jun 08

Dumpa honom – inte en feministisk bok!

Jag fick tag på boken Dumpa honom (He´s just not that in to you) på en bokswopping häromdagen. Den är skriven av Greg Behrendt och Liz Tuccillo, samma personer som skrev manuset till Sex and the city. Jag tänkte att det kunde vara perfekt för Feministbiblioteket med en bok som handlar om att man inte ska hänga kvar vid män som inte är intresserade, utan istället släppa taget och ta kontroll över sitt kärleksliv. Efter att ha läst ett kapitel märkte jag att det var precis tvärt om. Allt gick ut på att en kvinna aldrig ska ta kontakt med en man. Om en man är intresserad så hör han av sig, är han inte det så blir allt bara värre av att kvinnan ringer och tjatar. Det känns modernt i dagens svenska samhälle. Not. Jag är glad att jag lever här och inte i USA om det är den typen av värderingar som gäller där (jag betvivlar dock att det är den enda sanna bilden).

När jag gör en googling på boken ser jag att den även har blivit film och till min glädje är det inte bara jag som tycker att boken/filmen har ett antifeministiskt budskap. Läs här vad Malena Janson på svenskan skrev om filmen för ett par år sedan. Filmen har tydligen vinklats till att bli en enda lång jakt för kvinnor att få en ring på fingret. Känns ungefär lika modernt som budskapet i bokens första kapitel.

Nej, det blev en helt vanlig deckare för mig istället och så får jag se vilken feministisk bok jag tar itu med härnäst!

jun 06

Feministbrud på kulturjakt i London

Jag var i London 19-22 maj i år och som vanligt dokumenterade jag vad jag upplevde i feministisk väg. Vi glömde tyvärr kameran, vilket kändes som en katastrof, men eftersom båda har iphone behövde vi inte lida så mycket nöd.  Här kommer mina upplevelser i London (allt kanske inte har en feministisk vinkel):

Jag har alltid velat besöka Camden Market och nu skulle det inte riktigt finnas tid för det, mer än på fredag förmiddag. Så vi åkte dit. Jag tror att det är roligare att vara här på helgen, för det var verkligen inte en kul upplevelse att gå omkring bland sexistiska t-hirts och annat skräp. Här kan ni se mig mig det värsta jag hittade. Det är inte meningen att jag ska se glad ut.


Jag vill visa en bild utanför Gordon Ramseys restaurang på Royal Hospital Road i Chelsea eftersom det var en höjdpunkt på resan. Detta har ingenting med feminism att göra, men det var en otrolig upplevelse. Vi fick äta underbar brittisk mat och det är inte varje dag man nämner ”underbar” och ”brittisk mat” i samma mening. Det var inte billigt, men helt klart värt det!

Mitt första mål när det kom till bokinköp var Foyles i Soho. Här hittade jag två av böckerna jag köpte. Det var fantastiskt att botanisera bland all feministisk litteratur där!


Nu är vi ett par som älskar att gå på museum och eftersom varken jag eller Andreas varit på Brittish museum var ett besök där ett måste (jag var därinne en sväng 1998, men hade feber och gick ut och satte mig i skuggan istället). Nu är jag som ni ser väldigt gravid och jag orkade inte springa omkring och se allt. Jag såg höjdpunkterna och sedan satte jag mig och läste guideboken i ett hörn medan Andreas roade sig själv.


Mumierna stod på min att-se-lista och här ser vi en ung kvinna vid namn Cleopatra som mumifierats.


Mitt andra bokmål var Waterstone på Picadilly Street. Här inhandlades de resterande tre böckerna jag köpte.


Här är en bild på mig i våra ”hemkvarter” (vi bodde hemma hos en kompis till mig som var i Sverige för att springa Göteborgsvarvet). Det var otroligt mysigt i Islington och nattlivet var utmärkt. Jag vet dock inte hur länge folk var ute och festade i och med att våra kvällar blev rätt tidiga av hänsyn till mitt tillstånd.


