jul 05

Bostadsvelande och jobbslutspurtande – junisummering 2019

Hela familjen på båten till Landsort

Hela familjen på båten till Landsort. Midsommarafton 2019.

I juni fortsatte vårt letande efter en ny bostad. Husletandet gick in i flera nya faser, utan egentligen ta oss närmare målet – att hitta ett hus. På jobbet var det slutspurt med lantbruksmässa i Borgeby och för att ge en extra krydda till slutstressen var barn sjuka och behövde vabbas. Sista dagen innan semestern gav jag upp och lät ungarna vara hemma.

Några riktigt fina dagar fick vi runt långledigheten i samband med nationaldagen och på midsommar. Lite tungt bara att årets varmaste dag stod jag instängd i ett tält där det uppskattningsvis var 100 grader varmt. Nu är vi ute på Landsort igen och här regnar det i sidled.

Jag har sagt att jag ska blogga 100 dagar i rad och det går fint! Bara en dryg vecka kvar nu!

Månadens läsning

Månadens språk: Grekiska var månadens språk och jag glömde helt bort att läsa min för ändamålet lånade bok, Sömngångaren av Margharita Karapanou.

Nobelpristagare 1: Jag läste Sången om Rhône av Frédéric Mistral och Mariana av José Echegaray. Utöver det läste jag George Bernard Shaws Pygmalion. 

Nobelpristagare 2: Jag läste dikter av lettiskan Vizma Belševica och novellen Kvicksand av Edith Warton.

Jorden runt på 90 dagar: Inget nytt land, men jag har läst Tidens öga av Vizma Belševica (Lettland), Det hemliga pianot av Xiao-Mei Zhu (Kina) och Romanen utan namn av Duong Thu Huong (Vietnam).

Lyrik: Tidens öga av Vizma Belševica är den enda lyrik jag läst den här månaden.

jul 04

Jag försöker mig på Harry Potter: Wizards unite

Harry Potter: Wizards unite

Som några av er vet har jag spelat Pokémon Go från start. Jag spelar fortfarande. Nu har uppföljaren Harry Potter: Wizards unite släppts och såklart måste jag testa även detta. Jag älskar Harry Potter, till skillnad från den icke-existerande kärleken till pokémon, och det kändes helt rätt just nu att testa på något nytt. Jag är på!

Evelina Galli skriver i SvD Näringsliv om att spelet har floppat och inte allt dragit in då mycket som Pokémon Go gjorde under samma tid. Det är ännu inte lanserad i Japan och Sydkorea, men Galli visar även på ett par andra punkter om varför spelar inte flyger. Inga Harry Potterspel har funkat tidigare och det är lite dålig tajming då det var rätt längesedan sista filmen kom. Sedan är det inget nytt och det vänder sig bara till redan frälsta Harry Potter-fans. Men så sätter hon fingret på några andra saker och det är att det är för avancerat för nybörjaren, till skillnad från Pokémon Go där man bara skulle fånga och utveckla. Mer avancerat har tillkommit senare.

Jag som spelat Pokémon i tre år nu känner att jag inte alls kom in i Wizards unite lika fort. Spelen är snarlika, man fångar fast på lite olika sätt (kastar bollar eller gör besvärjelser) och man behöver samla olika bär/ingredienser till trolldryck. Men i Wizards unite är det så många mer olika saker man ska göra och jag förstår inte riktigt än vad det går ut på. Visst, det finns ett index där man ska samla saker, men är poängen att man ska fylla det? Eller är det något mer? Inte helt lätt att förstå, även för någon som spelat ett snarlikt spel i tre år.

För mig går Pokémon Go lite i stå just nu; jag har nått högsta leveln, har få luckor i pokedexet och jag har svårt att hitta meningen med spelandet. Då är ett nytt spel helt rätt, men samtidigt vill jag inte släppa Pokémon Go helt. Jag fortsätter att spela Harry Potter: Wizards unite ett tag till och hittar förhoppningsvis meningen med det. Det är i vilket fall roligt att göra besvärjelser!

jul 03

Semester på riktigt – jag är på Landsort igen

Solnedgång över Landsort

Nu är jag ute på Landsort och ser Sverige förlora mot Nederländerna i fotboll. Idag har jag tagit med två vilda ungar och stuvat in dem i en hyrbil. Pappan, som kom från Almedalen, är upphämtad och alla är körda till Ankarudden och vi har tagit båt till svärfars landställe.

