormor. Häromveckan fick jag tips om en artikel i Aftonbladet och jag hann inte köpa tidningen, men mamma hann, så nu har jag läst den och om designen som blev oerhört poppis på 70- och 80-talen.

Påskpynt från Guldkroken från mitt eget hem. Efter att bilden togs har ytterligare en tupp – i guld – anslutit till de andra två. April 2022.

Märta Grunditz (1918-2013) var designern som skapade Guldkroken och tillsammans med sin man Bengt (1918-2007) skapade de ett företag som skulle sätta Hjo på kartan. Det började 1946 och några decennier senare fick den lilla staden fick ta emot busslaster med folk som vallfärdade för att köpa de vackra vaserna, krukorna, spargrisarna och ljusstakarna. Det fanns showrooms i Stockholm, Göteborg och Malmö, så det var många som fick möjlighet att få upp ögonen för Guldkroken.

Kannor och en kakelugn för värmeljus från mitt eget hem. Maj 2022.

Framgångssagan tog slut och paret Grunditz barn tog över företaget 1980, sålde det sedan vidare och de nya ägarna kunde inte stå emot konkurrensen från andra länder, så företaget lades ned. Varumärket finns inte kvar, utan ingår i Lidköpings porslinsfabrik, men varje månad säljes över 500 Guldkroken-produkter på Tradera.

Min vita femarmade ljusstake i OS-skrud. Februari 2022.

Det är inte så att guldkroksföremål genererar stora summor pengar på andrahandsmarknaden, men om du har en ljusstake i annan färg än vit eller brun, som var de vanligaste färgerna, kan du få en slant. Jag är nu ledsen över att min gröna femarmade ljusstake gick sönder och att den ersattes med en vit. Ovan kan ni se hur fint man ändå kan göra med en vit stake.

Mina ljusstakar i roligare färger. De gula är från min mormor, den gröna från en loppis i hemtrakten och den blå och den röda är mina egna Tradera-fynd. Maj 2022.

Jag älskar mina Guldkroken-saker, kanske mest mina ljusstakar. Jag skulle gärna vilja ha en blå femarmas ljusstake, men varje gång jag närmat mig en sådan Tradera har det slutat i besvikelse och en slutnota för den som vunnit, på flera hundra kronor. Jag fick nöja mig den lilla ljusstaken för ett ljus, i blått. Jag äger också en vas i samma vackra blå färg.

I artikeln från Aftonbladet nämns även designer Rosa Ljung från samma tidsperiod. Hon gjorde också många vackra prydnadsföremål i keramik, som blev populära. Bland annat vasen ovan som är helt underbar. Den är från min mammas växthus och jag bara älskar uttrycket på kvinnan.

maj 08

Feministbrud på kulturjakt i Skeby

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Vi har deltagit i Kinnekulles vårrunda i år och hade en fantastisk dag den 7 maj. Vårrundan är en konst- och kulturrunda som gallerier, konsthantverksförsäljare, lokala producenter och andra deltar i. Vi startade med en lokal producent, Skeby Gårdar, som säljer rapsolja. Som före detta kommunikatör på Stiftelsen Lantbruksforskning och med en stor förkärlek för lokalproducerad mat, var målet en självklarhet. Skeby ligger strax utanför Källby, för den som är hyfsat bevandrad i trakten.

Den stora överraskningen när vi kom in i fabriken var att dottern till ägaren ställde ut sina foton. Vi köpte print av henne och jag tyckte att det var roligt att bilderna dels kommer från landsbygden och dels kommer från mina hemtrakter. Fotografen heter Frida (efternamnet missade jag tyvärr) och finns på Instagram som @ingafridas.

Det vackra rapsfältet som nästan bildar Ukrainas flagga (lite för ljus himmel), tänkte jag kunde bli en fin bild på vår vägg hemma.

Vi gick inte från fabriken tomhänta. Ungarna fick se svensk livsmedelsproduktion i liten skala. Jag ville att de skulle få med sig lite av min barndom också, men landsbygd, lantbruk och underbara vyer. Ett mycket fint besök!

maj 07

Idag blir det konstrunda på Kinnekulle

Av Hanna i Aktiviteter

Café i Bloomberg, starten för en runda på Kinnekulle. April 2019.

Idag är det Kinnekulles årliga vårrunda, en konstrunda med öppet hus hos traktens konstnärer och konsthantverkare. Nu var det ganska länge sedan vi sist gjorde en sådan runda så det är verkligen dags! Dessutom har vi nu ett hus som kan fyllas med fina saker, så även om vi inte kommer att köpa något så finns det i alla fall en teoretisk möjlighet att sponsra lokala konstnärer. Jag och familjen befinner oss alltså hos mina föräldrar i Lidköping.

