dec 02

Lucka 2: Puck Ekstedt

Krans 2Maria Langs deckarhjältinna Puck Ekstedt, senare Puck Bure, är en riktigt gammaldags feministisk karaktär. Gammaldags eftersom hon ”föddes” 1949, men för att vara då är hon oerhört modern. Hon vill inte gifta sig och bli hemmafruMördaren ljuger inte ensam, utan längtar efter att forska och hon kan inte laga mat. Dessutom drar hon sig inte för att trassla sig in i komplicerade mordfall som makens bästa vän Christer Wijk löser. Puck har gestaltats på film av Tuva Novotny och den feministiska vinkeln har inte försvunnit på den vita duken (eller ja, i TV-rutan).

Puck är orädd, otraditionell och otroligt skarp. En fantastisk förebild i klassiska pusseldeckare från 50-talet och framåt.

dec 01

Dagens datum: 59 år sedan Rosa Parks vägrade att resa sig på bussen

Idag var det 59 år sedan Rosa Parks vägrade att resa sig på bussen. Hon var engagerad i såväl svarta som kvinnors som svartas rättigheter och det var av allt att döma en mycket medvetet val att sitta kvar den där decemberdagen för snart 60 år sedan. Hennes handling kom så småningom att leda till att svarta fick medborgerliga rättigheter och dagens datum är verkligen en dag att fira.

Rosa Parks är ingen litterär karaktär och kommer därför inte vara med i min julkalender, men en feministisk och antirasistisk förebild är hon sannerligen!Rosa Parks

Rosa Parks på bussen.

Rosa Parks

Rosa Parks ”mug shot”.

Bildkälla: Twitterkontot @HistoricalPics

dec 01

Lucka 1: Pippi Långstrump

Krans 1Astrid Lindgrens Pippi Långstrump är en inte bara en bra förebild för många flickor idag, utan är också en historiskt sett mycket intressant figur. När Lindgren skrev om Pippi fick barn inte ta plats och det var många gånger inte barnens bästa som stod i centrum när de växte upp i Pippi Långstrumpdysfunktionella familjer. Pippi sover med fötterna på huvudkudden och ligger på bordet och äter och detta var oerhört kontroversiellt 1945. Barn skulle lyda och inte bo ensamma och göra som de ville.

Idag kanske det inte är den totala uppstudsigheten som är det bästa med Pippi, utan mer att hon är stark, självständig och kan ta för sig. Och att hon är tjej.

nov 30

Imorgon är det dags – julkalendern!

Krans 1Varje dag fram till julafton ska ni få läsa om en litterär feministisk karaktär i min julkalender. Jag ska bjuda er på berömda och glömda kvinnor som alla kan fungera som bra förebilder för unga såväl som gamla. Jag utlovar en stor blandning mellan nya och gamla och kända och okända karaktärer. Jag ska också försöka få en spridning över världen.

Jag har inte fyllt alla luckor än så tips på karaktärer jag inte får missa mottages tacksamt!

Häng med!

nov 29

Att förlora oskulden eller helt enkelt göra sin sexdebut

Lätta sexbokenOskuld är ett mycket konstigt och förelegat ord. Som om du hade någon slags skuld för att du haft sex. Dessutom är innebörden också inte helt glasklar. Vad betyder att förlora oskulden? Att ha sex första gången eller att bli penetrerad/penetrera första gången? Jag funderade mycket på detta när jag läste Ett norrländskt trauma av Victoria Larsson. Boken kretsar mycket kring oskuld och viljan att förlora den. Jag känner igen mig mycket i det från min egen tonårstid.

Det finns dem som säger att petting och smek inte är sex, utan det är ”the real thing” (penetrering) som räknas. Jag hoppas att i alla fall de mest genusmedvetna personer har övergivit den förlegade definitionen. För i så fall kan ju inte lesbiska förlora oskulden. Eller kan de det  med hjälp av strap-on? Och kan man i så fall förlora oskulden om man penetrerar sig själv med exempelvis ett ljus? Jag minns en frågespalt i min barndoms Frida eller Vecko-Revyn att en sexexpert svarade en tjej som blödde efter att ha knullat sig själv med ett ljus, att ljuset hade tagit hennes oskuld. Jag tyckte att det var knäppt redan då.

Nu vet vi att mödomshinnan är en myt och då kanske vi också kan skippa den så tröttsamma och heteronormativa synen på sexdebut att det måste handla om penetrering?

