Café Europa är inte den mest feministiska eller kvinnohistoriska boken Slavenka Drakulic skrivit, men den är en skildring av livet i ett postkommunistiskt land det ur en kvinnas ögon och hon skildrar många intressanta kvinnoöden, därför väljer jag att recensera den. Hon har en förmåga att fånga både det lilla i vardagen och det stora i maktspelen och politiken. Extra roligt är det som svensk att läsa den här boken eftersom hon är gift med svenska Richard Swartz och delvis bor i Stockholm. Hon jämför ibland livet på Balkan med livet här och hon beskriver också hur svårt det kan vara som svensk att acceptera den krångliga byråkratin som rådde vid exempelvis gränsstationerna. Detta är en tid då EU-medlemskap ligger långt fram i tiden för de fd Jugoslaviska republikerna och där demokratin inte riktigt har fått fäste, i alla fall inte i Kroatien där Drakulic kommer ifrån och har sin sommarstuga.
Några axplock ur boken: Vi får läsa om hur det kändes för en kroatisk journalist att kliva in i det överdådiga badrum som tillhört Rumäniens diktator Nikolae Ceausescus dotter Zoe. Medan befolkningen svalt så badade hon i ett skärt badkar med förgyllda kranar. Givetvis fult så det förslår, men ingen rumänsk kvinna hade råd att unna sig sådan lyx. Drakulic lilla hämnd var att kissa i hennes toalett. Drakulic tar oss med till dem som människorättsorganisationerna glömde. Titos änka var inte dömd för något och ansågs inte begått något brott, ändå var hon fråntagen alla sina rättigheter och levde påtvingat på den serbiska staten. Trots att detta inte kan anses vara rätt var det svårt för många att tycka synd om dem (för det gällde inte bara henne, utan även exempelvis Albaniens diktator Enver Hoxas fru och barn). Vi får lära oss hur det var 1996 när man skulle köpa en ny damsugare och ville spara en slant. Det var billigare att köpa i väst, men dyrt att förtulla. Smuggla eller fuska med kvittot? Det var där Drakulic och hennes svenska man inte kunde komma överens. Han kunde inte förstå hur hon fann sig i byråkratin samtidigt som han vägrade att smuggla. Hon menar att det är svårt att förstå för dem som inte är uppväxta med det.
En helt suveränt bra bok. Vardagsskildringar från Östeuropa i förändring, för mig kan det knappast bli bättre. Slavenka Drakulic är en av mina absoluta favoritförfattare och även om den här har några år på nacken så är det definitivt inte för sent att läsa den. Titeln på boken är också rolig. I varje Östeuropeisk storstad finns ett Café Europa, och det fina namnet till trots var det (i alla fall före 1996) ofta inte ett trevlig café.
Kort fakta
Marie Ndiayes roman om tre kvinnoöden rör sig i gränslandet mellan Europa och Afrika, så står det på baksidan av boken. Alla har någon koppling till Senegal och Frankrike. Det är tre historier om tre olika kvinnor och i periferin hör de någonstans ihop.
