jul 04

Boksnack i Almedalen

Jag och min vän Catrine Norrgård bjöd in till ett boksnack i Almedalen igår.  Vi hade sett framför oss härligt fika på en filt i gröngräset, men så ville ej vädergudarna. Vi bestämde oss för att sätta oss på Kallis istället eftersom vi inte blev så många. Förutom jag och Catrine så kom Camilla från Mind the book (som också är bloggambassadör för bokmässan) och min gamla gymnasiekompis Sandra som jag inte träffat sedan jag tog studenten. Som det brukar bli när boktokar träffas pratade vi ganska mycket om annat än böcker, men vi lyckades avhandla konsten att skriva en bra bok, är Egenmäktigt förfarande en bra bok och olika sätt att läsa. Det var en mycket trevlig eftermiddag, trots regn.

Dåligt väder i Almedalen

Vädret var inte på vår sida.

Catrine och Camilla på Kallis i Visby

Catrine och Camilla.

Jag och Sandra på Kallis i Visby

Jag och Sandra.

jul 03

Män förklarar saker för mig del 5: Det här är feminism

Ingenting är så roligt som att stöta på en man som vill manspaina vad feminism är. Det händer alltför ofta både live och på internet. Jag börjar med en scen från en fest hos min kompis Stina.

Han: Stina sa att du var feminist.
Jag: Det stämmer.
Han: Det är inte jag.
[Här kommer en lång harang om ett barndomsminne där han som kille har blivit illa behandlad av tjejer.]
Jag: Det var tråkigt att höra, men det kanske inte har så mycket feminism att göra.
Han: Jo, det har det visst.
[Förklarar varför det hänger ihop med feminism, för att tjejer visst kan vara elaka mot killar, jag tappar tråden och tänker på annat.]
Jag: Mmmm.
Han: [Fortsätter svamla]
Jag: Jag ska fylla på mitt glas.

Jag smiter iväg, men han kommer efter och fortsätter. Jag blir inte av med honom, Han avkräver mig svar på saker varken jag eller feminismen kan stå tills vars för. Sedan berättar han att han är sosse och så går han vidare med att förklara varför liberalismen är skit. Jag går hem.

Detta är en ganska typisk scen och kan utspela sig på en fest, på internet eller över en fika. Det är nästan alltid män som förklarar varför feminismen är förtryckande mot män (öh…?), bara gäller kvinnor (nej, såklart inte) och att sexism visst drabbar män (vem har påstått något annat?).

Vanliga fraser i diskussioner med mansplainare om vad feminism är:
Feminister hatar män.
Jag tycker inte som Gudrun Schyman och därför kan jag inte kalla mig feminist.
Feminism bygger på ordet feminin, vilket innebär att det bara handlar om kvinnor.
Jag kallar mig liberal, det räcker.
…
Fyll gärna på i kommentarsfältet!

jul 02

Recension: Vigna, Elvira; Saker som inte män förstår; 2005

Saker män inte förstårBrasilianskt är temat på bokmässan i år och jag har läst om Elvira Vignas Saker som män inte förstår och tänkte att den skulle passa mig bra. Det har visat sig att de brasilianska böcker jag läst i år har känts ganska konstiga och jag har därför inte varit så sugen på att läsa vidare. Saker som män inte förstår skulle tyvärr visa sig vara en bok jag inte förstår.

Fotografen Nina bor i New York, men åker tillbaka till sin födelsestad Rio de Janeiro. Det som hände innan hon lämnade staden var att hon var på tillfälligt besök hos en barndomsvän och vid det besöker dog hans bror. Hon reser tillbaka för att bearbeta detta och för att försöka hitta svar. Hon vrider och vänder på historien och berättar den ur olika vinklar och mellan raderna kommer hennes liv i nutid fram.

Nej, tyvärr jag förstod ingenting. Det var rörigt och ofokuserat, eller så är det bara jag som inte passar för den här typen av litteratur. Vissa böcker känns tröga så fort jag öppnar dem och det går långsamt att läsa. Den här boken var tvärt om, den inbjöd till snabbläsning. Jag kan inte förklarar varför, men i vilket fall var det ett problem eftersom jag inte hängde med. Jag försökte dra ner på tempot, men fattade fortfarande ingenting så jag läste på. Jag ska ge ett exempel. I början av boken nämns en Eva som Nina bor ihop med (tror jag iaf). Jag gissade att det var hennes flickvän, men så kände jag efter ett tag att det måste vara hennes dotter (baserat på hur hon beskrev att henne och hur hon behandlade henne). Senare i boken nämnes att de haft sex och då fick jag skaka av mig obehaget och tänka om. Jag tycker inte om att läsa böcker där huvudpersonens partner kan tolkas som en dotter!

