mar 01

Imorgon pratar jag feministisk litteratur i P4!

P4 skaraborg

Imorgon kommer jag att delta i ett program i radio P4 Skaraborg och prata om feministisk litteratur. Det kommer att handla om böcker som påverkat kvinnorörelsen och det är inte helt otänkbart att jag kommer att prata om böcker från den feministiska kanonen 🙂

Jag är mycket hedrad av att få den här möjligheten att prata om det som ligger mig varmast om hjärtat och till på köpet i ”hemmaradion”. För er som missat det så är jag bördig från Lidköping i det gamla länet Skaraborg.

Lyssna direkt här. Tiden är någon gång efter nyheterna klockan tio men inte senare än 10:30. Jag återkommer med direktlänk efter programmet!

mar 01

Recension: Törnqvist-Verschuur, Rita; Främmande land; 1995

Främmande landRita Törqvist-Vershuur är en holländsk författare som har haft mycket med Sverige att göra. Hon är gift med den svenska litteraturprofessorn Egil Törnqvist och mamma till författaren Marit Törnqvist. Hon var god vän med Astrid Lindgren och har översatt hennes verk till holländska. Hennes bok Främmande land handlar om en holländsk flicka som åker på besök till Sverige och hon har översatt boken själv till svenska. Det är en kapitelbok för barn som precis lärt sig läsa och är en del av min EU-läsning.

Rita åker med sina föräldrar till Sverige med sina föräldrar precis efter andra världskriget. De ser städer efter städer ligga i ruiner. I Sverige får hon stanna ensam i två veckor och leka med flickan Britt-Marie som är i hennes ålder. Vistelsen kantas av fascination över det andra landet och allt nytt men också av förundran över allt som är konstigt och annorlunda. Britt-Marie har levt i ett land i fred, medan Rita har haft kriget väldigt nära, men ändå förstår de varandra förvånansvärt bra.

Jag tror att boken är självupplevd med tanke på författarens närhet till Sverige och att huvudpersonen heter Rita. Det är fin berättelse om ett barns möte med ett annat land och en annan kultur. Det handlar både om språkliga och kulturella barriärer som barnen klarar av att bemästra. Även om berättelsen är förelagd till efterkrigstiden så är den oerhört aktuell. Många barn idag möter barn från andra länder i sin vardag. Min son har flera barn i sin förskolegrupp med andra modersmål och med andra kulturer än han själv. Jag tycker att det är synd att boken numer är förpassad till bibliotekets magasin här i Stockholm. Den har inte passerat sitt bäst-före-datum.

feb 28

Recension: Lundgren Gunilla (mfl); Sofia Z-4515; 2005

Sofia Z-4515Gunilla Lundgren har skrivit texten till serieboken Sofia Z-4515 om Sofia Taikons liv. Amanda Eriksson har ritat serien. Sofia är född och uppvuxen i Polen och hamnade som många andra romer i koncentrationsläger under andra världskriget. Ingen annan i hennes familj överlevde kriget. Hon kom till Sverige med vita bussarna och gifteså småningom in sig i släkten Taikon.

Sofia har aldrig velat berätta för sina barnbarn vad hon varit med om. Hon vill hellre prata om roliga saker. Sofia Z-4515 är hennes egen berättelse om vad som hände när tyskarna tillslut fick tag på familjen som gömde sig i skogen och förde dem fört till ett ghetto och sedan till Auschwitz-Birkenau. Hennes historia är svår och oerhört ofattbar. Som rom fick hon möjlighet att bo tillsammans med sin familj i lägret, men efter ett tag splittrades de och de skulle aldrig komma att  återförenas. Samma dag som Sofia fördes till Ravensbrück dödades alla romer som fanns kvar i Auschwitz.

Serien är skriven på ett sätt så att även yngre kan ta den till sig. Serieformen är verkligen ett utmärkt sätt att beskriva hemska saker på. All eloge till författaren och tecknaren för det. Boken slutar med en liten sammanfattning om vad som hände sedan som inte är i serieform. Där saknade jag kanske lite en mer generell diskussion om vad som hände romer under andra världskriget, eftersom jag antar att det inte bara är jag som har en kunskapslucka där. Annars tycker jag att den korta serieboken fick med en hel del och den kan definitivt tjäna som informationsmaterial i skolan.

Tidningen är nyutgiven av Folk är folk och du kan köpa av en rom på gatan. Gör det!

feb 28

Tretton nobelpristagare: Gabriela Mistral

Dikter i urval av Hjalmar GullbergI bokcirkeln Tretton nobelpristagare har vi kommit fram till Gabriela Mistral och Dikter i urval av Hjalmar Gullberg. Dikter är alltid svårt att läsa och ta till sig om man inte är van och det märktes lite på diskussionerna om Gabriela Mistrals dikter, men vi hade flera intressanta diskussionspunkter.

