feb 13

Berömda och glömda idrottskvinnor: Andrea och Manuela Henkel

Andrea och Manuela Henkel

När det kommer till berömda och glömda idrottskvinnor har jag en fäbless för syskonpar. Idag är det damernas jaktstart i skidskytte i OS i Beijing och idag skriver jag om två systrar som höll på med olika sporter. Andrea Henkel sysslade med skidskytte och Manuela Henkel med längdskidåkning. Systrarna kommer från Tyskland.

Manuela Henkel är den äldre av syskonen och både hon och Andrea startade som längdskidåkare. Båda två gick sportgymnasium och efter studenten inleddes karriärer inom den tyska militären. Andreas bytte till skidskytte strax före studenten och de båda systrarna satsade därmed på två olika sporter och var inte längre konkurrenter.

Det var 2002 som de båda skulle nå sina höjdpunkter i karriären. Det var OS i Salt Lake City och Manuela skulle ta guld i långa stafetten med det tyska laget. Andrea i sin tur tog guld både på distansen och i stafetten. Det tyska stafettlaget i längdskidåkning upprepade bedriften i VM året efter och Manuela var då också med i laget, men efter det har hon inte lyckats ta några fler medaljer i internationella mästerskapssammanhang.

Andrea Henkels karriär hade bara börjat efter Salt Lake City. Hon tog visserligen aldrig några fler individuella OS-medaljer, men i VM gick det desto bättre. Mellan 2005 och 2012 tog hon inte mindre än åtta guld, både individuellt och i stafetter. Hon kämpade för att nå framgång i sitt sista OS i Sotji 2014, men lyckades inte alls.

Andrea Henkel gifte sig med den amerikanska skidskytten Tim Burke och idag bor de i USA och yrkesmilitären Andrea jobbar som fitnesstränare där. Manuela Henkel la skidorna på hyllan redan 2010 och vid sidan av sin idrottskarriär studerade hon international management och har sedan dess jobbat som bankchef. Hon är gift och har fyra barn. Hon verkar också ha gett sig in i lokalpolitiken.

feb 12

Berömda och glömda idrottskvinnor: Hilde G Pedersen

Embed from Getty Images

Alla jag skriver om är inte stjärnor eller ens medaljörer i olympiska spel. Av alla norska skidstjärnor jag skulle kunna skriva om, väljer jag istället en liten dåldis, men väl strävsam idrottskvinna, som höll på länge. Jag tror många av er har hört namnet Hilde G Pedersen.

Hilde G Pedersens första säsong i längdskidornas världscup var 1984. Då var hon 20 år gammal. Efter en säsong gick hon över till att satsa på skidorientering och blev framgångsrik i den sporten. Hon återvände till längdskidor 1997, samma år som hon vunnit världscupen i skidorientering.

Hon kom med i norska landslaget och i det norska satefettlaget efter att hon sadlat om till längdskidor. Hon vann silver i stafett 2001 på VM och tig brons 2002 på OS i Salt Lake City. Det har blivit två internationella guld i karriären och det var i både lagsprinten och stafetten på VM 2005. Året efter tog hon brons på 10 km klassiskt i OS i Turin.

2006 ställde Hilde upp i stafetten i norska mästerskapen tillsammans med sina döttrar Ida och Eli, födda 1988. Det blev guld och familjen blev norska mästare tillsammans. 2006 var Hilde 41 år och samma år vann hon sin första och enda världscuptävling individuellt i längdskidor. Hon blev därmed den äldsta att vinna en världscuptävling i skidor, en titel hon fortfarande har.

feb 11

Berömda och glömda idrottskvinnor: Katie Uhlaender

Katie Uhlaender

Idag ska Katie Uhlaender från USA göra sitt femte olympiska spel. Hon tävlar i den i Sverige tämligen okända sport skeleton. Rodel känner kanske fler till där man ligger på rygg på en liten kälke. Skeleton är liknande, men man ligger på mage. Katie Uhlaender är nu 37 år och vi får förmoda att OS i Beijing är hennes sista.