Äsch, nu ska jag sluta gnälla, för jag tycker mycket om mystiska böcker med poetiskt språk. Jag gillade bara inte den här. Någon annan som läst som kan förklara ett och annat för mig?

Läs mer: Adlibris, Bokus

jun 30

Män förklarar saker för mig del 4: Lärare i historia får föreläsning om historia

Jag fortsätter min serie om mansplaining – män som förklarar saker. Nu har det dykt upp läsare som vill berätta om sina erfarenheter. Otroligt roligt att folk hör av sig med sina historier! Idag kommer således ett exempel som inte är förklarat för mig.

En lärare i historia och svenska på gymnasiet berättade följande två historier för mig.

1. Vid ett samtal med en äldre manlig lärare i annat ämne berättar hon att hon i ämnet svenska arbetar med visdiktare, bland annat Evert Taube. Han kontrar då med att ”Så länge skutan kan gå” minsann inte handlar om en båtfärd, utan har en mer djupare innebörd om livet i stort. Svenskläraren har läst litteraturvetenskap till kandidatnivå och undervisat i svenska på gymnasienivå i 10 år.

2. En lärare i naturvetenskapliga ämnen tar vid en fikarast upp kolonialismen och refererar till en artikel han har läst. Han berättar utförligt om de bakomliggande orsakerna. Historialäraren försöker flika in att detta går hon igenom i varje grundkurs i historia, men den manliga läraren i annat ämne tror ändå att det han har läst är helt nytt. Historialäraren har läst historia till magisternivå och undervisat i historia på gymnasienivå i 10 år.

Har du en berättelse du vill dela med dig av? mejla mig på hanna@feministbiblioteket, eller svara här eller på facebook.

jun 30

Recension: Alfvén, Inger; Dotter till en dotter; 1977

Dotter till en dotterDå har jag läst ut den första e-boken på min nya Adlibris Letto. Dotter till en dotter av Inger Alfvén har jag velat läsa länge. Ebba Witt-Brattström pratade gott om den när vi diskuterade den feministiska litteraturkanonen och Maria Ehrenberg tar upp den i sin redogörelse för den feministiska litteraturen genom historien (Bland hondjävlar och bitterfittor). Jag skulle egentligen bara testläsa lite i boken eftersom jag lånat den som e-bok, men jag hade massa annat jag ville läsa innan. Jag fastnade faktiskt, trots att jag trodde att jag var ganska trött på det jag kallar sjuttiotalsrealism.

Eva-Marie är gift med Andro och de har ett fritt äktenskap. Det är en överenskommelse som Eva-Marie ångrar och som bara Andro utnyttjar. Han är i kulturbranschen och håller på att slå igenom och är aldrig hemma. Eva-Marie har ett jobb som kurator på sjukhuset och har under hela deras äktenskap försörjt Andro. De har fantastiskt sex men Eva-Marie känner mer och mer att hon bara gör sig fin för honom och väntar på att han ska komma hem. Eva-Maries syster Susanne lever i ett hemskt äktenskap med tre barn och vill frigöra sig, men förstår inte hur. Mamman har blivit lämnad av pappan, som var en riktig skitstövel, men har nu börjat leva och startar ett kollektiv. Det finns en mormor också som är mycket sluten. Den slutenheten har gått i arv. De har alla en tät kontakt med varandra, men de pratar inte om viktiga saker. De anförtror varandra ingenting.

Genom hela första halvan av boken satt jag bara och undrade när Eva-Marie skulle inse att Andro var en skit och lämna honom. Det var ditåt jag trodde att boken var på väg. Men det visar sig att Inget Alfvén gör det lite mer komplicerat än så. Hon försvarar inte Andros beteende, men problematiserar det. Det handlar också om tigande och hur mycket det faktiskt påverkar ett förhållande om den andra inte talar om vad hen är missnöjd med. Det viktigaste budskapet i boken är det som titeln antyder, att vissa beteenden går i arv. Det är de yngsta i kedjan som måste bryta sig loss, ta tag i sina liv och leva för sig själva och inte för sina män.

Det är en stor portion sjuttiotalsrealism, men det är ändå något mer glatt och hoppfullt över den än i t ex Gerda Anttis Jag reder mig nog. Det feministiska budskapet är lika tydligt och jag tycker att Dotter till en dotter skulle ha platsat i den feministiska kanonen. Den är mycket välskriven och tänkvärd och jag blev påmind av att jag gillar Inger Alfvén som författare. Det var nu mycket länge sedan jag läste något av henne sist, men det kommer förhoppningsvis inte dröja så länge innan jag läser något av henne igen.

jun 30

#bookaday 30:e juni – Boken jag aldrig skulle göra mig av med

Bookaday

Dagens utmaning i #bookaday är Would save if my house burned down.

