Idag är det tre år sedan Rysslands fullständiga invasion av Ukraina. Det finns dem i världen som tycker att Ukraina borde kapitulera. Som motvikt publicerar jag min gamla artikel från NU i mars 2023. Jag fick möjlighet att intervjua Kira Rudik, partiledare för det ukrainska oppositionspartiet Holos.

Kira Rudik, partiledare för det ukrainska liberala oppositionspartiet Holos och ledamot av parlamentet, kom till Liberala Riksmötet i Linköping. NU fick en pratstund med henne om situationen i Ukraina och vad de behöver för att vinna kriget och försvara rätten till suveränitet och demokrati.

Den 24 februari 2021 vaknade Kira Rudik till en ny verklighet. Från att ha levt som en modern kvinna och politiker i en modern stad, har hon nu behövt ställa om helt. Hela vintern gick hon ut i höga stövlar för att fylla på generatorn med diesel eftersom de inte fick någon värme i huset annars. Hennes stora skräck var att dö smutsig, därför finns det fortfarande vatten på alla möjliga och omöjliga ställen i huset.

– När de första missilerna träffade Kyiv var vårt gamla liv borta och nu finns det ingen möjlighet att gå tillbaka till det som varit. Mitt nya liv har blivit till att vakna upp till varningssignaler och gömma sig i under trappan där vi brukar förvara gamla skokartonger, berättar hon.

Den nya verkligheten är att alltid veta var du har din evakueringsväska om du snabbt behöver fly. Det är bunkring av vatten och konserver. Det är att du bokstavligen kan dö i sängen.

– För några veckor sedan var det en missilattack mot Dnipro där 46 personer dog, de flesta i sina sängar. De gick och la sig och visste inte att de aldrig skulle vakna igen.

Vi vet att Ukraina var tämligen oförberedda på den fullskaliga invasionen från Ryssland, trots varningar from omvärlden. Kira Rudik bekräftar den bilden.

– Alla sa till oss att Putin kommer att

attackera, men jag tror att vi levde i en illusion av att han bara skulle försöka avancera i östra Ukraina. Jag tror inte att någon trodde på missilattacker mot Kyiv.

Som politiker har livet också förändrats mycket för Kira Rudik. Hon säger att tidigare var hon politiker i opposition, men nu måste hon och alla hennes kollegor vara allt möjligt annat, från soldater till hjälparbetare och flyktingorganisatörer.

– Det finns ingen som lär dig hur det är att vara parlamentariker i krig. Förutom saker vi visste att vi var tvungna att göra, såsom att se till att armén har allt de behöver, se till att internationell hjälp kan komma in, se till att folk som vill kan komma ut, så är det är så många saker jag aldrig trodde att jag skulle behöva göra. Till exempel måste vi se till att regionerna avsätter land till kyrkogårdar, berättar hon.

Det var in i det sista inte självklart för Kira Rudik att komma till Linköping. Hon reser runt i världen för att se till att Ukraina fortsätter får vapen och förnödenheter, men resvägen är lång. Det tar sex timmar att åka bil från Kyiv till polska gränsen och efter det får man köa i ungefär fyra timmar för att komma ut ur landet. Sedan är det fyra timmar kvar till Warszawa. Hela den här sträckan kör Rudik själv. Först i Warszawa kan hon hoppa på ett flyg. Hon måste vara tillbaka i Kyiv för sittningarna i parlamentet på måndagen. Sittningarna i parlamentet är viktiga. Det betyder att demokratin fortfarande fungerar.

– Varje gång vi samlas i parlamentet är det som ett finger till Putin för att vi upprätthåller den demokrati han vill förstöra. Vi är här, vi röstar och vi har våra debatter.

Under Kira Rudiks tal till Liberalerna pratade hon om den första sittningen i parlamentet samma dag som kriget bröt ut. Det var en av de mest känslosamma stunderna hon varit med om sedan kriget startade. De sjöng nationalsången tillsammans.

– Vi blev förvånade över hur många som kom till den där första dagen. Vi röstade för att införa krigslagar, men vi lovade också varandra att jobba som ett team.

Holos är oppositionsparti i parlamentet, men det råder borgfred under kriget. Det sker politiska debatter i kammaren, men inte i media eller utanför parlamentet. De är för det mesta överens.

