Kulturhusets bibliotek med spännande bokindelning

Häromdagen var jag på Kulturhusets bibliotek på Plattan i Stockholm. Där har de inte delat in böckerna strikt efter genre och enligt bibliotekens klassificering. De har istället sina egna indelningar.Berättelser på Kulturhusets bibliotek

Här står Berättelser. Det är mestadels romaner från den del av världen som vi är vana att läsa böcker ifrån.

Världsliv på Kulturhusets bibliotek

Här är Världsliv. Där kan du hitta böcker från delar av världen som många kanske aldrig läst från förut.

Vad tycker ni andra, bra eller förvirrande? En del av mig säger att det är helt uppåt väggarna att blanda biografier med romaner, men en annan del (en kanske större del), älskar det. Det är helt klart fantastiskt för att få inspiration, i alla fall om man vill läsa om människor i andra delar av världen och där genre inte spelar så stor roll. Jag är lycklig att få bo i en stor stad som gör det möjligt att ha ett sådant bibliotek som komplement.

 

#tbt: Feministbrud på semester i Litauen

Stora dyndorna på Kuriska näset

Jag längtar till semestern. Därför blir dagens #tbt en bild som är tämligen ny. Här är jag på semester på Kuriska Näset i Litauen, en av världens vackraste platser.

Två glada och en sur i Nida

Och så en bonusbild. Ett av våra absoluta favoriter i familjealbumet: Två glada och en sur.

Om två veckor är det Barcelona och om drygt fyra månader Mallis som står på schemat. Jag längtar, men däremellan kommer val!

Recension: Haddad, Joumana; Superman is an Arab; 2012

Superman is an ArabJag älskade Joumana Haddads dikter och såg mycket fram emot att läsa Superman is an Arab, en debattbok av henne. Hon är inte en person som värnar om religiösa seder utan här är det pang på rödbetan. Arabiska män är Stålmannen – någon som förklär sig och inte är sitt rätta jag. Haddad föredrar Clark Kent.

Varje kapitel har tre delar, en dikt, en rant och sedan en argumenterande text. Hon skriver personligt om sitt eget feministiska uppvaknande och sedan vad som är fel i det arabiska samhället, område för område. Hon sågar äktenskapet, traditionen att kvinnor ska bära långärmat och slöja och såklart de hårt reglerade könsrollerna. Hon låter lite som en libanesisk Jessica Valenti eller Caitlin Moran. Hon är arg, hon är radikal och hon vill inget hellre än att kvinnor ska få vara människor – precis som män.

Jag älskar boken, men det finns ett men. Den fantastiska förskolan Egalia och dess pedagogik har nått Libanon, men tyvärr har Haddad gått rakt i motståndarfällan och tror att det handlar om att försöka att göra alla barn könsneutrala. Jag blev riktigt ledsen när jag läste det. Hon är emot könsroller, men tror inte att man kan utplåna könen. Det är synd bara att det inte var någon hon nämnde som tyckte så.

Haddad har en liberal syn på människor och alla har ett fritt val att själva få välja att bära slöja, det hon argumenterar emot är att kvinnor ska vara tvungna att bära klädesplagg som hindrar dem från att göra samma saker som män. Som exempel tog hon en vän som fick sitta och trycka i skuggan på stranden i varma kläder, medan mannen och sönerna lekte i badbyxor. Hon ser ingen som helst rättvisa i det.

Boken ökar förståelsen för sekulariserade kvinnor i mellanöstern och om fler läser den kanske färre ställer frågan till henne vilken politik Libanon har för att underlätta för ensamstående mödrar (en fråga hon fått och självklart finns någon sådan ambition över huvud taget inte). Sedan är bokens form mycket bra och rolig. Det finns massor av oneliners att sno från ranterna och dessutom är dikterna fantastiska. En bok att ha hemma i sin feministiska bokhylla.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Feministbrud på jobbet: Träffa uzbekiska aktivister

Besök från Uzbekistan i Riksdagen

Från vänster: Jag, webbredaktör för folkpartiet; Akhilddinov Otabek, lärare och bloggare; Pulatjan Ahunov, fd medlem av Högsta Sovjet samt senare politisk fånge (bor i Sverige);  Tashanov Abdurakhmon, frilansjournalist och bloggare; Johan Pehrson, gruppledare för folkpartiet i Riksdagen; Susanne Hagbard, utrikespolitisk handläggare på Folkpartiet; Karin Granbom, riksdagsledamot för Folkpartiet; Åsa Nilsson Söderström, Silc.

Jag berättar då och då om mitt jobb och idag var det en sådan där speciell dag då saker utöver det vanliga hände. Idag skulle jag nämligen få möjlighet att diskutera hur vi i folkpartiet arbetar med webb, bloggar och sociala medier med ett gäng liberala aktivister från diktaturen Uzbekistan.