Kärlek och upprorMitt väl lästa och tummade ex av ungdomslyrikantologin Kärlek och uppror skulle jag inte vilja bli av med i första taget. Jag fick den som present på ett skrivarläger jag var på när jag var fjorton år. Boken är fantastisk och innehåller många favoritdikter som jag har prickat för och ringat in, men lika mycket så handlar det om det underbara lägret. Där fick jag minnen och vänner för livet och det värmer fortfarande i hjärtat när jag tänker på alla diskussioner, roliga upptåg och skratt. Allt detta finns såklart kvar även om boken försvinner, men jag tycker mycket om att bläddra i boken och tänka tillbaka på sommaren 1992.

jun 29

Män förklarar saker för mig del 3: Trotskij dog 1950

Jag har kommit fram till del tre i min serie om mansplaining – män som förklarar saker. Här kommer ett mer klassiskt exempel på en man som kände sig tvungen att förklara något som inte var efterfrågat.

Män förklarar ibland saker helt oprovocerat och har inte alltid rätt. Ett mycket fascinerande tillfälle upplevde jag och min man i Göteborg för ungefär tio år sedan. Jag hade flyttat från Göteborg för ett kort tag sedan och vi stötte på en folkpartist som jag hade någon form av relation till, det vill säga jag kände honom och det var naturligt att stanna och prata lite och presentera min pojkvän. Vi stod lite fast på en gata eftersom ett demonstrationståg gick förbi. Jag minns inte om det var Ung vänster eller något till vänster om vänster, men folkpartisten tyckte sig tvungen att hålla ett föredrag för oss om kommunismens historia. Vi sa ungefär hej, hur är det nuförtiden, detta är min pojkvän Andreas och sedan kom föredraget.

Min man hade bara hunnit säga sitt namn och folkpartisten visste absolut inget om honom. Nu är det så att min make vet en hel del om historia och kommunismen, men tilläts aldrig kommentera svadan. Efter föredraget var han helt stum. Han kunde inte fatta att detta var en folkpartist och dessutom [hög politisk position]. Han var dessutom förbannad på att en man kommer och håller ett ovälkommet föredrag och dessutom påstår att Trotskij dog 1950, när han i själva verket dog 1940. Flera faktafel förekom.

Sammanfattning:

  • Högt uppsatt folkpartist möter partikollega som flyttat och som presenterar sin nya pojkvän.
  • Alla tre fastnar en stund i väntan på att ett vänster-demonstrationståg ska dra förbi.
  • Folkpartisten håller ett föredrag om kommunismens historia.
  • Folkpartisten har fel.
  • Vi skiljs år för att aldrig träffas igen.

jun 29

#bookaday 29:e juni – Boken jag har läst flest gånger

Bookaday

Dagens utmaning i #bookaday är

Balkan expressJag älskar Slavenka Drakulics böcker om Östeuropa och Balkan och jag tröttnar aldrig på dem. Café Europa, Balkan Express och Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna har jag läst flera gånger och jag har inte läst någon av dem för sista gången. Drakulic är skarp, rolig och har en otrolig förmåga att berätta historier som innehåller både det lilla och det stora i det kommunistiska förtrycket. Hennes tes om att kommunismen föll för att folket inte fick tillgång till toapapper och bindor är fantastisk, och troligen ligger det en hel del i det. Böckerna har nu ganska många år på nacken, men jag tycker de håller än. Kanske dags för en omläsning redan nu i sommar…?

jun 28

Män förklarar saker för mig del 2: British Airways är inget bussbolag

Efter mitt inlägg i förrgår om mansplaining har jag fått flera frågor om vad det är och jag kände då att jag bör skriva mer om det. Ordet är så bra och det behöver spridas. Det är ju när vi har ord på saker som vi också kan prata om det. Och kan vi prata om det och dela med oss av våra erfarenheter så kanske vi kan få ett stopp för detta oerhört irriterande beteende. Mansplaining är alltså när män förklarar saker, utan att egentligen blivit tillfrågade.

I torsdags berättade jag om en kille som förklarade för mig vem som var Hollands bästa fotbollsspelare genom tiderna samt för min kompis att Grean Pearl var ett dyrt toppenvin. Idag handlar det om en man som svarade på mina frågor innan jag hann att ställa dem.