Katie Uhlaender har varit otroligt otursförföljd och skadedrabbad under sin karriär. När det kommer till världsmästerskap har hon lyckats och tagit flera medaljer, varav två guld 2012. I OS har det inte varit samma succé och kanske är det därför hon nu ställer upp i sitt femte OS. Hennes första olympiska spel var 2006 i Turin där hon slutade sexa.

2010 i Vancouver var hon nyopererad för en knäskada hon ådragit sig i en snöskoterolycka året innan. Hon lyckades ta sig till OS, men slutade 11:a. Fyra år senare i Sotji gick det betydligt bättre, men med i princip minsta möjliga marginal hamnade hon utanför pallen och blev fyra. Året efter upptäckte hon att hon hade en skada i höften och genomgick flera operationer för att bli bättre. Vid den här tiden försökte hon komma med i det amerikanska landslaget i tyngdflytning, men slutade med den sporten för att bli frisk.

Hon kom med i skeletonlaget till OS 2018, men lyckades inte komma bättre än 13:e. Nu är det alltså dags igen och jag känner att jag kommer att kolla slutresultatet för skeleton för att se hur det gick för henne i Beijing.

feb 10

Berömda och glömda idrottskvinnor: Bonnie Blair

Bonnie Blair

Skridskor för damer är något vi svenskar nog inte har så stor koll på. Det finns många fantastiska skridskoåkare som jag tidigare skrivit om, såsom Gunda Niemann och Yvonne van Gennip. Idag ska ni få fräscha upp minnet om Bonnie Blair från USA, om ni minns hennes över huvud taget. Hon dominerade de kortare distanserna i sporten på 80-talet. Idag kan ni njuta av 5000 meter skridskor för damer i OS i Beijing, men jag antar att ni alla väntar på herrarnas 10000 meter och Nils van der Poel och om han kan ta ett andra guld.

Bonnie Blair kommer från en skridskofamilj och den kanadensiska OS-medaljören från 1976, Cathy Priestner, tog henne under sina vingar och blev hennes coach 1979. Hon fick Bonnie att byta från short track till den olympiska grenen skridskor på långbana. (Idag är short track med på OS-programmet, men var inte det på 80-talet.) Bonnie hade varit framgångsrik i short track, men fokuserade nu på de kortare distanserna på långbana.

På 80-talet tog hennes karriär fart och hon deltog i OS i Sarajevo 1984, men det var i OS 1988 i Calgary som hon fick sitt stora internationella genombrott. Hon tog guld på 500 och brons på 1000 meter. I Albertville fyra år senare blev det guld på båda distanserna, något som hon upprepade i Lillehammer 1994. Efter VM 1995 la hon av med tävlandet.

Bonnie Blair är gift och har två barn och henens dotter har varit med i de amerikanska OS-uttagningarna i skridskor 2018. Idag är Bonnie invald i det amerikanska olympiska hall of fame.

feb 09

Berömda och glömda idrottskvinnor: Annelise Coberger

Embed from Getty Images

Idag är det slalom i OS i Beijing och jag tänkte skriva om en person som vunnit en olympisk medalj, men kommer från ett udda land. Annelise Coberger kommer i vintersportsammanhang från ett udda land, nämligen Nya Zeeland och hon var den enda från sitt land som tagit en medalj i vinter-OS. Hon tog silver i slalom 1992 i Albertville.

Det var först 2018 i Pyeongchang som ytterligare en nyazeeländare tog medalj i vinter-OS. Zoi Sadowski-Synnott vann då brons in big air. Nu i Beijing tog Zoi ett OS-guld i slopetyle, så Anne-Lise Cobergers silver är inte längre så unikt, men det var i vilket fall landets första OS-medalj.

Annelise Coberger föddes i Christchurch i Nya Zeeland 1971. Hennes farfar var tysk och förde inte skidsporten i familjen. Han startade dessutom en skidutrustningsfirma i landet, vilket då var den första i sitt slag där. Som idrottare skulle Annelise bli en pionjär i sitt hemland. Hon höll på med slalom och när hon vann junior-VM i slalom 1990 var det var första gången någon från Nya Zeeland gjorde det.