Nu kan semestern börja på riktigt och imorgon ska jag läsa. Massor. Det blev inte så mycket av den varan på väg till och fram Tallinn. Jag längtar verkligen efter lugn och ro och att bara förlora mig in i olika böcker. Resor i all ära, men den bästa vilan får jag när barnen kan roa sig själva och jag inte behöver svara på hundra frågor i sekunden.

Låt min lässommar börja!

jul 02

Feministbrud på kulturjakt i Tallinn med två vilda barn

Här kommer en kulturjakt från Tallinn. Det blev faktiskt en sådan. Jag är hemma nu, hemma och enormt trött. Resan gick dock över förväntan. Vi hade riktigt trevligt och det är förhoppningsvis de trevliga bitarna vi ska komma ihåg senare. Det blev såklart bråk och gnabb, men mindre än jag trott. Den lillas busutbrott var inte så många (hon klädde av sina trosor och sprang ut från leklandet och la sig i taxfreebutiken vid ett tillfälle och det var mindre trevligt).

Jag fick träffa min estniska vän och hänga med henne och två av hennes barn i en underbar park och det trumfade allt jobbigt. Vi hade en så fin eftermiddag! Dessutom fick jag se Tallinn på sommaren och det var verkligen inte igår. Det är annorlunda när man kan flanera omkring och vara ute. Det var en fin dag rent vädermässigt och inte alltför varmt. Helt perfekta förhållanden med andra ord!

Jag och mina barn började med att besöka ett varuhus för designkläder. Jag hade fått tips om märket Marat. Basen för den sovjetiska klädtillverkningen låg i Estland och nu görs ett hipster-kult-märke i samma fabriker. Såklart ville jag har ett par retro sammetsbrallor i vinrött! Bara MÅSTE ha! Det var värt en extra omväg och sina ganska många eurosar, helt klart.

Utställning om Tallinns sångfestival

I Solaris köpcenter fanns en utställning med estniska skolelevers teckningar. De flesta föreställde det stora sångfältet strax utanför stan. Min estniska vän översatte informationen för mig och det handlade om en teckningstävling hur de tänkte sig att sångfestivalen skulle se ut om femtio år. Det är snart dags för årets sångfest.

Fin teckning av Melissa Veetõusme

Här är ett vackert bidrag från Melissa Veetõusme som går i sexan och har tecknat ett stort sångfält med massor av människor och en fantastisk storstad runt knuten.

Fotoutställning i Tammsaareparken

Sedan promenerade vi till varuhuset Viru Keskus utan att gå in och stannade i Tammsaareparken för att Hugo skulle få spela lite Pokémon och Selma springa av sig lite. Då upptäckte vi en fantastisk fotoutställning som alla tre uppskattade mycket!

Fotoutställning i Tammsaareparken

Här är några favoriter från utställningen, men det fanns många fler otroligt kraftfulla bilder. Syftet med utställningen, Our Own, är att visa skillnaderna i den estniska befolkningen och att även om det är ett litet land, så ryms det många olika nationaliteter. Det bör inte vara vi och dom, utan som liten nation borde landet hålla ihop. Faktum är att många nationaliteter och kulturer har levt sida vid sida i över 500 år och känner varandra väl. (Uppgifterna kommer från informationsskylten till utställningen.)

Första raden från vänster
  • Silvia från Paldiski som trivs i en mindre stad jämfört med Tallinn där hon bodde förut. Foto: Annela Samuel.
  • Erie Trapp, lärare på Kynöskolan sedan 2017. Kvinnor på ön Kynö använder ofta traditionell klädsel. Foto: Birgit Püve.
  • Viktoria och Melody från Kohlia 2017. De har estniskt, romskt och uzbekiskt ursprung och lever tillsammans i en estnisk familj. Foto: Annika Haas.
Andra raden från vänster
  • Natalja och hennes syskonbarn Aleksander 2011. De odlar lök på det bästa stället, runt sjön Piepus. Foto: Annika Haas.
  • Karmen och Sandra från Tallinn 2013. Sandra är den som gillar mest att sporta och Karmen har spelat volleyboll. Foto: Birgit Püve.
  • Marwa 2015. Hon kommer från ett kaotiskt liv i Yemen och har återvänt till sin mammas hem. Foto: Annika Haas.

