Recension: Jónasson, Ragnar; Snöblind 2010

SnöblindJag lyssnade nästan igenom alla Ragnar Jonassons deckare på svenska före bokmässan, men har inte skrivit om alla än. Snöblind är hans första bok i serien Det mörka Island och de böckerna utspelar sig i det lilla samhället Siglufjörður på norra Island. Den nyutexade polisen Ari är huvudperson i den här serien. Boken är utgiven på Modernista och boken inläst av Viktor Åkerblom.

Ari bor ihop med sin flickvän i Reykjavik, men flickvännen har mest tid för plugg och jobb. När han är klar på polishögskolan söker han ett jobb i Siglufjörður utan att berätta för flickvännen och när han får jobbet blev stämningen mellan dem minst sagt spänd. Att hon ska följa med finns inte på kartan. I Siglufjörður händer inte mycket, men när en berömd författare ramlar i en trappa och slår ihjäl sig vill Ari utreda det, medan hans chef säger stopp. Men så sker ett annat mystiskt dödsfall och då tvingas den lilla polisstationen att reda ut fallen.

Jag tyckte om Ari och jag tyckte att boken höll samma feministiska klass som de andra böckerna. Ari är en känslig person och han har ett bagage som vi får glimtar av. i sitt förhållande är han den som måste anpassa sig och den som vill mer än sin partner. Hans beslut att ta jobbet i Siglufjörður är ett sätt att ta sig ur gamla mönster och slå sig fri.

Deckarhistorien är lite småmysig och boken är spännande och trovärdig. Jag tycker verkligen om Ragnar Jónassons lågmälda deckare och han för det isländsk arvet vidare från Arnaldur Indriðasson där allt inte måste vara superblodigt och jättekonspiratoriskt, utan där förklaringarna kan vara rätt så enkla. Ibland är det inte alltid som det ser ut att vara.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.