aug 20

Tematrio v 34 – Sommarens bästa

Vad roligt, nu uppmanas jag lista sommarens bästa böcker av Lyran! Kul tematrio den här veckan. Det här är min sommars bästa böcker:

Bastarden från IstanbulBastarden från Istanbul av Elif Shafak: Den absolut bästa boken jag läst i år är Bastarden från Istanbul. Den förenar feminism, kvinnohistoria, minoritetsproblematik och armeniernas historia.  Det är svårt att fånga bokens storhet på bara några få rader. Läs den!

 

Gabriela Stjärna och tjuvenGabriela Stjärna och tjuven av Anna Charlotta Gunnarson: Sommaren 2013 har varit sommaren då jag har upptäckt Anna Charlotta Gunnarsons barn- och ungdomsböcker. Jag har varit otroligt impad av samtliga jag läst och min favorit är Gabriela Stjärna och tjuven som tar upp viktiga problem som svartsjuka och klasskillnader.

Tjeckien berättar: I sammetens spårEn pistasch, tack! av Anna Zonová: Den bästa novellen jag läst i sommar var En pistasch, tack! av slovakiskfödda Anna Zonová. Novellen utspelar sig i Prag efter kommunismens fall. Den är en lite tvärtom-berättelse där den superplanerande och nitiska maken står i centrum. Låter kanske inte så bra, men det var det!

aug 19

På tal om mod – Robert Hannah kommer ut

Den senaste veckan har hedersförtryck debatterats flitigt. Män drabbas också av hedersförtryck och kanske i synnerhet homosexuella män.

Jag har är partikompis med Robert Hannah och han är riksdagskandidat för Folkpartiet till riksdagen i nästa års val. Idag berättar han om sin bakgrund som assyrier och bög och att han var tvungen att ljuga och tiga och leva dubbelliv av omsorg för sin familj. Idag kommer han ut i DN. Läs artikeln och gråt.

Det är starkt och för att göra något sådant krävs mod.

aug 18

Snacka om mod!

Nu är friidrotts-VM slut och det blir inga mer berömda eller glömda idrottskvinnor för den här gången. Om inte förr så återkommer jag till vinter-OS.

Jag hade inte tänkt att skriva med om Emma Green Tregaros lilla protest, men nu tänkte jag skriva några rader.

Detta är mod. Kseniya Ryzhova och Tatyana Firov kysser varandra på prispallen efter vinst på 4×400 m. De bor i ett land där det är förbjudet och de gör det på prispallen på hemmaplan. Som sagt, för det krävs det mod.

Det Emma Green Tregaro gjorde var fint. Det var bra och en fin gest mot alla homosexuella i Ryssland. Men det var inte speciellt modigt. Emma bor i ett land där alla hyllar henne för det hon gjort och dit kommer hon snart tillbaka. Hon är en fin människa med goda värderingar. Låt det vara bra så.

Blanda inte ihop mod med goda gärningar.

aug 18

Condé, Maryse; Desirada; 1997

DesiradaMaryse Condé är född och uppvuxen på Guadeloupe i Västindien, men bor idag i Frankrike. Huvudpersonen i Desirada bodde sina första tio år på Guadeloupe. Boken är en berättelse om tre kvinnor i tre generationer i Västindien och i Frankrike. Condé har skrivit flera böcker som finns på svenska, men den här hade en handling som jag tror passar bäst här på Feministbiblioteket.

Marie-Noëlles mamma har övergivit henne och lämnat henne att växa upp med en dam på Guadeloupe. Hon får en lycklig barndom, men när hon är tio år vill mamman att de ska återförenas i Frankrike. När Marie-Noëlle kommer dit är mamman hård och kall och verkar inte alls vilja återförenas med sin dotter. Marie-Noëlle förstår inte varför hon inte lät henne vara kvar på Guadeloupe. Hon finner värme hos sin styvfar, vilket gör uppväxten uthärdlig. Hon återvänder inte till sin hemö när hon blir vuxen utan flyttar med sin make till USA, men när styvmodern dör återvänder hon för att försöka få klarhet i sin bakgrund. Varför är hennes mamma så hård och kall och vem är hennes far?