Det var Åsa på Silc som frågade om jag hade lust att träffa uzbekerna, först över en lunch och sedan ha ett samtal med dem. Jag säger alltid ja till sådant om jag har möjlighet för det ger mig otroligt mycket att få prata med engagerade personer som har ett betydligt svårare utgångsläge än vi. Allt blev dock inte som någon av oss tänkte oss och diskussionen handlade kanske mer om Sveriges demokratiska historia än om bloggar. När jag försökte förklara borggårdskrisen för uzbekerna, som ville veta hur mycket blod som spilldes när kungen förlorade makten, tyckte Åsa att det var bäst att föra in diskussionen på bloggar. Sedan pratade vi mest om hur mycket vi från partiets sida censurerar våra bloggare (inte alls) och hur vi hanterar kriser när folk tycker annorlunda än partiprogrammet (bara i det fall då det handlar om extremt olämpliga åsikter). Det är det som är så fantastiskt med den här typen av möten, man vet aldrig vad det kommer att handla om!

Mitt bästa samtal utanför mötesrummet var med Pulatjan, Akhilddinov och Tashanov om den uzbekiska feministen och poeten Halima Xudoyberdiyeva som jag läst och recenserat här på bloggen. Hon är mycket känd i landet och mycket omtyckt. Hon skriver både poesi och låttexter och Akhilddinov sa att han var bra på att sjunga och kunde flera av hennes låtar. Tashanov kände henne personligen och kunde berätta att hennes man blivit fängslad och därför sjönk populariteten ett tag, men sedan förstod folk att hon inte kunde straffas för vad hennes man gjort. Hennes dikter handlar, enligt Tashanov, mycket om kvinnor och den inre styrka som kvinnor har. Han skulle hälsa henne att en bloggare i Sverige läst hennes dikter och skrivit om dem för en svensk publik. Det glädjer mig mycket!

Recension: Duras, Marguerite; Älskaren; 1984

ÄlskarenDet finns många klassiker skrivna av kvinnor därute och det är många som jag inte har läst. Jag fick tips om Marguerite Duras och valde hennes bok Älskaren.

Huvudpersonen är femton år och bor i Saigon i dåvarande Franska Indokina. Boken utspelar sig på 40-talet. En dag träffar hon en rik kinesisk man och blir hänförd. De har fantastiskt passionerat sex och givetvis är detta inte alls passande i den socialgrupp som flickan kommer ifrån. Men allteftersom nystas familjerelationerna upp och läsaren förstår att flickan kommer från en dysfunktionell familj med en mamma som är änka och som enligt flickan själv är galen, en våldsam bror och en bror som dör alldeles för tidigt.

Det var svårt för mig att inte tycka om den här boken som handlar om en självständig ung kvinna som går sin egen väg. Boken är speciell och berättandet hoppar hit och dit, men ändå är det en röd tråd i flickans berättelse. Jag tyckte att det mest gripande var att läsa om hennes förhållande till familjen och i synnerhet mamman, trots att det är det passionerade förhållandet med kinesen som står i centrum. Hennes mor står inte ut med att dottern kastar bort sitt liv. Dels vill hon skriva och inte läsa mattematik, som mamman vill, men det värsta av allt är att hon ser till att grusa alla förhoppningar om att bli gift. Dottern bryr sig inte det minsta om något alla dessa förhoppningar utan förhåller sig helt likgiltig.

Jag tycker att det är ganska tydligt att boken bygger på delvis självupplevda saker det gör mig som läsare lite trygg. Trots allt elände så vet jag att hon lyckas att bli författare och en tämligen framgångsrik sådan. Det känns som nära till hands att nyckeln till framgång i det här fallet berodde på att hon var en kvinna som vågade bryta mot normen och gå den väg hon själv ville.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Tematrio v 5 – England

storbritanniens flaggaLyran vill att vi listar tre bra böcker eller författare från England. Här är mina tre:

Jane Austen: Jag måste ju välja världens bästa författare av romantisk litteratur. Hur kan man annat än älska henne? Jag har Emma stående i bokhyllan oläst (har ju sett filmen…) och det måste jag genast ändra på!

Helen Fielding: Skaparen av Bridget Jones förtjänar ett omnämnande. Bridget är antihjältarnas hjälte och hur mycket man än hatar chick lit är det svårt att inte skratta åt och med Bridget Jones. Fieldings övriga böcker ger jag dock inte så mycket för.

Jeanette Winterson: Henne har jag inte läst, men är mycket sugen på. En bok finns i min ägo som jag fick av Helena på Fiktiviteter för över ett år sedan.

