Utmaning 2022: Dags att steppa upp världsläsningen

Världskarta

Jag ska läsa böcker från 40 länder i år och nu med två och en halv månad kvar, ser det inte så ljust ut. Eller i vilket fall inte självklart att jag klarar det. Det är nio länder kvar och det blir tre nya länder i oktober, tre nya i november och tre nya i december. Jag läser från två nya länder just nu, så jag borde fixa målet för oktober. Jag har läst mycket från hela världen i år, men det har varit många från samma land (vilket ju också är bra).

Lite planer för resten av hösten

Bokcirkla om Skuggkungen av Maaza Mengitse från Etiopen.

Läsa den senaste boken som kommit i min Tranan-prenumeration, Härkomst av Saša Stanišić, som är född i Bosnien, men bor i Tyskland. Boken handlar mycket om Bosnien, så det får räknas.

Väcka liv i min tidigare serie novell-lördag, där jag under en dag recenserar utvalda noveller från någon av Tranas novellsamlingar i Berättarserien (eller liknande från andra förlag). Iran berättar gjorde min samling av dessa böcker komplett så jag funderar på att läsa iranska noveller.

Få tag på femte delen i Riad Sattoufs serie Framtidens arab, som jag verkligen älskar. Riad Sattouf kommer från Frankrike men har delvis vuxit upp i Syrien, där hans pappa kommer ifrån, så han får räknas till Syrien här.

Två till böcker är att vänta i Tranans prenumeration och det är Dulce Maria Cardosos Återvändarna (Portugal/Angola) och Scholastique Mukasongas Barfotakvinnan (Rwanda/Frankrike), så jag borde passa på att läsa dem när de kommer.

Recension: Olerot, Ann; En miljon likes; 2021

En miljon likesJag köpte några nya böcker till min son för högläsning eller läsa själv, men så fastnade vi i Harry Potter istället. Nu har vi pausat det lite och tog tag i En miljon likes av Ann Olerot. Den handlar om sociala medier och ungdomar. Den är för åldern 9-12, vilket passar Hugo bra som är 11 år nu. Huvudpersonen är 14 år, vilket väl också stämmer bra in på att barn vill läsa om äldre barn. Boken är utgiven på Ordalaget.

Felicias mamma och styvpappa bryr sig inte om henne och hon har aldrig några pengar. Hennes kompisar känns inte som riktiga vänner, utan mer som att hon är med på nåder.  Hon har sin stora plattform på YouTube där hon har massor av följare. Hon tror att kompisarna hänger med henne för att hon är så populär på nätet. Hon har ett mål, och det är att få en miljon likes. För att få det bestämmer hon att hon ska göra en utmaning som är supercool – men livsfarlig.

Samtidigt som Felicia kämpar hemma och med kompisarnas så finns det en person som ser henne, Ammie. Ammie är Felicias granne och hon är gammal. Felicia tycker till en början inte om henne, men hon bjuder på världens godaste bullar och ibland på mackor med fantastiska pålägg. Felicia äter sig mätt hos henne. Ammie frågar inte så mycket, utan låter Felicia berätta det hon vill.

En miljon likes är en fin bok om hur det är att vara ung och inte riktigt passa in. Felicia vill inget hellre än att bli sedd, men hon kompenserar bristen på uppmärksamhet hemma genom att vara utåtagerande i skolan och med kompisarna. Det blev riktigt actionfyllt i andra halvan av boken när hon kommer med sin inte alldeles briljanta idé för att få mer likes. Vad det är, ska jag inte avslöja.

Boken är också oerhört sorglig. Jag och min son hulkade tillsammans under de sista kapitlen. Det är fint sorgligt och manar till många samtal med känsliga barn. Hela boken var otroligt bra för oss som hittade mycket att prata om. Även om Felicia snattar och ljuger och skolkar, kunde vi förstå henne och tycka synd om henne. Jag skulle nog kunna säga att En miljon likes är den finaste litteraturupplevelsen jag och Hugo har haft tillsammans.

Efter att vi läst klart sa Hugo att det bara måste finnas en bok nummer två för han bara måste veta hur det går för Felicia. Jag trodde inte det och förberedde honom på att det var en bok med ett slut han skulle få fundera ut själv. Jag lovade ändå att googla. Jag fick napp! #callenge har kommit ut nyligen. Den är redan inhandlad och påbörjad!

Recension: Nydahl, Mikael & Saghir, Kholod (red); Under Ukrainas öppna himmel; 2022

Under Ukrainas öppna himmelI september gav förlaget Ariel ut antologin Under Ukrainas öppna himmel, med undertiteln Röster ur ett krig. Mikael Nydahl och Kholod Saghir är redaktörer. Antologin består av texter både från manliga och kvinnliga författare och det är övervägande kvinnor, så jag väljer att recensera boken som helhet. Det finns för oss i Sverige mycket kända namn i boken såsom Oksana Zabuzjko och Serhij Zjadan.

