Lucka 11: Reykjavik

Hallgrímskirkja i Reykjavik. Av Andreas Tille – Eget arbete, CC BY-SA 4.0.
Krans 11

Om det är någon stad jag skulle sätta upp som nummer ett på en lista av städer verkligen längtar efter att få besöka så är det nog Reykjavik. Jag har pluggat isländska och mitt intresse för Norden och Island är mycket stort. Jag vet egentligen inte varför det inte blivit att vi åkt till dit, men sådär blir det ibland. Det ligger inte precis i närheten av något annat.

Det finns flera fina isländska deckarförfattare och jag rekommenderar både Ragnar Jónasson och Lilja Sigurðardóttir. Idag kommer jag dock att tipsa om en gammal favorit, Arnaldur Indriðason. Flera av hans böcker utspelar sig i Reykjavik, men eftersom jag ska tipsa om en bok så blir det den historiska deckaren Den stora matchen som utspelar sig 1972 när de stora schackmästarna Spasskij och Fischer träffas för ett stormöte i Reykjavik. Mycket inländsk miljö och spännande med en deckare som utgår från en verklig händelse.

Isländska deckare är ett fint sätt att besöka ön. Någon gång ska jag göra det i verkliga livet också. Idag får ni se boktipset som en del av mycket mer. Det är som sagt inte bara den här boken som utspelar sig i Reykjavik och som ger en bra bild av staden. Och isländska deckare är mer än bara Arnaldur Indriðason.

Lucka 10: Kapstaden

En något suddig bild, men det är ett foto av ett foto. Taffelberget i Kapstaden, december 2000.
Krans 10

Kapstaden, dagens resmål, är en stad jag har varit i för länge sedan. Det är en fascinerande stad på flera sätt, inte enbart positivt. När vi var där såg vi mycket fattigdom på gatorna och det var läskigt med män som gick omkring i rika områden med basebollträn, något som vi senare förstod var privata bilvakter. Precis som Berlin har Kapstaden en före- och en efterhistoria.

Zoë Wicomb är en sydafrikansk författare som levde i Sydafrika som varken svart eller vit, utan en blandning. Hon berättar i en delvis självbiografisk novellsamling om sina upplevelser, Du kan inte gå vilse i Kapstaden. Boken kretsar till Frieda som komit tillbaka till Kapstaden efter år i England. Hennes nya idéer är inget som går hem hos de nya vännerna i Sydafrika. Boken handlar om apartheidsystemet och hur olika tillgången till staden var för svarta respektive vita.

Boken är skriven 1987, så något efter fanns inte när den skrevs, vilket är mycket intressant. Vi kan läsa den med andra glasögon, men måste samtidigt ha i åtanke att när den skrevs hade Zoë Wicomb samma glasögon. Hon har inte skrivit boken med vetskap om vad som hände bara några år senare. Sådant tycker jag är tänkvärt när jag läser en bok. Tidsaspekten är här viktigare än i många andra fall.

Lucka 9: Oslo

Rådhuset i Oslo. Av Kjetil Lenes – Eget arbete, Public Domain.
Krans 9

Oslo var en stad jag ville bosätta mig i när jag gick på gymnasiet. Jag kollade upp universitet och intagningskrav, men bestämde mig för att plugga i Göteborg istället. Och där blev jag sedan kvar. Senast jag var i Oslo var förra sommaren men familjen. Vi såg museum varje dag och barnen älskade det faktiskt.

Marie Auberts böcker utspelar sig i Oslo och visar mycket av staden. Jag väljer att rekommendera Jag är egentligen inte sån om en familj i förfall som ska fira en konfirmation. Det är hemligheter och lögner och precis alla beter sig som idioter. Det är Oslo i vårskrud och jag längtade omedelbart tillbaka när jag läste boken.

Marie Aubert har en särskild berättarstil som påminner mig om flera andra norska författare och hon har fått mig att fundera på om det finns regionala och nationella sätt att skriva och berätta på. Har märkt samma fenomen hos exempelvis grekiska och lettiska författare. Även om hennes böcker låter deprimerande – och också är det – är de oerhört läsvärda.

Lucka 8: Berlin

Stadsvandring i Berlin
Krans 8

Idag åker vi till en av mina favoritstäder, nämligen Berlin. Det är en otroligt mångfacetterad stad och jag hittar alltid något nytt när jag är där. Att jag sedan får gå omkring och helt ohämmat prata tyska, bidrar såklart till stadens charm. Bilden ovan är från mitt senaste besök 2022, då även barnen var med. Bilden är tagen i soldis en enormt het dag i juni.

Kairos av Jenny Erpenbeck är en tämligen ny roman som vunnit internationella bookerpriset. Den handlar om den unga kvinnan som kärar ner sig i den otrogna kulturmannen och även om hon vill, klarar hon inte av att ta sig ur relationen. Tiden är strax före och strax efter murens fall och när muren faller, faller också den östtyska kulturmannen. Mycket intressant bok och många bilder från ett Berlin som först var delat i praktiken och senare i känslan hos de före detta DDR-medborgarna.

