jan 14

Berömda och glömda idrottskvinnor: Toini Gustafsson

Toini Gustafsson

Jag passar på att uppmärksamma Toini Gustafsson eftersom hon nu ikväll fått Idrottsakademins hederspris. Hon kom till Sverige som krigsbarn från Finland och som 30-åring två guldmedaljer under vinter-OS i Grenoble i längdskidor 5 respektive 10 km. Då fanns det inte så många distanser att ställa upp i så man kan säga att hon vann storslam (om vi räknar bort stafetten där det blev ett silver). Hon var gift med den numer avlidne Assar Rönnlund som också han var en framgångsrik längdskidåkare.

Som hon själv sa i sitt tacktal: Det var på tiden att en kvinna fick priset!

jan 14

Tematrio – Förra årets tre bästa

Vilka är de bästa böckerna jag läste förra året? Det vill Lyran veta samtidigt som hon presenterar två böcker som står långt upp på min önskelista, men som får stå tillbaka med tanke på alla baltiska böcker jag lånat och tyska böcker jag köpt. Det är Agaat om kvinnor i Sydafrika och Stål om tonårstjejer i Italien. Men båda de borde kanske ingå i min världsdelsutmaning (som jag kommer att ta mig an lite senare)! Med risk för att ha glömt någon höjdare så är här tre av de bästa böckerna jag läste förra året:

1. bell hooks – Feminsim is for everybody: Boken som vann Ms Blogs läsares topplista över världens bästa feministiska fackböcker. Den levererade verkligen och borde översättas bums. Sedan borde alla tonåringar läsa den i skolan.

2. Kathryn Stockett – Niceville: Det är en fantastisk bok om hur överklasskvinnorna behandlade sina svarta hembiträden i en amerikans stad på 60-talet. Rasism, kvinnogemenskap och en kvinna som går sin egen väg- Det är inte heller någon romans som står i centrum, utan det faktum att huvudpersonen vill något annat med sitt liv.

3. Chimamanda Ngozi Adichie – En halv gul sol: Boken om kriget i Biafra berörde mig djupt och ledde mig till en fantastisk feminist och författare från Nigeria. Jag kunde inte bestämma mig för om En halv gul sol var bättre än debutromanen Lila hibiskus, men jag tog den jag läste först.

jan 13

Tysk söndag

Bokmoster utlyste i torsdags en tysk torsdag där vi uppmanades skriva om tysk litteratur vi läst eller vill läsa. Jag gör en liten eftersläpare och har en egen liten tysk söndag. Jag är nyss hemkommen från Berlin och även om det var ont om fritid så passade jag på att handla böcker. Nu ska här banne mig läsas på tyska! Det blev som utlovat en bladning av kvinnor, feminism och Baader-Meinhofligan.

Tyska böcker

Feminism

Miriam Gebhardt – Alice im Niemansland (Alice i Ingenmansland): Boken handlar om den tyska kvinnorörelsen och dess förgrundsfigur Alice Schwarzer. Författaren menar att kvinnorörelsen har förlorat kvinnorna och att rörelsen inte heller driver många frågor. En kvinna är dock undantag och det är Schwarzer, grundare och redaktör för den tyska feministiska tidskriften Emma. Det sa bli mycket spännande att läsa den, även om den (på grund av språket) är lite avskräckande lång (330 sidor).

Feminism/skönlitteratur

Charlotte Roche – Feuchtgebiete (Våtmarker): En dundersuccé i Tyskland och det står på klistermärket på mitt ex att det är en ”mega-seller” enligt Der Spiegel. Den är erotisk och inget i boken är tabu. Författaren är själv feminist och sexualliberal och det ska bli otroligt spännande att läsa den. Femtio nyanser av honom får vänta ett tag till – feministisk erotik lockar mer!

Skönlitteratur

Christa Wolf – Der geteilte himmel (Den delade himlen): Wolf är en av DDR:s mest kända författare och hon gavs ut även under kommunistregimen. Hon har både varit medlem i partiet och kritisk mot det samma, blivit avlyssnad av Stasi och varit angivare. Några av hennes mest kända av hennes böcker finns översatta, dock inte Der geteilte himmel. Boken handlar om en kvinna som förlorar sin älskade efter att han flytt till Väst och inte vill återvända. Hon reser hem och efter det byggs muren.