Estlands opera och teater

Estlands opera och teater och sommarsol. Det var underbart att se staden och dess landmärken i sommarskrud. Jag tog mig aldrig så långt in i gamla stan, för att vi prioriterade annat.

Blomstermarknaden vid Virugrindarna

Blomstermarknaden vid Virugrindarna är en riktigt landmärke i Tallinn. Från mitt första besök i staden 1998 till idag är den både precis samma som totalt annorlunda. Samma lokaler och samma yta, men intrycket är nu en stor lyxig blomstermarknad. Det var inte riktigt så jag kände när jag såg det första gången. Här står min lilla tjej och luktar på blommorna. Sedan blev det bråttom därifrån så hon inte skulle börja plocka med sig något.

Kadriorgparken i Tallinn

Sedan var det äntligen dags att träffa min vän! Vi gick till Kadriorgparken där det fanns en stor lekplats och gott om aktiviteter för både barn och vuxna. Vi nöjde oss med lekparken. Dessa vackra fontäner fick jag njuta av på vägen dit. I parken ligger också Kadriorg slott, där jag varit förut. Slottet uppfördes av Peter den Store och är idag presidentens residens.

Ballong-dinosaurie dricker bubbel

När vi efter ett par missöden kopplade till busiga barn var tillbaka på båten, var inte dagen slut för den utpumpade mamman. Nej, då var det lekland, jakt på ballongkonstnär och ansiktsmålare. Vid niotiden, när jag fortfarande inte kommit till vår hytt, kände jag mig som denna ballong-dinosaurie. (Ja, det är mitt bubbel och ja, det är alkohol i det.)

När jag läser denna sammanfattning av resan tänker jag att jag ju hann med massor av saker som var roliga även för mig!

jul 01

På kryssning till Tallinn med två vilda ungar

När ni läser detta är jag i Tallinn och förhoppningsvis har allt gått bra så långt. När maken sa att han skulle till Almedalen bestämde jag mig för att åka och hälsa på min vän i Tallinn och ta med ungarna. Jag raggade resesällskap, men de föll bort en efter en. Kvar stod jag och mina två barn. Man är väl rutinerad? Vi gav oss av själva!

Barnen älskar allt som Tallink, Birka och andra liknande företag har att erbjuda. Tyvärr är båtarna just till Tallinn inte så barninriktade. Visst finns lekland och drinkar för barn, men dansgolvet är mest underhållning för vuxna. Jag saknar barndisco och krama Mumin, som på båtarna till Helsingfors. Det är inte det att mina ungar inte kan roa sig ändå, det är mer att de stör för vuxna som inte önskar sig barn på dansgolvet.

Idag är det tänkt att vi ska hänga i Kadriorgparken och det verkar finnas massa skoj där för barn. Min vän bor inte så långt därifrån och hon har utlovat bra häng. Jag återkommer när jag kommer hem om hur den här resan förlöpte!

jun 30

Hur dricker du ditt te?

Kränku i Visby en sen natt

Många bokbloggare dricker te och detta inlägg ska handla om det. Hur dricker du ditt te? Jag dricker inte kaffe, jag dricker te. Jag dricker främst te på morgonen och jag vill ha en liten skvätt mjölk i samt ha många olika sorter att välja på. Mitt te ska ha kraftig bergamottsmak eller vara fruktigt.

Nu har jag noga valt ut mina favoritsorter under hela mitt vuxna liv och det har utkristalliserat sig några hovleverantörer. Kränku på Gotland är en affär där många av mina testorter kommer ifrån. Nu ska jag inte åka till Almedalen, men jag skickar med en beställningslista till maken för nu behöver förrådet fyllas på! Tyvärr är många återförsäljare inte lika bra. Teerna kan vara gamla och inte smaka lika mycket, så det är bäst att alltid köpa från butiken på Gotland, även om det kostar lite att beställa.