* Hur mycket är Gabriela Mistral och hur mycket tar Hjalmar Gullberg över? Det finns en introduktion innan varje dikt där Gullberg berättar lite om bakgrunden och hur den ska tolkas. Detta uppfattades till en början positivt av den ovana lyrikläsaren, men ju mer vi läste desto mer eniga blev vi om att Gullberg nog lägger väl mycket orden i munnen på Mistral.

* Som spinn på förra punkten diskuterade vi huruvida allt Mistral skriver om måste vara självupplevt. Vi vet att hon inte fick några egna bar och att hon tog hand om sin brors son som hon älskade som sin egen. Men måste allt som hon skriver om vara något hon upplevt själv? Gullberg verkar tycka det. Mistral reste mycket, kämpade mot orättvisor och var feminist. Hon kanske skrev om kvinnor hon träffat och deras upplevelser?

* Hennes kanske mest kända dikt Sången om en son är fantastiskt vacker, osar smärta och känns verkligen självupplevd. Smärtan över barnlösheten gick rakt in i hjärtat.

Jag skulle kunna tänka mig att läsa mer om detta med att kvinnor förväntas skriva självupplevda saker och huruvida det kan tillskrivas Mistral. I vilket fall som helst berörde Sången om en son mig djupt.

feb 27

Recension: Höök, Marianne; Tyckt; 1967

TycktMin svärfar har precis flyttat från hus till lägenhet och när han sorterat ut böcker har han gett mig det han trott varit av intresse för mig och bloggen. Marianne Hööks samlade krönikor från 1967, Tyckt, var en bok jag med spänning satte tänderna i.

Marianne Höök var journalist på bland annat Veckojournalen och Sveriges Television och trots sitt alltid glada yttre hade hon ett mörkt inre (källa). Hon tog sitt liv 1970. Jag vet inte om hon kallade sig feminist, men av texterna i boken att döma var hon en fullfjädrad sådan.

Krönikorna berör aktuella ämnen som av naturliga skäl inte alltid är lätta att hänga med i, men vad som är lätt att se är Hööks skarpa kritik mot könsroller, rasism och andra dumheter. Den roligaste krönikan var en tidig Egalias döttrar-historia om mannen som blivit politiker och att det faktiskt är möjligt för män att vara det med en stöttande maka.

Kommer du över ett ex av Tyckt, tycker jag absolut att du ska läsa den. Det är både en historisk resa och läsning av en mycket skarp debattör.

feb 27

Lyriktian i mars

Nelly SachsI mars är det dags för lyrik har jag bestämt mig för! Lyriktian kallar jag miniutmaningen som faktiskt tjuvstartade igår. Reglerna är enkla, tio recensioner av lyrik ska produceras under mars månad med start igår (som inte är mars, jag vet).

Efter avhopp i bokcirkeln Tretton nobelpristagare är jag ansvarig för Nelly Sachs som vi ska läsa i mars. Vi har precis avslutat Gabriela Mistral som jag snart ska skriva en recension på, så det kommer att bli mer än en nobelpristagare. Det kommer också att bli en hel del nytt och en del svenskt.

Är det någon som hänger på och läser lyrik i mars?

UPPDATERAT

Ni som vill hänga med på lyriktian måste inte följa mina regler utan kan utforma det precis som ni vill. Det vore jätteroligt om det blir mycket fokus på lyrik i mars!

feb 26

EU-läsning: Lettland

Lettlands flaggaI min EU-läsning har jag nu nått land nummer tolv, Lettland. Jag har redan haft fokus på Baltikum på bloggen (Fokus: Baltikum våren 2013) så därför var Lettland inte en så stor utmaning den här gången. Vad jag missade då var att den otroligt ambitiösa översättaren Juris Kronbergs har översatt mycket mer än jag fattade då. Tack vare honom finns mycket lettisk litteratur att finna på svenska bibliotek.

Erfarenheter av Lettland som bokland

Innan Fokus: Baltikum, ingenting jag kan erinra mig.

Lettisk litteratur i Feministbiblioteket

Jag började läsa Sandra Kalnietes bok om sina föräldrar, Med högklackade skor i Sibiriens snö. När jag letade mer litteratur började jag nästan att misströsta, för att det kändes som att all baltisk litteratur handlade om deporteringar till Sibirien. Därför läste jag noveller ur Tranans novellsamling Människomuseet och dikter ur Lettland diktar, allt översatt av Kronbergs. Jag har också läst en fotobok av fortgrafen Inta Ruka om personer i en förort i Riga, People I know.

Nya erfarenheter inför EU-utmaningen 

Jag köpte två lettiska böcker i den lettiska montern på bokmässan förra året och jag passade på att läsa dem. Båda är översatta av ovan nämnda Kronbergs och är skrivna på lettiska.

