Idag läser jag med förfäran om synen på överfallsvåldtäkter som Carina Ohlsson och Olga Persson har. Logiken är inte glasklar, bara för att fler våldtäkter sker i hemmen är det fel att skriva om överfallsvåldtäkter i tidningarna. Jag har sett resonemanget förut. Så fort överfallsvåldtäkter kommer på tapeten så är någon där och pratar om att de flesta våldtäkter sker i hemmen. Det är sant att det är så, men här har vi ett problem med att skilja på individnivå och strukturell nivå. Generellt sett löper alla kvinnor större risk att bli våldtagna i hemmet, men jag som individ löper större risk att bli våldtagen ute. Så är det, för alla män är inte potentiella våldtäktsmän och min man är det definitivt inte. Alla okända män i sommarnatten kan däremot vara potentiella våldtäktsmän, eftersom jag inget vet om dem.

Det är otroligt viktigt att prata om de våldtäkter som sker i hemmen och det är lika viktigt att jobba med förebyggande åtgärder för att minska dem. Där har artikelförfattarna rätt. Men det ena utesluter inte det andra. Självklart både kan och bör tidningarna skriva om överfallsvåldtäkter. Det är bra att vi tar det försiktigt när vi går hem på natten. Det gäller både kvinnor och män, unga och gamla. Det är klart att vi inte ska överdriva våldtäktshotet och det är är förmodligen bättre att vara försiktig med vem vi följer med hem än att inte ta en omväg genom en skog, men vad vinner vi på att tysta ner det som sker på gatorna?

Prata mer om våldtäkter i hemmen? Ja, självklart! Sluta prata om överfallsvåldtäkter? Nej, självklart inte!