  • Earl Grey Special från The Tea Centre of Stockholm är nog mitt främsta måste i skåpet. Kraftig bergamottsmak och riktigt friskt.
  • Ringmursblandning från Kränku har länge varit min främsta favorit. Nu växlar jag lite mellan den och Kalkstensdrömmar. Andre kåppen och Gotländsk sommarblandning är andra standardsorter från kränku. Guteblanding med sin lakritssmak gillar jag ibland och ibland ratar jag den, men den finns alltid i skåpet!
  • Violte är fantastiskt gott och det dricker jag ofta. Tyvärr har jag inte hittat någon affär som säljer det, så lösningen är att en vän i Göteborg får köpa till mig och leverera till bokmässan. Jag hoppas Anna, att du kan tänka dig i år igen, för det är snart slut 🙂

Vilka testorter kan du inte vara utan?

jun 29

Recension: Huong, Duong Thu; Romanen utan namn; 1990

Romanen utan namnInför månadens språk-utmaningen förra året tänkte jag läsa Romanen utan namn av Duong Thu Huong. Jag orkade inte att läsa på engelska just då och nu blev jag såklart mycket glad när jag såg att Tranan har gett ut den på svenska! När jag pratade med Tranans förlagschef om den, varnade han för att den är feelbad och att Tranan nog mest ger ut feelbad-böcker. Jag behöver en variation i min läsning, så det lät bra!

Quan slåss i Vietnamkriget på Nordvietnams sida. Han är en sympatisk person som vill de flesta väl. Han vill inte skvallra på folk i onödan och han gillar inte att man förstör saker för förstörandets skull. Han längtar som så många andra efter sin familj och efter henne han har kär. Kriget är dock långt och permissionerna få. När han väl får komma hem på permission är mycket förändrat till det sämre och människor liver verkligen. Han börjar fundera på om kriget verkligen är värt det.

Jag läser i förordet av Kristoffer Leandoer att Quan kan ses om författarinnan själv, fast i manskläder. Det är en krigsskildring ur en mans synvinkeln, men med kvinnliga ögon. Som kvinna har Duong Thu Huong ett större perspektiv och vet också vad kriget ställde till det med på hemmafronten och på så sätt kan hon göra en bredare skildring av kriget. Jag håller med om att Huong tar en med till kriget och att jag som läsare verkligen kan ta på meningslösheten.

Boken är verkligen en fantastisk skildring om ett krig, om cynismen, tristessen och längtan bort.  Det var som sagt ingen feelgood, men det gav mig en bra känsla för hur det var att vara med. En favoritscen var när Quan fick träffa en som frivilligt gått med i kriget på Sydvietnams sida. Många känslor i den scenen och en enorm känsla av meningslöshet. De flesta krigsskildringar från Vietnamkriget är skildrade från amerikanskt håll, så jag tyckte det var spännande att läsa en från den andra sidan.

Boken är översatt av Tobias Theander, som har som hobby att översätta böcker från vietnamesiska till svenska. En fantastisk hobby som kommer oss världsläsare till del!

Läs mer: Adlibris, Bokus

jun 28

Äntligen semester – nu ska här läsas!

Sommarens läshög

Äntligen semester! Euforin var inte lika påtaglig idag då jag jobbade hemma och de skoltrötta barnen också var hemma. Det blev mer att jag fejdade ut jobbdagen och den uppgick i ledighet. En ledighet som ska vara i sex långa, underbara veckor.

Vi har inte så spännande saker planerat i sommar. Det blir Landsort i två omgångar, sammanlagt tre veckor. En tur till Norrland med besök på Furuviksparken är väl det barnen ser fram mest emot. Jag tycker att det ska bli kul att bo i husvagn på deras camping! Sedan ska vi till Lidköping också, en eller två gånger. När vi är nere hos mina föräldrar brukar vi försöka besöka Kullavik och viken där släkten har badhus. Kanske kör i Skara Sommarland i år också. Mycket uppbokat, men inte några fancy resor.