Sexdebut är ett bättre ord än oskuld, men faktum kvarstår att det är svårt att definiera. Jag läste i en amerikansk bok att få orgasm med en annan människa var ett bättre sätt att säga att man har haft sex. Men vissa har det ju så lätt för sig och kan få orgasm bara någon smeker lite utanpå jeansen och det kanske inte riktigt känns som att man då haft sex. Vissa jag har pratat om har vittnat om att det första samlaget var den stora grejen för dem, andra att det var första gången de hade petting nakna.

Jag lutar helt enkelt åt att stanna vid att gränsen är flytande. Att ha sex första gången är för många ett stort steg och vi kommer nog inte ifrån att det känns stressande och pressande att inte fått vara med om det i tonåren. Men vad som är sexdebuten är nog olika från person till person. Det är verkligen hög tid att avdramatisera det en smula samt att få bort det från penetreringen. Att erkänna att gränsen är flytande borde vara ett bra första steg till en sådan avdramatisering. Dessutom, kan vi kalla det sexdebut istället för oskuld?

Den som vill ha bra tips om en bra bok om sex för unga rekommenderas läsa Inti Chavez Perez Lätta sexboken från LL-förlaget.

nov 29

Recension: Larsson, Victoria; Ett norrländskt trauma; 2014

Ett norrländskt traumaJag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av Victoria Larssons debutroman Ett norrländskt trauma (Thorén och Lindskog). Det lät som en bok för mig när författaren sålde in den för mig på ett mingel på bokmässan, men samtidigt har jag så svårt att relatera till fascination av mördare och andra brottslingar.

Veronica bor i Ursviken utanför Skellefteå och hon ska snart börja gymnasiet. Hennes liv kretsar kring killar och musik och hennes stora dilemman är att hon är oskuld och väldigt ful. En dag läser hon om trippelmorden i Åmsele och blir oerhört fäst vid bilderna av Juha Valjakkala. Hon bestämmer sig för att skriva till henne och han svarar. En brevväxling påbörjas samtidigt som Veronicas liv blir alltmer kaotiskt. Hon hoppar av gymnasiet och finner sig inte tillrätta. Hon åker till rättegången i Umeå och får där hon vänner som också är besatta av Juha.

Fokus i boken är inte brevväxlingen, även om dem tar mycket plats. Det handlar om en tjej som mår väldigt dåligt och inte direkt kommer från en stabil familj. Det är mycket bråk och föräldrarna har inte riktigt koll på vad hon gör. Veronica ska ha stora likheter med Victoria själv, men hon har sagt till DN att hon inte mått lika dåligt:

– Jag tror inte det är roligare i dag, utan ännu värre med Facebook och Instagram. Man döms efter hur man ser ut. Den fiktiva Veronica mår i och för sig ännu sämre än jag gjorde, men jag skulle inte vilja vara tonåring igen, säger Victoria Larsson.

Tonårslivet är i fokus och även om jag var en mycket präktigare tjej än bokens Veronica så finns många igenkänningspunkter. Jag tyckte att hennes förhållande till sex och att förlora oskulden var fint berättat och det fanns en gnutta hopp att hon faktiskt vägrade va sex med Skellefteås coolaste kille. Att hon sedan hade det för att liksom få det gjort kändes också som ett helt ok val. Vi vet att det gick bra för Victoria sedan så vi får väl anta att det gjorde det även för Veronica.

En mycket bra debut och trots att jag har inte lockades så mycket av temat med brevväxlingen med en mördare så tyckte jag mycket om den. Den väckte tankar och det är inte omöjligt att jag bloggar och utvecklar något lite mer framöver. Det är sannerligen inte lätt att vara tonåring och det visade Victoria Larsson mycket bra i sin bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, Expressen, SVT

nov 28

Bokbloggsjerka v 48 – nobelpristagare

NobelpengJag har inte deltagit i Annikas bokbloggsjerka på år och dag, men när jag såg att Sanna hade svarat på frågan om vilka nobelpristagare hon hade läst så vill jag såklart också redogöra för det! Jag läser just ni Patrick Modianos Lilla smycket och när jag läst ut den kan jag stolt säga att jag läst alla nobelpristagare sedan 1960.

