Feministbiblioteket

dec 26

Utlottning av Lottie Knutsons Nödrop

Av Hanna i Bokbetraktelser

Det är tio år sedan den fruktansvärda tsunamikatastrofen i Sydostasien och jag har för att hedra minnet av alla de omkomna valt att ha en liten temadag om tsunamin. Ni har idag kunnat läsa om en bok av Lottie Knutson som var ansiktet utåt för Fritidsresor här hemma i Sverige och en av Charlotta Ölander som var turist och överlevare och berättar om vad som hände i Khao Lak. De har många gemensamma minnen, men perspektiven är såklart helt olika. Jag tyckte att båda böckerna kompletterade varandra även om de har olika syften och att Knutsons bok inte har som syfte att beskriva bara tsunamin.

Jag avslutar temadagen med att lotta ut ett ex av Lottie Knutsons bok Nödrop. Det var en mycket intressant bok om krishantering i stort. Jag rekommenderar den varmt.

Jag kör samma koncept som Kulturkollo brukar göra och du kan få sammanlagt fyra lotter enligt följande:

Blogga om temadagen/denna utlottning och länka hit: 2 lotter
Skriv på Facebook om temadagen/utlottningen: 1 lott
Twittra om det: 1 lott

dec 26

Recension: Ölander, Charlotta; …och himlen var oskyldigt blå; 2007

Av Hanna i Dokument och reportage

Charlotta Ölander överlevde tsunamikatastrofen. Hon befann sig i Khao Lak när vågen kom, men lyckades klara sig efter att hennes dåvarande sambo räddat hennes liv genom att få ut henne från en vattenfylld toalett. Jag har träffat Charlotta Ölander i Visby sommaren 2006 och jag kände då igen henne från TV-sofforna. Jag sa att jag ville läsa hennes bok och jag fick ett visitkort. Att jag inte gjorde slag i saken då var synd, men bättre sent än aldrig. Nu hittade jag boken på Bokbörsen och har läst den.

…och himlen var oskyldigt blå är inget litterärt mästerverk och jag inte heller läsas som det. Jag störde mig lite på det barnsliga språket i början, men tyckte efter ett tag att det var befriande. Boken är inte spökskriven utan det är verkligen Charlotta Ölanders ord och hon var en vanlig turist som råkade hamna mitt i den stora flodvågen. Vi får med andra ord helt och hållet den drabbades synvinkel.

Charlotta och hennes dåvarande pojkvän Richard kommer aldrig ifrån varandra när vågen kommer utan kan tillsammans fly in i djungeln för att skydda sig mot en eventuell nästa våg. De kommer så småningom till ett sjukhus, men eftersom de är så pass lindrigt skadade ger de sig av mot Phuket. De hamnar på fel hotell, som många andra (Pearl hotell, det tillfälliga svenska konsulatet fanns på Pearl Village). Där tar de hand om skadade människor och ensamma barn. De gör båda en enorm insats med att tvätta sår och vara stöd för personer i chock. För att kunna hjälpa fler valde de att inte åka hem förrän Fritidsresor sa att de var sista chansen att komma hem. Vid det laget hade de börjat känna sig överflödiga. Precis som i Lottie Knutson kan Charlotta Ölander vittna om människor som inte alls förstod varför de var tvungna åka hem och de stod bredvid människor som förlorat hela sina familjer.

Boken ger en bra beskrivning av händelseförloppet, så som det såg ut för lindrigt skadade. De trodde att hjälp skulle komma fort, men vart de än vände sig var nästan alla som arbetade volontärer. Om Lottie Knutsons bok var en bok om krishantering så är Charlotta Ölanders mer än bok om personliga trauman och om hur ett kaos ter sig för den som verkligen är mitt i det utan varken kläder eller mat och totalt utan information. Det osar frustration om hela boken och Charlotta säger i boken att hon tycker att Sverige borde ha gjort mer.