Jag höll på att glömma! På söndag tar jag med ungarna själv till Tallinn. Vi ska hälsa på min goda vän Triin, Eller hälsa på och hälsa på, vi ska hänga med henne och hennes barn i Tallinn i de timmar som en kryssningsresa tillåter. Men två båtresor ensam med barnen ska klaras av. Wish me luck.

Läsa ska jag försöka göra massor. Barnen blir alltmer självständiga, även den lilla. De leker ibland fint tillsammans och ibland stillsamt var för sig. Ibland bråkar de och gnäller i massor eller bara är superpratsamma samtidigt och ställer hundra frågor var hela tiden om olika saker. Fast trots att allt jobbigt hände idag, hann jag läsa ut en bok. Det bådar gott för resten av semestern!

Ovan ser ni en del av den enorma läshög jag skaffat mig för sommaren. Det finns ju böcker på Storytel, i Kindle-appen och på Landsort också. Det kommer inte att gå någon nöd på mig.

jun 27

Dagens namn: Selma

Selma är cool

Selma Lager. Juni 2019.

Kulturkollo har en sommarföljetong där de associerar fritt kring dagen namnsdagsbarn. Eftersom jag just idag är på väg hem från lantbruksmässa i Skåne och vill klara mina 100 blogginlägg på 100 dagar, tänkte jag se om det var något roligt namn idag att skriva om. Jag blev både glad, förvånad och lite skamsen när jag såg att dagens namnsdagsbarn är Selma.

Selma är min fantastiska dotter, som kom till oss efter mycket blod, svett och tårar.  Hon är vårt lilla bestämda charmtroll som både är förståndig och busig. Hon är så oändligt efterlängtad och älskad och hon förgyller varje dag i våra liv med nya små underfundigheter och spännande reflektioner. Hon är bara tre år så vi har mycket mer att se framemot i vårt gemensamma liv med henne.

Hon fick heta Selma. Ett av det vackraste namn jag vet. Jag tänkte på att jag ville ha en dotter som heter Selma och sedan skrattade jag när jag kom på att det i så fall skulle bli en Selma Lager. Nu ville barnets far att hon även skulle bära hans efternamn så hon heter Selma Ericson Lager. Såklart spelade det roll att en av världens främsta författare och feminister hette Selma, Selma Lagerlöf.

Selma Lagerlöfs bok Kejsarn av Portugallien läste jag på gymnasiet och det var då en av de bästa böcker jag läst. Den är fantastisk och den har många bottnar. Så oerhört sorglig också med pappan som går under av kärlekssorg när dottern flyttar ifrån honom. Fint att kunna beskriva en faders enorma kärlek i början av nittonhundratalet!

Som politiker och kvinnosakskvinna var Selma Lagerlöf också oerhört imponerande. Hon gjorde mycket för att kvinnor skulle få rösträtt i Sverige och hennes tidsotypiska sätt att leva med en kvinna gjorde henne till en förebild i sig.

Jag är mycket nöjd över att min Selma delar förnamn och halvt efternamn med en gigant som nobelpristagaren Selma Lagerlöf.

jun 26

Berömda och glömda idrottskvinnor: Aya Miyama

Aya Miyama

Det här VM:et har jag skrivit om fotbollsspelare som fortfarande är aktiva. Idag tänkte jag lyfta fram en som lagt fotbollsskorna på hyllan och som dessutom kanske inte är så känd om man inte är ett stort fotbollsfan. Aya Miyama är en japansk spelare som var med och vann VM-guld 2011 silver i OS i London 2012.

Aya Miyama är känd för sitt sportsliga manér. Hon tänker inte i första hand på sig själv och hon skapar god stämning omkring sig. VM-finalen mot USA 211 slutade 2-2 efter förlängning och sedan följde straffläggning. Miyama satte sin straff och när det stod klart att de vunnit matchen, sprang hon inte omedelbart till sina lagkamrater. Hon gick först för att klappa om den amerikanska målvakten och sedan tacka de andra spelarna för en god match.

Miyama har utsetts till Asiens bästa fotbollsspelare tre gånger och hon avslutade sin karriär i Japan 2016 efter att ha varit proffs i USA i flera år.