Andreas hade aldrig varit på Towern så det var vad som återstod på programmet på vår Londonresa. Här ser vi vår guidade tur med guiden som tyckte att det var ett kul skämt att säga att det var ett straff värre än döden att bli inlåst i ett rum här med sin fru och sina barn. Hö hö hö.

Här är ett monument inifrån Towern, över Henry VIII:s döda fruar. Den får avsluta min feministiska kulturjakt i London.

jun 02

Sex feministiska myter eller hur man kan missbruka ordet sanning

Pär Ström är väl känd i feministiska kretsar och det finns få personer som feminister älskar att hata så mycket. Nu har han kommit ut med en bok som heter Sex feministiska myter och den tar upp saker som han menar att feminister sprider och som vi fått om bakfoten. Ström efterlyser mer sanning i jämställdhetsdebatten.

Jag visste redan innan jag läste boken att jag skulle bli förbannad och någonstans känns det som att Lisa Magnussons träffsäkra analys av boken gör att man inte behöver läsa originalet. Man vet redan vilket skräp den innehåller. Dock kände jag att som redaktör för denna sajt var tvungen att läsa och se det med egna ögon.

Nåväl, Ströms feministiska myter och hans ”sanningar”:
1. Kön är en socialkonstruktion: Så är det inte alls. Annica Dahlström har svaret. Könet sitter i hjärnan. Sådetså.
2. Kvinnor får lägre lön för samma jobb: Det finns ingen löneskillnad. Kvinnor väljer själva lågbetalda jobb.
3. Kvinnor har svårare att göra karriär: Glastaket är bullshit och kvinnor tycker mer om att vara hemma och ta hand om barnen och det väljer att gifta sig rikt istället.
4. Män slår kvinnor: Män blir slagna mest. De pucklar på varandra i krogköerna. Kvinnor slår män också så man kan inte säga att män slår kvinnor.
5. Kvinnor dubbelarbetar: Män jobbar mer än kvinnor trots att kvinnor gör det obetalda jobbet (det som de väljer att göra eftersom det finns i deras gener).
6. Kvinnor får sämre sjukvård: Det är inte alls sant. Det är tvärt om. Män blir sämre behandlade i vården än kvinnor.

Sådär. En kort sammanfattning och nu orkar jag inte befatta mig med den boken mer.

Knuff

maj 31

Salmson, Karin & Brengesjö, Marcus; Dojo har kalas; 2010

Dojo har kalasJag är inte mamma än, men jag har ett barn i magen och det sägs ju att man ska läsa böcker för magen innan bebisen har kommit ut. Sagt och gjort, min man och jag läste om Dojo för liten i magen och vi hoppas att det var uppskattat, och kommer att bli än mer uppskattat när hon eller han är född.

Dojo är utgiven på det fantastiska förlaget Olika som ger ut böcker som utmanar stereotyper och förlegade normer och traditioner i litteraturens värld. Dojo är en figur, en han, som är klädd i någon slags rosa klänning med vita prickar. Han bor i ett hus som ser ut som en svamp och när han har kalas kommer hans vänner på besök. De har lite lustiga namn och ser lite olika ut. I Dojo har kalas bjuder Dojo på fika och alla får presenter. Presenterna är instrument och på slutet bilder alla vännerna en liten orkester.

Jag är helt lyrisk över Olikas barnböcker och boken om Dojo var verkligen fantastisk. Att skriva böcker som inte ska vara könsstereotypa kan lätt bli fåniga och det kan kännas som att man blir skriven på näsan. Så är det inte i den här boken. Nu återstår som sagt bara att se om liten uppskattar det lika mycket som sina föräldrar, men läser vi den mycket för magen så har hon eller han nog inget val.