Jag är glad att Ölander bestämde sig för att skriva en bok. Den ger verkligen ett annat perspektiv på katastrofen och att hon inte var så hårt drabbad är också en befrielse för en som inte orkar läsa om för mycket elände.

dec 26

Recension: Knutsson, Lottie; Nödrop; 2014

Av Hanna i Handböcker

Det är tio år sedan Lottie Knutson blev hela Sveriges hjältinna för att hon vågade säga sanningen om flodvågskatastrofen. Nödrop (Albert Bonniers förlag) är inte Lottie Knutsons bok tsunamin. Det är en bok om krishantering som har sin utgångspunkt i flodvågskatastrofen för 10 år sedan. Den handlar också askmolnet, attentatet på Bali och andra kriser.

Den som börjar läsa boken tänker kanhända att det lutar åt en hyllningsbok till Fritidsresor. Men tänk då efter lite och du kommer säkert på att det var ju faktiskt så att det var Fritidsresor, och inte UD, som gjorde allt rätt under de hemska mellandagarna 2004. Lottie Knutson är ödmjuk, det måste jag säga. Hon klarar till och med av berätta om hur det kändes att pekas ut som en som borde vara Sveriges utrikesminister. Det underlättade för henne att hon hade en VD som kunde skratta år att Veckans affärer utsåg honom till en av Sveriges mest onödiga VD:ar (vem behöver honom när de har Lottie Knutson?). En sådan VD bäddar förmodligen för en arbetsmiljö där folk kan släppa prestigen och hugga i och det behövs. Det var precis vad som hände på Fritidsresor efter att de förstått vad som hänt.

Det var inte lätt att gå emot strömmen och säga det ingen ville höra. Lottie Knutsson var den enda som satt i TV-sofforna på annandagen och sa att det förmodligen var mycket värre än vad som verkade då. Hade det inte varit det så har hon skrämt upp folk i onödan, men tvärtom ansåg både hon och Fritidsresors ledning var ett värre scenario. Att ställa in flyg redan på annandagen var inte heller så populärt hos resenärerna som trodde att det handlade om en mindre katastrof. Fritidsresor fick rätt och det gjorde att det var de och inte regeringen som ansågs vara de mest handlingskraftiga.

I boken berättas också andra historier om hur personer i olika företag har hanterat kriser, både lyckosamt och rent förödande. Jag tyckte att boken både var en bra handbok i krishantering, men också en bra bok om vad som hände de där hemska mellandagarna 2004 utan att frossa i folks elände. Krishantering är inte bara hantera människor i sorg och chock utan också hantera alla de människor som inte förstår eller bryr sig om andra människors trauman. Vad säger man till mannen som kräver taxfree på resan hem när andra på planet förlorat hela sin familj? Eller till dem som vägrar evakueras för att de ska till skräddaren?

Läs boken och tänk efter hur du eller ditt företag är rustade för kriser, stora som små. Det finns mycket att hämta hos Lottie Knutsson!

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 26

10 år sedan tsunamikatastrofen i Sydostasien

Av Hanna i I backspegeln

En ögonblicksbild från Ao Nang i Krabiprovinsen, Thailand. Annandagen 2004.

Idag är den tio år sedan tsunamikatastrofen i Sydostasien inträffade. Jag minns dagen tydligt. Det var annandag jul och jag var hemma hos mina föräldrar och firade jul. Min pojkvän, numera make, kom hem till oss den dagen. Han berättade först om katastrofen per telefon och att hans bror var nervös för sin flickvän som befann sig på Borneo.

Estoniakatastrofen hade inträffat tio år tidigare. Där omkom min mans kompis mamma. Han återupplevde allt en gång till och sökte hela dagen efter information på nätet och var övertygad om att vi skulle känna någon. Vi hade några vi visste var i Thailand, men ingen som var i Phuket. Och Borneo visade sig vara en ganska säker plats.

Vi kände ingen drabbad. Inte då. Efteråt har vi pratat med människor som kände någon eller som till och med förlorade någon riktigt närstående, men just då kände vi ingen som hade omkommit eller skulle komma hem skadad och skakad med något evakueringsflyg.