En stor del av boken är dagboksanteckningar från krigsutbrottet och framåt. Det dagliga livet i Charkiv och Kiev som helt plötsligt slogs i spillror. Människor som väljer att sova hemma trots riskerna, för att upprätthålla någon form av normalitet. Människors ilska över vad som händer med deras land. Människor som tvingas att fly och fantiserar om vad de ryska soldaterna gör med deras saker.

Det mest tragikomiska jag läste var om kvinnan som funderade över om soldaterna använde hennes peelingkrämer och stoppade upp hennes menskopp. Det kanske mest rörande var den om kvinnan som hölls fången av en soldat och låtsades älska honom för att kunna stoppa honom från att våldta henne. Den berättelsen låg i gränslandet mellan fantasi och verklighet och berörde mig djupt.15

Som jag skrev i inledningen är det flera kända ukrainska författare med i boken och många av dikterna och texterna håller hög litterär klass. Boken är utgiven tillsammans med Svenska Pen och är den första antologin med ukrainsk litteratur på flera decennier. Det är bra och viktigt att Ariel och Svenska Pen har gjort det möjligt att få samtida ukrainsk litteratur tillgänglig på svenska.

Feministbrud på kulturjakt i Göteborg

Jag bodde i Göteborg 1996-2004 och jag trodde att när jag väl flyttat dit, skulle jag aldrig flytta därifrån. Jag minns den enorma glädje jag kände när Göteborg äntligen blev min stad. Nuförtiden besöker jag bokmässan en gång om året och eventuellt åker vi dit med barnen och går på Liseberg. Det gjorde vi i år. Dagen efter Liseberg ville jag visa dem Göteborg, eller i alla fall en liten del av det som en gång var min stad.

Museispårvagn i Göteborg

Som om av en händelse kom museispårvagnen just när vi skulle ta en vagn till stan. Som hittat! Här visar Selma upp den fina biljetten vi fick på vagnen. Priset för att åka med spårvagnen är detsamma som för vilken spårvagn som helst och betalningen kan ske i appen, men man får fina pappersbiljetter om man vill.

Kopparmärra

Älskade Kopparmärra. Jag önskar dock att barnen var liiiiiiiiite mer imponerade. De verkade dock inte tycka att det var roligt att se saker som mamma mindes från Göteborg.

Bräutigams

Bräutigams konditori lade ner 1993 efter att har drivits sedan 1870. Företaget finns kvar, men är idag en marsipanförsäljning på nätet och heter Bräutigams marsipan och konfektyr. Skylten finns dock kvar och haar varit ett kännetecken för mig under alla år i Göteborg.

Poseidon

Poseidon, kanske det götebogrskaste av allt göteborgskt.

Göteborg stadsbibliotek

Det går inte att gå Avenyn upp för att gärna en kulturjakt och inte fota Göteborg stadsbibliotek. Har har jag varit många många gånger.

Att hälsa på Karin Boye är ett obligatoriskt inslag i alla besök på Avenyn (förutom när jag sprang Göteborgsvarvet, för då hade jag annat för mig.

Ullevi

För en stor sportnörd som jag är Ullevi en stor del av Göteborg. Här jobbade jag på VM i friidrott 1995 och har sett otaliga Finnkamper och fotbollsmatcher.

Ullevi

Jag vet inte vem jag är, men jag  vet att jag är din står det på en mycket gullig illustration på en stolpe tillhörande Ullevi.

Recension: Torstensson, Annika; Spår av Liv; 2021

Spår av LivPå bokmässan fick jag tips om att läsa Spår av Liv av Annika Torstensson. Jag har ingen aning om av vem, men jag la i alla fall ljudboken i mitt virtuella bibliotek på Storytel och valde boken nar jag skulle bestämma en ny bok. Boken är inläst av Lo Kauppi, som är en favorit, i alla fall om boken passar hennes lite dramatiska sätt att läsa (obs, inget överspelande utan bara en spännande röst). Boken är utgiven av Bokfabriken.

Det är november 1994 och Maj letar efter sin försvunna syster som hon tror befinner sig i Berlin, en stad de de nyligen bodde i. Två månader tidigare skulle Maj och Liv tillsammans resa med sin universitetsklass till Tallinn och äventyrliga som de var, hade de bestämt sig för att hoppa av och så småningom ta sig vidare till Berlin. Liv kommer aldrig hem från Tallinn för att båten sjönk. Maj är dock helt övertygad om att Liv aldrig klev på båten, utan begav sig till Berlin utan Maj.