Såhär ser min lista ut, fetade har jag läst:

 

2014 Patrick Modiano – läser just nu

2013 Alice Munro

2012 Mo Yan, Kina

2011 Tomas Tranströmer, Sverige

2010 Mario Vargas Llosa, Peru

 

2009 Herta Müller, Rumänien

2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio, Frankrike

2007 Doris Lessing, Storbritannien

2006 Orhan Pamuk, Turkiet

2005 Harold Pinter, Storbritannien

2004 Elfriede Jelineke, Österrike

2003 J. M. Coetzee, Sydafrika

2002 Imre Kertész, Ungern

2001 V.S. Naipaul, Storbritannien

2000 Gao Xingjian, Frankrike (född i Kina)

 

1999 Günter Grass, Tyskland

1998 José Saramago, Portugal

1997 Dario Fo, Italien

1996 Wislawa Szymborska, Polen

1995 Seamus Heaney, Irland

1994 Kenzaburo Oe, Japan

1993 Toni Morrison, USA

1992 Derek Walcott, St. Lucia

1991 Nadine Gordimer, Sydafrika

1990 Octavio Paz, Mexiko

 

1989 Camilo José Cela, Spanien

1988 Naguib Mahfouz, Egypten

1987 Joseph Brodsky, USA (född i Sovjetunionen)

1986 Wole Soyinka, Nigeria

1985 Claude Simon, Frankrike

1984 Jaroslav Seifert, Tjeckoslovakien

1983 William Golding, Storbritannien

1982 Gabriel García Márquez, Colombia

1981 Elias Canetti, Storbritannien (född i Bulgarien)

1980 Czeslaw Milosz, USA och Polen

 

1979 Odysseus Elytis, Grekland

1978 Isaac Bashevis Singer, USA (född i Polen)

1977 Vicente Aleixandre, Spanien

1976 Saul Bellow, USA

1975 Eugenio Montale, Italien

1974 Eyvind Johnson, Sverige / Harry Martinson, Sverige

1973 Patrick White, Australien

1972 Heinrich Böll, Tyskland

1971 Pablo Neruda, Chile

1970 Alexander Solsjenitsyn, Sovjetunionen

 

1969 Samuel Beckett, Irland

1968 Yasunari Kawabata, Japan

1967 Miguel Angel Asturias, Guatemala

1966 Samuel Agnon, Israel / Nelly Sachs, Sverige (född i Tyskland)

1965 Michail Sjolochov, Sovjetunionen

1964 Jean-Paul Sartre, Frankrike

1963 Giorgos Seferis, Grekland

1962 John Steinbeck, USA

1961 Ivo Andric, Jugoslavien

1960 Saint-John Perse, Frankrike

 

1959 Salvatore Quasimodo, Italien

1958 Boris Pasternak, Sovjetunionen

1957 Albert Camus, Frankrike

1956 Juan Ramón Jiménez, Spanien

1955 Halldór Kiljan Laxness, Island

1954 Ernest Hemingway, USA

1953 Winston Churchill, Storbritannien

1952 François Mauriac, Frankrike

1951 Pär Lagerkvist, Sverige

1950 Bertrand Russell, Storbritannien

 

1949 William Faulkner, USA

1948 Thomas Stearns Eliot, Storbritannien

1947 André Gide, Frankrike

1946 Hermann Hesse, Schweiz (född i Tyskland)

1945 Gabriela Mistral, Chile

1944 Johannes V. Jensen, Danmark

 

1939 Frans Eemil Sillanpää, Finland

1938 Pearl Buck, USA

1937 Roger Martin du Gard, Frankrike

1936 Eugene O’Neill, USA

1934 Luigi Pirandello, Italien

1933 Ivan Bunin (statslös; född i Ryssland)

1932 John Galsworthy, Storbritannien

1931 Erik Axel Karlfeldt, Sverige

1930 Sinclair Lewis, USA

 

1929 Thomas Mann, Tyskland

1928 Sigrid Undset, Norge

1927 Henri Bergson, Frankrike

1926 Grazia Deledda, Italien

1925 George Bernard Shaw, Storbritannien

1924 Wladyslaw Reymont, Polen

1923 William Butler Yeats, Irland

1922 Jacinto Benavente, Spanien

1921 Anatole France, Frankrike

1920 Knut Hamsun, Norge

 

1919 Carl Spitteler, Schweiz

1917 Karl Gjellerup, Danmark / Henrik Pontoppidan, Danmark

1916 Verner von Heidenstam, Sverige

1915 Romain Rolland, Frankrike

1913 Rabindranath Tagore, Indien

1912 Gerhart Hauptmann, Tyskland

1911 Maurice Maeterlinck, Belgien

1910 Paul Heyse, Tyskland

 