Det finns massor av historier att berätta om, men alla orkar nog inte att läsa om alla. Jag vill hedra tioårsdagen av flodvågskatastrofen med en temadag här på bloggen. Jag har här berättat min historia, den är varken gripande eller viktig. Under dagen kommer jag att genom recensioner återberätta två andra historier. En från en överlevande Khao Lak och så Lottie Knutsons version. Jag avslutar dagen med en utlottning av en tsunamirelaterad bok.

Följ gärna med på bloggen under dagen. Har du något att berätta så får du gärna berätta det här.

dec 25

Julklappsböcker – färre för varje år

Av Hanna i Bokbetraktelser

En person som får mycket recensionsex och köper det mesta hon vill ha, får färre och färre julklappsböcker varje år. Det kan jag konstatera. Mina önskelistor blir också alltmer obskyra och känns kanske mer som beställningslistor än önskelistor att utgå ifrån. Min man är den enda som vågar tänka utanför ramarna och överraska mig (och han är ju också den enda som har fri tillgång till min bokhylla). Han gav mig tre böcker.

Jag ser mycket fram emot Hanna Rosins The end of men, som ska ha vissa likheter med Sheryl Sandbergs Lean in. Lady Almina, som ska vara verklighetens Cora Crawley, var en överraskning som jag välkomnade. Sedan Stephen Kings Att skriva. Jo, någon gång ska jag definitivt det. Skriva en roman alltså.

God fortsättning och hoppas att ni också fick bra böcker i julklapp!

Imorgon är det temadag om tsunamin. Missa inte det!

dec 24

Lucka 24: Elisabeth Bennet

Av Hanna i Julkalender

Idag är det julafton och jag har lite sparat det bästa till sist. Till alla Jane Austen-älskare därute kan jag säga att jag såklart inte glömt Elisabeth ”Lizzy” Bennet från Stolthet och fördom.

Lizzy lever under stor press att hon måste gifta sig. Hennes familj kommer att bli utblottad den dagen fadern dör på grund av en fideikommiss. Att hon ska gifta sig rikt står överst på mammans önskelista. Men när den stenrika och otroligt snygga Mr Darcy friar så säger hon nej, därför att han inte respekterar henne.

Hon är stolt och han är fördomsfull. Han får henne tillslut, men innan dess måste han visa att han är henne värdig. En sådan fantastisk feministisk förebild som Lizzy Bennet får avsluta årets julkalender.

dec 23

Internationellt julpynt

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Jag älskar julpynt och jag älskar att köpa med mig roliga saker från resor. Det ska vara fina och användbara saker, inte fula prydnadssaker som vi ändå inte vill ha framme. En bra kombination är då att köpa julpynt. På julen får allt vara lite mer tacky och för mycket av det goda är bara bra (som Lars Vegas Trio sa).

Här kommer en lite studie av vårt internationella julpynt, som vi samlat på oss under årens gång.

Julgranspynt

I Disney-affären på Fifth Avenue i New York gick jag all in på tacky julgranspynt. Jag älskar de fina Musse-kulorna och jag tycker mycket om de ganska fula glittriga Disney-figurerna.

Macys julavdelning var ett Mecka för mig både 2007 och 2008. Stjärnan ovan tror jag numer finns att få tag på i Sverige, men 2008 var det ett annorlunda pynt. Paketet kommer från en dollar-store i Harlem. Polkagrisen fanns inte på många ställen i Sverige 2008, men nu finns det överallt.

I Sorrento, Italien, köpte jag den grå italienska tomten och den fina klockan 2010. Jag köpte en vit klocka också, men den föll i golvet precis när vi kom hem.

Kanske inte så specifikt estniskt, men de små kulorna inhandlades i Tallinn 2004.

Visserligen från Indiska i Stockholm, men jordgloben ger en lite internationell inramning till julgranen.

Pepparkaksformar

Jag älskar pepparkaksformar och har hur många som helst. Längst till vänster ser ni några av mina Mumin-formar samt Iittalaformen. Köpta i Sverige, men finska så att det förslår. Hjärtat och stöveln är inhandlade i Wien 1999, Musse-formarna i Disneyaffären på Hongkongs flygplats 2013 och de olympiska ringarna och spelkortsformarna är köpta av en person i USA via Esty 2014.

