jul 15

Feministbiblioteket innehåller i detta nu 400 feministiska recensioner

Jag satt och räknade efter och kom fram till att jag i detta nu firar ett litet jubileum. Jag är så glad att så många läser alla recensioner och jag bli lika tårögd varje gång någon tar mina tips på allvar och läser de böcker jag rekommenderar. I Almedalen skedde dessutom något som inte bara gjorde den dagen, utan som följer mig fortfarande. Jag träffade ett fan som kände igen mig på stranden. Om du läser detta så ska du veta hur glad jag blev att du kom fram till mig! Nu ska jag sluta vara gråtmild och istället fira med ett glas rosé.

20120715-215412.jpg

Jag ska då passa på att berätta att kategorin Övrigt kommer att utgå och av de fyra recensioner som finns där kommer tre gå in i det vanliga biblioteket och en utgå helt. Brott och Straff och Och världen skälvde får ingå som fullvärdiga feministiska böcker, liksom statsministerboken om Nils Edén som skildrar alla turer kring när kvinnor fick rösträtt i Sverige. Alla de tre kan jag motivera ur feministisk synvinkel varför de är med. Den fjärde, Regn och åska om två homosexuella killar, är bra på alla sätt, men främjar kanske inte riktigt kvinnor och kvinnors självkänsla. Jag raderar inga recensioner från bloggen, men den utgår från biblioteket.

Imorgon ska jag och min lilla familj åka och semestra i Litauen i Kalipeda och på Kuriska näset (Neringa). Det ska bli hur trevligt som helst, synd bara att det spås regn hela veckan. Solskyddsfaktor 50 till Hugo känns väl optimistiskt, men hoppet är det sista som överger en. Ni som inte tycker att jag har levt upp till att det skulle bli glesare på bloggen kommer märka skillnad nu. Ses om en vecka!

jul 15

Kilpi, Eeva; Min kärleks höga visa; 1985

Min kärleks höga visaEn diktsamling som stått i min bokhylla sedan 1997 då jag fann den på ett antikvariat i Göteborg (jag besökte ofta sådana när jag var nyinflyttad i ”storstan”) var Eeva Kilpis samlade dikter. Min kärleks höga visa är ett urval av hennes dikter från 1972-84. På bokens omslag står det ”Läs den och bli glad!”, och jag kan inte säga det bättre själv. (Det är Gunder Andersson från Fönstret som har gjort detta uttalande, vem han nu var.)

Dikter som Kan man få knulla för en hundring och Säg till om jag stör är så fantastiska att jag kan dem utantill och har så kunnat sedan jag första gången läste dem på högstadiet. Hennes andra dikter är minst lika bra och samlingen är en resa genom en människas liv med vardag och bekymmer. Det är många starka dikter om döden skriven av en icke-troende och det var även många dikter om moderskapet som berörde mig mycket.

Läs här en intervju med Eeva Kilpi i SvD 9 mars 2005.

jul 14

Karlsson; Karin (i urval av); Kvinnors dikt från när och fjärran; 1991

Kvinnors dikt från när och fjärranJag hittade den här boken på biblioteket och jag tänkte att det kunde vara en bra guide till kvinnors diktande. Jag ville inte läsa någon samlingsbok på något särskilt tema, och i synnerhet inte kärlek eftersom jag inte vill lyfta fram kvinnor som enbart kärlekspoeter.

Boken ger verkligen skäl för sitt namn och här finns kvinnliga poeter från alla världsdelar. Kända personer som Margaret Atwood, Wisława Szymborska, Karin Boye och Edith Södergran finns med. Så även äldre poeter som Sapfo och Christine de Pizan. Jag kommer nog att återkomma till flera intressanta lyriker i separata recensioner (bland annat de nordiska), men här är ett axplock av mina favoriter från boken:

Om sitt folk och sina länder:
Natasha Lakso, albansk poet, skriver om kommunismens baksidor i dikten Virrvarr.
Lydia Koidula skriver om sitt fosterlands framtid i Inför döden till Estland.
Alda Simon skriver om sitt hemland Uruguay i Mot exilen.
Lina Kostenko från Ukraina diktar om Karpaterna i Jag lever gott.