Händelse:
Jag skulle åka till New York med British Airways och möttes av att jag ska checka in själv. Detta var 2008 och jag var inte så van vid denna procedur. Vid incheckningen skulle adress i New York anges och jag blev osäker eftersom jag skulle bo på två olika ställen i USA. Jag skulle även vara några dagar i Washington DC, men kunde bara skriva in en adress. Jag antog att det räckte med en adress, men tänkte att jag kunde fråga för säkerhets skull. Jag var trött och stressad och inte den mest snabbtänkta denna dag.

Dialog mellan mig och manlig personal på British Airways på Arlanda:
Jag: Jo jag undrar det här med adress vid incheckningen.
Han: Ja?
Jag. Jag ska åka vidare…
Han: Vart då?
Jag: Till Washington.
Han: När?
Jag: På tisdag.
Han: Då far du ditt boardingcard då.
Jag: Alltså nej, jag ska inte flyga dit utan åka buss.
Han: Men lilla fröken, British Airways ar ett flygbolag och inget bussbolag, vi tillhandahåller inga bussbiljetter.

Trots förnedring funderar jag på en ny fråga:
Jag blev osäker på om biljetterna var rätt eftersom jag skulle åka till och från olika flygplatser.

Dialog mellan samma personer som ovan:
Jag: Kan det vara så att man åker till JFK och hem från Newark?
Han: Hehe, ja varje resenär bestämmer själv hur han eller hon väljer att planera sin resa.

Den här Hanna var 31 år och inte 21 som den Hanna jag berättade om i förrgår. Så den här Hanna gick tillbaka och skällde ut honom och sedan anmälde honom i informationsdisken. Anmälan verkade ta emot med stort allvar eftersom tjejen jag pratade med sökte upp mig vi gaten och ställde följdfrågor och sa att chefen tog det på stort allvar. Mannen hade ett utseende som var lätt att beskriva och det fanns uppenbarligen inte två liknande så hon visste direkt vem han var.

Det här kanske inte är den mest klockrena mainsplaining jag kan beskriva, men jag tycker ändå att det räknas då mannen jag pratar med förklarar för mig att British Airways inte är ett bussbolag, något jag helt uppenbart förstår. Han lyssnade inte på mina frågor, utan svarade på något annat, mycket mer irrelevant, som jag om jag var totalt dum i huvudet kanske skulle kunnat fråga om. Förlöjligande och manspaining i ett.

jun 28

Recension: Dueñas, Maria; Tiden där emellan; 2009

Tiden där emellanMaria Dueñas bok Tiden där emellan utlovar en spännande roman om en kvinna som arbetat som spion åt den brittiska underrättelsetjänsten. Den är tjock och antalet sidor kan avskräcka, men nu har jag i vilket fall läst den. Till min besvikelse var historien om livet som spion bara en lite del av den tjocka boken.

Sira flyr Spanien med sin älskare och en stor summa pengar. De ska leva tillsammans i det spanska protektoratet i Marocko är det tänkt, men älskaren sticker med pengarna och lämnar Sira kvar med obetalda hotellräkningar och därmed polisen i hälarna. Hon öppnar en syateljé för att tjäna ihop pengar till att betala skulderna. Hon får nya vänner och bekanta högt upp i sammhällshierarkin och när andra världskriget utbryter får hon erbjudande om att arbeta åt den brittiska underrättelsetjänsten. Hon flyttar till Madrid och syr kläder åt högt uppsatta nazisters fruar samtidigt som hon för information vidare till britterna.

Jag har fått den här boken rekommenderad av flera som sagt att den är mycket bra och spännande. Jag kan hålla med, de sista 300 sidorna var bra och spännande. De första 400 var mest utfyllnad. Nu hårdrar jag, men faktum är att Tiden där emellan är en bok som skulle tjäna på att kortas ner rejält. Romanen bygger på verkliga personer och händelser, även om bokens huvudperson är fiktiv. Jag hade önskat att delen om spionlivet var en större del av boken. Det som var innan var så mycket att jag stundtals skumläste och på så sätt missade viktig information.

Boken känns verklighetstrogen och det är skönt att den, trots vad baksidestexten säger, inte håller så mycket romantik och hollywoodska kärlekssagor. Sira lyfter sig från att passivt följa med till att aktivt ta kontroll över sitt liv, så boken har en feministisk knorr även om jag stundtals kunde tycka att huvudpersonen var väl anpassningsbar. Boken är också ett bra historiskt porträtt av kvinnor i Spanien och Marocko på 30- och 40-talen. En bok som passar mycket väl in i mitt feministbibliotek, vilket är ett gott betyg.

Läs mer: Adlibris, Bokus