Annat julpynt

I USA är julgranspyntet ofta gigantiskt stort. När vi var i New York 2007 köpte vi med oss The big apple, och enligt traditionen här hemma får den ligga i (den marockanska) fruktskålen.

Trots att vi var på Kuriska näset i Litauen på sommaren (2012) kunde vi inte låta bli att köpa med oss en fin julhandduk (vi köpte några andra mer mer somriga motiv också).

Den fantastiskt vackra lycktan vi köpte i en mörk gränd i Marrakech 2014, visade sig se rätt sjaskig ut i dagsljus. Jag tror att det kommer att bli en jullykta.

Slutligen något mycket svenskt. En adventsljusstake i svensk granit. Varje år säger min man att han ska införskaffa en snyggare och varje år svarar jag att det är den snyggaste adventsljusstake jag har sett.

Bonus

Kanske världens roligaste julbroderi. Mönstret köpt på fuldesign.

Gud jul önskar jag er alla kära läsare!

Broderi, Jul 14, Julen, Julpynt, Kultur, Resor, Slöjd
1 kommentar

dec 23

Lucka 23: Hanne Wilhelmsen

Av Hanna i Julkalender

När det kommer till deckarfavoriter så är Anne Holts lite buttra och envisa polis Hanne Wilhelmsen en stor favorit. Hon är en otroligt skicklig polis, kör rosa HD, men vågar inte berätta om hennes sambo som är en kvinna. Men efter stora livskriser ändras Hannes beteende och hon både vågar öppna sig mer och sluter sig mer inom sig. I de senare böckerna är hon kanske inte en så väldans bra förebild, men så länge hon är polis är hon oerhört smart, kompetent och modig. Hon är den bästa polisen de har. Så brukar det visserligen vara i deckare, men poliser är betydligt oftare alkoholister än lesbiska.

Son sticker ut, hon vågar och hon är den bästa. För det är Hanne Wilhelmsen dagens litterära feministiska förebild.

dec 22

Tematrio v 52 – Julböcker

Av Hanna i Bokbetraktelser

Vår julgran och en liten tomtenisse. December 2014.

Det är ändå jul och då måste jag såklart hänga på Lyrans tematrio om julböcker. Barnböcker på temat skrev jag om igår och här kommer tre vuxenböcker:

Julen är alla hjärtans fest av Lise Nørgaard: En novellsamling med fyra julnoveller. Vi får bland annat träffa en gammal kär Nørgaard-favorit, Volmer.

Ej blott i juletid av Heinrich Böll: En novell i samlingen Doktor Murkes samlade tystnad som handlar om en familj som är tvungna att fira jul året runt för att faster Milla har råkat ut för ett julrelaterat trauma.

…och himlen var oskyldigt blå av Charlotta Ölander: En bok om en annorlunda jul på alla sätt och vis. Först julafton på stranden i Khao Lak och sedan total misär på olika sjukhus och hotell efter tsunamikatastrofen.

dec 22

Lucka 22: Idgie Threadgoode

Av Hanna i Julkalender

Häromdagen skrev jag om en fantastisk bok och film, Purpurfärgen. Idag återkommer jag till samma tema. Dagens bok och film är Stekta gröna tomater av Fannie Flagg och den feministiska karaktären är huvudpersonen Idgie Threadgoode.

Idgie är vad man ibland kallar för pojkflicka och vägrar tidigt att klä sig i volangklänningar. Den enda som förstår henne är hennes bror. När han plötsligt dör, dör också något inom Idgie. En sommar kommer Ruth för att få ordning på Idgies humör. Trots starka protester från Idgies sida, blir de vänner. Det hela utspelar sig i amerikanska södern och det är 20-30-tal. Idgie kommer tillslut att hjälp sin älskade vän Ruth ur ett fruktansvärt äktenskap och tillsammans startar de ett café. I boken är det mer tydligt än i filmen att Ruth och Idgie faktiskt har ett kärleksförhållande.