Det står på omslaget att DN tycker att det är en författare i nobelprisklass och det kanske det är, men jag fastnade inte för Desirada. Kanske har hon skrivit bättre böcker och det kommer jag en dag att ta reda på. Jag blev nyfiken på författaren för hennes sätt att skriva på, men handlingen i den här boken var inget som fångade mig. Alla känslokalla personer gjorde bara att jag stängde av mina egna känslor inför dem. En intressant upplevelse att läsa om Guadeloupe och relationen med Frankrike av någon som är därifrån, men av allt det andra som borde varit intressant fastade inte jag. Av oönskade graviditeter, våldtäkter och kyliga mödrar, det blev bara kyla kvar. Men jag kommer definitivt att ge Maryse Condé en andra chans!

Läs mer: Adlibris, Bokus, DN, SvD, Kulturbloggen

aug 17

Berömda och glömda idrottskvinnor: Monica Westén

Monica WesténIdag är dagens friidrottskvinna en verkligen bortglömd stjärna och även här spelade utseendet en stor roll, i alla fall misstänker jag det. Monica Westén var Sveriges ohotade drottning på 400 m häck mellan 1989 och 1997. Hon hade även rekordet i sjukamp i över tio år. Hon tog brons på 400 m häck i EM i Split 1990 och det gissar jag att få minns.

Varför är denna mångsysslerska så totalt bortglömd idag? En av förklaringarna ligger i utseendet, skulle jag säga. Det var absolut inget fel på hur Monica Westén såg ut, men en annan häcklöpare kom fram ungefär samtidigt och spåddes en lysande karriär. Frida Johansson var mycket söt och medias älskling  och trots Westéns brons i Split handlade allt på 90-talet om Frida Johansson. Hon fick reklamkontrakt för Wash and go och hon deltog i Melodifestivalen 1993 tillsammans med friidrottskollegorna Erica Johansson och Maria Akraka (körade bakom Nick Borgen i We are all the winners). Ändå var det inte Monica och inte Frida som tog hem alla SM-pokaler fram till Monica slutade 1997.

Jag diggade Monica Westén starkt och mitt friidrottsintresse som börjat i Seoul 1988 och gick vidare med EM i Split som jag tittade på med stor spänning. Jag vet att jag undrade flera gånger under 90-talet varför ingen pratade om henne och hennes chanser när det faktiskt var hon som hade levererat.

aug 17

Avslutning novell-lördag: Moçambique

Moçambiques flaggaIdag har temat för novell-lördag varit Moçambique och jag har läst två noveller., Det var de enda två novellerna i Tranas samling från Moçambique. Båda två var mycket bra och jag har svårt att välja ut den bästa. Men jag måste ju ändå kora en vinnare som jag gör varje vecka.

Bästa novell alla kategorier: Kärlekens ärr

Lärdom av noveller från Moçambique: De handlar om krig, fattigdom och har alla en känsla av hopplöshet.

Nu ska jag läsa kinesiska noveller, men kommer inte att köra kinesisk novell-lördag riktigt än. Därför får jag återkomma med nästa tema och datum.

aug 17

Chiziane, Paulina; Kärlekens ärr; 1994

Mocambique berättarJag har läst de två novellerna ut Moçambique berättar: Kärlekens ärr som är skrivna av kvinnliga författare. Jag recenserar dem en och en.