Vi har noga gått igenom allt som ser spännande ut och så ska vi äta lunch på Kinnekullegården. Om allt går väl ska vi avsluta dagen med ponnyridning. Dock vågar vi inte utlova det på förhand, då det ju kan vara lång kö, tillfällig paus eller helt enkelt slut för dagen när vi når dit och då blir det nog mer tårar än glädje under lång tid framöver. Det vore roligt om det gick i lås, för vår minsta har aldrig riktigt och hon har vid ett flertal tillfällen uttryckt önskan om att få göra det.

Jag återkommer såklart med bilder och betraktelser från dagens runda!

maj 06

Recension: Hedlund, Helena; Det fina med Kerstin; 2018

Av Hanna i Barn- och ungdomsböcker

På bokrean fann jag boken Det fina med Kerstin av Helena Hedlund och köpte den till min dotter. Hon behöver lite roligare kapitelböcker och eftersom jag inte vill läsa Musse och Helium en vända till (det får maken gör den här gången) så försöker jag hitta annat som passar. Böckerna om Kerstin tänkte jag att vi skulle pröva. De är utgivna på Natur och Kultur.

Kerstin bor på landet och tycker mest om att leka själv. men hennes bästis sedan många år frågar alltid Kerstins pappa om det är ok att de leker efter skolan och eftersom han svarar ja, vågar Kerstin inte säga något. Kerstin vill hellre leka ensam eller titta på sin guldsamling. Hon älskar guld, för guld är som hennes hår. Vissa säger att håret är orange, men det är faktiskt guld. En dag hittar Kerstin en vacker guldring som blir hennes mest värdefulla fynd. Men så säger fröken att hon har tappat sin ring. Vad ska Kerstin göra?

I Det fina med Kerstin får vi träffa ett barn och hennes innersta känslor. Hon tycker inte om förändringar och är mycket rädd för att saker ska bli fel eller pinsamma. Hon klarar inte ens av att säga nej till en vän hon inte vill leka med. Kerstins liv förändras när hon träffar Gunnar, som också en en stor del av boken. Vänskapen med grannen som är lika gammal och lika rödhårig är mycket fin. Både jag och Selma vill mycket gärna läsa vidare om Kerstin och Gunnar och alla andra fina karaktärer i boken.

maj 05

Recension: Požar, Irena; Backlashen; 2022

Av Hanna i Debatt

Journalisten Irena Požar har skrivit boken Backlashen – metoo och revolutionen som stoppades som nyligen gavs ut på Weyler förlag. Jag skulle läsa boken till min feministiska bokcirkel och jag lyssnade på den på Storytel, inläst av Ella Schartner.

Hösten 2017 briserade #metoo och många feminister, däribland jag själv, kände en närmast eufori att det äntligen hände något stort och att vi kvinnor äntligen blev lyssnade på. Allt skulle upp i ljuset och många huvuden rullade. Sedan kom rättegångarna, och männen åkte inte fast och efter det rättegångarna nummer två då offret ställdes mot förövaren och fälldes för förtal. Irena Požars tes i boken är att inte mycket blev av den revolution som startades och på några håll har det till och med blivit sämre än innan.

Jag är oerhört kluven inför den här skriften. Det är klart att jag håller med om vartenda ord som Irena Požar skriver när hon beskriver hur sexuellt våld drabbar kvinnor och hur skulden läggs över på oss istället för förövarna. Det är också fruktansvärt att kvinnor döms för förtal istället för att förövaren döms. Samtidigt känner jag att det inte kan vara så enkelt.

Jag efterlyser en djupare diskussion om juridiken och om konsekvenserna av att ändra förtalslagstiftningen. En ändring skulle kanske göra det bättre för dem som fällts efter metoo, men vi kanske skulle förlora något i andra ändan? Nu framställs den svenska förtalslagstiftningen som en lag som skiljer sig från andra länder på ett dåligt sätt. Jag är inte jurist och jag vet inte, men vad jag vet är att det ofta finns många överväganden och just förtal är ju inget som bara drabbar män som beskylls för sexuella övergrepp. Det finns ju ganska många, även kvinnor, som skyddas av den.