Det var 1992 som hon fick sitt stora genombrott. Före OS vann hon sin första och enda världscupseger i slalom. Hon var på pallen fler gånger och så stod hon som tvåa i OS i Albertville i februari. Efter den säsongen gick det lite sämre för henne och efter att hon kört ur i slalom i OS i Lillehammer 1994, la hon av med sporten och sadlade om och blev polis i sitt hemland.

feb 08

Berömda och glömda idrottskvinnor: Ester Ledecká

Ester Ledecká

Idag vann tjeckiskan Ester Ledecká snowboardens parallellslalom och jag tänkte skriva om henne. Hon är speciell på det sättet att hon under förra OS i Pyeongchang vann OS-guld både i super-G och i parallellstorslalom i snowboard. Hon är därmed den första att vinna guld i två olika sporter i  samma vinter-OS.

Den som följder super-G-tävlingen under OS i Pyeongchang fick vara med om en riktig skräll, en sån där skräll som man älskar att se under olympiska spel om det inte är så att den som förlorar kommer från ens eget land. Mitt under Anna Veiths segerintervju startade Ester Ledecká med högt startnummer och gick i mål som segrare. Själv trodde Ester att det var fel på klockan. I den alpina världscupen hade hon som bäst en sjundeplacering i störtlopp före starten i super-G i OS.

Några dagar senare startade Ester Ledecká i parallellstorslalom i snowboard och vann den tävlingen, lite mer väntat. Hon blev därmed den första kvinna att vinna två olika discipliner under vinter-OS och den andra att göra det i olympiska sammanhang. Hon var mycket förvånad över guldet i super-G och du kan se vad hon twittrade efter segern samt hennes lopp nedan.

feb 07

Berömda och glömda idrottskvinnor: Vreni Schneider

Vreni Schneider

Idag är det storslalom i OS i Beijing och då tänkte jag passa på att skriva om en riktig slalomgigant. Alla ni som följde Pernilla Wibergs karriär kan väl inte ha glömt Vreni Schneider? Från mitten av 80-talet till mitten av 90-talet var hon en av dem so alltid slogs om guld på stora mästerskap. Vreni Schneider tävlade för Schweiz och la tävlingsskidorna på hyllan 1995, 31 år gammal.

Det var 1988 i Calgary som Vreni Schneider skulle göra sitt bästa OS, men dubbla guld i slalom och Storslalom. Samma säsong vann hon samtliga slalomtävlingar i världscupen och sex av sju storslalomtävlingar.

Hon var två bakom Pernilla Wiberg i kombinationen 1994 i Lillehammer. Hon har också vunnit den totala världscupen i alpint tre gånger. Till skillnad från Pernilla Wiberg, som gick från att vara bäst i slalomdisciplinerna till att bli mer allround, var Vreni Schneider genom hela karriären bäst på slalom och storslalom.

När Vreni Schenider var 17 år dog hennes mamma i cancer och hon avbröt sin slalomkarriär för att åka hem och ta hand om familjen. Det avbrottet till trots, skulle hon komma att ha en lysande karriär. Efter karriären gifte hon sig med Marcel Fässler och jag har inte fått reda på om det är den gamla bobåkaren eller racerföraren eller någon annan som hon gift sig med. Det enda jag vet är att han också varit aktiv idrottare och åldern på de inblandade pekar på bobåkaren. Makarna har två söner och de bor numer i Vrenis hemby Elm i Schweiz där de driver en skidskola.

feb 06

Berömda och glömda idrottskvinnor: Galina Kulakova

Galina Kulakova

Idag ska vi gå lite längre tillbaka i historien och en av de stora giganterna i längdspåren på 70-talet. Galina Kulakova dominerade fullständigt och var den absolut bästa längdåkerskan vid den här tiden. Hon tävlade för Sovjetunionen och kommer från Udmurtien vid Uralbergen i Ryssland (det var från Udmurtien som de sjungande ryska babusjkorna kom i Eurovision 2012).