I Berlin lär Maj känna den före detta Stasiagent Uwe om går med på att låta Maj använda hans telefon och det är också han som tar emot tips när någon ringer på Majs uppsatta efterlysningsaffischer. Han får också Maj att förstå att även om hon och Liv var tvillingar, så vet man inte allt om varandra. Det ställs till sin spets när Maj får ett brev av en gammal bardomskompis, som skriver att han och Liv hade någon form av förhållande under flera års tid. Maj kände inte alls till det.

Spår av liv är en berättelse om sorg och att acceptera eller inte acceptera det fruktansvärda. Det är också en tydlig beskrivning av vad många upplevde efter Estonia där många anhöriga inte inte fick veta vad som hänt. Alla tycker inte att det är viktigt att få veta, men för många var det ett enormt trauma. Maj i boken lever långt in i sina fantasier för att slippa acceptera döden. Hon klamrar sig fast vid de halmstrån som hon kommer på och hon var förmodligen inte ensam om att tänka så (nu är hon fiktiv, men ni förstår vad jag menar).

Boken handlar också mycket om vad vi vet om varandra och att låta folk gå vidare. Vilka hemligheter kan man förlåta och vilka inte? Det är också en fantastisk skildring av Berlin i en tid i förändring. 1994 är fem år efter att muren föll och människorna är starkt präglade av att ha växt upp i öst eller väst. De unga som växt upp i väst har levt hela sina liv instängd av en mur. Efter murens fall fick många se sig själva bo i utkanten av en stad, istället för centralt och tvärt om, vilket också påverkade dem.

Jag sträcklyssnade på Spår av liv och det var en fantastiskt fin lyssningsupplevelse med Lo Kauppi (som vanligt). Jag fångades i berättelsen direkt och eftersom sorgen i den här boken kopplades samman med en historia som ligger mig varmt om hjärtat. Jag var 17 år 1994 och minns såklart Estoniakatastrofen väl. Historien om en på sätt och vis överlevande och ett stycke Berlinhistoria, blev för mig en perfekt mix av närhistoria.

Bokmässan 2023: Judisk kultur och Staden

Bokmässan

Bokmässan är för längesedan slut för i år, men det kommer ett nytt år och en ny bokmässa. Två av nästa års teman är presenterade och det är Judisk kultur och Staden. Det är två spännande teman och jag ser fram emot hur de kommer att presenteras när det väl är dags att forma ett seminarieprogram med inbjudna gäster.

Judisk kultur innefattar historia, traditioner, tänkande, texter, musik och konst och arrangeras i samarbete med Judisk kultur i Sverige. Den judiska litteraturen sträcker sig från bibeln och framåt och omfattar många olika författare som gjort avtryck i litteraturhistorien. Det handlar inte bara om judiska författare i Israel, utan temat innefattar författare bosatta i hela världen.

– Judisk kultur i Sverige firar 10-årsjubiluem i år. Att vara hedersgäst på Bokmässan 2023 är en fantastisk gåva till vår institution. Jag är väldigt glad för detta förtroende och för möjligheten att presentera program som reflekterar judiskt tänkande och litteratur med fokus på de universella aspekterna av judisk kultur, säger Lizzie Oved Scheja, VD Judisk kultur i Sverige, i ett pressmeddelande.

Om tema Staden skriver bokmässan att den har varit ett centralt litterärt motiv sedan romanens genombrott och att de vill skapa samtal om den urbana miljön som litterär skådeplats, fristad, livsmiljö och som arkitektoniskt projekt för att möta framtidens utmaningar. Temat arrangeras i samarbete med bland annat Globala Torget.

Det ska som sagt bli spännande! Jag ser mycket fram emot hur olika seminarier utformas på tema staden. Det skulle vara roligt om några författare från olika storstäder runt om i världen kommer och samtalar tillsammans. Vilka författare hoppas du få se på nästa års bokmässa och vad känner du för nästa års teman?

Feministbrud på kulturjakt i Kärrtorp

Kärrtorp äger

Jag har börjat uppmärksamma offentlig konst i Stockholm nu i höst och kom då ihåg att jag var i Kärrtorp i början av sommaren. Där kan det här coola konstverket ses. Kärrtorp äger – det demokratiska rummet heter konstverket som är gjort av Anna Persson. Konstverket är nu ett drygt år gammalt och har hunnit vandaliseras sedan det sattes i Kärrtorp centrum. Av allt att döma har det vandaliserats en gång till, eller så har det gått sönder på annat sätt. Första gången försvann plakatet ”Kärrtorp äger” och nu är det ”Vadå?” som är borta (eller kanske inte nu, bilden är från i juni).

Anna Persson säger till Mitt i om konstverket att hon skapat en konstnärlig gestaltning med skulpturer och
texter som utgår från platsens historia, medborgarröster och yttrandefrihet.