Paulina Chiziane är född 1955 och var den första kvinna att ge ut en roman i Moçambique. Kärlekens ärr är en kvinnas berättelse om hur hennes liv hade kunnat sluta lika fruktansvärt som de kvinnor som dödad sina barn i förtvivlan över att de är ensamma, utstötta och fattiga. Hon berättar sin livs historia för dem som fördömt barnamörderskor, men hennes historia slutar lyckligt. Mycket lyckligt. Novellen har en tydlig sensmoral att inte döma dem som redan är tillräckligt dömda av andra. Kvinnor får inte välja vem de ska gifta sig med, kan förvisas från sin familj om hon blir med barn och andra människor kan utnyttja henne fritt.

Kärlekens ärr är en feministisk novell om kvinnors hårda levnadsvillkor på vissa håll i världen. Det är också en berättelse om hur kärleken kan övervinna allt och att det kan sluta riktigt lyckligt om man bara tillåts gå sin egen väg.

Läs mer: Adlibris, Bokus

aug 17

Momplé, Lilia; Stress; 1997

Mocambique berättarJag har läst de två novellerna ut Moçambique berättar: Kärlekens ärr som är skrivna av kvinnliga författare. Jag recenserar dem en och en.

Lilia Momplé är född 1935 och är en av Moçambiques främsta kvinnliga författare. Hon skriver ofta ur ett kvinnoperspektiv och har skildrat inbördeskriget i sina verk. Stress kommer från en novellsamling som inte finns översatt till svenska. Vi får möta en sargad ung man som sitter på sin balkong och dricker en öl genom en kvinnas ögon. Hon är älskarinna till en man som ger henne det hon vill ha. Hon bor i ett tämligen exklusivt bostadsområde, men där bor också fattiga människor som mannen mittemot. Kvinnan blir besviken över att mannen inte ägnar henne en blick och hon ska få en hämnd för det som är bättre än hon någonsin kan föreställa sig.

Brutalt och cyniskt, men under ytan en berättelse om människor i ett land som har det mycket svårt. Det är en kvinnor som betraktar, en man som är i centrum för handlingen och en annan kvinna som blir offer för omständigheterna. En bra bra novell med bra tvist på slutet.

Läs mer: Adlibris, Bokus

aug 17

Novell-lördag: Moçambique

Moçambiques flaggaJag tar en paus från alla idrottskvinnor som jag kör den här friidrottsveckan med novell-lördag. Veckans tema är Moçambique. De två noveller jag läst idag kommer från Tranans novellsamling Moçambique berättar: Kärlekens ärr.

Före dessa noveller har jag inte läst något från Moçambique. Jag läste de två noveller som fanns i samlingen av kvinnliga författare och sedan läste jag Mia Cuoto som jag hört mycket om innan. Han är man och skrev inga feministiska noveller så jag recenserar inte dem.

Novellerna jag läst den här veckan var mycket bra. Den första recensionen publicerats om en timma och den andra kl 16.

aug 16

Berömda och glömda idrottskvinnor: Florence Griffith Joyner

Florence Griffith Joyner Idag presenterar jag en kvinna som jag har ett ambivalent förhållande till. Florence Griffith Joyner är världens genom tiderna snabbaste 100-meterslöperska. Ingen har varit i närheten av hennes världsrekord, som hon satte strax före (100 m) och under (200 m) OS i Seoul 1988. Hon dog en mystisk död när hon bara var 38 år och ryktena om doping gick då heta.

Flo-Jo var min första friidrottsidol. Jag var 11 år 1988 och det var inte många i min ålder som var galna i sport och lärde sig namnet på alla OS-deltagare. Jag sög i mig allt och var alldeles tom när OS var över.

Jag kommer aldrig glömma den häftiga och supersnabba kvinnan i det fantastiska håret och de långa naglarna. Dessutom tycktes hon springa med ett leende på läpparna. Jag ville springa som hon!

Mycket pekar dock på doping: tidsandan, det oslagbara resultaten, andra senare amerikanska dopingavslöjanden (Marion Jones bl a), det för tidiga dödsfallet och att hon slutade redan 1989 bara ett år efter sina fantastiska världsrekord.