1909 Selma Lagerlöf, Sverige

1908 Rudolf Eucken, Tyskland

1907 Rudyard Kipling, Storbritannien

1906 Giosuè Carducci, Italien

1905 Henryk Sienkiewicz, Polen

1904 Frédéri Mistral, Frankrike / José Echegaray, Spanien

1903 Bjørnstjerne Bjørnson, Norge

1902 Theodor Mommsen, Tyskland

1901 Sully Prudhomme, Frankrike

nov 28

Recension: Sandberg, Kristina; Sörja för de sina; 2012

Sörja för de sinaJag läste Kristina Sandbergs första bok Att föda ett barn strax efter jag själv fått barn. Uppföljaren Sörja för de sina dröjde jag med trots att den första var bra. Men när jag blev inbjuden på bloggträff på Norstedts med Sandberg så tackade jag ja och bestämde mig för att läsa de andra två böckerna också.

Sörja för de sina är en bok som utspelar sig i köket. Sandbergs Maj har både torgskräck och är rädd för havet, så hon håller sig mest inne. Nu är hon lite äldre än i första boken och blir så småningom tvåbarnsmor. Hon bekymrar sig för att få vardagen att gå ihop med alla sysslor som en mor och en kvinna i hennes klass måste hinna med.

Maj har nu mer växt in i rollen som köpmanshustru och verkar mer och mer gilla uppgifterna i hemmet, något som hon i första boken utförde med viss skräck. Det känns sannolikt att hon gör den resan eftersom hon ju också accepterar sitt liv som Tomas hustru.

Den känslan som jag hade i första boken, att det lite känns som att det lyser igenom att det är en kvinna född på 70-talet med dagens feministiska värderingar som har skrivit boken, fanns kvar i den här boken. Jag tog upp den här aspekten på bloggträffen med Sandberg och hon sa då att det såklart inte går att veta om hon lägger orden i munnen på Maj. Men hon har gjort gedigen research och hon har haft tillgång till en kvinnas dagbok från den tiden och det märks, för trots mina invändningar är det mycket bra gjort.

Det jag tyvärr måste säga är att jag tycker att det blir segt. Jag orkar inte sträckläsa boken, för det är inte så upphetsande att läsa om en kvinnas bekymmer över att hinna göra en pölsa i tid fastän barnen är sjuka. Därför tog det mig orimligt lång tid att läsa ut den. När det började hända lite mer och historien kom framåt så blev det mer spännande och jag tyckte att Sandberg verkligen fick fram bra att de inte pratade så mycket med varandra, varken inom äktenskapet eller med sina vänner, och hur det förmodligen bidrog till att Tomas en dag inte kunde hålla sig ifrån alkoholen längre.

Som sagt, det är verkligen bra, men jag kastar mig inte över Augustprisbelönade Liv till varje pris riktigt än.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts

nov 27

”Writers read writers” – nytt förlag

Die SchmerzmacherinÅh, jag har totalt missat detta: ”Writers read writers” är ett nytt översättningsprojekt som ska översätta feministisk litteratur till olika språk så att vi kan läsa mer feminism från andra länder. Om jag har fattat det rätt så är det ett e-boksförlag.

Först ut är Marlene Streeruwitz bok Smärtans ängel. Jag satt just och undrade om den hade översatts, för jag hade inte hört något om det sända jag lyssnade på Streeruwitz på bokmässan förra året. Så såg jag av en slump att den fanns som slutsåld på Adlibris. Vid en googling på förlaget hittade jag den här artikeln på svt.

Någon som har mer info om förlaget? Jag ser i vilket fall mycket fram emot första titeln (så slipper jag läsa den på tyska!).

Marlene Streeruwitz är en supercool feminist från Österrike och nedan kan du se henne tala om boken.

nov 27

Hallå där: Lidija Dimkovska

Den makedonska poeten Lidija Dimkovska

För mig är hon en riktigt spännande författare från en del av Europa som tyvärr sällan översätts till svenska. Jag föll för Lidija Dimkovskas dikter, som jag fann på nätet, och tack vare att jag skrev om dem här fick jag kontakt med henne och vi träffades på bokmässan i Göteborg. Jag hoppas att folk fick upp ögonen för henne där och kanske, kanske, kanske finns det något svenskt förlag som vill översätta henne,

Här är en intervju jag gjorde med henne i samband med bokmässan, tyvärr lite sent, men översättningen gick lite trögt.