UPPDATERAT

En läsare hörde av sig med följande bild och kunde berätta att det inte är mycket kvar av konstverket nu. Det var verkligen oerhört tråkigt!

Kärrtorp äger

Recension: Jónasson, Ragnar; Snöblind 2010

SnöblindJag lyssnade nästan igenom alla Ragnar Jonassons deckare på svenska före bokmässan, men har inte skrivit om alla än. Snöblind är hans första bok i serien Det mörka Island och de böckerna utspelar sig i det lilla samhället Siglufjörður på norra Island. Den nyutexade polisen Ari är huvudperson i den här serien. Boken är utgiven på Modernista och boken inläst av Viktor Åkerblom.

Ari bor ihop med sin flickvän i Reykjavik, men flickvännen har mest tid för plugg och jobb. När han är klar på polishögskolan söker han ett jobb i Siglufjörður utan att berätta för flickvännen och när han får jobbet blev stämningen mellan dem minst sagt spänd. Att hon ska följa med finns inte på kartan. I Siglufjörður händer inte mycket, men när en berömd författare ramlar i en trappa och slår ihjäl sig vill Ari utreda det, medan hans chef säger stopp. Men så sker ett annat mystiskt dödsfall och då tvingas den lilla polisstationen att reda ut fallen.

Jag tyckte om Ari och jag tyckte att boken höll samma feministiska klass som de andra böckerna. Ari är en känslig person och han har ett bagage som vi får glimtar av. i sitt förhållande är han den som måste anpassa sig och den som vill mer än sin partner. Hans beslut att ta jobbet i Siglufjörður är ett sätt att ta sig ur gamla mönster och slå sig fri.

Deckarhistorien är lite småmysig och boken är spännande och trovärdig. Jag tycker verkligen om Ragnar Jónassons lågmälda deckare och han för det isländsk arvet vidare från Arnaldur Indriðasson där allt inte måste vara superblodigt och jättekonspiratoriskt, utan där förklaringarna kan vara rätt så enkla. Ibland är det inte alltid som det ser ut att vara.

Pressklipp: Äntligen möts författare på Bokmässan igen

Bokmässan i Tidningen Nu

Här kommer ett pressklipp: Äntligen möts författare på Bokmässan igen. Jag var på bokmässan och representerade Feministbiblioteket, men självklart vill jag även rapportera från bokmässan till Tidningen Nu (en tidning som ligger mig varmt om hjärtat). Artikeln är unik för tidningen, men det som står där har gått att läsa även här. För den som gillar bra sammanfattningar rekommenderas läsa artikeln istället 😉

Nobelpriset i litteratur: Grattis Annie Ernaux!

Annie Ernaux

Grattis Annie Ernaux till nobelpriset i litteratur 2022!

Annie Ernaux skriver självbiografiska böcker. Hon sägs vara moder till den autofiktiva våg som vi kan se i litteraturen, men Kulturnyheternas litteraturkritiker Ulrika Milles säger att hon själv skulle värja sig mot uttrycket, då hon är noga med att inte blanda in fiktion i sina böcker.

När priset tillkännagavs i Börshuset av Akademins ständiga sekreterare Mats Malm, berättade han att akademien inte fått tag på Annie Ernaux än, men hoppades att hon skulle nås av nyheterna. Vi som följde sändningen förstod senare de fått tag på henne strax efter tillkännagivandet. Kulturnyheterna fick tag på henne strax efter och då sa hon såhär:

– Jag blev väldigt förvånad. Det är en stor ära och ett stort ansvar.

I Sverige ges Annie Ernaux ut på Norstedts och såhär säger hennes förläggare Lisa Lindberg, i ett pressmeddelande:

– Vi är oerhört glada och stolta över att Annie Ernaux tilldelats årets nobelpris. Jag har som förläggare på Norstedts haft glädjen att återintroducera hennes författarskap i Sverige. Hon är en mästare på att förmedla stora teman i det lilla formatet. Hon utgår ofta från sitt eget liv som kvinna, som dotter, som älskarinna och som klassresenär och lyckas vidga begreppen. Språket är exakt, rakt och med en väldig skärpa och till svenska ypperligt översatt av Maria Björkman.

Lisa sa till SVT precis efter utnämningen att om man vill läsa Annie Ernaux, kan man börja med Åren som gavs ut på svenska 2020. Även Min far och Kvinnan, från början av hennes författarskap fungerar som en bra start. De böckerna har getts ut som en samlingsvolym av Norstedts.

En bok det också talats mycket om är En flickas memoarer, där hon berättar om en abort hon gjorde på 60-talet när det inte ens var lagligt i Frankrike. Det är den boken jag är mest sugen på och ska införskaffa så fort jag kan (det brukar ju ta lite tid med nobelpristagare såhär i oktober), eller så läser jag på Storytel (tips till dig som har den tjänsten).