Galina Kulakova fick sina första internationella framgångar i Grenoble 1968, men det var 1972 i Sapporo som blev hennes stora framgångsspel. Där tog hon guld i alla tre längdgrenar som fanns för damer; 5 km, 10 km och 3×5 km. Hennes tredje olympiska spel började med en smärre skandal då hon testade positivt för efedrin efter 5 km. Trots detta och trots att hon diskades från loppet, fick hon ställa upp i de följande grenarna som gav hennes brons på 10 km och guld i stafetten. Hon påstod att hon fått i sig det via nässprej.

I år är det 40 år sedan Galina Kulakova avslutande sin karriär och förutom alla olympiska guld, vann hon Holmenkollen två gånger och fick tre individuella VM-guld.

feb 05

Berömda och glömda idrottskvinnor: Carina Vogt

Carina Vogt

Carina Vogt var den första kvinnan att vinna ett guld i backhoppning i OS. Idag är det final i damernas backhoppning i OS i Beijing så jag passar på att skriva och berätta om Carina Vogt, som jag gissar att så många av er inte har hört talas om. Idag är det inte bara dags för henne att tävla i OS, utan det är också hennes födelsedag. Grattis Carina Vogt på din 30-årsdag!

Carina Vogt började som sexåring med backhoppning genom ett sommarläger. Hon höll på med flera idrotter, såsom gymnastik och ridning, men när hon blev 13 år satsade hon enbart på backhoppningen. Detta var då i en tid då sporten inte hade några kvinnliga deltagare i Olympiska spel eller ens världsmästerskap. Det fanns internationella tävlingar och Carina Vogt blev snabbt en person att räkna med.

2004/2005 var den första säsongen då kvinnor tävlade internationellt i backhoppning. Då var Carina Vogt 14 år. Ännu fanns ingen världscup eller andra internationella tävlingar som liknar männens. 2010/2011 var den första säsongen med en kvinnlig världscup i sporten. Då var Carina Vogt fortfarande junior och hon gjorde sin premiär i världscupen först 2012.

Hennes första stora internationella genombrott kom på OS i Sotji där hon vann inte bara sin, utan värdens första olympiska guldmedalj i sporten för damer. Efter OS-guldet har hon vunnit inte mindre än fem VM-guld. Efter det sista guldet, i världens första lag-VM 2019, har hon dragits med skador och inte kunnat tävla. Det återstår att se hur det går i Beijing idag.

Efter studenten anställdes hon av den tyska polisen och har utbildat sig inom yrket och är idag, vid sidan om backhoppare, polischef.

feb 04

Berömda och glömda idrottskvinnor: Janica Kostelić

Janica Kostelic

Idag invigs OS i Beijing. Det är lite blandade känslor för mig, eftersom Kina inte är en värdig värd och dessutom får vi ytterligare ett stort mästerskap utan publik. I och med att OS startar, återupptas min serie om berömda och glömda OS-kvinnor. Jag börjar med en före detta fanbärare, Janica Kostelić från Kroatien.

Under 90- och 00-talet har vi svenskar varit bortskämda med alpina framgångar. En stor konkurrent till främst Anja Pärson, var just Janica Kostelić. Hon var en riktig gigant som har tagit internationella medaljer i alla fem discipliner. 2006 var det hon som bar Kroatiens fana på OS-invigningen, samtidigt som Anja Pärson bar den svenska.

Det var under OS i Salt Lake City som Janica Kostelić verkligen visade vad hon gick för. Den första världscupsegern kom 1999 och hon vann totala världscupen 2001. I OS 2002 lyckades hon ta tre guld och ett silver, en bedrift ingen tidigare lyckats med. I Turin 2006 blev det ett guld och ett brons.

Janica Kostelić var mycket skadedrabbad under sin karriär och hade mycket problem med ett knä. Hon beslutade sig därför redan 2007 att lägga ner sin karriär. Hon var då endast 25 år gammal. Det är svindlande att tänka sig vad hon hade kunnat göra om hon hade kunnat fortsätta.

Efter karriären har hon haft olika politiska uppdrag för den kroatiska regeringen kopplat till idrott.