Feministiskt:
Dorothy Parker, USA, tror inte på vänskap efter romantiken i Fabel.
Liz Lochhead varnar sin syster för obekväma skor i Dikt till min syster.

Den absolut bästa dikten i sin helhet:
Ana Maria de Cagigal, Spanien (tolkning av Arne Häggqvist)

Flickan i Cartagena

Tro inte att för min sorg
jag inte kan finna bot.

Men denna sorg är min, min egen,
och jag vill känna min sorg

jul 14

Smith, Andrea; Conquest; 2005

ConquestConquest, som kom på plats 62 på Ms Blogs lista över århundradets fackböcker, kan vara något av det mest deprimerande jag har läst. Boken har undertiteln Sexual violence and American indian genocide och den handlar om den amerikanska statens övergrepp mot indianer i allmänhet och indianska kvinnor i synnerhet. Den gröna politikern Winona LaDuke har skrivit förordet.

Tankarna för oss tillbaka till vår egen historia med tvångssteriliseringar och försök att stoppa förökning av icke önskvärda personer. Kontroll över den indianska befolkningen var ledordet. Idag kritiserar Andrea Smith den feministiska rörelsen för att vara för inriktad på vita medelklasskvinnor. En vit kvinna kan kosta på sig att vara för farliga preventivmedel för att det handlar om valfrihet, medan en person som mer eller mindre blir tvingad att äta dem för att hennes avkomma inte är önskvärd, är i en helt annan position. Boken tar även upp indianska kvinnors levnadsvillkor i Canada och Latinamerika.

Boken är mycket skrämmande om hur indianska kvinnors kroppar och sexualitet kontrollerades, och fortfarande kontrolleras av samhället. Den är också en bok som tvingar en vit medelklassfeminist till eftertanke. Även om vi i Sverige inte har samma diskussion om preventivmedel och abort som i USA, så skadar det inte att vi funderar över feminism i ett större perspektiv än vår egen värld.

Läs mer: Adlibris, Bokus

jul 13

Bokbloggsjerka v 28 – Recensioner

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Recenserar du alla böcker du läser?

Nej. Enkelt svar. Detta är en blogg för feministisk litteratur, kvinnohistoria och annan litteratur som är bra för kvinnor och kvinnors självkänsla. Alltså recenserar jag inte allt, även om jag tycker att det är bra.

Skrattade högt när jag läste att Annika grät efter att ha läst ut senaste Mari Jungstedt för att den var så dålig och inte vill bemöda sig med en recension. Jag läser gärna Jungstedt när jag vill ha optimal avkoppling men efter hennes näst senaste, Det fjärde offret, grät jag nästan när jag insåg att det jag räknade ut på sidan tre visade sig stämma. Ska nog inte lästa hennes senaste 🙂

jul 13

Jelinek, Elfriede; Under morgonens bila; 2010 (1966-68)

Under morgonens bilaSofia Stenström har översatt de dikter från tiden 1966-69 nav Elfriede Jelinek som hon anser vara översättningsbara. När jag letade efter isländsk lyrik fann jag den här boken och slängde den i lånekorgen. Mitt intresse för lyrik har successivt kommit tillbaka (det var som störst när jag var 19-20 år i slutet av 90-talet).

Det är svårt att säga exakt vad det var som fångade mig i Jelineks dikter. Jag minns inte så många av dem i efterhand (jag läste dem för två veckor sedan). Det enda jag minns är just känslan. Jag kände mig glad och jag gillade vad jag läste. Det är vardagliga dikter om känslor, miljöer och situationer och or det är lätt att känna igen sig. I en och annan dikt lyser Jelineks feministiska idéer igenom. Den här svenska diktsamlingen är tunn, men det finns ändå en hel del att bläddra runt bland och läsa lite här och lite där. Precis så som jag gärna läser dikter.