Delarna i boken som handlar om hur kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp behandlas är bra och viktiga, men det som handlar om revolutionen som stannade av och blev till förtalsdomar blir lite tunt Det är lätt att bli arg och upprörd för det är satan så orättvist att det ser ut så, men vad kan vi göra åt det? Vilka juridiska verktyg finns och skulle de kunna praktiseras? Går det att göra det på ett rättssäkert sätt? Vad vi däremot inte behöver göra är låta anklagade gråta ut i TV, där är Irena och jag helt överens!

maj 04

Årets bok 2022 – de nominerade är…

Av Hanna i Aktiviteter

Nu har de nominerade till Årets bok kommit och i vanlig ordning har jag inte läst så många. Jag har läst en, Lina Nordquists Dit du går följer jag. Den var mycket bra så jag kommer absolut att lägga min röst på den, men det är synd att jag inte har så mycket att jämföra med. Jag hade tänkt att läsa Malin Persson Giolitos bok och jag blev riktigt sugen på Sångfåglar av Christy Lefteri. Vilka har du läst?

Nedan ser du alla nominerade och jag ska se till att åtminstone ett par av dessa ska läggas i min bokhylla på Storytel Jag tyckte om Moa Herngrens bok Svärmodern, men har inte läst Skilsmässan för att det liksom aldrig blir läge för en sådan bok, som jag antar kommer att bli jobbig. Men snart kanske!

Årets bok utses av Bonniers Bokklubbar.

De nominerade till Årets Bok 2022

Sista sommaren, Eleonore Holmgren (Bazar)

Sarek, Ulf Kvensler (Albert Bonniers Förlag)

Allt vi inte sa, Sara Osman (Albert Bonniers Förlag)

Dit du går följer jag, Lina Nordquist (Romanus & Selling)

I dina händer, Malin Persson Giolito (Wahlström & Widstrand)

Äpplet faller inte, Liane Moriarty (Albert Bonniers Förlag)

Räkna hjärtslag, Katarina Widholm (Historiska Media)

Sly, Sara Strömberg (Modernista)

När vargarna kom, Charlotte McConaghy (Lavendel Lit)

Sångfåglar, Christy Lefteri (Nona)

Skilsmässan, Moa Herngren (Norstedts)

Vattnets sötma, Nathan Harris (Bookmark)

maj 03

Lässtatus den tredje maj 2022

Av Hanna i Att-läsa-lista

Shelfie maj 2022. Att-läsa-hyllan (och lite nyss läst, samt tidskriften Karavan och några kokböcker som inte fick plats i kokbokshyllan.).

Det var sagt att sammanfatta min lässtatus. Jag har en rolig tid framför mig nu med spännande böcker som recensionex och i bokcirklar. Ibland vill jag stanna upp och sammanfatta vad det är jag själv vill läsa just nu. Fysiska läshögar i alla ära, men ibland är det bra att skriva ner också. Gör ni också det? Skriver ner era läslistor? Jag är lite för dålig på det.

Recensionsex: Här håller jag just nu på att läsa En vänskap av Silvia Avallone (Natur och Kultur). Den är bra hittills, men det har varit lite si och så med läsningen av olika skäl. På att-läsa-listan här står även Vända blad av Johanna Schreiber (Norstedts) och Välj mig av Sofia Rönnow Pessah (Wahlström och Widstrand).

Bokcirkelböcker: Backlashen av Irena Pozar (Weyler) står på listan för den feministiska bokcirkeln och den lyssnar jag på. Jag ska också sätta tänderna i Elif Shafaks bok 10 minuter och 38 sekunder (Tranan), som vi ska läsa i jorden runt-cirkeln.

I lurarna: När jag är klar med Backlashen ska jag läsa Karin Alfredssons senaste, Från någon som vill dig illa (Brombergs). Jag har läst och tyckte mycket om alla hennes böcker. Sedan har Ilaria Tuti kommit ut med en ny deckare på svenska, Askans dotter (Bazar), och den senaste före det läste jag vid den här tiden förra året, så det är dags igen nu tycker jag!

Läser för stora barnet: Harry Potter och den flammande bägaren håller vi på med nu och den är lång och tar tid.

Läser för det lilla barnet: Vi håller på med Kerstin och den första boken Det fina med Kerstin. Böckerna är skrivna av Helena Hedlund och hittills är den första boken mycket uppskattad av barnet (och mig).

maj 02

Recension: Quinn, Julia; En oundviklig längtan; 2002

Av Hanna i Skönlitteratur

Efter att ha sett den senaste säsongen av Familjen Bridgerton, kunde jag inte låta bli att läsa boken om Penelope Featherington, eftersom hon är en av mina favoritkaraktärer i serien. En oundviklig längtan handlar om hennes långvariga förälskelse i Colin Bridgerton. Julia Quinn är den amerikanska som skrivit böckerna om familjen Bridgerton, som lever i London i början på 1800-talet. På svenska är böckerna utgivna på Lovereads.