Vad tyckte du om Göteborg och bokmässan?

Göteborg är en riktigt trevlig stad med sin mångkulturalism. Jag var i Göteborg för första gången i mars som gäst för ett arrangemang om makedonsk litteratur och läste dikter för makedonier som bor i Göteborg. Jag läste även dikter tillsammans med Kenneth Klemens, som jag träffade även på bokmässan. Så på kort tid har jag varit i Göteborg två gånger och bott på samma hotell och dessutom läste jag just då en bok av den makedonska författaren Venko Andpnovski. Han var också på bokmässan och hade då fått mitt gamla rum och där läste han min roman A spare life – så konstigt och så vackert.

Jag tyckte om bokmässan, speciellt de arrangemang som var på engelska. Jag är glad att jag träffade min lettiska förläggare och min potentiella serbiska förläggare. Att få träffa dig var det bästa, eftersom vi hade pratat innan och jag visste att du gillade mina dikter.

Jag tycker att dina dikter känns moderna. Varifrån får du din inspiration?

Från livet, i stor bemärkelse.

Min favoritdikt är Kysk flicka. Jag tycker att det känns som en feministisk dikt. Är du feminist?

Jag tycker att alla människor, kvinnor och män, som bryr sig om mänskliga rättigheter, emancipation, lika möjligheter, erkännande och frihet är en feminist. Feminism är en livsstil. Kysk flicka handlar om erfarenheten av att vara kvinna och intellektuell i Östeuropa, men inte bara där. Det finns många starka kvinnliga röster i den samtida världslitteraturen, men alla har inte samma möjligheter till publicering, översättning, priser mm. Om en kvinna i Östeuropa vinner ett viktigt pris är det ett mirakel i tre dagar. Vinner en man ett pris är det inget mirakel, bara något helt normalt.

Du skriver på makedonska och bor i Slovenien. Hur är det att vara författare i ett land där majoriteten pratar ett annat språk än du skriver på?

Det är mycket intressant, men inte lätt. Det finns hundratals som mig, som bor i Slovenien men skriver på sitt modersmål och antingen är invandrade från andra länder eller tillhör något minoritetsgrupp och är totalt okända för den slovenska majoriteten. Det är bättre för mig, för fyra av mina böcker har översatts till slovenska, men jag är hela tiden medveten om att jag är fortfarande är en utlänning.

Språket är fortfarande viktigt om du vill tillhöra den nationella författarscenen, men idag flyttar många författare runt och några skriver på flera olika språk, så det är inte samma sak som det var på 1800- och 1900-talen.

Det är ingen slump att jag var redaktör för en antologi med samtida författare som är invandrade till Slovenien. Den kom ut i maj 2014 och har titeln Från språk till språk. Sammanlagt är nio olika modersmål representerade i antologin. Det är inte bara en kulturellt viktigt bok, utan också ett politiskt steg att erkänna författare med andra modersmål i den slovenska litteraturen.

Du berättade för mig I Göteborg att du har skrivit romaner. Kan du berätta lite om dem?

Jag har alltid sagt att poesi och prosa är båda sidorna av en bro och under bron flyter en flod som kallas Livet pågår. Jag trycker om att berätta och i mina romaner får jag göra det. Jag är otroligt lycklig när jag skriver romaner, även när historien är tragisk.

Min första roman, Hidden Camera, gavs ut första gången 2004 och kom ut i en andra upplaga 2014. Den handlar om tre konstnärer från tre olika länder på Balkan som bor tillsammans i Wien i ett konstnärskollektiv. Det är en bok om utanförskap och att leva i exil. Den har översatts till polska, slovenska, slovakiska och kommer att översättas till lettiska. För den fick jag ett pris i Makedonien för bästa roman 2004.

Min andra roman, A spare life, gavs ut första gången 2012 och trycktes om året efter. Den fick samma pris som Hidden camera, men också Europeiska unionens litteraturpris 2013. Den kommer att översättas till flera språk. Den handlar om två makedonska siamestvillingar. Berättelsen börjar 1984 i Skopje och slutar på samma plats 2012. Det är en personlig, politisk och historisk berättelse om tiden vi lever i och om personer vi identifierar oss med.

Vad skriver du just nu?

Nya dikter och så har jag börjat på en ny roman. Boken handlar om att förlora närstående, hem och hemstad på grund av politiska och personliga omständigheter I en viss tid och plats. Boken är skriven dels ur ett manligt och dels ur ett kvinnligt perspektiv.