Läs mer: Adlibris, Bokus, GP, SvD

jul 13

Genusfotografen i blåsväder

Jag har tidigare uppmärksammat Genusfotografen Tomas Gunnarsson och hans fantastiska arbete med att analysera bilder och hur tidningar ofta framställer kvinnor på ett sexistiskt sätt. Nu har Gunnarsson hamnat i blåsväder efter publiceringen av bilderna på Louise Johansson från Mästerkocken, då han har blivit uppmanad att betala en stor summa pengar eftersom han inte hade rättigheter att publicera bilderna. Här berättar han om alla turerna och vad som har hänt.  Istället för att bemöta kritiken valde Spectacular Studios och dess ägare Eric Legge (som låg bakom fotograferingen) att kontakta ”bildombudsmannen” Saffan Teste. Resultatet blev att bilderna censurerades och efter att Gunnarsson själv anlitat en jurist gick skadeståndskravet ner 15000 kr. Jag har full förståelse för att Gunnarsson väljer att betala och inte gå till domstol.

Newsmills redaktör Patrik Kronqvist skriver idag att han råkat ut för samma sak när han jobbade för studenttidningen Lundagård. Samma bildombudsman och krav på att betala en stor summa pengar. Det fallet gick till domstol och tidningen fick rätt på alla punkter utom en – de bilder som hade publicerats på nätet var de tvungna att ersätta. Med andra ord får man citera bilder i papperstidningar, men inte på nätet. Kronqvist efterlyser en lagändring där man även på nätet ska kunna citera bilder. Mycket klokt.

Spectacular Studios Eric Legge väljer en annan väg. Han startar en facebookgrupp mot yttrandefrihet och skriver såhär (se bild på Genusfotografens blogg): ”Vi som arbetar med reklam,bild och media dagligen är så ofantligt trötta på personer som denna Tomas Gunnarsson / Genusfotografen och andra vridna individer som t ex Lotta Lundgren ser allt från deras personligt skeva världs syn ”. Man häpnar.

Igår skrev min kloka kollega Jesper Svensson om att han tidigare påpekat företaget Toppboendets reklam för vindsrenoveringar, men visar lättklädd kvinna. Han hade inte fått något svar från företaget om varför man valt att visa en kvinna istället för sina produkter, men efter en liten påminnelse nu när Genusfotografens fall har blivit uppmärksammat blev Svensson uppringd sent igår kväll och utskälld för att han ifrågasatte den dyra reklamsatsningen. Och kvinnan? Jo, det var VD:n s fru som är en mycket framstående inredningsarkitekt. Hennes namn ville VD:n för Toppboende inte avslöja. Såklart inte, det är ju vanligt att framgångsrika kvinnor vill visa sina kroppar men inte säga sina namn.

Vi som tycker att det är viktigt att vi även på nätet ska kunna citera bilder, kan hjälpa Genusfotografen så att han inte behöver betala hela summan själv. Jag har skänkt en liten slant och hoppas att fler gör detsamma. Tillsammans kan vi göra förlusten mindre för Tomas Gunnarsson och förhoppningsvis kan vi därmed hjälpa honom att fortsätta med sitt viktiga arbete. Ge din gåva här.

Läs även Hanna Fridén och Emanuel Karlsten.

jul 12

Veckans feminist: Märta Tikkanen

Märta TikkanenKort fakta

Född 1935 i Helsingfors.
Slog igenom med Män kan inte våldtas 1975.
Journalist på Huvudstadsbladet 1958-61 och numer kolumnist i densamme.

Märta Tikkanens feministiska gärning

Märta Tikkanen träffade Henrik Tikkanen när båda var gifta. Den magiska passion som fanns mellan dem kunde inte hålla dem isär. Tillslut gav de upp, skilde sig och gifte sig med varandra. De var från olika tider och deras äktenskap hölls samman av passionen.

Henriks författarkarriär var det viktiga och det var den som familjelivet kretsade kring. Märta fick skriva på nätter och lediga stunder. Andra lediga stunder än nätterna var svåra att få eftersom paret hade fyra barn. Dessutom spottade inte Henrik i glaset och hans alkoholmissbruk påverkade familjen mycket. Märtas bok Århundradets kärlekssaga beskriver i diktens form om hur det var att leva i ett sådant äktenskap. I sin självbiografi Två, berättar hon hur det var att ge ut en sådan självutlämnande bok och det påverkade kanske inte familjen så mycket som man skulle kunna tro.

Kvinnors rättigheter var och är fortfarande ständigt närvarande i Märta Tikkanens liv. Hon reste ofta till Stockholm och rörde sig i feministiska kretsar även i Sverige. Dock menar hon att våldtäkt inte var något man diskuterade ens bland feminister, vilket kom hennes bok Män kan inte våldtas att bli så kontroversiell.