Gundega Repše – Tennets skrik: En dagbok från ett kommunistiskt och sovjetiskt Lettland på 70-talet. En svart roman om hopplösheten i diktaturen.

Inga Abele – Högvatten: En roman om vad som hände i Lettland efter att landet blivit fritt. Också ganska svart, men mer hoppfull inför framtiden.

Som en bonus valde jag att läsa en känd lettisk poet efter att ha sprungit på henne på bibblan och sett att hon också översatts av Juris Kronbergs.

Vizma Belševica – Jordens värme: Poesi av en tidigare nobelpriskandidat som mest handlar om natur och kärlek, men där en eller två dikter är regimkritiska.

Nästa EU-land

Nästa land är Litauen och precis som Lettland så har jag läst en del förut. Det blir alltså inte så stor utmaning som det skulle kunna ha blivit.

feb 26

Recension: Belševica, Vizma; Jordens värme; 2003

Jordens värmeJordens värme av Visma Belševica är en samling dikter som den lettiska översättaren juris Kronbergs satt ihop. Belševica har gett ut många samlingar och flera urvalsvolymer av henne finns på svenska (tack vare Kronbergs). Hon är en av Lettlands främsta poeter och har nämnts i nobelpristagarsammanhang innan hon dog 2005. Då är det klart att jag var tvungen att läsa henne!

Dikterna i den svenska volymen är från 1959-2000. Belševica var tämligen illa ansedd av det kommunistiska styret i Sovjetunionen och hon har varit avstängd från allt publicerande för att hon skrivit alltför uppenbar kritik mot ockupationsmakten. I Jordens värme finns två dikter som tidigare inte varit publicerade, kanske just med tanke på censuren. Av dem gillade jag Oron och väntans vår… (1956) mest.

Oron och väntans vår…
Upprörd irrar bäcken under skaren…
Förlåt mig, hemland, om du kan.
I ditt namn har det lidits, ljugits så mycket.

Lettland, du gav mig en röst
Du gav mig ett hjärta, hett i bröstet.
Hur kunde jag tiga, när tigande dina söner
Dog för dig utan strid?

(…)

Annars handlar dikterna mest om kärlek och naturen. Jag tyckte att många var ganska ointressanta, men jag hittade några pärlor. Min favoritdikt var I förtroendet sagt från 1977:

Låt oss inte inbilla varandra, att vi båda
Har haft framför oss. Jag har redan
Försökt hälla havet i en kopp.
Det fick inte plats.

Så har jag läst ännu en poet som intresserar mig och som jag läst mer om och som verkar oerhört fascinerande. Belševicas son var också en omtyckt poet i Lettland, men mördades förmodligen av regimen 1987. Antagligen för vad hans mor gjort. Jag måste bara läsa mer av Belševica och som tur är finns hennes självbiografiska romaner översatta till svenska. Av Juris Kronbergs såklart.

feb 25

Så blev jag 38 år…

Idag fyller jag 38 år. Senaste året har varit fyllt med besvikelser. Jag förlorade jobbet och inget andra barn i sikte trots många försök. Men min födelsedag blev ändå precis som jag ville ha den! Först grattad av männen i mitt liv, sedan Egg Benedict utan genvägar (hade till och med bakat muffinsen själv) till frukost, efter det en lång läspaus och sedan lunch på stan med maken. Jag shoppade lite kläder och åkte hem och såg Johan Olsson vinna VM-guld. Hela tiden sken solen. På kvällen åt jag, maken, sonen och svärfar trerätters med underbara viner till. Nu återstår bara inspelat Mästerkocken och VM-magasinet på TV och så är dagen helt komplett.

Presenter då? En plånbok, feministiska böcker och champagne, vad mer kan en kvinna som jag önska mig?

Hanna 38 år på Wagamama

Vi åt lunch på Wagamama.

Hanna 38 år på Wagamama

Jag har inte skaffat mig ett jobb, men väl klippt mig.

feb 24

Tematrio v 9 – På liv och död

Läsutsikt på Landsort

Min läsutsikt på Landsort, som får symbolisera livet i den här trion.

Den här veckan är Lyrans tematrio på liv och död. Nej, såklart inte bokstavligen utan som vanligt litterärt. Här kommer mina tre böcker med liv eller död i titeln:

Ja till Liv! av Liv Strömquist: Nej, jag gillar inte Liv Strömquists mobbingstil. Jag håller med om att Kunskapens frukt var bra, men denna gillar jag inte alls.

Rädda livet! av Erica Jong: Uppföljaren till Rädd att flyga var inte alls så bra som sin föregångare.

Rosar, kyssar och döden av Maria Lang: En deckare jag läst men inte recenserat och som jag just nu inte minns mer än att den var småmysig, som Langs andra böcker.