Bredvidläsning: Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón

Himlens fångeOm tre veckor reser jag och min man på en romantisk weekend utan barn till Barcelona. Därför vill jag passa på att läsa lite spansk litteratur och främst böcker från Barcelona. Det första valet av bok föll på en gammal favorit, Carlos Ruiz Zafón, som hunnit komma ut med två böcker sedan jag snöade in mig och bara läser kvinnor.

I Himlens fånge kommer vi åter till De bortglömda böckernas gravkammare. Daniel är nu gift med sin Bea och de har en son tillsammans. Denna den tredje boken i serien är Fermins. Han är Daniels bästa vän och medarbetare i antikvariatet där Daniel och hans far arbetar. Berättelsen tar oss tillbaka till det spanska inbördeskriget och det fängelse där Fermin satt inspärrad. Där nystas en historia upp som förklarar hur hela Daniels liv hänger ihop. Man skulle kunna säga att boken är tillägnad Daniels mamma, Isabella.

Himlens fånge är den tredje delen i De bortglömda böckernas gravkammare-serien och de föregående är Vindens skugga och Ängelns lek. Jag älskade den första boken och tyckte om den andra. Det var ett tag sedan jag läste dem och det försvårade lite för mig nu. Det kommer referenser hela tiden som gör att jag känner att jag inte hänger med. Det hade förmodligen varit annorlunda om jag inte hade läst dem alls, för då hade jag inte förväntat mig att hänga med. Den här historien fängslade mig inte så mycket som jag fängslats av de tidigare böckerna, men den var intressant ändå. Det fascistiska Spanien och vilka konsekvenser regimen hade för många oliktänkande kom fram mer i den här. Dessutom var det många miljöbeskrivningar av Barcelona, något jag verkligen hade hoppats på!

Nu ska jag läsa Marina, som inte är en del av den här serien.

Nu diskuterar vi brasilianska noveller!

Brasiliens flagga

Äntligen är bokcirkeln igång om brasilianska noveller ur Brasilien berättar: Ljud av steg från Tranans förlag! Jag ska inte göra om samma misstag som från cirkeln om Munro och läsa hela boken på en gång och sedan inte minnas novellerna eller blanda ihop dem så mycket att diskussion blev omöjlig för min del. Nu läser jag tre i taget eftersom vi pratar om tre i veckan.

För er som inte är med i Facebook-gruppen kan diskutera med oss på Bokmässas community där Camilla på Mind the book startat en grupp med Brasilien som tema. För er som missat är Brasilien tema för nästa bokmässa och jag som bloggambassadör vill därför uppmärksamma landet lite extra i år.

Jag kommer att skriva lite om vilka noveller vi har läst och om hur snacket gick, men väntar till vi har pratat klart. Således kommer jag skriva om de tre första novellerna nästa söndag. När alla 37 (!) noveller är avklarade avslutar jag mitt deltagande med en novell-lördag.

Semesterutmaningen: Spanien

spaniens flagga

Jag har inte läst mycket från Spanien; några nobelpristagare, en mycket dålig bok om fyra generationer kvinnor och så Carolos Ruiz Zafon som visserligen är en stor favorit.

Nu stundar två semestrar till Spanien så det är hög tid att jag läser mer spanskt. Jag och min man ska fira tio år tillsammans i Barcelona den 14 februari (utan barnet) och i juni åker hela min familj till Mallorca för att fira min pappa som fyller 70.

Jag vill helst läsa böcker från Barcelona och Mallorca och helst kvinnor. Jag har två nya Zafon (som är man) på att-läsa-listan (den första har jag redan läst halva av) och beställt en bok av Barcelonaförfattaren Carmen Laforet. Från Mallorca har jag inte hittat någon kvinnlig författare, men jag har kanske inte letat tillräckligt?

Jag behöver med andra ord tips! Vilka spanska författare måste jag läsa? I vanlig ordning, helst kvinnor.

Denna utmaningen är lite lös i kanterna, men jag hoppas att ha läst fem böcker (inklusive manliga författare) när jag kommer hem från Mallis i slutet på juni.

Mina nya snygga t-shirtar har kommit!

T-shirt: Pride and prejudice

Här är en T-shirt som är ett bokomslag av Stolthet och fördom eller Pride and prejudice av Jane Austen. Jag vill gärna ha den utgåvan!

T-shirt: The feminine mystique

Den feminina mystiken eller The feminine mystique, Betty Friedans feminsitiska klassiker från 1963. Jag bar den igår och introducerade feminist Friday eller kanske borde jag skriva #feministfriday? Hoppas att det trendar!

Beställ en boktröja du också: Out of print. Beställer du två är det fraktfritt, även internationellt.