Märta Tikkanen har arbetat som journalist på Huvudstadsbladet och lektor i Svenska samt rektor för Helsingfors svenska arbetarinstitut. Idag är hon fri författare och kolumnist i Huvudstadsbladet. Hon saknar sin man, som dog i cancer 1984, men i sin självbiografi skriver hon att hon saknar honom ofta, men att hon trots det aldrig önskat honom tillbaka.

Märta Tikkanen och jag

Jag hörde talas om boken Män kan inte våldtas i högstadiet, men var för färgad av rådande normer att jag tyckte den verkade för bisarr och brutal. Idag känns den föga kontroversiell. Jag såg henne på TV för ett par år sedan och då tänkte jag att jag skulle läsa böckerna som stod i hyllan och aldrig blev lästa; Århundradets kärlekssaga som jag köpte 1997 och Två som jag fick av en vän i julklapp för flera år sedan. Ibland tar det längre tid än man tror att göra slag i saken.

Böcker av Märta Tikkanen som jag läst och recenserat

Män kan inte våldtas 1975

Århundradets kärlekssaga 1978

Två 2004

jul 11

Leffler, Anne Charlotte; Familjelycka; 1891

FamiljelyckaPjäsen Familjelycka skrev 1891 och sattes upp samma år. 2007 gav förlaget Rosenlarv ut den på nytt i samarbete med Östgötateatern och Riksteatern.

Familjen i pjäsen är en traditionell borgerlig familj i slutet av 1800-talet. Föräldrarna är personer av sin tid och håller hårt på traditionerna. Deras fyra barn, tre flickor och en pojke, är moderna ungdomar som vill bryta mot gamla normer. De gör så också bakom föräldrarnas ryggar. De studerar, blir förälskade och accepterar ett oäkta barn. Pojken bidrar till förfallet genom att låna sin syster pengar till studierna.

Av de pjäser som Rosenlarv gett ut såhär över 100 år senare, är Familjelycka långt från den bästa. Dock är det en rolig berättelse med skarp kritik mot rådande normer i samhället och det gör den imponerande och jag hade mer än gärna gått och sett den om den sattes upp idag.

Läs mer: Adlibris, Bokus

jul 11

Tematrio v 28 – yrken

Det var ett tag sedan jag hakade på Lyrans tematrio och eftersom mitt barn har somnat och min man sover så tänkte jag att nu var ett bra tillfälle att skriva och tänka efter lite. Veckans teamtrio handlar om yrken och vi uppmanas att berätta om tre böcker där huvudpersonernas yrken skildras.

Pennskaftet av Elin Wägner: Journalist. Självklart måste jag ta med en av mina absoluta favoritböcker. Pennskaftet är ett gammalt öknamn på journalister och huvudpersonen i den här boken, som också kallas för just Pennskaftet, är journalist och kvinnosakskvinna som inte bara slåss för rösträtt, utan också för fritt sex.

Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson: Läkare. Jag älskar Alfredssons deckare och tycker det är synd att jag inte har någon oläst just nu. Huvudpersonen heter Ellen Elg och är läkare. Varje bok utspelar sig i ett nytt land och skildrar ett kvinnoförtryck. Kvinnorna på 10:e våningen utspelar sig i Vietnam där Ellen jobbar på ett sjukhus. Hon kommer en internationell barnsmugglarliga på spåren.

Blind gudinne av Anne Holt: Polis. Jag läser just nu den enda av Anne Holts deckare om polisen Hanne Wilhelmsen som jag tidigare inte läst (vilken också är Holts debutroman). Anledningen är nog att den är på norska och har varit kurslitteratur. Den superduktiga, men socialt inbundna, polisen som är lesbisk och kör rosa HD är otroligt fascinerande och en av de bästa deckarkaraktärerna i modern nordisk litteratur, skulle jag säga. Jag läste böckerna om henne när mina kriterier för Feministbiblioteket var mycket snävare än idag. Men såklart ska alla recenseras här, en efter en, för norsk feministisk deckarlitteratur när den är som bäst, platsar definitivt här!