Det går inte att komma ifrån att Berlin mycket är sin historia. Därför valde jag idag en roman som visar på den viktigaste tiden i stadens historia. Tiden då staden åter blev en, men också tiden strax före när staden var delad och människorna levde med så totalt skilda förutsättningar.

Kulturkollo: Just nu december 2024

Just nu

Förra månaden var det så hektiskt och jag var så dagvill att jag helt missade lägesrapporten som vi gör tillsammans på Kulturkollo. Jag tycker att den här typen av inlägg är roliga, dels för att se vad andra läser just nu, men också för att styra upp min egen läsning lite och fundera på vad jag faktiskt läser just nu (jag slalomläser alltid, så det är inte så konstigt att det behöver ”styras upp” ibland).

Just nu läser jag den japanaska boken Spridda över jordklotet av Yoko Tawada, som är en av årets prenumerationsböcker från Tranan. Bland årets Trananböcker har många blivit liggande, helt utan egentlig anledning. Jag tycker att alla verkar bra. Jag läser och Estonian inside out som är skriven av den estniska historikern Lauri Vahtre. Den är lite rolig om hur ester fungerar (spoiler: de fungerar ungefär som svenskar). Jag köpte den boken i en bokhandel i Tallinn.

Just nu lyssnar jag på Jag har precis lyssnat klart på Sista julen i New York av Becca Freeman, som till skillnad från många andra julböcker jag lyssnat på i år var riktigt bra. Så bra att jag ska kolla upp om hon har skrivit andra saker som jag kan lyssna på vid andra tillfällen. Nu får jag försöka hitta en bok som toppar den, men det känns inte helt realistiskt i julboksgenren.

Just nu tittar jag på Styckmordet. Historien om Catrine da Costa och två läkare som inte fälldes, men ändå dömdes, för mordet är något som engagerar min make och vi har pratat om det mycket genom åren. Att se serien är riktigt plågsamt. Jag kan inte fatta hur långt man var beredd att gå för att få någon fälld. Att en tvååring är nyckelvittne för något hon ska ha sett när hon var ett är så bortom galet att jag inte kan fatta att det hänt under min livstid.

Just nu njuter jag av julförberedelser. Jag älskar juleljus, pynt och bak. Idag har vi gjort julgodis och ska kanske baka lite pepparkakor. Imorgon ska det backas lussekatter. Jag har tagit fram lagom med pynt för datumet och nästa helg planerar vi att ta in vår reservgran i plast till gillestugan och pynta den.

Just nu längtar jag efter jul och ledighet. Jag försöker vara i nuet, men det känns som att jag behöver ledighet. Har åkt på någon jäkla muskelinflammation eller liknande och har svårt att gå. Det överskuggar mycket och jag längtar också såklart efter att bli smärtfri.

Lucka 7: Singapore

Krans 7

Singapore är en stad och ett land jag har varit i och det är dit jag tänkte ta er med idag. Mitt första intryck av staden var att det kändes plastigt. Det var dyrt och påkostat och rent och inte alls såsom jag känt att asiatiska städer är. Dock är det mycket som liknar andra sydostasiatiska städer och de mer ruffiga områdena i staden finns.

Kevin Kwans bokserie om snuskigt rika asiater är en fin serie trots det kanske något avskräckande temat. Den första boken Crazy rich asians, som även blivit film, tar avstamp i ett bröllop i Singapore. Storyn handlar Nick och Rachel som är ett par i New York och lever ett bra liv. När de åker till Singapore för att vara med på Nicks bästa kompis bröllop får Rachel vet att hennes pojkvän är enormt rik. I böckerna får vi stadens Singapore ur de rikas perspektiv, vilket helt ärligt känns passande.

Crazy rich asians känns passande för Singapore, men kanske knappast för Asien som världsdel. Jag kommer att skriva om fler städer i Asien framöver och det är spännande att se hur otroligt olika det ser ut. Det är såklart inte unik för just Asien, europeiska städer har ju också sin unika karaktär.

Lucka 6: Helsingfors

Torgkvarteren i Helsingfors
Krans 6

Idag är det Finlands nationaldag och därför tänkte jag ta med er till Helsingfors. Det är en stad jag tack vare barnens aldrig sinande längtan efter kryssningar, har varit i många gånger. Bara en gång har jag stannat flera dagar och då var jag ensam utan familj (som jag inte hade då). Jag är otroligt förtjust i Helsingfors och vill gärna åka dit och stanna lite längre.

