Då har jag bestämt mig för att jag ska recensera den isländska nobelpristagaren Halldór Laxness bok Salka Valka här på Feministbiblioteket. Jag tyckte att boken hade ett tydligt feministiskt tema och budskap och förstår att Laxness hade många tankar om jämlikhet och var övertygad socialist. Med det bakgrundsfakta tycker jag absolut att man kan läsa Salka Valka feministiskt. Eftersom det är ett gammalt verk och dessutom ett nobelpristagarverk, kommer jag även att diskutera slutet. Vill du inte veta det, sluta läsa när jag anger det.

Salka Valka är en flicka som växer upp i ett litet fiskarsamhälle på Island. Alla är beroende av handelsmannen på orten. Salka Valkas mamma är fattig och har ett förhållande med en alkoholiserad man. Salka Valka bestämmer sig för att jobba i affären för att få ihop pengar till en klänning. Men när hon ska ta ut pengarna har mamman redan använt dem för en ny klänning till sig själv. Salka Valka kommer inte att glömma detta så länge hon lever och det präglar hennes inställning till arbete och pengar.

När Salka Valka är vuxen bor hon ensam kvar i föräldrahemmet och försörjer sig som fiskare. Hennes stora kärlek från barndomen återkommer en dag till Island. Han är kommunist och vill få alla fiskare att gå med i facket. Salka Valka är till en början negativ, men inser senare fördelarna. Hennes styvfar återvänder också och vill att Salka Valka ska strunta i den gamla pojkvännen och istället bli tillsammans med honom, men hon står emot. Hon och Arnaldur blir ett par, men han längtar ständigt bort mot nya äventyr.

Du som inte vill veta slutet, slutar läsa här. Den självständiga Salka Valka bestämmer sig tidigt för att hon är den enda som kan dra in pengar till sig själv. Hon jobbar hårt för att få en dräglig tillvaro och sluta vara fattig. Hon blir en rationell person, men absolut inte utan känslor. Hon är mycket förälskad i Arnaldur, men hon väljer att släppa honom. Rädslan för att bli som sin mor som ständigt längtade efter sin suput till pojkvän som ofta reste runt i världen, var större än kärleken till Arnadlur.

Här finns inte bara en berättelse om en stark kvinna, det handlar också om sexuella övergrepp, om att vara en ensamstående mor och hur barnen straffas för något som de själva inte kan rå för. Såklart lyser Laxness socialistiska idéer igenom i den här boken, men rätten att engagera sig fackligt är idag inte enbart en fråga för en grupp marginaliserade kommunister. det är väl integrerat i de flestas arbetsliv. Något vi har att tacka vänstern för, säger en liberal som jag som varit fackligt aktiv i nästan hela mitt yrkesverksamma liv.

Visst är det kargt och ensligt som det är på många ställen på Island, men trots det var Salka Valka på intet sätt en tråkig bok. Berättelsen går framåt, det är fina personporträtt och jag drevs hela tiden av en önskan om vad som skulle hända och hur det skulle sluta. Jag skulle säga att slutet gjorde att jag tyckte mer om den. Visst ville jag att hon skulle få sin Arnaldur till slut, men jag förstod att den för Salka Valkas skull var tvungen att sluta med att hon fick behålla sitt oberoende. Kärleken skulle alltid bli på Arnaldus villkor.

Boken tar också upp manlighet som inte alltid är något positivt, i alla fall inte för de kvinnor som lever i deras närhet. Boken hade passat väl in på förra årets utmaning om ifrågasättande av mansrollen. Allt som allt en mycket bra bok och helt klart tummen upp för Haldór Laxness som nobelpristagare!