Jenny jobbar på regeringskansliet med EU-minister Birgitta Ohlsson. Tidigare var hon ordförande för liberala kvinnor i Stockholm och nu sitter hon med i Timbros framtidskommission för borgerligheten.

Artikeln är publicerad i senaste numret av Axess.


”Mot en ny feminism” utropas det på omslaget av Axess förra nummer. Stridsropet illustreras med Salome och Johannes döparens avhuggna huvud. Efter att ha läst fyra artiklar på temat feminism som kvinnofälla tolkar jag bilden som ett uttryck för skribenternas uppfattning av feminismen. Jämställdhetskamp i Salomes kompromisslösa gestalt är knappast framtiden, det håller jag som liberal feminist helhjärtat med om.

Men vilken feminism är Axess debattörer på väg emot? Färdriktningen är höjd i dunkel. Visionerna lyser med sin frånvaro. Det är framförallt högst oklart om författarna anser att det råder ojämställdhet mellan könen. Anita Du Rietz hävdar att kvinnor med egna inkomster under 1800-talet var ekonomiskt jämlika med männen. En häpnadsväckande åsikt eftersom gifta kvinnor var omyndiga.

Axess är en tidskrift som har ambitionen att sprida bildning, det är därför torftigt att endast ge utrymme till skribenter som tecknar den spretiga feminismen som en homogen rörelse. Det är som att påstå att al-Qaida är islam utan att nämna sufismen, Mutaziliterna eller morernas Al-Andalus för att det komplicerar den bild man bekvämt vill ta spjärn emot.

Roland Poirier Martinsson drar under bumerangrubriken ”Dumskallarnas sammansvärjning” paralleller mellan frenologin, tvångssteriliseringar och feminism. Feminismens främsta mål är enligt honom att bekämpa fredagsmys. Existentialismens inflytande på föreställningen om könsstrukturer, ett rött skynke för Martinsson, diskuteras utan att Sartres parhäst Simon de Beauvoir och hennes epokavgörande verk Det andra könet lyfts fram. Martinsson avrundar med den obefintligt underbyggda slutsatsen ”Dagens kvinnor efterfrågar inte feminismens kravlista”. Hur listan ser ut definieras inte, men alla kvinnor kollektivansluts till en grupp som avfärdar kraven.

Maria Ludvigsson oroar sig över elitfeministernas inflytande. Att hon själv tillhör tyckareliten, som ledarskribent på Svenska Dagbladet där Martinsson är krönikör, förtar konspirationsteorin. Både Ludvigsson och Maria Eriksson tar upp Tur-teaterns uppsättning av Valerie Solanas ökända SCUM-manifestet, som av anhängare hyllas som ”en ishacka i patriarkatets arsle”. Det gapiga manifestet utmålas som ett verk feminister omhuldar. Själv känner jag, och åtskilliga andra feminister, avsmak för våldsretorik som uppmanar till könskrig. På samma sätt som jag tar avstånd från överklassafari till Saltsjöbaden som underblåser klasshat. Eller vänder mig emot Maria Svelands svepande anklagelser om att alla kritiker av feminism kan buntas ihop med massmördaren Anders Breivik.

Debattörerna menar att borgerliga jämställdhetsivrare okritiskt anammat vänsterns analys. Föreställningen om kön som social konstruktion är emellertid i hög grad ett liberalt arv. Mary Wollstonecraft pläderar i ”Till försvar för kvinnans rättigheter ”att det är samhället, och inte naturen, som skapar kvinnans underordning. John Stuart Mill liknar förtrycket av kvinnor med strukturell rasism, ”Det som nu kallas kvinnans natur är en synnerligen artificiell företeelse. Det är resultatet av tvång och förtryck i vissa riktningar och onaturlig stimulans i andra”. I ”Förtrycket av kvinnorna” argumenterar Mill för att vi inte kan uttala oss om könens natur innan individer ges möjlighet att utveckla sina anlag bortom könsrollernas begränsningar.

Wollstonecrafts och Mills verk är alltjämt aktuella. Livsvillkoren ser tyvärr fortfarande olika ut för gruppen kvinnor och gruppen män. I alla länder på jorden tjänar och äger kvinnor mindre än män. Världens parlament och regeringar består huvudsakligen av män. Listan på fakta kan göras lång.

Om borgerligheten vill påverka ojämställdhet i Sverige, EU och globalt får maktobalansen mellan könen inte sopas under mattan. Som liberal feminist ropar jag inte på särlagstiftning, förutom pappamånader i föräldraförsäkringen. Men genom medvetenhet kan attityder, agerande och beslut påverkas. Vi kan då använda huvudet istället för att kvotera med lagboken. Feminism för mig är en befrielserörelse för individer.