Galanterna av Mia Franck är dagens bok och den skulle kunna ses som en föregångare till Ruth Kvarnström-Jones böcker om väninnorna på Grand hotel och NK. Om Kvarnström-Jones läst Galanterna har jag dock ingen aning om. Boken handlar om några väninnor i Helsingfors 1912 och verkliga händelser vävs ihop med kvinnornas liv som är helt fiktiva. Huvudpersonerna är modister och tillverkar hattar och vi får många fina miljöbeskrviningar från Helsingfors på 1910-talet.

Mia Franck är finlandssvensk och skriver på svenska. Hon har läst in Galanterna själv så ljudboken rekommenderas varmt. Det är lite på modet att skriva böcker om det förflutna och väva ihop riktiga händelser, med fiktion. Mia Francks bok kom ut före det blev en hajp.

Lucka 5: Barcelona

Krans 5

Då har vi kommit till Barcelona, en stad jag varit alldeles för lite i. Dock varit i! Det är en helt underbar stad som både har strand och stad. Jag har bara utnyttjat stad när jag var där, eftersom det var februari. Det var lustigt när vi var där för det var 20 grader varmt och folk gick i dunjackor och vantar. Det var trots allt bara vår, så jag gick inte barbent, men hade inte så mycket mer än klänning och strumbyxor på mig.

Idag blir det en förutsägbar bok, Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon. Jag blev helt golvad av den när jag läste den för sisådär 15 år sedan. Boken handlar om De bortglömda böckernas gravkammare och en liten pojkes besatthet av en mystisk författare. Han vandrar längs Barcelonas gator i morgondis och dimma. När jag såg de svarta lyktorna på gatorna på Las Ramblas, tänkte jag på boken. Nu var vi inte där i dimma, men i skymningen kände jag riktigt stämningen från boken.

Carlos Ruiz Zafon dog 2020, endast 55 år gammal och det är verkligen för tråkigt att han inte kommer att skriva fler böcker. Med det sagt har jag faktiskt sista delen i serien som börjar med Vindens skugga kvar att läsa. Det var så otroligt längesedan jag läste de andra nu, så det kanske är dags att läsa om dem allihop.

Lucka 4: Nuuk

Nuuk
Av Oliver Schauf – Eget arbete, Public Domain.
Krans 4

Bakom lucka 4 finner vi en stad jag aldrig varit i, men som jag hemskt gärna vill åka till, Grönlands huvudstad Nuuk. Grönlands lysande författarstjärna heter Niviaq Korneliussen och hon fick Nordiska rådets litteraturpris 2021 för boken Blomsterdalen.

Dagens bok blir inte Blomsterdalen, utan Homo Sapienne. Den som läst min blogg länge känner säkert igen sig, för jag tipsar ofta om just den boken. Det är en bok som som rör sig bland hbtqi-personer i Nuuk. När den kom 2014 var det en extremt ovanlig bok. Så är det såklart fortfarande, men nu har Niviaq Korneliussen gjort sig ett namn. Hennes beskrivningar av Grönland, samhället och naturen är enastående och i den här boken får vi en mycket fin berättelse människor som känner sig instängda, gestaltat både i dialoger och genom naturskildringar.

Naturen ska vara helt enastående på Grönland och den som har tur, och då menar jag lite lagom tur och inte en på miljonen, kan få se en val piska ner sina stjärtfenor i vattnet. Jag följde länge en blogg om en svensk kvinna som bodde i Nuuk och jag blev inte direkt sugen på att flytta dit. Alla importerade varor är dyra och ibland svåra och få tag på. Hon hade inte tillgång till lök på flera månader ett år, till exempel. Att del aldrig blir varmare än 18 grader på sommaren är såklart ett problem för mig och avskildheten skulle göra mig galen. Men en semester, det är fortfarande en stor dröm!

Lucka 3: Caracas

Av SuperHercules på engelska Wikipedia, CC BY 2.5.
Krans 3

Dagens stad är Caracas, huvudstaden i Venezuela. Där har jag aldrig varit och även om jag gärna vill åka dig, för att jag är nyfiken på alla städer, så blev jag inte precis sugen på staden av boken jag läst. Jag har aldrig varit i Sydamerika, men vill otroligt gärna besöka den världsdelen.

Natt i Caracas av Karina Sainz Borgo är en spöklik bok om ett laglöst land där människor försvinner. Den är kryp under skinnet-läskig om en kvinna som hittar sin granne mördad. Författaren har visserligen sagt att boken skulle kunna utspela sig varsomhelst i regionen, men det är Caracas som är den utpekande platsen och det är den stadens gator och kvarter som vi får läsa om.

Jag blev som sagt inte sugen på att åka till Caracas efter att ha läst den här boken och så värst sugen på att besöka ett land som sätter oppositionella i husarrest är jag såklart inte heller. Däremot vill jag gärna besöka ett Caracas och ett Venezuela som leds av en liberal president som tillåtits vinna ett val och inte fråntagits den rätten. Idag gå mina tankar till mina meningsfränder i husarrest.