Kvinnohistoria

Helga Hirsh – Endlich wieder leben (Äntligen återvänder livet): En bok om östtyska kvinnor, deras vardag i diktaturen och sedan anpassningen till det nya livet i väst. Boken kom ut 2012 och är således ganska färsk. Det här var en bonusbok jag hittade när jag ledade efter böcker om Baader-Meinhofligan.

Baader-Meinhofligan

Julia Albrecht och Corinna Ponto – Patentöchter (Guddöttrar): Jürgen Ponto, ordförande för Dresdner Bank, sköts i sitt hem av Christian Klar och Birgitte Monhaput, två av de mest kända personerna från den andra generationen i Rote Armee Fraktion. Med dem var Susanne Albrecht, en god vän till familjen. Familjerna Ponto och Albrecht var förenade genom att Jürgen var gudfar åt Susannes lillasyster Julia och Susannes pappa Hans-Christian var gudfar åt Jürgens dotter Corinna. Efter attentatet splittrades familjerna. 30 år senare söker Julia upp Corinna och de skriver en bok tillsammans om det som hände. En anhörig till offret och en till förövaren skriver tillsammans – detta är nog tämligen unikt.

jan 11

Tysk torsdag

Igår utlyste Bokmoster tysk torsdag och hon har skrivit flera intressanta inlägg om tyskspråkig litteratur. Jag ville gärna vara med men hade tyvärr förhinder. Här är en bild från mig igår:

20130111-143339.jpg

Jag ska förhoppningsvis komma hem med väskan full med litteratur om kvinnor, feminism och Baader-Meinhofligan. Ses på söndag!

jan 09

Nõu, Helga; Ode till en skjuten räv, 2006

Ode till en skjuten rävAv den estniska litteraturskatten finns det inte mycket översatt till svenska eller engelska. Helga Nõu är född i Estland 1944, men flydde med sina föräldrar till Sverige. I vuxen ålder återvände hon till hemlandet. Hon skriver på estniska. Avsaknaden av estnisk litteratur på svenska  gjorde att jag inte tvekade att läsa Ode till en skjuten räv, även om baksidestexten verkligen inte tilltalade mig. Övernaturliga inslag är nämligen inget för mig.

Hanna är född och uppvuxen i Sverige, men hennes föräldrar tillhörde samma generation som författaren, som flytt till Sverige under kriget. När Hannas mamma omkommer i Estoniakatastrofen bli Hanna föräldralös och lovar sig själv att aldrig åka över havet igen. Hennes forskning tar henne dock till Estland och hon träffar en estnisk man hon flyttar ihop med. I boken får vi följa den ofrivilligt barnlösa Hanna som söker sina rötter. På vägen träffar hon Jesus, en okänd flicka på en gård som inte längre finns och pratar med en inbrottstjuv i sin egen lägenhet som påstår sig vara expert på jungfrufödslar. Hur hänger allt detta ihop med Hannas förflutna och lyckas hon komma till ro? Och vilka är dessa skumma typer hon träffar på?

Det låter skumt och det är skumt, men mitt i allt övernaturligt som jag egentligen inte gillar, är boken både gripande och spännande. Jag kunde knappt lägga den ifrån mig. Jag är så glad att jag har utmanat mig själv att läsa böcker från Baltikum annars hade jag aldrig läst Ode till en skjuten räv.

UPPDATERAT

Helga Nõu är född och uppvuxen i Sverige, men resten stämmer.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Bokhyllan.nu, Tranan

jan 08

Tematrio v 2 – Klassiker

Jag har under flera år utmanat mig själv att läsa fler klassiker. Brott och straff, Den gamle och havet, Gösta Berlings saga, Anna Karenina och Andarnas hus när några av alla de böcker jag läste. Nu ska jag, på uppmaning av Lyran, lista tre klassiker jag vill läsa:

1. Jerusalem av Selma Lagerlöf: Jag har tänkt på det så länge, men det blir inte av. Något som har läst den och som kan ge mig en spark i baken?

2. Blonde av Joyce Carol Oates: Jag tycker att den får räknas till en modern klassiker. Det sägs vara Oates bästa, men 850 sidor avskräcker. Tyvärr.