Penelope har varit kär i Colin så länge hon kan minnas, men att det ska bli något annat än en dröm om kärlek har hon gett upp hoppet om för länge sedan. Han har dessutom sagt högt och ljudligt att han aldrig tänker gifta sig med Penelope Featherington. När han kommer hem från en av sina många resor, börjar Colin och Penelope umgås och Colin märker till sin förvåning att han verkligen tycker om Penelope och kanske till och med mer än en vän. Samtidigt kokar hela London efter att en stor summa utlovats till den som avslöjar skvallerjournalisten Lady Wistledown.

Jag måste bara börja med att säga att jag inte förväntade mig mer djup än en kärlekshistoria i historisk miljö. Det var också vad jag fick. Det som gör att jag ända bli lite besviken, till skinnad från serien, var boken så oerhört könsstereotypt. Visst har Penelope skinn på näsan, men hon är faktiskt en bad ass kvinna och det har Colin inte vett att uppskatta. Han skäller på henne och han ber henne sluta göra det hon är bäst på, för att vaddå? För att han är avundsjuk! Detta skulle vara något romantiskt? Tillåt mig småskratta.

Det ska vara sex i den här typen av romanceböcker och jag förstår det kittlande i att kvinnorna är oerfarna, men måste det vara så uppenbart att de är så oerfarna medan männen inte är det? Colin lär ju ha legat med prostituerade eller så har han gjort en ärbar kvinna oärbar för att ha fått den erfarenheten. Blä. Och så mödomshinnan. Denna jäkla hinna som jag nu stött på i flera böcker på senaste tiden. Jaja, boken är utgiven 2002 så det må väl vara förlåtet. Bara en sak. När nu mödomshinnan bevisningen inte finns, hur kan alla dessa kvinnor i romantiska romaner KÄNNA den. Vi är många kvinnor som använt tamponger som ”oskulder” och aldrig lyckats känna på ”hinnan” med fingrarna. Blä och åter blä igen.

1800-tal, Bridgerton, Julia Quinn, Kärlek, Sex
Lämna kommentar

maj 01

Riktig valborg och massa ny energi – aprilsummering 2022

Av Hanna i Utmaningar

I förgrunden: två flickor på sina pappors axlar. Lite framför: undertecknad i prickig jacka. Valborg 2022.

April har varit en fantastisk månad för mig! Jag trivs så otroligt bra på mitt nya jobb, så bra att mycket jobb och hårt arbete känns som de utmaningar de borde kännas som och inte som dränerande på energi. Jag åker in till stan igen och jag trivs med det! Tänk så snabbt det kan ändras. Jag som trodde att jag ville jobba hemifrån för alltid. Flexibiliteten att göra det finns kvar och det är också fint.

I april tog vi in barnen till stan för att gå på bio och demonstrera för Ukraina. Det känns bra att barnen får se lite av Stockholm och inte bara Nacka Forum. Vi har firat påsk med familjen och haft kalas i dagarna tre. Påsken avslutades med att jag satte upp barnens älskade studsmatta. Sedan blev det valborg och äntligen kunde vi fira på riktigt! Tillsammans med barnens kompisar och deras föräldrar grillade vi korv hemma, promenerade till en brasa och drack lite vin i en park (bara vi vuxna!). Perfekt avslutning på en i övrigt fin april!

Min läsning

Jag lyssnar och läser och har fått upp ångan även när det gäller tryckta böcker. Det är kul! Har många recensionsex som ska läsas och håller just nu på med en stor favorit – Silvia Avallone! Mer kommer det att bli i maj. Samtidigt gör ju recensionsex att det inte blir så mycket hyllvärmare, men det är smällar man får ta.

Läsa jorden runt: Jag ska läsa böcker från 40 länder och i mars blev det tre nya länder så jag är uppe i 14 totalt. Nya länder:

Slovenien
Ukraina
Danmark

#kaffeochkulturvärlden: Månadens land var det Danmark och jag lyssnade på en dansk deckare, Pulver av Sara Blædel från 2004.

Hyllvärmare: Jag läste tillslut ut Under fikonträdet av Goran Vojnovic och den var riktigt bra!

Bokcirklar: Jag har inte lyckats delta i någon cirkel med Bokhörnan och var dessutom tvungen att sätlla in mötet med min feministiska cirkel pga för mycket jobb. Vad jag har läst är Depeche Mode av Serhij Zjadan från Ukraina i jorden runt-bokcirkeln. Det var spännande och ny litteratur för mig och en mycket intressant diskussion på det!