– I 80 procent av all lagstiftning vi beslutar om har vi inte olika åsikter. Före kriget var jag en ledare av ett oppositionsparti. Nu är det svårt att vara i opposition mot något. Vi kan till exempel inte vara i opposition till militären eller till att betala ut folks pensioner Nu ett år in i kriget har de blivit mer rutinerade och effektiva och kan börja försöka få igenom sin egen politik på vissa områden.

– Vi i mitt parti jobbar med HBTQ-frågor och nu specifikt HBTQ-personer i armén. Deras partner ska ha samma rättigheter som alla andra. Vi vet att det kommer att bli svårt att få igenom det, men vi tror att det skulle kunna gå.

Ett av Kira Rudiks viktigaste uppdrag är att jobba med internationella relationer och se till att EU och andra västländer fortsätter att ge vapen. Ukraina är beroende av vapen från väst då de inte har samma möjligheter som Ryssland har. Rudik menar att vi kämpar tillsammans för en ukrainsk seger eftersom en förlust skulle betyda så oerhört mycket negativa saker för hela den fria världen.

– Förlorar vi betyder det att hela den demokratiska västvärlden inte var tillräckligt för att stoppa Putins regim. Att 40 miljoner människor som var villiga att slåss för att stoppa honom inte räckte. Totalitära stater runt om i världen kommer att vädra morgonluft. För mitt land betyder det att vi alla står ensamma trots Budapestuppgörelsen, där vi gav upp våra kärnvapen för fred i hela världen efter suveränitetsgarantier från Ryssland, Storbritannien och USA.

I Ukraina pratar man inte om fred, man pratar om seger. När vi kan läsa på svenska debattsidor att det finns forskare som anser att Sverige borde sluta skicka vapen och istället förhandla fram en fred, kan Kira Rudik bara skaka på huvudet.

– Det finns ingen ledare i hela världen som kan garantera att Putin, efter en fredsförhandling, håller vad han lovat. Innan någon kan ge oss sådana garantier så är det meningslöst att förhandla. Se bara på kärnvapenavtalet som Putin drog sig ur.

Det är med andra ord bara seger som räknas och för att det ska vara en seger räknar Kira Rudik upp krav från deras sida:

– För det första vill vi få tillbaka vårt territorium till 1991 års gränser. Det är de gränser hela världen har erkänt. För det andra måste Putin betala för sina krigsbrott. För det tredje måste återuppbyggnaden av Ukraina ske med ryska pengar. Men det viktigaste är hur försäkrar vi oss om att han inte attackerar igen. Vi ser inget annat än regimskifte och att folk i Ryssland måste tänka om. Vi måste få dem att inse att den imperialistiska idén, det här är vad det leder till.

Förutom att få vapen till Ukraina jobbar Kira Rudik med att få in Ukraina i EU. Det är en process som brukar ta lång tid. EU har gjort den snabbare för att Ukraina verkligen behöver ett medlemskap. Den politiska viljan finns, men Ukraina har fortfarande en lång väg att gå med korruptionsbekämpning och annat. Motivationen är stark och det är inte bara kriget som gör att ett medlemskap lockar.

– Alla mina resor just nu är via Polen och jag har sett vad som har hänt med Polen sedan EU-inträdet, med bland annat infrastruktur. Jag tittar på det med bitterljuv känsla. Jag känner att vi också kunde haft det så och att vi kan få det så. Det är en stor motivation för oss alla för det visar att man kan bygga upp ett land, även om det varit förstört.

Kira Rudik är en eldsjäl som brinner för seger och att få leva sitt liv som en fri europé. Det är beundransvärt hur mycket tid hon lägger på resor och internationella relationer. Var det aldrig aktuellt att fly?

– Nej, Ukraina är mitt hem. Alla pratar om demokrati och våra rättigheter som medborgare, men vi har också skyldigheter som medborgare. Och våra skyldigheter är att försvara det som är vårt. För ett år sedan stod jag utanför vårt hem och tittade på vår trädgård och då tänkte jag hur är det möjligt att jag bara för några veckor sedan planterade blommor och nu kan någon bara komma hit och förstöra allt. Då beslöt jag mig för att stanna.