Läs mer: Olika, Adlibris, Bokus, Barnboksprat, Den lilla bokhyllan, Barnboksbloggen

maj 30

Till minne av min svärmor Inger Lundqvist 1944-2011

I lördags var det tre månader sedan min svärmor gick bort i cancer. Det var inte oväntat att hon skulle dö i år, men det var oväntat att det skulle gå så fort. Så sent som en vecka före hon dog hoppades vi fortfarande på att hon skulle på uppleva sitt första barnbarns födelse i september. Nu får hon inte det.

I lördags hade vi en minnesfest för henne (begravningen skedde med de närmaste några veckor efter hennes bortgång). Den var ljus och glad och vi alla hade det trevligt. Det enda som var märkligt på festen var att inte hon var där.

Jag vet att Inger var glad för att det skulle komma ett efterlängtat barn. Jag vet att hon är ledsen för att hon inte kan vara med och sticka bebiskläder och hjälpa oss med markservicen när barnet kommer. Vi har fortfarande svärfar som hjälper så mycket han kan, och som gläder sig lika mycket, men saknaden efter min svärmor är enorm.

Min svärmor var övertygad feminist, även om hon inte alltid har kallat sig det. Hon pratade ofta med mig om att hon var efterklok och att hon kanske skulle ha gjort saker annorlunda i livet om hon hade varit klokare som ung. Hon rådde mig till att ha städhjälp hemma för att minska arbetsbördan. Hon sa också att de hushållsuppgifter man delar på ska vara rättvist fördelade. Att bygga om köket och att skura toaletten är inte jämbördiga sysslor. Att bygga om köket är jämförbart med att sy gardiner. Hon berättade också att hon ofta fick prata länge med eleverna i skolan (hon var gymnasielärare) för att de skulle förstå och se att kvinnor och män inte var jämställda och hon förfasades över att det var så många som trodde att så var fallet.

Vi diskuterade ofta politik och de diskussionerna saknar jag så att det värker i mig. Vi hade också ett gemensamt intresse för sport och vi ringdes alltid efter en världscupseger för Helena Ekholm, Björn Ferry eller Marcus Hellner. Det sista hon fick med sig från sportens värld innan hon dog, var Hellners VM-guld i sprinten. Samma dag som hon begravdes höll Fredrik Lindström på att skrälla i skidskyttevärldscupen med att hamna på pallen, men sköt bort sig på sista skjutningen. Det hade annars varit kul om han hade lyckats just den dagen. Fredrik Lindström och Inger var från samma bygd.

Inger, jag saknar dig, och jag lovar dig att Andreas och jag ska berätta allt om dig för ditt barnbarn när han eller hon är född.

maj 26

Blogga på Feministbiblioteket

Jag har länge funderat på om jag ska lägga ner min blogg, Feministbrud. Jag lägger alltmer energi på den här bloggen och alltfler inlägg här är annat än recensioner. Mitt mål är att Feministbiblioteket ska vara en livaktig sida som uppdateras ofta och så snabbt läser jag inte, så att jag kan spotta ur mig en recension om dagen. Dessutom stundar en mammaledighet till hösten som lär bli allt annat än just ledighet.

Därför har jag beslutat mig att på prov börja blogga här istället och då inte bara om böcker och feminism. Ni som normalt följer min blogg kommer att få se färre inslag om systembolaget och Stockholms lokaltrafik, för jag vill inte att det ska bli för spretigt, men å andra sidan kommer den som inte läser den lära känna mer av mig här.

Fokus kommer dock även i fortsättningen vara böcker och feminism.

Feministbruds blogg:

maj 25

Feministbrud på bokjakt i London del 2 – Mina nya böcker!

Här är de – böckerna jag köpte i London på Foyles och Waterstone.

Kat Banyard – The Equality illusion: Jag läser den just nu och den handlar om hur fel vi har när vi tror att feminismen har gått för långt och att världen består av kvinnor som fritt väljer att stå utan makt men med en press på sig att vara vacker. Med tanke på all debatt om detta just nu känns det oerhört kul att få ett brittiskt perspektiv på det hela.