3. Åsa-Hanna av Elin Wägner: Jag älskar Elin Wägner, men jag har ändå inte läst Åsa-Hanna som är hennes första roman som utspelar sig i Småland.

jan 08

Radvilavičiutė, Giedra; Hejsan; 2004

Litauen berättarMycket lite litauisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan, som ger ut böcker från hela världen, har gett ut en novellsamling av ett antal litauiska författare, Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

Radvilavičiutė är född 1960 och tillhör därmed den yngre generationen författare i Litauen. Hennes novell Hejsan är kritik mot konsumtionssamhället och rådande normer. Där får vi möta kvinnan som inte har e-mail och inte vet hur man laddar en mobil. Samtidigt funderar hon över livet och stundande klassåterträff får henne att tänka på livet och hur det har blivit.

Novellen är rolig, rapp och med en allvarlig underton. Jag tyckte att det var spännande att läsa en novell från det nya Litauen för det är inte var dag jag gör det.

Läs mer: Adlibris, Bokus

jan 07

Wirsén, Stina; Vem är sjuk?; 2012

vem är sjukVi kunde knappast ge få son en lämpligare julklapp än Vem är sjuk? av Stina Wirsén. Hugo fick kräksjukan tre dagar före julafton och fick en bit vörtbröd i retur på julaftons morgon.

I Vem är sjuk? får Nalle blindtarmen och måste opereras. Det är mycket pedagogiskt om sjukhus och att det inte är så läskigt egentligen. När hon kommer hem kan hon skryta för vännerna om sitt coola ärr. Men en vän kan hon inte träffa. Fågel har nämligen vinterkräksjukan, men för det behöver man inte opereras. Det finns olika sjukdomar som är olika farliga. Som sagt, mycket pedagogiskt.

Vi vet nu vem som är flicka och vem som är pojke av djuren, men ibland kan man glömma bort det och det är inte säkert att vi blir påminda. Det är nämligen inte det viktiga i Wirséns böcker. En underbar bok att läsa för att förklara olika sjukdomar. Jag gissar att den kommer att läsas sönder i vårt hem.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Dagens bok, Lyrans Noblesser

jan 06

Fokus: Baltikum

Flaggor från Baltikum

Nu har jag kommit igång med min Baltikum-utmaning och jag gick ut blygsamt och lovade en bok från varje land. Nu höjer jag ribban och säger minst fem verk (roman, novell eller ett par dikter) av personer från Baltikum eller om kvinnor i Baltikum skrivna av författare från andra länder. Det kan också vara böcker med anknytning till Baltikum, exempelvis en bok av en person uppväxt någon annanstans men som har rötter i Baltikum och skriver om det.

Jag kallar utmaningen numer för Fokus: Baltikum. Jag vill inte sätta ett exakt slutdatum för projektet, men det ska inte ta hela året. Jag siktar på första kvartalet, men det kan komma att förlängas (meningen är inte att sätta en enorm tidspress på mig själv).

Förutom böcker att läsa ska jag hitta feminister till Veckans feminist samt berätta lite om länderna utifrån mitt perspektiv. Jag har varit flera gånger i alla länderna.

Hoppas ni vill följa: Etikett Fokus:Baltikum, #fokusbaltikum och på Facebook så klart!

jan 06

Vilimaitė, Bitė; Malhackad och Mjölkklubben; 2002

Litauen berättarMycket lite litauisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan, som ger ut böcker från hela världen, har gett ut en novellsamling av ett antal litauiska författare, Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig och den här recensionen är av två noveller av samma författare.

I bokens förord, skrivet av Loreta Mačianskaitė, får vi veta att Bitė Vilimaitė är den som brutit med det sovjetiska kvinnoidealet. I sovjetiska romaner är kvinnan antingen höjd till skyarna eller fallen. Därför läste jag hennes noveller med extra starka genusglasögon. Både Malhackad och Mjölkklubben har män i huvudrollen och kvinnor är bara bifigurer. I Malhackad är det en hemsk son som motvilligt tar hand om sin döende mor som är den vars tankar vi får följa. Det är inte förrän modern dör som sonen förstår vad han har förlorat. I Mjökklubben får vi möta den uppblåsta och självgoda mannen som faller på slutet.

Jag letade efter nya kvinnoroller, men tyckte kanske att just dessa två novellen var så representativa för det. Vilimaitė är en populär författare i Litauen om man får tro mina litauiska kontakter och det är inte svårt att förstå. Språket är fantastiskt och den mystiska handlingen likaså. Jag bara önskar att jag fått lite bättre exempel på att skildra kvinnan på ett modernare sett.

Läs mer: Adlibris, Bokus