Läs mer: Guardian, The independent, Kat Banyard, Adlibris, Bokus

Natasha Walter – Living dolls: Sexismen har återvänt, påstår Walter. Flickor klär ut sig till dockor och vuxna kvinnor väljer sexindustrin framför ett mer konventionellt yrke. Walter problematisera också det fria valet som leder fram till beslut i vuxen ålder. Med tanke på debatten om den fria leken här i Sverige ser jag även här fram emot ett brittiskt perspektiv.

Läs mer: Guardian (av Jessica Valenti), The telegraph, The independent, Adlibris, Bokus

Catherine Redfern och Kristin Aune – Reclaiming the F-word: Feminismen är på väg att bli omodern och vi är redan jämställda. Eller? Vi bör återerövra feminismen, anser författarna eftersom världen inte ser ut som vi tror att den gör.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Melanie Phillips – The ascent of woman: Detta är den enda av böckerna jag köpt som inte är en modern diskussion om feminism. Boken är en historisk skildring av de brittiska suffragetterna. Jag har fortfarande inte läst något om den brittiska rösträttsrörelsen så jag ser fram emot att läsa The ascent of woman.

Läs mer: Melanie Phillips, Guardian (av Natasha Walter), The independent, GP, Adlibris,  Bokus

Ellie Levenson – The noughtie girls guide to feminism: Detta ska vara en bok för den som inte gillar den manshatande feminismen, och det gör ju inte jag. Det återstår att se om det blir bra eller bara fånigt när man ska skriva till tjejen som både gillar läppstift och har pojkvän.

Läs mer: Ellie Levenson, Bokus

maj 23

Glöm inte mors dag på söndag!

Liberala kvinnor har en kampanj inför mors dag på söndag. De vill att fler ska kunna få chansen att bli mödrar. Eftersom jag själv fått hjälp att bli gravid via IVF-tekniken brinner jag verkligen för detta. Nästa år är jag själv en mor, men till dess ska jag bara se till att min egen mor blir uppmärksammad. Faktiskt är hon här i Stockholm då. Glöm inte eras mammor på söndag!

maj 23

Eva Moberg är död

Det var ganska nyligen jag läste essän Kvinnans villkorliga frigivning av Eva Moberg. Texten gavs ut i en antologi med unga liberaler 1961. I min recension anklagade jag henne falskeligen för att vara folkpartist, någon som hon upprört ringde och påpekade för mig för ett par veckor sedan. Hon var nöjd med att jag tog bort ”folkpartisten” fram för hennes namn i texten. Att hon var liberal på 60-talet innebär inte automatiskt att hon är folkpartist på 2010-talet. Det är såklart helt sant.

Eva Moberg var journalist, dramatiker och barnboksförfattare. Hon har arbetat på Fredrika Bremer-förbundets tidskrift Hertha, Tidningen Vi och Dagens Nyheter. Hon var en feministisk förebild för många kvinnor och var ett stort namn i den svenska jämställdhetsdebatten.

Läs mer: Upsala Nya Tidning, SvD, DN, GP

Det känns tråkigt Eva Moberg har gått ur tiden.

maj 18

Feministbrud på bokjakt i London

Imorgon åker jag till London för en weekendsemester och jag lämna en stor plats över i min resväska för böcker. Jag har fått tips om bokhandeln Foyles och att de ska ha en stor avdelning för women’s studies. Jag hoppas att jag hittat många spännande böcker som inte hunnit eller ens funnits på tanken att ges ut i Sverige. 

Sedan ska det bli en hel del annan shopping (mycket bebisprylar kan jag tänka mig, men också te), museibesök och förhoppningsvis en picknick i Hyde Park. Vi ska även hinna med en lunch på Gordon Ramseys restaurang och det ser jag verkligen fram emot!

Jag återkommer självklart med kulturbetraktelser från London när jag är hemma igen.